Jag lever, nätt och jämt alltså. Jag inledde stort med att börja må pyton redan någon timme efter ankomst. Ägnade resten av lördagen och söndagen åt att må illa, som en gorilla :) Det rimmade visst.
I dag har vi hunnit besöka en kär gammal hemort, nämligen Kista. Helsingörsgatan var sig lik.
Vi har också besökt Calle och Silvia på slottet och shoppat (i en heeel timme) i Barkarby. Karlar och shopping går som inte ihop, så är det bara.
I morgon fortsätter vi resan och torde landa på Söder hos familjen Berg!
SNORKFRÖKEN
måndag 28 februari 2011
torsdag 24 februari 2011
Åbo-Stockholm
John Blund har redan varit här, jag kommer alltså att bli fåordig. I morgon är det dags för skidtävlingar på jobbet. Direkt efter återkomst till skolan bär det av iväg mot Åbo och Stockholm. Jag är fortfarande förväntansfull, det var först i bilen på väg hem i dag som jag började känna lite "jobbiga" känslor. Grannlandet i väst är ju som bekant förknippat med både stor glädje och djup, djup sorg. Jag biter ihop och överlever, som vanlig.
onsdag 23 februari 2011
dag 29
Det här saknar jag
Jag saknar RUTINER. På riktigt, det stör mig enormt mycket att det inte finns rutiner i mitt liv. Det beror inte på att jag skulle vara slö och slapp eller något sånt.Det beror helt enkelt på att ingen dag är den andra lik. Alla dagar ser olika ut, för att inte tala om kvällarna. Nu sen jag började jobba så har jag i alla fall fått in en viss rutin. Men ändå inte helt, och det tror jag inte att jag kommer att få heller.
Här kommer min vecka i korthet, mest som en påminnelse till mig själv att det är okej att du inte håller ordning på dig själv när ditt schema ser ut som det gör.
Måndag:
Vaknar 6.00 hemma hos mamma och pappa där jag tillbringat natten.
Duschar, äter frukost och förbereder mig inför veckans första dag. Lektionerna förberedde jag i fredags tack och lov.
7.40 far jag till jobbet.
Undervisar mellan 8.15 och 13.15 men sitter kvar och jobbar fram till 15.00
15.00 börjar mina 9 pianolektioner.
16.50 förflyttar jag mig till Södra Vallgrund där jag undervisar pianospel i ytterligare 80 min.
Klockan är 18.25 när jag kommer hem till mamma och pappa.
Efter en portion lasagne väntar en skön 10 kilometers springtur.
Springturen är avklarad och jag dimper ner framför datorn för att kolla mina mail och facebook före familjen annorlunda. Jag somnar i soffan framför Spårlöst ca 22.15.
Det var min måndag.
Tisdag:
Vaknar 6.45 och är trött, duschar i kallvatten. Slänger i mig lite yoghurt och far till jobbet till 7.20.
Undervisar mellan 8.15 och 14.15. Sitter kvar till ca 15.00
Far via mamma och pappa för att hämta lite saker och vidare mot stan.
I stan städar jag lägenheten, duschar varmt och förbereder mig inför kvällens spelkväll hos Anki.
Spelar sällskapsspel i gott sällskap hela kvällen och returneras hem av J och D. D ställer in min motorvärmarklocka.
Jag kollar facebook, läser bloggar och somnar vid 23.30.
Onsdag:
Pigg som en spigg vaknar jag klockan 6.
Duschar, klär på mig och startar från stan ca 6.50.
Kommer till skolan till 7.20.
Förbereder det sista till hissalektionen.
Undervisar mellan 8.15 och 12.15.
Far till fammos och dammsuger åt henne, dricker kaffe och pratar bort 1½ timme.
Jag saknar RUTINER. På riktigt, det stör mig enormt mycket att det inte finns rutiner i mitt liv. Det beror inte på att jag skulle vara slö och slapp eller något sånt.Det beror helt enkelt på att ingen dag är den andra lik. Alla dagar ser olika ut, för att inte tala om kvällarna. Nu sen jag började jobba så har jag i alla fall fått in en viss rutin. Men ändå inte helt, och det tror jag inte att jag kommer att få heller.
Här kommer min vecka i korthet, mest som en påminnelse till mig själv att det är okej att du inte håller ordning på dig själv när ditt schema ser ut som det gör.
Måndag:
Vaknar 6.00 hemma hos mamma och pappa där jag tillbringat natten.
Duschar, äter frukost och förbereder mig inför veckans första dag. Lektionerna förberedde jag i fredags tack och lov.
7.40 far jag till jobbet.
Undervisar mellan 8.15 och 13.15 men sitter kvar och jobbar fram till 15.00
15.00 börjar mina 9 pianolektioner.
16.50 förflyttar jag mig till Södra Vallgrund där jag undervisar pianospel i ytterligare 80 min.
Klockan är 18.25 när jag kommer hem till mamma och pappa.
Efter en portion lasagne väntar en skön 10 kilometers springtur.
Springturen är avklarad och jag dimper ner framför datorn för att kolla mina mail och facebook före familjen annorlunda. Jag somnar i soffan framför Spårlöst ca 22.15.
Det var min måndag.
Tisdag:
Vaknar 6.45 och är trött, duschar i kallvatten. Slänger i mig lite yoghurt och far till jobbet till 7.20.
Undervisar mellan 8.15 och 14.15. Sitter kvar till ca 15.00
Far via mamma och pappa för att hämta lite saker och vidare mot stan.
I stan städar jag lägenheten, duschar varmt och förbereder mig inför kvällens spelkväll hos Anki.
Spelar sällskapsspel i gott sällskap hela kvällen och returneras hem av J och D. D ställer in min motorvärmarklocka.
Jag kollar facebook, läser bloggar och somnar vid 23.30.
Onsdag:
Pigg som en spigg vaknar jag klockan 6.
Duschar, klär på mig och startar från stan ca 6.50.
Kommer till skolan till 7.20.
Förbereder det sista till hissalektionen.
Undervisar mellan 8.15 och 12.15.
Far till fammos och dammsuger åt henne, dricker kaffe och pratar bort 1½ timme.
tisdag 22 februari 2011
I dag bjöds det på tre favoriter till kvällsmål här på Beckbruksgatan.
Äggröra, Hjalmar Ingmans ettans fil och surskorpor med smör.
Jag har varit på gymmet, 75 miuter spinnpump och ännu 45 minuter spinning som efterrätt. Människan är nöjd.
Nu ska jag kolla på ett avsnitt tre kronor, det var någon månad sen jag hade tid att göra det senast.
Äggröra, Hjalmar Ingmans ettans fil och surskorpor med smör.
Jag har varit på gymmet, 75 miuter spinnpump och ännu 45 minuter spinning som efterrätt. Människan är nöjd.
Nu ska jag kolla på ett avsnitt tre kronor, det var någon månad sen jag hade tid att göra det senast.
Måndag
En sten har fallit från mitt hjärta som fammo brukar säga, jag har äntligen kommit i gång med pianolektionerna igen. Nu leker jag pianolärare igen på måndagar mellan klockan 15.00 och 18.30.
Morjens!
Nu har vi haft vår spelkväll. Några gånger per år brukar vi träffas och spela spel med Anki, Jenny och Daniel. I dag var även Jens från Vörå med. Vi spelade Morjens och ett "matspel". Jag vann i Morjens men slutade trea i "matspelet". Kvällen var trevlig, sällskapet underbart och maten utsökt. Ett moln fanns det på min himmel, eller ett yrväder på golvet kanske man borde säga. Jens har en hund, en HUND. Den är inte stor, den är säkert inte farlig heller men den är ganska vild och jag är lite rädd. Okej, mycket rädd men till mitt försvar så är Jenny också rädd. När vi satt och spelade så hade hunden lugnat ner sig och jag hade nästan glömt bort den tills den kom och slickade på mitt finger under bordet. Jag ryckte till och gav säkert ifrån mig ett plågat läte. Jenny: åt han på dig?
Nu ska jag försöka sova. Det är fortfarande svinigt kallt ute. Tur att jag har en snäll Daniel som kom och hjälpte mig med motorvärmarklockan. Alla som är otekniska räcker upp en hand.
Nu ska jag försöka sova. Det är fortfarande svinigt kallt ute. Tur att jag har en snäll Daniel som kom och hjälpte mig med motorvärmarklockan. Alla som är otekniska räcker upp en hand.
dag 27
Min favoritplats
Jag har flera favoritplatser men en av de allra bästa är VILLAN, vår fina röda villa på Högören.
En annan favoritplats är bakom ratten på Too-ticki, som är Andreas båt. Jag gillar att köra båt, även om jag ibland är näst intill skräckslagen när jag inser att jag navigerat lite fel (fy vad duktig jag låter nu, det är ju inte jag som navigerar, men när jag inte riktigt följt strecket på Garmin. En toppendag är nog en fredag när vi (ofta bara Andreas och jag, ibland Viktoria, Jenny och Daniel eller någon av dessa. I ytterst sällsynta fall kanske mamma och pappa) packar Too-ticki full och styr de ca 30 sjömilen mot Köklotskären. Vädret får gärna vara fint och jag sitter helst bakom ratten. Kaptenen brukar inte ha invändningar, en chaufför möjliggör ju fler fredagsöl.
Jag har flera favoritplatser men en av de allra bästa är VILLAN, vår fina röda villa på Högören.
En annan favoritplats är bakom ratten på Too-ticki, som är Andreas båt. Jag gillar att köra båt, även om jag ibland är näst intill skräckslagen när jag inser att jag navigerat lite fel (fy vad duktig jag låter nu, det är ju inte jag som navigerar, men när jag inte riktigt följt strecket på Garmin. En toppendag är nog en fredag när vi (ofta bara Andreas och jag, ibland Viktoria, Jenny och Daniel eller någon av dessa. I ytterst sällsynta fall kanske mamma och pappa) packar Too-ticki full och styr de ca 30 sjömilen mot Köklotskären. Vädret får gärna vara fint och jag sitter helst bakom ratten. Kaptenen brukar inte ha invändningar, en chaufför möjliggör ju fler fredagsöl.
Glitter och glamour!
I lördags gick alltså syjuntans efterlängtade glitter och glamour kväll av stapeln. Vi var ett gäng på fyra stycken förväntansfulla damer som samlades hos Monika i Singsby klockan 16.30. Vi började med att packa upp och satte ganska snabbt igång med matförberedelserna. På menyn stod till varmrätt porterstek, efterrätt chokladfondant med vaniljglass och till förrätt (som egentligen inte var en förrätt utan mer som ett tilltugg till smink och fix stunden) blev det krutonger med fyra olika fyllningar.
Vi satte steken att koka, rörde ihop rörorna och förflyttade oss mot källaren och bastuavdelningen. I bastun avnjöts x-antal flaskor vitt, temperaturen var lagom och vi trivdes som bara finländare kan i bastun. Mitt i duschrumban upptäckte jag att det rann väldigt mycket vatten på golvet i källaren. Stopp i avloppet, fruset, kunde rörmokarna konstatera. Det var jag och Monika som agerade rörmokare, vi började ju på rörmokarlinjen på yrkes i höstas....
Efter väl utfört arbete började bestyren med att sminka, välja outfit och fixa hår. Alla blev klädda, alla fick spackel i ansiktet och alla hade en frisyr som hette duga. Nöjda mer oss själva satte vi oss till bords (ett större antal fula ord hade redan yttrats eftersom steken var på gränsen till bränd). Men smaken var det inget fel på. Porterstek, sås och klyftpotatis tillsammans med en god sallad avnjöts akompanjerat av klingande skratt och gamla godingar från youtube. Bland annat Poison, Modern talking och mera modern talking gjorde oss fulla i skratt och lätt nostalgiska. Chokladfondanten smakade utsökt och den goda hallonmojiton gjorde oss lätt fnittriga och i form för O'Malleys. Jenny som inte var riktigt kry och knaprade penicillin agerade chaufför. Att man kan ha roligt utan alkohol är Jenny ett toppenbevis på. Jag tror inte att någon annan på hela O'Malleys lockade fram mer skratt än vår kära J.
Jenny: Sara å Monika ska ju var röirmokare, di börja på yrkes i höstas...
Sara: man stoppar bara ner handen och rör runt
Replot-borna: sa du röirmåkare?
Jenny: Jå, men di börja ju i höstas så di har väl int lärt se allt än...
"Gud va ja skratta"
Nu måste jag göra mig i ordning för spelkväll i Infjärden, skriver mer sen...
Tillbaka från Infjärden, en seger och en tredjeplats rikare. Hurra!
Åter till lördagen då.
Det var så himla kul hela kvällen. Tiden gick alldeles för fort. Ville Pusa uppträdde och Daniel pissade jämsides med honom inne på herrarnas. Vi träffade mycket roligt folk och skrattade mer än på mycket längre.
Sandra var fenomenal på att prata in oss i värmen ur krogkön.
Vakten: Bara en får gå in, det är fullt (Monika gick in)
Sandra: men kom igen nu, sir int du att vi fryser
Vakten: jå ja sir (kollar på våra strumpbyxklädda ben)
Sandra: men släpp in oss tå
Vakten: men e ji fullt :)
Sandra: ja men vi ryms nåo, ja sir att e finns rum
Vakten: är tyst
Sandra: tycker du att vi e tjock?
Vakten: nä ni e smal, ga in tå
Ibland löns det att tjata tydligen.
Vi var hårt på G med efterfest men det rann ut i sanden. Det är man alltid lika tacksam för när man vaknar dagen efter. Jag vet inte om det är ett ålderstecken eller vad det är men jag kan inte sova länge när jag har varit uppe sent. Vaknade redan efter 3½ timme och var så klart inte pigg, men inte trött heller. Söndagen gick i långsam takt. Men vi mådde bra och det var huvudsaken. Vid söndagens frukosthäng skulle vi försöka återge kvällen åt Daniel som nog också varit på O'Malleys men inte i vårt sällskap. Vi kom på tokighet på tokighet och skrattade oss kissnödiga när vi kom på nya och bortglömda saker från kvällen före frukosten.
En mycket lyckad tillställning som jag hoppas att vi kan göra om snart igen.
Vi satte steken att koka, rörde ihop rörorna och förflyttade oss mot källaren och bastuavdelningen. I bastun avnjöts x-antal flaskor vitt, temperaturen var lagom och vi trivdes som bara finländare kan i bastun. Mitt i duschrumban upptäckte jag att det rann väldigt mycket vatten på golvet i källaren. Stopp i avloppet, fruset, kunde rörmokarna konstatera. Det var jag och Monika som agerade rörmokare, vi började ju på rörmokarlinjen på yrkes i höstas....
Efter väl utfört arbete började bestyren med att sminka, välja outfit och fixa hår. Alla blev klädda, alla fick spackel i ansiktet och alla hade en frisyr som hette duga. Nöjda mer oss själva satte vi oss till bords (ett större antal fula ord hade redan yttrats eftersom steken var på gränsen till bränd). Men smaken var det inget fel på. Porterstek, sås och klyftpotatis tillsammans med en god sallad avnjöts akompanjerat av klingande skratt och gamla godingar från youtube. Bland annat Poison, Modern talking och mera modern talking gjorde oss fulla i skratt och lätt nostalgiska. Chokladfondanten smakade utsökt och den goda hallonmojiton gjorde oss lätt fnittriga och i form för O'Malleys. Jenny som inte var riktigt kry och knaprade penicillin agerade chaufför. Att man kan ha roligt utan alkohol är Jenny ett toppenbevis på. Jag tror inte att någon annan på hela O'Malleys lockade fram mer skratt än vår kära J.
Jenny: Sara å Monika ska ju var röirmokare, di börja på yrkes i höstas...
Sara: man stoppar bara ner handen och rör runt
Replot-borna: sa du röirmåkare?
Jenny: Jå, men di börja ju i höstas så di har väl int lärt se allt än...
"Gud va ja skratta"
Nu måste jag göra mig i ordning för spelkväll i Infjärden, skriver mer sen...
Tillbaka från Infjärden, en seger och en tredjeplats rikare. Hurra!
Åter till lördagen då.
Det var så himla kul hela kvällen. Tiden gick alldeles för fort. Ville Pusa uppträdde och Daniel pissade jämsides med honom inne på herrarnas. Vi träffade mycket roligt folk och skrattade mer än på mycket längre.
Sandra var fenomenal på att prata in oss i värmen ur krogkön.
Vakten: Bara en får gå in, det är fullt (Monika gick in)
Sandra: men kom igen nu, sir int du att vi fryser
Vakten: jå ja sir (kollar på våra strumpbyxklädda ben)
Sandra: men släpp in oss tå
Vakten: men e ji fullt :)
Sandra: ja men vi ryms nåo, ja sir att e finns rum
Vakten: är tyst
Sandra: tycker du att vi e tjock?
Vakten: nä ni e smal, ga in tå
Ibland löns det att tjata tydligen.
Vi var hårt på G med efterfest men det rann ut i sanden. Det är man alltid lika tacksam för när man vaknar dagen efter. Jag vet inte om det är ett ålderstecken eller vad det är men jag kan inte sova länge när jag har varit uppe sent. Vaknade redan efter 3½ timme och var så klart inte pigg, men inte trött heller. Söndagen gick i långsam takt. Men vi mådde bra och det var huvudsaken. Vid söndagens frukosthäng skulle vi försöka återge kvällen åt Daniel som nog också varit på O'Malleys men inte i vårt sällskap. Vi kom på tokighet på tokighet och skrattade oss kissnödiga när vi kom på nya och bortglömda saker från kvällen före frukosten.
En mycket lyckad tillställning som jag hoppas att vi kan göra om snart igen.
söndag 20 februari 2011
Så bra kväll
Jag hade en sjukt rolig kväll i går. Jag ska blogga om den senare, nu är jag bara så trött. Sov dåligt och minimalt i natt. Det blev högst 4 timmar på sovsaldot. Urk.
lördag 19 februari 2011
Glitter och glamour!
Om någon undrar så inleds glitter och glamour kvällen med bastu och spa i Singsby, om exakt 25 min. Jag tjuvstartade lite genom att lägga en ansiktsmask (och dricka ett glas vin).
Städa eller vila, det är frågan. Jag har knappt två timmar på mig och jag borde hinna med båda. Jag har sprungit 8 km i dag i alla fall. Så helt onyttig har jag inte varit. Jag ska göra mitt bästa för att försöka få lite bilder från kvällen... Den här klänningen är troligtvis den som ska få mig att stråla i kväll. Senast jag hade den på mig var det kul så den ger bra fiilis i alla fall.
Glitter och glamour!
Dagen D är här, eller dagen G, som i glitter och glamour.
Jag sov urdåligt i natt. Antingen är jag trött eller speedad i kväll. Jag hoppas på det senare. Vad händer före festligheterna då? Någon form av motion står högt på önskelistan. Vi tänker skidtur eller en 8 kilometers löprunda. Svårt val. Det är hugget som stucket mellan dem båda. Egentligen är det väldigt kallt men det ignorerar jag.
Trallalaaa!
Jag sov urdåligt i natt. Antingen är jag trött eller speedad i kväll. Jag hoppas på det senare. Vad händer före festligheterna då? Någon form av motion står högt på önskelistan. Vi tänker skidtur eller en 8 kilometers löprunda. Svårt val. Det är hugget som stucket mellan dem båda. Egentligen är det väldigt kallt men det ignorerar jag.
Trallalaaa!
fredag 18 februari 2011
dag 26
Mina rädslor
Jag är rädd för djur, på riktigt jätte rädd för hundar. Det spelar inte så stor roll om hunden är kopplad eller lös, jag är livrädd ändå.
Det är min största och värsta rädsla. För stunden kommer jag inte på något som skulle spela i samma division som min rädsla för hundar.
Så klart så är jag rädd för att något ska hända mig själv eller nära och kära. Men livet (igen) har lärt mig att man inte ska gå omkring och oroa sig. Det som händer så händer, man kan inte gå omkring och oroa sig, det händer ändå. När det har hänt så får man ta tag i det då. Människan får inte mer svårigheter än hon klarar av.
Jag är rädd för djur, på riktigt jätte rädd för hundar. Det spelar inte så stor roll om hunden är kopplad eller lös, jag är livrädd ändå.
Det är min största och värsta rädsla. För stunden kommer jag inte på något som skulle spela i samma division som min rädsla för hundar.
Så klart så är jag rädd för att något ska hända mig själv eller nära och kära. Men livet (igen) har lärt mig att man inte ska gå omkring och oroa sig. Det som händer så händer, man kan inte gå omkring och oroa sig, det händer ändå. När det har hänt så får man ta tag i det då. Människan får inte mer svårigheter än hon klarar av.
Fredagsmys
Så, fredag i dag igen då. Veckorna går i rasande fart. Man hinner verkligen inte med. i dag har jag handlat åt fammo och fikat med henne. Mysigt!
Nu är jag hos mamma och pappa. Här tänker jag tillbringa resten av kvällen och morgondagen. Hoppas på mildare lördagsväder och god fiskelycka i morgon.
I morgon smäller det. Festernas fest, syjuntans glitter och glamour kväll går av stapeln. Det ska verkligen bli så roligt. Hoppas på många skratt, skvaller och tjejflams.
Återgå till det röda glaset...
God helg!
Nu är jag hos mamma och pappa. Här tänker jag tillbringa resten av kvällen och morgondagen. Hoppas på mildare lördagsväder och god fiskelycka i morgon.
I morgon smäller det. Festernas fest, syjuntans glitter och glamour kväll går av stapeln. Det ska verkligen bli så roligt. Hoppas på många skratt, skvaller och tjejflams.
Återgå till det röda glaset...
God helg!
torsdag 17 februari 2011
Dåligt...
Det går inget vidare nu. Jag börjar vara beredd att "ge upp". Eller ge upp, vad finns det att ge upp? Det finns ju inget, alltså finns det inget att ge upp. Eller det finns ju (fanns) nog något, men det är ganska ensidigt. Tyvärr. Gaaah! Jag går och lägger mig och hoppas att jag är snäll i morgon.
onsdag 16 februari 2011
zzzzz...
Den här dagen kommer inte heller den att gå till historien som någon revolutionerande dag. Det hände absolut ingenting. Jag jobbade, jobbade och jobbade, tränade och nu i kväll har jag städat.
Jag orkar inte skriva mer nu, måste sova!
Lång och tung dag i morgon. Förhoppningsvis får jag träffa min pingla i morgon. Kvalitetstid med den bästa av Jennyn.
Jag glömde som vanligt bort mig och tog minimalt med bilder i Parra, här kommer i alla fall några. Så ni har något att kolla på medan jag sover :)
Fint väder hade vi hela helgen.
Efter Filifjonkan så är den här muggen min favorit :)
Jag orkar inte skriva mer nu, måste sova!
Lång och tung dag i morgon. Förhoppningsvis får jag träffa min pingla i morgon. Kvalitetstid med den bästa av Jennyn.
Jag glömde som vanligt bort mig och tog minimalt med bilder i Parra, här kommer i alla fall några. Så ni har något att kolla på medan jag sover :)
Fint väder hade vi hela helgen.
Efter Filifjonkan så är den här muggen min favorit :)
tisdag 15 februari 2011
KALLT
Jag ogillar skarpt att det är så här kallt. Man kan inte springa längre än 5 km innan man är genom frusen. Eller man kan inte, jag kan inte heter det väl... Han är bra att ta till den där man, när man inte riktigt vill erkänna att det är bara jag det gäller :)
Nu lockar sängen, sömnproblem är ett minne blott dessa dagar. Att hållas vaken efter 22 är ett större bekymmer.
Nu lockar sängen, sömnproblem är ett minne blott dessa dagar. Att hållas vaken efter 22 är ett större bekymmer.
Glitter och glamour!
Det händer ju inget speciellt just nu, ändå har jag fullt upp. På lördag är det festernas fest, glitter och glamour kväll med syjuntan. Ni vet, bada bastu, fixa sig i ordning, äta minst tre rätters middag, dricka vin, skratta, skvallra, prata minnen och kanske, kanske gå ut. OM vi kommer så långt, OM vi hinner med allt vårt program. Jag ser så fram emot kvällen.
I dag har jag jobbat, tränat, jobbat och nu ska jag snart ut och springa.
I dag har jag jobbat, tränat, jobbat och nu ska jag snart ut och springa.
måndag 14 februari 2011
Alla hjärtans dag
Dagen har varit 0 gånger 0 romantisk. Det mest mysiga som hände var när jag spelade "sometimes when we touch" på piano på jobbet. Jag har i flera veckor gått och drömt om att få tid att spela lite. I dag tog jag mig tid och oj, vad rogivande och fridfullt det var.
Nu ska jag sova. Långlång dag i morgon igen. Jag bor nästan på jobbet just nu känns det som.
Nu ska jag sova. Långlång dag i morgon igen. Jag bor nästan på jobbet just nu känns det som.
söndag 13 februari 2011
Syskonhelg i Parra
Innan jag far iväg till Monika ska jag skriva några rader om helgen som gick. Miniminisemestern i Parra.
På fredagen jobbade jag klart och for till mamma och pappa kring halv två. Vi drack en kopp kaffe, packade bilen och startade upp mot stan. Vi hämtade Viktoria och for sen till ÅA för att skjutsa Jenny till Brändö, efter det for vi till Smedsby och apoteket, via Prisma och mot Parra. Vi anlände till Parra ca 17.00. Eftersom Jenny och Daniel startat lite senare och således beräknades anlända ca 20 minuter efter oss hade vi fått information om var nyckeln fanns. Vi hittade den, gick in, packade upp, började med maten, drack ett vinglas, väntade lite till och började fundera om vi faktiskt var i rätt stuga. Vi konstaterade att det skulle vara ganska pinsamt om det plötsligt klev in en främmande människa som undrade vad vi gjorde där. Vi lekte att Andreas var den främmande människan och jag och Viktoria skulle försöka prata oss ur situationen, det blev mest en massa flams. Som tur var så dök Jenny och Daniel upp ganska snart. Vi lagade maten, åt den och fortsatte med choklad och rödvin. Vi konstaterade att maten vi hade med skulle säkert räcka i en vecka åt 8 personer. Andreas blandade både varma och kalla drycker, vi skrattade och skojade. Stämningen var på topp. Bastun eldades (säger man så om elbastu?) och vi hade "springa genom 1 meter snö tävling" från bastutrappan via liderknuten och till bastun igen. Såren på mina ben och fötter vittnar om en hård kamp. Man ska ju ge 100% i allt man gör, det vet ni väl?
Festen fortsatte tills vi inte kunde hålla ögonen öppna längre. Sängarna bäddades och vi sov en god natt sömn. På morgonen åt vi en frukost i världsklass. Vi hade äggröra och bacon, tre sorters yoghurt, bröd, korvar, skinka, ost, juice, kaffe, frukt, vi hade allt man kan önska av en semesterfrukost. Daniel tyckte att vi skulle chilla framför tv:n före backen. jag tror att åtminstone herrarna led av den beryktade sjukdomen på K, ni vet den som orsakas av för stort intag godsaker dagen innan... Hur som helst så påbörjade vi den stora skoprovningen och hittade passande skor och skidor till samtliga utförsåkare i sällskapet. Mot backen!
Jag har aldrig varit någon utförsåkare. Skulle inte pressen ha varit stor från gänget hade jag nog tagit mina flataskidor och begett mig ut i spåret. Men, här skulle visst åkas slalom. Jag var mer än lovligt nervös när jag for upp med Viktoria i liften första gången. För säkerhets skull klev jag av innan den värsta branten. Det gick bra att ta sig ner, det kändes som att jag inte gjort annat än åkt slalom och det faktum att det säkert var 10 år sen jag senast åkte märktes ingenstans. Men en stor portion självsäkerhet tog jag mig upp (okej, ett visst tjat från Viktorias sida då) i den andra backen, ända till toppen. Gudarna ska veta att jag ångrade mig, fy f vad brant det var. Jag var ju fast där, jag var tvungen att åka ner, det visste jag ju, men hur. Tur att man uppnått den ålder då man inte längre skäms för sig själv. Det var nog många som fick sig ett gott skratt innan jag tagit mig ner för branten. Viktoria fick till slut tillåtelse att åka ner en bit, jag tänkte att det kanske är lättare för mig om hon åker först. Det här fick ju konsekvenser för vår konversation och hennes "pep talk", resten av Parra hörde ju mitt ylande också... Till slut slutade jag fåna mig, bet ihop och bad till han där uppe. Nå ja, nu överdriver jag, så modig var jag inte, om sanningen ska fram så tog jag mig ner "sidlänges". Wioo tänkte jag när den första branten var fixad. I lugn takt skidade jag vidare och drömde om en långsam backe ner till liften. Jag stannar till och vänder mig om, ser att Daniel och Andreas är på väg ner så jag väntar på dem. Viktoria sticker iväg och försvinner. Andreas: du vet väl att det kommer en till brant som är ännu brantare. Jag tror att han skämtar men när han frågar om jag ser Viktoria så kan jag ju bara konstatera att det gör jag inte. Det kommer visst en brant till. Den gick dock lite bättre.
Efter tre timmar i backen hade jag fått nog, eller jag var genomfrusen. Jenny hade redan begett sig mot stugan, förkyld som hon var. Viktoria var inte svårflirtad, vi packade ihop oss och körde mot stugan. Killarna fortsatte åka en stund till. I stugan hade Jenny börjat förbereda maten. Vi var trötta, frusna och hungriga. När killarna anlände en timme senare smakade köttgrytan utsökt. Vi fortsatte äta lördagsgodis och ha det skönt. Jenny hade nostalgiskt nog köpt en "lauantaipussi" var åt oss. Vi jämförde då och nu och konstaterade att vi saknade lätkäliiga-godisarna. Efter mat och chill packade vi ihop oss och började köra mot stan. Jenny och Daniel fick ett nytt gäng på besök och stannade en natt till.
En kombination av trötthet och tankspriddhet gjorde att när vi kom till stan och till Andreas jobbs kontor (där vi skulle hämta hans firmabil) satt jag kvar i passagerarsätet när han klev ur och började gå mot bilen han skulle hämta. Jag satt fortfarande kvar och han vände om, öppnade min dörr och sa: det är nu du ska köra... Vad då trög? :)
Som grädde på moset förödmjukar han mig ytterligare genom att kläcka ur sig: ja har ställt in gps:n åt dig så du borde nog hitta. Chi-ching, 14 lustighetspoäng åt Andreas.
Tur att jag inte bryr mig så mycket, jag gillar att bjuda på mig själv.
På fredagen jobbade jag klart och for till mamma och pappa kring halv två. Vi drack en kopp kaffe, packade bilen och startade upp mot stan. Vi hämtade Viktoria och for sen till ÅA för att skjutsa Jenny till Brändö, efter det for vi till Smedsby och apoteket, via Prisma och mot Parra. Vi anlände till Parra ca 17.00. Eftersom Jenny och Daniel startat lite senare och således beräknades anlända ca 20 minuter efter oss hade vi fått information om var nyckeln fanns. Vi hittade den, gick in, packade upp, började med maten, drack ett vinglas, väntade lite till och började fundera om vi faktiskt var i rätt stuga. Vi konstaterade att det skulle vara ganska pinsamt om det plötsligt klev in en främmande människa som undrade vad vi gjorde där. Vi lekte att Andreas var den främmande människan och jag och Viktoria skulle försöka prata oss ur situationen, det blev mest en massa flams. Som tur var så dök Jenny och Daniel upp ganska snart. Vi lagade maten, åt den och fortsatte med choklad och rödvin. Vi konstaterade att maten vi hade med skulle säkert räcka i en vecka åt 8 personer. Andreas blandade både varma och kalla drycker, vi skrattade och skojade. Stämningen var på topp. Bastun eldades (säger man så om elbastu?) och vi hade "springa genom 1 meter snö tävling" från bastutrappan via liderknuten och till bastun igen. Såren på mina ben och fötter vittnar om en hård kamp. Man ska ju ge 100% i allt man gör, det vet ni väl?
Festen fortsatte tills vi inte kunde hålla ögonen öppna längre. Sängarna bäddades och vi sov en god natt sömn. På morgonen åt vi en frukost i världsklass. Vi hade äggröra och bacon, tre sorters yoghurt, bröd, korvar, skinka, ost, juice, kaffe, frukt, vi hade allt man kan önska av en semesterfrukost. Daniel tyckte att vi skulle chilla framför tv:n före backen. jag tror att åtminstone herrarna led av den beryktade sjukdomen på K, ni vet den som orsakas av för stort intag godsaker dagen innan... Hur som helst så påbörjade vi den stora skoprovningen och hittade passande skor och skidor till samtliga utförsåkare i sällskapet. Mot backen!
Jag har aldrig varit någon utförsåkare. Skulle inte pressen ha varit stor från gänget hade jag nog tagit mina flataskidor och begett mig ut i spåret. Men, här skulle visst åkas slalom. Jag var mer än lovligt nervös när jag for upp med Viktoria i liften första gången. För säkerhets skull klev jag av innan den värsta branten. Det gick bra att ta sig ner, det kändes som att jag inte gjort annat än åkt slalom och det faktum att det säkert var 10 år sen jag senast åkte märktes ingenstans. Men en stor portion självsäkerhet tog jag mig upp (okej, ett visst tjat från Viktorias sida då) i den andra backen, ända till toppen. Gudarna ska veta att jag ångrade mig, fy f vad brant det var. Jag var ju fast där, jag var tvungen att åka ner, det visste jag ju, men hur. Tur att man uppnått den ålder då man inte längre skäms för sig själv. Det var nog många som fick sig ett gott skratt innan jag tagit mig ner för branten. Viktoria fick till slut tillåtelse att åka ner en bit, jag tänkte att det kanske är lättare för mig om hon åker först. Det här fick ju konsekvenser för vår konversation och hennes "pep talk", resten av Parra hörde ju mitt ylande också... Till slut slutade jag fåna mig, bet ihop och bad till han där uppe. Nå ja, nu överdriver jag, så modig var jag inte, om sanningen ska fram så tog jag mig ner "sidlänges". Wioo tänkte jag när den första branten var fixad. I lugn takt skidade jag vidare och drömde om en långsam backe ner till liften. Jag stannar till och vänder mig om, ser att Daniel och Andreas är på väg ner så jag väntar på dem. Viktoria sticker iväg och försvinner. Andreas: du vet väl att det kommer en till brant som är ännu brantare. Jag tror att han skämtar men när han frågar om jag ser Viktoria så kan jag ju bara konstatera att det gör jag inte. Det kommer visst en brant till. Den gick dock lite bättre.
Efter tre timmar i backen hade jag fått nog, eller jag var genomfrusen. Jenny hade redan begett sig mot stugan, förkyld som hon var. Viktoria var inte svårflirtad, vi packade ihop oss och körde mot stugan. Killarna fortsatte åka en stund till. I stugan hade Jenny börjat förbereda maten. Vi var trötta, frusna och hungriga. När killarna anlände en timme senare smakade köttgrytan utsökt. Vi fortsatte äta lördagsgodis och ha det skönt. Jenny hade nostalgiskt nog köpt en "lauantaipussi" var åt oss. Vi jämförde då och nu och konstaterade att vi saknade lätkäliiga-godisarna. Efter mat och chill packade vi ihop oss och började köra mot stan. Jenny och Daniel fick ett nytt gäng på besök och stannade en natt till.
En kombination av trötthet och tankspriddhet gjorde att när vi kom till stan och till Andreas jobbs kontor (där vi skulle hämta hans firmabil) satt jag kvar i passagerarsätet när han klev ur och började gå mot bilen han skulle hämta. Jag satt fortfarande kvar och han vände om, öppnade min dörr och sa: det är nu du ska köra... Vad då trög? :)
Som grädde på moset förödmjukar han mig ytterligare genom att kläcka ur sig: ja har ställt in gps:n åt dig så du borde nog hitta. Chi-ching, 14 lustighetspoäng åt Andreas.
Tur att jag inte bryr mig så mycket, jag gillar att bjuda på mig själv.
dag 25
Den här låten får mig att gråta.
Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål
Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet
Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro
Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart
Aaaahhhh...
Aaaahhhh...
Åååhhh
Du får ta den tid du behöver
(För att förstå vad det är du vill)
Vad är det du vill?
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
(Så att två själar kan få ro)
Och så att allting som vi lovade
Oss själva (kan få gro)
Du får ta den tid du behöver
För att förstå vad det är du vill
(Vad är det du vill?)
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva (kan få gro)
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart
dag 24
Det här får mig att gråta
Jag är en riktig lipsill som gråter ofta och över det mesta. År 2010 slog nog alla rekord. Jag tror att mellan mars och augusti gick det inte en enda dag utan att jag grät. Sorgligt men nödvändigt.
Jag gråter mest sorgetårar faktiskt, det här med glädjetårar har jag aldrig riktigt förstått mig på :)
Min gråtlista 5 i topp
1. Saknad, det är vanligaste orsaken till att jag lipar
2. Misslyckande, en kombination av ilska och frustration gör att jag kan gråta hysteriskt
3. Komplimanger och snälla ord, ni vet när någon säger något riktigt fint åt en...
4. Lite samma som nr. 3 men det får en egen kategori, medlidande när man är ledsen, som den vårdagen när jag skulle berätta åt syjuntan om anledningen till min blixtvisit i Sverige... Jag grät, Monika började gråta och jag grät ännu mer...
5. Sjukdom, lidande och död
Jag är en riktig lipsill som gråter ofta och över det mesta. År 2010 slog nog alla rekord. Jag tror att mellan mars och augusti gick det inte en enda dag utan att jag grät. Sorgligt men nödvändigt.
Jag gråter mest sorgetårar faktiskt, det här med glädjetårar har jag aldrig riktigt förstått mig på :)
Min gråtlista 5 i topp
1. Saknad, det är vanligaste orsaken till att jag lipar
2. Misslyckande, en kombination av ilska och frustration gör att jag kan gråta hysteriskt
3. Komplimanger och snälla ord, ni vet när någon säger något riktigt fint åt en...
4. Lite samma som nr. 3 men det får en egen kategori, medlidande när man är ledsen, som den vårdagen när jag skulle berätta åt syjuntan om anledningen till min blixtvisit i Sverige... Jag grät, Monika började gråta och jag grät ännu mer...
5. Sjukdom, lidande och död
dag 22
Det här upprör mig
Mobbning, människor som oprovocerat och systematiskt trycker ner och förstör livet för en annan människa, när det egentligen är mobbaren som är svag och osäker. Det upprör mig fruktansvärt och jag hoppas att jag i min roll som lärare kan vara med och förebygga och stoppa så mycket som möjligt. Jag gick en kurs en gång där föreläsaren sa att som lärare måste man erkänna och acceptera att det förekommer mobbning på ens skola. Gör man inte det så är man antingen blind eller obrydd.
Otrohet, kräver väl kanske inte någon närmare förklaring...
Likgiltighet, folk som ser, hör och vet men inte bryr sig.
Mobbning, människor som oprovocerat och systematiskt trycker ner och förstör livet för en annan människa, när det egentligen är mobbaren som är svag och osäker. Det upprör mig fruktansvärt och jag hoppas att jag i min roll som lärare kan vara med och förebygga och stoppa så mycket som möjligt. Jag gick en kurs en gång där föreläsaren sa att som lärare måste man erkänna och acceptera att det förekommer mobbning på ens skola. Gör man inte det så är man antingen blind eller obrydd.
Otrohet, kräver väl kanske inte någon närmare förklaring...
Likgiltighet, folk som ser, hör och vet men inte bryr sig.
Dag 23
Det här får mig att må bättre eller som jag döpt det till "nu mår jag bra"
"Att vara stark är inte
att aldrig falla,
att alltid veta,
att alltid kunna.
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta,
att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst,
att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och ta del av det,
att falla till botten, slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast,
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit"
Nu mår jag bra, det är inte toppen varje dag men det går. Det har tagit lång tid, men jag trodde det skulle ta längre tid. I ärlighetens namn trodde jag aldrig att jag skulle börja må bra igen.
Det är klart att jag fortfarande tvivlar vissa dagar. Det beror inte på "det", det beror nog på motgångar i allmänhet som lätt kopplas ihop med "det".
"Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av det, att falla till botten, slå sig hårt och komma igen." Jag föll till botten och slog mig väldigt hårt, anledningen till att det tog så här länge att komma igen är att jag vägrade acceptera. Jag vägrade fatta att det var så här det hade blivit och att det var så här det skulle vara.
Jag tror ändå inte att det skulle ha gått att göra på något annat sätt. Jag försökte verkligen, jag försökte vara stark, skratta, leva, älska, hata, busa, finnas för andra och bry mig. Jag vet att jag inte alltid lyckades men jag är förvånad över hur mycket jag klarade av när jag egentligen bara ville ligga under täcket och strunta i allt. Våren, sommaren och hösten 2010 är en enda dimma. Jag minns detaljer men ändå känns det som att allt flöt ihop till en enda gröt. Min kandidatavhandling skrevs ofta med tårar i ögonen och ångest över livets orättvisor, jag skrev, presenterade, lämnade in och godkändes utan att känna den minsta lilla tillfredsställelse. Vad var en simpel kandidatavhandling när resten av livet var förstört? Sommaren var en av de finaste i mannaminne, Andreas köpte Too-ticki och vi båtade väldigt mycket, mer skulle jag haft möjlighet till om jag bara orkat, jag träffade trevliga människor som förgyllde mina dagar, simskolan var rolig men var jag verkligen där? Jag var där, jag tog ansvar och jag gjorde mitt jobb, jag skrattade(inte lika mycket som vanligt) jag gladdes med barnen när de presterade och jag tröstade när motgångarna kom, men mitt riktiga jag, det var inte jag som var där. Hösten kom och jag kände ingen höstinspiration som jag vanligtvis brukar göra. Hösten är min bästa årstid, den här hösten var den sämsta någonsin. Jag visste inom mig vad som hade hänt men jag vägrade acceptera det. Det är för sent nu men jag önskar att jag blivit lite rättvisare behandlad. Det hade gjort att jag sluppit många sömnlösa nätter och ont i magen. Att inte veta är alltid det värsta. Speciellt för en som är expert på att dra egna slutsatser och koka ihop saker. Det värsta var att aldrig få klara besked.
Det är en sak som lämnat kvar och som jag märker av i mitt nya liv, jag har svårt att tro på vad folk säger, lita på min egen magkänsla (jag tror alltid det värsta), och att läsa av folk. Eller snarare lita på min förmåga att läsa av folk. Jag vet innerst inne vad jag tror men blir osäker och tänker "men det kan ju inte vara så, varför skulle det vara det".
Åtminstone jag kommer att försöka vara mer rak och ärlig i min kommunikation med andra. Det är ingen som vinner på att man säger saker för att vara snäll, gör saker som man egentligen inte vill bara för att "ställa upp"... Nu pratar jag inte om vardagliga saker som att städa, tvätta och sy i en knapp. Det är kanske mer ur ett "känsloperspektiv" jag filosoferar. Som att man är mer tydlig med vad man känner och inte känner, vad man tycker om och inte tycker om. Jag har i alla fall väldigt svårt med dubbla budskap och mitt tålamod är inte som det borde vara... Förhoppningsvis är det bara en tillfällig störning i min hjärna.
"Att vara stark är inte
att aldrig falla,
att alltid veta,
att alltid kunna.
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta,
att hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst,
att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och ta del av det,
att falla till botten, slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast,
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit"
Nu mår jag bra, det är inte toppen varje dag men det går. Det har tagit lång tid, men jag trodde det skulle ta längre tid. I ärlighetens namn trodde jag aldrig att jag skulle börja må bra igen.
Det är klart att jag fortfarande tvivlar vissa dagar. Det beror inte på "det", det beror nog på motgångar i allmänhet som lätt kopplas ihop med "det".
"Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av det, att falla till botten, slå sig hårt och komma igen." Jag föll till botten och slog mig väldigt hårt, anledningen till att det tog så här länge att komma igen är att jag vägrade acceptera. Jag vägrade fatta att det var så här det hade blivit och att det var så här det skulle vara.
Jag tror ändå inte att det skulle ha gått att göra på något annat sätt. Jag försökte verkligen, jag försökte vara stark, skratta, leva, älska, hata, busa, finnas för andra och bry mig. Jag vet att jag inte alltid lyckades men jag är förvånad över hur mycket jag klarade av när jag egentligen bara ville ligga under täcket och strunta i allt. Våren, sommaren och hösten 2010 är en enda dimma. Jag minns detaljer men ändå känns det som att allt flöt ihop till en enda gröt. Min kandidatavhandling skrevs ofta med tårar i ögonen och ångest över livets orättvisor, jag skrev, presenterade, lämnade in och godkändes utan att känna den minsta lilla tillfredsställelse. Vad var en simpel kandidatavhandling när resten av livet var förstört? Sommaren var en av de finaste i mannaminne, Andreas köpte Too-ticki och vi båtade väldigt mycket, mer skulle jag haft möjlighet till om jag bara orkat, jag träffade trevliga människor som förgyllde mina dagar, simskolan var rolig men var jag verkligen där? Jag var där, jag tog ansvar och jag gjorde mitt jobb, jag skrattade(inte lika mycket som vanligt) jag gladdes med barnen när de presterade och jag tröstade när motgångarna kom, men mitt riktiga jag, det var inte jag som var där. Hösten kom och jag kände ingen höstinspiration som jag vanligtvis brukar göra. Hösten är min bästa årstid, den här hösten var den sämsta någonsin. Jag visste inom mig vad som hade hänt men jag vägrade acceptera det. Det är för sent nu men jag önskar att jag blivit lite rättvisare behandlad. Det hade gjort att jag sluppit många sömnlösa nätter och ont i magen. Att inte veta är alltid det värsta. Speciellt för en som är expert på att dra egna slutsatser och koka ihop saker. Det värsta var att aldrig få klara besked.
Det är en sak som lämnat kvar och som jag märker av i mitt nya liv, jag har svårt att tro på vad folk säger, lita på min egen magkänsla (jag tror alltid det värsta), och att läsa av folk. Eller snarare lita på min förmåga att läsa av folk. Jag vet innerst inne vad jag tror men blir osäker och tänker "men det kan ju inte vara så, varför skulle det vara det".
Åtminstone jag kommer att försöka vara mer rak och ärlig i min kommunikation med andra. Det är ingen som vinner på att man säger saker för att vara snäll, gör saker som man egentligen inte vill bara för att "ställa upp"... Nu pratar jag inte om vardagliga saker som att städa, tvätta och sy i en knapp. Det är kanske mer ur ett "känsloperspektiv" jag filosoferar. Som att man är mer tydlig med vad man känner och inte känner, vad man tycker om och inte tycker om. Jag har i alla fall väldigt svårt med dubbla budskap och mitt tålamod är inte som det borde vara... Förhoppningsvis är det bara en tillfällig störning i min hjärna.
Skit-söndag!
Usch vad sur jag är i dag, som en citron... Jag stör mig på allt och alla och hatar det mesta. Trevligt? Nej inte så värst. Jag vet vad det beror på men jag vet inte om det är bra eller dåligt. Det beror på att jag hela tiden(nu för tiden) gör saker som jag egentligen inte borde göra. Jag gör saker som jag innerst inne vet att gör mer skada än nytta(åt mitt välmående). Varför gör jag sakerna då? Jag hoppas väl att de ska ge positivt utfall. Nu yrar jag väldigt mycket, jag vet. Skit, skit, varför kan världen inte bara var okomplicerad och snäll?
torsdag 10 februari 2011
Min dörr
Min dörr har fått ny dekoration, den fick det för flera veckor sen men jag har varit lat med att flytta över bilder.
Laxtårta
Jag har ett nytt paradrecept, ni vet sånt man kan göra när man vet att man absolut måste lyckas.
Here we go...
300 gram malaxlimpa
75 gram smält smör
Dessa två mixas ihop, malaxlimpan kan med fördel skäras i småbitar, det brukar jag göra och det brukar bli så bra så.
200 gram creme fraiche
200 gram philadelphiaost, gärna gräslök
250 gram kallrökt lax
1 finhackad rödlök
dill
½ tsk svartpeppar
½ tsk salt
2 msk citronsaft
1 gelatinblad (jag brukar ta 2)
Värm citronsaften och blanda med de blötlagda gelatinbladen. Blanda ihop alla övriga ingredienser med citronsaften.
Tryck ut malaxlimpblandningen i en form med löstagbar kant, häll "geggan" på och låt stå kallt i 4 timmar. Servera med en sallad. Mums!
Here we go...
300 gram malaxlimpa
75 gram smält smör
Dessa två mixas ihop, malaxlimpan kan med fördel skäras i småbitar, det brukar jag göra och det brukar bli så bra så.
200 gram creme fraiche
200 gram philadelphiaost, gärna gräslök
250 gram kallrökt lax
1 finhackad rödlök
dill
½ tsk svartpeppar
½ tsk salt
2 msk citronsaft
1 gelatinblad (jag brukar ta 2)
Värm citronsaften och blanda med de blötlagda gelatinbladen. Blanda ihop alla övriga ingredienser med citronsaften.
Tryck ut malaxlimpblandningen i en form med löstagbar kant, häll "geggan" på och låt stå kallt i 4 timmar. Servera med en sallad. Mums!
huvudvärk och body gympa
Huvudvärken är min värsta fiende i dag. Jag vet inte om det är brist på frisk luft, för mycket att göra, en förkylning på gång eller en kombination av allt. Jag som inte brukar lida av huvudvärk speciellt ofta har dragits med ont huvud i snart en veckas tid nu...
I dag började jag dagen med en skön 25 minuters promenad. Det är skönt att börja 9.15 på torsdagar. I dag var faktiskt första dagen jag inte for till jobbet tidigare än till 9.00. Jag ansåg mig ha förberett allt som skulle förberedas.
I eftermiddag har jag satt ihop ett bodygympa pass åt tjejgruppen, ätit fastlagsbulle och slöat. Nu är jag snart på väg till Replot för att dra 60 minuter body gympa. Jippi! Jag tycker faktiskt att det är kul.
Bara en jobbdag kvar nu före miniminisemestern :-)
I dag började jag dagen med en skön 25 minuters promenad. Det är skönt att börja 9.15 på torsdagar. I dag var faktiskt första dagen jag inte for till jobbet tidigare än till 9.00. Jag ansåg mig ha förberett allt som skulle förberedas.
I eftermiddag har jag satt ihop ett bodygympa pass åt tjejgruppen, ätit fastlagsbulle och slöat. Nu är jag snart på väg till Replot för att dra 60 minuter body gympa. Jippi! Jag tycker faktiskt att det är kul.
Bara en jobbdag kvar nu före miniminisemestern :-)
onsdag 9 februari 2011
dag 21
Jag har intagit ett bekvämt läge i soffan. Kuddar bakom ryggen och datorn i knät. Det är perfekt tid för ett masterinlägg. Det är perfekt tid att berätta om hösten 2006 och våren 2007. Eller åtminstone börja på... Det är för sorgligt att tänka på, det faktum att bloggen vi skrev under vår tid i Sveariket inte längre går att hitta. Vi gråter nu som då en skvätt över alla minnen som försvann med bloggen. Visst minns man vår tid i Stockholm så länge man lever, en del dagar och detaljer bättre, andra sämre men man minns inte varje enskild dag och varje speciell strapats. Det är sorgligt.
Vi tar det från början...
Både jag och Jenny var lite småtrötta på våra dåvarande liv. Dessutom visste vi att vi någon gång under vår livstid ville testa på att bo utomlands, som de fegharar vi egentligen är kändes Sverige som ett lämpligt alternativ. Vi började under sommaren 2006 leta både jobb och lägenhet. Vi fick napp på en lägenhet men efter diverse strul bestämde vi oss för att Ulf och hans hus i Nacka kunde se sig om efter andra hyresgäster. Vi satt hemma hos mig och letade lägenheter och jobb om vartannat. Minst 10 lägenhetsannonser måste vi svara på varje kväll, det var inga småa krav vi ställde på oss heller. Jobbet tog vi ingen stress över, det skulle fixa sig på ett eller annat sätt tänkte vi. Sent en kväll fick vi ett mail från en Melissa i Kista. Hennes mamma var från Finland och Melissa själv var på väg på utbytesstudier till Helsingfors. Var vi fortfarande intresserade av lägenheten så skulle vi höra av oss. Paul i Bromma, som vi hade halft på gång med(han lägenhet alltså) kunde ta sin lägenhet och stoppa upp den på samma ställe som Ulfs.
Till torsdagen före villaavslutningen hade vi bokat en "en dag i Stockholm" kryssning. Vi körde ner till Åbo, åkte över med kvällsbåte, tog oss till Kista, vandrade runt i vår blivande hembyggd (nu överdriver jag lite, men kommande vistelseort kanske man kan kalla det) och träffade slutligen Melissa R. Hon var trevlig, sympatisk och lättsam, ni vet så där som bara rikssvenskar kan vara. Vi undertecknade kontraktet för en två på Helsingörsgatan 14 i Kista. Bragden firades med glass i Kista gallerian, vårt kommande favorit glasställe. På eftermiddagen åt vi middag med kusin Jonny, hans dåvarande fästmö, numera fru, Nadja och kusin Janina hemma hos Janina i Solna. Som vanligt var herr nogabyx- Jonny för petig med matlagningen för att kvällen skulle förlöpa utan missöden, vi höll på att komma försent till båten. Nadja körde och Jonny försökte guida(som bara en karl kan göra)henne genom Stockholms "alla slutar jobbet nu" trafik. Vi hann med vår båt hem och i sann kryssningsanda firade vi vårt kontrakt med en Banana mudshake, fråga mig inte vad det är men gott smakade det inte om man frågade mig, frågade man Jenny så smakade det gott. Vi kollade även på en film som jag inte för "naa i världen" kan komma på vad heter. Det är ju den där med Helena Bergström och Maria Lundqvist, en är lapplisa och den andra är gynekolog, ni vet nog...
Resan hem från Åbo minns jag som ett enda skrattkalas, vi var trötta, vi såg fram emot trevligt villaavslutningsfirande och vi var spända inför vårt kommande äventyr. Under bilfärden konstaterade vi att Jenny är en jävel på omkörningar, så länge hon har några kilometer till sitt förfogande.
Några veckor gick, vi sprang 42km, vi åkte Patrics båt i hårt väder, vi stiftade bekantskap med en typ som kommit att bli en "när vi ska dra ett roligt skämt så skämtar vi om honom" typ, vi packade och vi umgicks med våra nära och kära. Efter alla hejdå och farväl kunde vi konstatera att vi förvandlats till två lipsillar.
Jag minns inte ens med exakthet datumet men jag tror att det var den 15/9 2006 som vi packade en vit Chrysler neon fullare än de flesta människor någonsin kommer att packa en bil. Jag sov inte en blund på hela natten. Jag packade, checkade, skrev listor och dubbelkollade, ALLT, så är det att vara storasyster ser ni.
Morgonen grydde och vi fortsatte packa. När det inte gick att packa mer försökte Jenny tränga in ett par skor i bageget, det gick inte. Det var fullt, så fullt var det. Skorna fick tryckas in i baksätet från framsätet, så fullt var det.
På båten köpte vi som vanligt vin åt Jonny. Vi passade dessutom på att imponera lite på vår "jag har alla prylar, saker och prenikor i hela världen" -kusin. Vi köpte en två liters Koskenkorva flaska, bra att ha på inflyttningsfesten, tänkte vi.
Vi kom fram till Kista efter många om och men och felkörningar. Det var söndag och vi var i vårt esse. Tänk en halvmöblerad lägenhet som man får möblera om i och fixa med tills man kommer överens med inredningen. Det tog inte många timmar för oss att packa upp och komma i ordning. Vi var ivriga. Och oj vilken ordning vi hade sen då. Helt makalöst snyggt höll vi det, vi hade nämligen inte så mycket annat att uträtta de första dagarna. Annat än att gå ärenden. Jag vet inte exakt vad vi gjorde vilka dagar men de tre första dagarna gick åt till att;
gå på anställningsintervju 1
besöka skatteverket
gå på anställningsintervju 2
gå på kontraktskrivning
skaffa bankkonto
Nu måste jag sova, fortsättning följer...
Vi tar det från början...
Både jag och Jenny var lite småtrötta på våra dåvarande liv. Dessutom visste vi att vi någon gång under vår livstid ville testa på att bo utomlands, som de fegharar vi egentligen är kändes Sverige som ett lämpligt alternativ. Vi började under sommaren 2006 leta både jobb och lägenhet. Vi fick napp på en lägenhet men efter diverse strul bestämde vi oss för att Ulf och hans hus i Nacka kunde se sig om efter andra hyresgäster. Vi satt hemma hos mig och letade lägenheter och jobb om vartannat. Minst 10 lägenhetsannonser måste vi svara på varje kväll, det var inga småa krav vi ställde på oss heller. Jobbet tog vi ingen stress över, det skulle fixa sig på ett eller annat sätt tänkte vi. Sent en kväll fick vi ett mail från en Melissa i Kista. Hennes mamma var från Finland och Melissa själv var på väg på utbytesstudier till Helsingfors. Var vi fortfarande intresserade av lägenheten så skulle vi höra av oss. Paul i Bromma, som vi hade halft på gång med(han lägenhet alltså) kunde ta sin lägenhet och stoppa upp den på samma ställe som Ulfs.
Till torsdagen före villaavslutningen hade vi bokat en "en dag i Stockholm" kryssning. Vi körde ner till Åbo, åkte över med kvällsbåte, tog oss till Kista, vandrade runt i vår blivande hembyggd (nu överdriver jag lite, men kommande vistelseort kanske man kan kalla det) och träffade slutligen Melissa R. Hon var trevlig, sympatisk och lättsam, ni vet så där som bara rikssvenskar kan vara. Vi undertecknade kontraktet för en två på Helsingörsgatan 14 i Kista. Bragden firades med glass i Kista gallerian, vårt kommande favorit glasställe. På eftermiddagen åt vi middag med kusin Jonny, hans dåvarande fästmö, numera fru, Nadja och kusin Janina hemma hos Janina i Solna. Som vanligt var herr nogabyx- Jonny för petig med matlagningen för att kvällen skulle förlöpa utan missöden, vi höll på att komma försent till båten. Nadja körde och Jonny försökte guida(som bara en karl kan göra)henne genom Stockholms "alla slutar jobbet nu" trafik. Vi hann med vår båt hem och i sann kryssningsanda firade vi vårt kontrakt med en Banana mudshake, fråga mig inte vad det är men gott smakade det inte om man frågade mig, frågade man Jenny så smakade det gott. Vi kollade även på en film som jag inte för "naa i världen" kan komma på vad heter. Det är ju den där med Helena Bergström och Maria Lundqvist, en är lapplisa och den andra är gynekolog, ni vet nog...
Resan hem från Åbo minns jag som ett enda skrattkalas, vi var trötta, vi såg fram emot trevligt villaavslutningsfirande och vi var spända inför vårt kommande äventyr. Under bilfärden konstaterade vi att Jenny är en jävel på omkörningar, så länge hon har några kilometer till sitt förfogande.
Några veckor gick, vi sprang 42km, vi åkte Patrics båt i hårt väder, vi stiftade bekantskap med en typ som kommit att bli en "när vi ska dra ett roligt skämt så skämtar vi om honom" typ, vi packade och vi umgicks med våra nära och kära. Efter alla hejdå och farväl kunde vi konstatera att vi förvandlats till två lipsillar.
Jag minns inte ens med exakthet datumet men jag tror att det var den 15/9 2006 som vi packade en vit Chrysler neon fullare än de flesta människor någonsin kommer att packa en bil. Jag sov inte en blund på hela natten. Jag packade, checkade, skrev listor och dubbelkollade, ALLT, så är det att vara storasyster ser ni.
Morgonen grydde och vi fortsatte packa. När det inte gick att packa mer försökte Jenny tränga in ett par skor i bageget, det gick inte. Det var fullt, så fullt var det. Skorna fick tryckas in i baksätet från framsätet, så fullt var det.
På båten köpte vi som vanligt vin åt Jonny. Vi passade dessutom på att imponera lite på vår "jag har alla prylar, saker och prenikor i hela världen" -kusin. Vi köpte en två liters Koskenkorva flaska, bra att ha på inflyttningsfesten, tänkte vi.
Vi kom fram till Kista efter många om och men och felkörningar. Det var söndag och vi var i vårt esse. Tänk en halvmöblerad lägenhet som man får möblera om i och fixa med tills man kommer överens med inredningen. Det tog inte många timmar för oss att packa upp och komma i ordning. Vi var ivriga. Och oj vilken ordning vi hade sen då. Helt makalöst snyggt höll vi det, vi hade nämligen inte så mycket annat att uträtta de första dagarna. Annat än att gå ärenden. Jag vet inte exakt vad vi gjorde vilka dagar men de tre första dagarna gick åt till att;
gå på anställningsintervju 1
besöka skatteverket
gå på anställningsintervju 2
gå på kontraktskrivning
skaffa bankkonto
Nu måste jag sova, fortsättning följer...
Vin och sallad
Det blev ändrade planer för kvällen, planerna ändrades till det bättre. En favorit kom över på pasta-kycklingsallad och två glas vitt. Fastlagsbullar till efterrätt och kvällen var komplett.
Nu ligger det nära till hands att jag kommer att trotsa den kyliga vinden och bege mig ut på en promenad.
Sen borde jag planera gympa. I morgon leder fröken Lund både en timme isgympa och en timme body gympa. Jippi.
Bara två dagar kvar nu före det är dags för en efterlängtad miniminisemester!
Nu ligger det nära till hands att jag kommer att trotsa den kyliga vinden och bege mig ut på en promenad.
Sen borde jag planera gympa. I morgon leder fröken Lund både en timme isgympa och en timme body gympa. Jippi.
Bara två dagar kvar nu före det är dags för en efterlängtad miniminisemester!
tisdag 8 februari 2011
Lyckad tillställning
Nu har jag varit social med två favoriter. Vi har spelat rita&gissa och umgåtts. En päroncider bjöds det också på. Summan av kardemumman, för att fortsätta på samma tema som tidigare i kväll, så var det en lyckad minitillställning. Precis lagom för en tisdag.
I morgon ska jag jobba, byta skepnad till ÅA studerande, och kanske också svänga mig via Tritonia efter en eller tjugo böcker. Det återstår att se vilket humör jag är på efter kursen.
På kvällen ska jag ägna mig åt någon form av träning. Troligtvis långlänk och spinnpump. Det här med att variera sig var ju inte min grej.
Nu tar jag muminpappans memoarer i handen och kryper under täcket. Han är en klok man den där muminpappan.
I morgon ska jag jobba, byta skepnad till ÅA studerande, och kanske också svänga mig via Tritonia efter en eller tjugo böcker. Det återstår att se vilket humör jag är på efter kursen.
På kvällen ska jag ägna mig åt någon form av träning. Troligtvis långlänk och spinnpump. Det här med att variera sig var ju inte min grej.
Nu tar jag muminpappans memoarer i handen och kryper under täcket. Han är en klok man den där muminpappan.
Livet i korthet
Jobbdagen är slut. Träningsdagen börjar. I kväll ska jag vara social och umgås med mina favoriter på Kråkfjärdsgatan.
Jag är fruktansvärt dålig på att variera mig. För andra kvällen i rad äter jag yoghurt och keso till kvällsmat. Så kulinarisk är jag. Det är tråkigt att laga mat åt sig själv.
Jag drömmer om...
Jag är fruktansvärt dålig på att variera mig. För andra kvällen i rad äter jag yoghurt och keso till kvällsmat. Så kulinarisk är jag. Det är tråkigt att laga mat åt sig själv.
Jag drömmer om...
måndag 7 februari 2011
En helt vanlig tråk-måndag
Jag borde inte skriva om hur trött jag är, det är ingen rolig läsning... Men det här är min dagbok och alltså är det jag som bestämmer vad som ska stå här.
Idag jobbade jag som vanligt mellan 8 och 13.15. Efter det gick jag på graduträff och sen for jag till stan. I stan köpte jag inte så mycket annat än lite mat. Men jag hittade många fina saker att titta på.
Nu ska jag snart fara till gymmet, det känns så där i dag, men jag vet att det kommer att kännas bättre sen.
Idag jobbade jag som vanligt mellan 8 och 13.15. Efter det gick jag på graduträff och sen for jag till stan. I stan köpte jag inte så mycket annat än lite mat. Men jag hittade många fina saker att titta på.
Nu ska jag snart fara till gymmet, det känns så där i dag, men jag vet att det kommer att kännas bättre sen.
söndag 6 februari 2011
Flataskidor- mycket nöje
I dag dammade jag av mina "flataskidor", det var så roligt och jag kan knappt vänta på nästa skidtur. Då pluggar jag mp3:n i öronen och skidar hårt och med fart... Härligt.
Nu har jag duschat och gjort mig klar för möte med Musikskolans styrelse. Jag hade helt glömt bort mötet tills jag plockade fram min kalender i dag för att planera veckan, då stod det att det är möte i kväll. Ibland har man lite tur.
Veckan är så gott som planerad, eller i stora drag, grovskissen är gjord. Finslipet görs varje dag.
I går städade jag åt fammo och på kvällen umgicks jag med de bästa.
Helgen har varit lugn och skön, jag har varit trött.
Jag har konstaterat att jag är piggast på fredagar. Jag har trott att lördagar varit min bästa dag när det gäller att orka vara uppe men i går hade jag problem redan klockan 19.
På fredagar är jag ännu så speedad och upp i varv att jag hålls vaken med hjälp av det. Nackdelen är att jag är tramsig, flamsig och fnittrig :-)
Nu har jag duschat och gjort mig klar för möte med Musikskolans styrelse. Jag hade helt glömt bort mötet tills jag plockade fram min kalender i dag för att planera veckan, då stod det att det är möte i kväll. Ibland har man lite tur.
Veckan är så gott som planerad, eller i stora drag, grovskissen är gjord. Finslipet görs varje dag.
I går städade jag åt fammo och på kvällen umgicks jag med de bästa.
Helgen har varit lugn och skön, jag har varit trött.
Jag har konstaterat att jag är piggast på fredagar. Jag har trott att lördagar varit min bästa dag när det gäller att orka vara uppe men i går hade jag problem redan klockan 19.
På fredagar är jag ännu så speedad och upp i varv att jag hålls vaken med hjälp av det. Nackdelen är att jag är tramsig, flamsig och fnittrig :-)
Högt bland Saarijärvis moar...
I går var det Runebergsdagen. Jag föreslog ett bak av Runebergstårtor men gänget påstod att de inte gillar tårtorna, så planerna lades på hyllan. Ända tills i dag, vi kollade på en i mitt tycke halvtråkig film, och jag hade svårt att hålla mig vaken. Så då ställde jag till med tårtbak i bästa Fredrika Tengström anda. Gänget ändrade åsikt och vi kalasade på ytterst goda Runebergstårtor.
Och receptet då...
12 st
180 g smör
1 dl socker
1 dl farinsocker
2 ägg
1,5 dl lättgrädde
3,5 dl vetemjöl
3/4 dl ströbröd (jag använde hemlagat, av franskbröd)
3/4 dl digestive-kexsmulor
1,5 tsk bakpulver
Hallonsylt
Glasyr:
2 dl florsocker
Ca 2 msk vatten
Några droppar citronsaft
Vispa margarin och socker. Tillsätt ett ägg i taget samt grädden. Blande de torra ingredienserna sinsemellan och rör ner i smeten. Klicka smeten i muffinsformar. Tryck ytan jämn med fuktade fingrar och gör en grop i mitten. Lägg en klick hallonsylt i gropen. Grädda i 175 grader i 20 min. Låt svalna. Rör ihop glasyren, klicka eventuellt lite mera hallonsylt på tårtorna och dekorera med glasyren.
Och receptet då...
12 st
180 g smör
1 dl socker
1 dl farinsocker
2 ägg
1,5 dl lättgrädde
3,5 dl vetemjöl
3/4 dl ströbröd (jag använde hemlagat, av franskbröd)
3/4 dl digestive-kexsmulor
1,5 tsk bakpulver
Hallonsylt
Glasyr:
2 dl florsocker
Ca 2 msk vatten
Några droppar citronsaft
Vispa margarin och socker. Tillsätt ett ägg i taget samt grädden. Blande de torra ingredienserna sinsemellan och rör ner i smeten. Klicka smeten i muffinsformar. Tryck ytan jämn med fuktade fingrar och gör en grop i mitten. Lägg en klick hallonsylt i gropen. Grädda i 175 grader i 20 min. Låt svalna. Rör ihop glasyren, klicka eventuellt lite mera hallonsylt på tårtorna och dekorera med glasyren.
torsdag 3 februari 2011
dag 20
Den här månadens träning
1.2 Tisdag - Spinnbodypump 75
2.2 Onsdag - Ingenting
3.2 Torsdag - 75 minuter powerpromenad med Jenny
4.2 Fredag - spinnbodypump 75
5.2 Lördag- Ingenting
6.2 Söndag- promenad 1h, längdskidåkning 45 min, löpning 60 min
7.2 Måndag-spinning 30, löpning 50 min
8.2 Tisdag- spinning 45 min
9.2 Onsdag- promenad 45 min
10.2 Torsdag- promenad 30 min, bodygympa 60 min
11.2 Fredag- spinning 30 min
12.2 Lördag- slalom 3 h
13.2 Söndag- 5 km löpning
14.2 Måndag- 5 km löpning
15.2 Tisdag- 30 min spinning, 5 km löpning
16.2 Onsdag
17.2 Torsdag
18.2 Fredag
19.2 Lördag
20.2 Söndag
1.2 Tisdag - Spinnbodypump 75
2.2 Onsdag - Ingenting
3.2 Torsdag - 75 minuter powerpromenad med Jenny
4.2 Fredag - spinnbodypump 75
5.2 Lördag- Ingenting
6.2 Söndag- promenad 1h, längdskidåkning 45 min, löpning 60 min
7.2 Måndag-spinning 30, löpning 50 min
8.2 Tisdag- spinning 45 min
9.2 Onsdag- promenad 45 min
10.2 Torsdag- promenad 30 min, bodygympa 60 min
11.2 Fredag- spinning 30 min
12.2 Lördag- slalom 3 h
13.2 Söndag- 5 km löpning
14.2 Måndag- 5 km löpning
15.2 Tisdag- 30 min spinning, 5 km löpning
16.2 Onsdag
17.2 Torsdag
18.2 Fredag
19.2 Lördag
20.2 Söndag
Hör och häpna
Åh vad jag önskar att den här dagen snart är slut. Det är den tyvärr inte. Jag är trött, så himla sovtrött. Men jag kommer inte att få lägga mig ännu på flera, flera timmar. Jag ska nämligen göra något så otippat som att läsa på tent. Jepp, ni läste rätt. Jag har en tent på slarv från i höstas och nu är det dags att tenta bort skiten. Skönt ska det bli, bara man kommer genom. Jag tänker nöja mig med minsta möjliga, bara jag blir godkänd så är jag mer än nöjd.
Nu kokar jag kaffe i hopp om att piggna till, känner mig som en riktig studerande faktiskt. Kruxet är att jag har ett matteprov att konstruera till i morgon också. Men natten är lång och kvällen är ung, typ. I morgon är det fredag. Det gläds vi åt även om jag tycker hiskeligt mycket om mitt jobb.
Tentlitteraturen, nu ska vi slåss, du och jag.
Nu kokar jag kaffe i hopp om att piggna till, känner mig som en riktig studerande faktiskt. Kruxet är att jag har ett matteprov att konstruera till i morgon också. Men natten är lång och kvällen är ung, typ. I morgon är det fredag. Det gläds vi åt även om jag tycker hiskeligt mycket om mitt jobb.
Tentlitteraturen, nu ska vi slåss, du och jag.
tisdag 1 februari 2011
dag 19
Det här ångrar jag
Jag är inte så mycket för att ångra saker. Jag ältar saker, jo det gör jag. Men jag ångrar sällan något. Det skulle bli för tråkigt att leva då om man gick runt och tänkte på hur man borde ha gjort och vad man borde gjort i stället för det man gjorde...
Jag är väldigt impulsiv. Kommer jag på en sak så gör jag ofta slag i saken på direkten. Det kan gälla allt från att klippa håret till att köpa något till att ja, vad som helst.
Med tanke på min impulsivitet borde jag ju göra en hel del dumma saker som jag sedan bittert borde ångra. Men faktiskt så händer det sällan. Jag har säkert ganska gott omdöme samtidigt som jag är impulsiv.
Nu skriver och skriver jag febrilt för att komma på något jag ångrar. Det måste ju finnas något, annars är det här inlägget ganska meningslöst.
Spontant så skulle jag ju vilja säga att jag ångrar att jag tillät mig börja må så dåligt. Men nu i efterhand så vet jag ju att jag var tvungen att göra det, jag var tvungen att må dåligt för att kunna börja må bra igen.
Jag måste fundera på saken, återkommer när jag ångrar något :)
Jag är inte så mycket för att ångra saker. Jag ältar saker, jo det gör jag. Men jag ångrar sällan något. Det skulle bli för tråkigt att leva då om man gick runt och tänkte på hur man borde ha gjort och vad man borde gjort i stället för det man gjorde...
Jag är väldigt impulsiv. Kommer jag på en sak så gör jag ofta slag i saken på direkten. Det kan gälla allt från att klippa håret till att köpa något till att ja, vad som helst.
Med tanke på min impulsivitet borde jag ju göra en hel del dumma saker som jag sedan bittert borde ångra. Men faktiskt så händer det sällan. Jag har säkert ganska gott omdöme samtidigt som jag är impulsiv.
Nu skriver och skriver jag febrilt för att komma på något jag ångrar. Det måste ju finnas något, annars är det här inlägget ganska meningslöst.
Spontant så skulle jag ju vilja säga att jag ångrar att jag tillät mig börja må så dåligt. Men nu i efterhand så vet jag ju att jag var tvungen att göra det, jag var tvungen att må dåligt för att kunna börja må bra igen.
Jag måste fundera på saken, återkommer när jag ångrar något :)
Kvällens status
Tränad, duschad, mätt och trött... kvällens status
Tränad betyder ett spinningpass.
Duschad betyder att jag har duschat en snabbdusch eftersom varmvattnet här ute i skogen inte är av högsta kvalitet (om vi säger det fint).
Mätt betyder att jag ätit mammas köttbullar, jag for hem till mamma och pappa redan i kväll för att inte behöva köra i morgon bitti. Så gör jag ibland när jag vill sova lite längre :)
Trött betyder att jag borde lägga mig snart, jag ska bara lite först.
I morgon är en dag med minutplanerat schema. Jag blir matt bara jag tänker på det, alltså ska jag inte tänka så mycket. Det är bara att försöka hänga med.
Tänk om jag skulle försöka få till en trevlig "min dag i bilder" dag i morgon. Det satsar vi på tycker jag.
Tränad betyder ett spinningpass.
Duschad betyder att jag har duschat en snabbdusch eftersom varmvattnet här ute i skogen inte är av högsta kvalitet (om vi säger det fint).
Mätt betyder att jag ätit mammas köttbullar, jag for hem till mamma och pappa redan i kväll för att inte behöva köra i morgon bitti. Så gör jag ibland när jag vill sova lite längre :)
Trött betyder att jag borde lägga mig snart, jag ska bara lite först.
I morgon är en dag med minutplanerat schema. Jag blir matt bara jag tänker på det, alltså ska jag inte tänka så mycket. Det är bara att försöka hänga med.
Tänk om jag skulle försöka få till en trevlig "min dag i bilder" dag i morgon. Det satsar vi på tycker jag.
Rutin och ro
Det händer inget nämnvärt i mitt liv och jag har inte tid att blogga heller verkar det som. I går jobbade jag flitigt på Tritonia en stund efter riktiga jobbet. Oj vad jag kände mig nöjd när jag gick hem. Jag hade inte uträttat stordåd, verkligen inte. Mina insatser var om sanningen ska fram relativt blygsamma men jag kände mig nöjd. Det är huvudsaken. Jag har en plan för våren och jag är på rätt spår med Gradun. Vad bättre än det.
Jag blev bjuden på mat till Jenny som är Maprotec-änka den här veckan. Vi åt batatsoppa. Den fick betyget 5 batatar (heter det så i pluralis) av 5 möjliga.
På kvällen ägnade jag mig åt det jag för det mesta gör på kvällarna.. Jag tränade. Spinning och bodypump stod (som vanligt) på schemat.
Efter träning och dusch for jag via Makuuni och hem till Jenny för att se på familjen annorlunda, det har blivit vår varannanmåndags lyx, godis och tv i sällskap. En fruktansvärd kvällströtthet har drabbat mig vilket resulterade i att jag i går inte orkade kolla på spårlöst. Den här kvällströttheten är ändå rätt angenäm, den bidrar till att jag numera tycker att det är helt okej när väckarklockan ringer klockan 6 varje morgon.
Nu ska jag städa och försöka hitta sladden så att jag kan flytta över bilder... det är lite tomt på bilder här nu för tiden.
Jag blev bjuden på mat till Jenny som är Maprotec-änka den här veckan. Vi åt batatsoppa. Den fick betyget 5 batatar (heter det så i pluralis) av 5 möjliga.
På kvällen ägnade jag mig åt det jag för det mesta gör på kvällarna.. Jag tränade. Spinning och bodypump stod (som vanligt) på schemat.
Efter träning och dusch for jag via Makuuni och hem till Jenny för att se på familjen annorlunda, det har blivit vår varannanmåndags lyx, godis och tv i sällskap. En fruktansvärd kvällströtthet har drabbat mig vilket resulterade i att jag i går inte orkade kolla på spårlöst. Den här kvällströttheten är ändå rätt angenäm, den bidrar till att jag numera tycker att det är helt okej när väckarklockan ringer klockan 6 varje morgon.
Nu ska jag städa och försöka hitta sladden så att jag kan flytta över bilder... det är lite tomt på bilder här nu för tiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)