Jag har intagit ett bekvämt läge i soffan. Kuddar bakom ryggen och datorn i knät. Det är perfekt tid för ett masterinlägg. Det är perfekt tid att berätta om hösten 2006 och våren 2007. Eller åtminstone börja på... Det är för sorgligt att tänka på, det faktum att bloggen vi skrev under vår tid i Sveariket inte längre går att hitta. Vi gråter nu som då en skvätt över alla minnen som försvann med bloggen. Visst minns man vår tid i Stockholm så länge man lever, en del dagar och detaljer bättre, andra sämre men man minns inte varje enskild dag och varje speciell strapats. Det är sorgligt.
Vi tar det från början...
Både jag och Jenny var lite småtrötta på våra dåvarande liv. Dessutom visste vi att vi någon gång under vår livstid ville testa på att bo utomlands, som de fegharar vi egentligen är kändes Sverige som ett lämpligt alternativ. Vi började under sommaren 2006 leta både jobb och lägenhet. Vi fick napp på en lägenhet men efter diverse strul bestämde vi oss för att Ulf och hans hus i Nacka kunde se sig om efter andra hyresgäster. Vi satt hemma hos mig och letade lägenheter och jobb om vartannat. Minst 10 lägenhetsannonser måste vi svara på varje kväll, det var inga småa krav vi ställde på oss heller. Jobbet tog vi ingen stress över, det skulle fixa sig på ett eller annat sätt tänkte vi. Sent en kväll fick vi ett mail från en Melissa i Kista. Hennes mamma var från Finland och Melissa själv var på väg på utbytesstudier till Helsingfors. Var vi fortfarande intresserade av lägenheten så skulle vi höra av oss. Paul i Bromma, som vi hade halft på gång med(han lägenhet alltså) kunde ta sin lägenhet och stoppa upp den på samma ställe som Ulfs.
Till torsdagen före villaavslutningen hade vi bokat en "en dag i Stockholm" kryssning. Vi körde ner till Åbo, åkte över med kvällsbåte, tog oss till Kista, vandrade runt i vår blivande hembyggd (nu överdriver jag lite, men kommande vistelseort kanske man kan kalla det) och träffade slutligen Melissa R. Hon var trevlig, sympatisk och lättsam, ni vet så där som bara rikssvenskar kan vara. Vi undertecknade kontraktet för en två på Helsingörsgatan 14 i Kista. Bragden firades med glass i Kista gallerian, vårt kommande favorit glasställe. På eftermiddagen åt vi middag med kusin Jonny, hans dåvarande fästmö, numera fru, Nadja och kusin Janina hemma hos Janina i Solna. Som vanligt var herr nogabyx- Jonny för petig med matlagningen för att kvällen skulle förlöpa utan missöden, vi höll på att komma försent till båten. Nadja körde och Jonny försökte guida(som bara en karl kan göra)henne genom Stockholms "alla slutar jobbet nu" trafik. Vi hann med vår båt hem och i sann kryssningsanda firade vi vårt kontrakt med en Banana mudshake, fråga mig inte vad det är men gott smakade det inte om man frågade mig, frågade man Jenny så smakade det gott. Vi kollade även på en film som jag inte för "naa i världen" kan komma på vad heter. Det är ju den där med Helena Bergström och Maria Lundqvist, en är lapplisa och den andra är gynekolog, ni vet nog...
Resan hem från Åbo minns jag som ett enda skrattkalas, vi var trötta, vi såg fram emot trevligt villaavslutningsfirande och vi var spända inför vårt kommande äventyr. Under bilfärden konstaterade vi att Jenny är en jävel på omkörningar, så länge hon har några kilometer till sitt förfogande.
Några veckor gick, vi sprang 42km, vi åkte Patrics båt i hårt väder, vi stiftade bekantskap med en typ som kommit att bli en "när vi ska dra ett roligt skämt så skämtar vi om honom" typ, vi packade och vi umgicks med våra nära och kära. Efter alla hejdå och farväl kunde vi konstatera att vi förvandlats till två lipsillar.
Jag minns inte ens med exakthet datumet men jag tror att det var den 15/9 2006 som vi packade en vit Chrysler neon fullare än de flesta människor någonsin kommer att packa en bil. Jag sov inte en blund på hela natten. Jag packade, checkade, skrev listor och dubbelkollade, ALLT, så är det att vara storasyster ser ni.
Morgonen grydde och vi fortsatte packa. När det inte gick att packa mer försökte Jenny tränga in ett par skor i bageget, det gick inte. Det var fullt, så fullt var det. Skorna fick tryckas in i baksätet från framsätet, så fullt var det.
På båten köpte vi som vanligt vin åt Jonny. Vi passade dessutom på att imponera lite på vår "jag har alla prylar, saker och prenikor i hela världen" -kusin. Vi köpte en två liters Koskenkorva flaska, bra att ha på inflyttningsfesten, tänkte vi.
Vi kom fram till Kista efter många om och men och felkörningar. Det var söndag och vi var i vårt esse. Tänk en halvmöblerad lägenhet som man får möblera om i och fixa med tills man kommer överens med inredningen. Det tog inte många timmar för oss att packa upp och komma i ordning. Vi var ivriga. Och oj vilken ordning vi hade sen då. Helt makalöst snyggt höll vi det, vi hade nämligen inte så mycket annat att uträtta de första dagarna. Annat än att gå ärenden. Jag vet inte exakt vad vi gjorde vilka dagar men de tre första dagarna gick åt till att;
gå på anställningsintervju 1
besöka skatteverket
gå på anställningsintervju 2
gå på kontraktskrivning
skaffa bankkonto
Nu måste jag sova, fortsättning följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar