Lunchen

När jag bakat, stökat, handlat och tankat var klockan bara 10. Jag slängde på mig springkläderna och for iväg på länk. 12 kilometer fick jag ihop krigat. Det var en kamp mot vinden den sista biten, huj vad det blåste. 

Jenny kom hit och vi gick och mötte Sandra och Olivia. Lunchen åts och barnet sov. Bra tajmat. Skulle jag vara något annat än en vanlig skolfröken med halvtaskig lön så skulle mina lunchgäster ha fått Champagne. Nu är jag inte något annat så de fick nöja sig med annat bubbel. Jag skulle ha velat leka Hollywoodfru på riktigt och gå omkring i högklackat på ett stengolv. Nu är jag egentligen inte typen som gillar stengolv, jag är mera oslipade trägolvstypen, men i alla fall. Bara för känslans skull. Men det kändes fel med högklackat till promenadkläder.

Vaknar man tidigt så hinner man baka bröd före klockan slår 6.

Det bjöds på kycklingsallad med getost.

Och kladdkaka med jordnötter till efterrätt.

God morgon!

När drömmen om en Hollywoodfrulunch gick i stöpet så att säga... Det inträffade just, klockan är 5.30 och jag bakar "vridna baguetter" som receptet så fint heter. Så gör man bara inte om man vill leka Maria Montazami, Isabel Adrian eller Päivi Hacker.
Till mitt försvar måste jag säga att snön har rasat av taket och det blåser, vilket betyder ett fasligt oljud här. Jag tänkte tanken att gå ner och lägga mig på soffan, men när jag börjat tänka så klart var jag redan för pigg för att lyckas somna om.

I dag känner jag än en gång för att ta tag i mitt "problemrum". Jag har ett rum som inte används till något annat än till att samla skräp i. Det känns väldigt onödigt så klart. Jag har funderat hit och dit vad jag ska göra med rummet. Arbetsrum var första tanken, men ärligt, jag är inte typen som stänger in mig i ett rum och sitter vid skrivbordet och jobbar. Dessutom försöker jag sköta det mesta av mitt jobb i skolan. Tanken på att göra rummet till ett "dressingroom" är den mest lockande för tillfället. Föreställ er lyxen att samla alla kläder, väskor, skor, smycken, accessoarer, ja allt, i ett och samma rum. Det är väl inget att hymla om att jag lägger ut en halv förmögenhet på kläder, och det skär i mitt hjärta varje gång jag ser kaoset i mina garderober. Det är inte så jag egentligen vill behandla mina kläder, men så blir det tyvärr. Det största problemet är att det är snedtak i rummet och mina två klädskåp är för höga för att rymmas in där och jag är för snål för att köpa nya. Bygga hyllor är ett alternativ och grejen är att om jag bara bestämmer mig för att göra det så gör jag det, frågan är bara om det är värt mödan. Jag är ingen storsnickare och jag hatar att mäta och vara noga, men eftersom jag gillar shabby chic så tror jag att det kan fungera. Med tanke på att ett av mina motton är "ingen annan gör det åt dig så e ji bara ti böri på", så kanske jag börjar redan NU.

Stackars Rolf

Roligheterna tar visst aldrig slut. I kväll fick jag träffa saknade Jungsundbor. Tusen tack för kvällen Rolf och Lotta. Och hör ni, vi måste på riktigt sluta skoja om att Rolf är så fattig. När jag körde hem kom jag på mig själv med att sitta och tänka "stackars Rolf, det kan inte vara roligt att ha det så där dåligt ställt" och så fick jag på riktigt dåligt samvete för att ni tvingas leva på skorpsmulor efter mitt besök. Oroa er inte, jag hann nästan bara tänka tanken innan jag kom på andra tankar. Men det bevisar att ljuger man riktigt mycket så tror man på det till slut. Rolf som fått löneförhöjning och allt.

Nu ska jag lägga mig och drömma vackra drömmar om morgondagens lunchbjudning.

Roligheter

Det slog mig just att jag har så många roligheter kvar det här sportlovet att jag blir nästan lite salig bara jag tänker på det.
I morgon är det lunch med syjuntan och på fredagen far vi till Tammerfors med mamma och Viktoria som ringde för en liten stund sen och berättade att hon kan vara ledig på fredagen. Jippi.
Reseledaren måste genast sätta igång förberedelserna för "resan". Jag ska göra mitt bästa för att överträffa fjolårets kvinnoresa, det kan bli svårt för det var, om jag får säga det själv, en mycket lyckad dag.

Medan jag bakade i dag kollade jag på ett avsnitt av Svenska Hollywood fruar, bara för att komma i stämning till morgondagens lunch så klart. Ah, vet ni, jag ser framför mig högklackade skor inomhus, champagne, blommor till höger och vänster, svala klänningar i fula mönster, hushållerskan som hjälper mig med maten och tänder ljusen exakt en halvtimme innan gästerna kommer och en riktig girl fight som avslutning på lunchen. Vi får väl se hur det blir i morgon då, om fantasin stämmer överens med verkligheten. Det som är sorgligt är att Monika inte kan närvara, men Motonet behöver väl sin beskärda del av glitter och kvinnlig fägring det också.



Utsikten från sovrummet är inte så bedårande just nu för en som inte är fem år och superlycklig över att se en grävmaskin.

Baket

Nu har jag gjort min plikt och bakat bulla till morgondagens rinken grej. Bara en plåt brändes, det är ganska bra gjort av mig. Ibland har det hänt att hälften blivit brända. Det kan vara så att jag glömmer bort mig lite mitt i baket och börjar med något annat.

En del av bullarna

Trött

Förstår inte hur man kan bli så här trött av att vara ledig. Jag tror att det kan vara flera månaders samlad trötthet som visar sig nu när jag slappnar av. Jag har sovit en halvtimme nu och skulle utan problem säkert sova minst en halvtimme till.
Men, jag har lovat både mig själv och Viktoria att jag ska möta henne i Replot när hon slutar jobba, hon ska till mamma och pappa i kväll och jag gillar ju att springa mot ett mål så i går bestämde vi att jag möter henne. Jag tror ju inte att Viktoria blir besviken om jag inte kommer, men jag blir det. Endorfinknarkare som jag är.

Det jag ville komma fram till var att två dagars ledighet har gett mig två fina insikter. 
1.Du blir inte en bättre människa av att jobba halvt ihjäl dig.
2.Det är förbaskat skönt att bara vara också.


Nu ska jag klä på mig, suck. Men snart slipper man det eviga klädbekymret, blir det för varmt/för kallt, är det halt, blåser det, snöar det eller blir det mörkt medan jag är borta. Snart kan man bara klä på sig det tunnaste man har och hoppas att det räcker.

Hemmafru

Det är helt okej att vara ledig, faktum är att jag skulle kunna tänka mig att bli hemmafru. Dock tror jag inte att livet som finländsk hemmafru är lika glittrigt som Hollywoodfruarnas liv, så vid närmare eftertanke så är det kanske bäst att jag fortsätter jobba.
På torsdagen ska jag i alla fall leka Hollywoodfru, då kommer "de andra fruarna" hit på lunch (okej, en är mammaledig och den andra har sportlov). Jag ska ställa till med en lunchbjudning i äkta Hollywood stil, vem vet, kanske vi är lite crazy och dricker champagne till lunchen. Det känns som att allt är möjligt.

Den här dagen har börjat på bästa sätt. Jag har tränat, ätit min supergoda maletköttsoppa, tvättat lite, handlat och fått Facebook-mail från en trevlig typ.
Jag njuter av att vara ledig samtidigt som jag hinner med sånt som bara görs halvslarvigt i vardagen. Okej, man kanske inte behöver lägga ner hela sin själ i att tvätta lakan, men ibland är det trevligt att mangla och vika fint. Det gör jag hemskt sällan annars. 

Dagen då jag var modig

Jag glömde ju att berätta, jag gjorde en modig (med mina mått mätt) sak i dag. En modig och i efterhand lite småpinsam sak. Det är inte jag att göra så här, jag är modig när det gäller "positiva" saker, men när det gäller att klaga eller uttrycka negativa åsikter så tar mitt mod snabbt slut. På en av mina promenader i dag mötte jag en hund, hunden kom rusande mot mig och verkade inte lyda ägarens argsinta "kom hit- kommando". Till slut stannade hunden och ägaren kunde koppla den. Min puls var uppe i 210 och jag var både rädd och arg.
När vi möttes hörde jag mig själv säga "det skulle nog vara bra om du hade hunden kopplad hela tiden, jag blir rädd när det kommer en hund springande mot mig". Svaret fick jag i form av ett fult flin. Jag är alltså fortfarande osäker på vilket resultatet kommer att bli. Jag har en känsla av att jag uttryckte mig på fel språk till att börja med...
Första tanken när jag gick iväg var "men guuud vad pinsam du är Sara".
Nu har jag tänkt över det hela och känner mig mer nöjd än bortgjord.

Solen,solen

Den här dagen har varit en riktig feelgood dag. Jag vaknade utvilad efter en natt av sammanhängande sömn, minns inte alls att jag skulle ha varit vaken en endaste gång. Resten av dagen har jag faktiskt bara njutit av.
Mina klädgarderober är en katastrofzon som ger mig ångest med ca 3 veckors mellanrum. Jag städar upp, ordnar och sorterar för att sen ha det städat i 2 veckor, sen går det 1 vecka av ångest-för-vad-jag-borde-göra före jag på nytt fixar upp klädkaoset. I dag ordnade jag upp där igen, sorterade bort mycket och tänkte på att det måste göras en mer hållbar förändring. Hur förändringen ser ut vet jag inte riktigt, men nu är det städat där i alla fall.

Medan jag gick mina två promenader (den andra var jag bara tvungen att gå på eftersom solen började skina mitt på dagen) funderade jag på vad vi pratade om i helgen jag och Jenny, jag lyssnade som vanligt på Amanda och Hannah och fortsatte älska deras pod.

Det var längesen vi pratade så mycket som vi gjorde i helgen jag och Jenny. Som vanligt kretsade mycket av vårt prat kring pedagogik och fostran. Det är ämnen som intresserar oss och som är en stor del av våra liv. Vi delar våra erfarenheter, ger råd och funderar på framtiden. Både på vår egen framtida yrkesroll och på skolans framtid. Det känns som att vi är mitt i en förändring nu, skolan är inte vad den varit och lärarnas roll i skolan och samhället förändras ju i och med det. Vi pratade så klart lite mer världsliga saker också...
...Av någon anledning kom vi in på karlars uppvaktande och huruvida han ska köpa blommor eller inte. Min åsikt är att ja, det är mycket trevligt att få blommor, men jag vägrar tjata om det, då köper jag hellre min egen blomsterkvast. Amanda och Hannah var lite inne på temat i sin fredagspod. De pratade om vikten av att lyfta fram en människas positiva egenskaper i stället för att fokusera på de negativa. Mannen kanske inte är så bra på att köpa blommor, men han är en jävel på att skotta snö. Då berömmer man snöskottningen och köper blommorna själv.

Vi diskuterade också vilken bild man ger av sig själv i olika sammanhang och hur man tror att andra uppfattar en. Anledningen till den diskussionen var att vi erkände för varandra att vi är lite smyglata.

Jag: ja tänkt först ta me grillkorv

Jenny: he sku ha vari gott
Jag: jå, men tå måst man ju la upp en eld å
Jenny: mmm, å he e man ju nog lite för lat för
Jag: mmm
Jenny: man e ju nåo lite smyglat fast man int vill erkänn e

Jag: mmm verkligen

Fortsättning följer...

Nu ska jag fara till gymmet, det är ju sportlov.

En bra start

Jag är mycket nöjd med starten på sportlovet. Det kunde inte ha börjat mycket bättre. I går kom Jenny hit och vi gick på en lång ventilationspromenad. Resten av kvällen ägnade vi åt att prata, prata och prata. Det är det bästa med min syster, vi pratar om allt och samtalsämnen tar aldrig slut. Före vi försökte sova kollade vi på några gamla avsnitt av solsidan. Vi hade båda svårt att somna, Jenny somnade medan jag låg vaken länge.

I dag började vi dagen med en lång promenad. När vi kom hem kände vi att eftersom det var så fint väder ville vi fortsätta vår utevistelse. Vi kokade kantarellsoppa och packade med lite annat smått och gott i en ryggsäck och for iväg mot Köklotvillan. Det var superfint på isen och temperaturen helt behaglig.

Det enda som störde oss var samma sak som vi blivit störda av två gånger tidigare under samma dygn, nämligen en hund som sprang lös. I går under vår promenad mötte vi två lösa hundar. I dag var vi nära att vända om när vi såg en vargliknande sak som kom mot oss i full galopp (okej hundar kanske inte galopperar men det såg ut så), men vi sa till oss själva att nu slutar vi pjaas ås, äter hunden upp oss så gör den det (mycket troligt?) och biter den bara oss (hmm?) så polisanmäler vi ägaren. Det kan tyckas lite märkligt att vi är så dramatiska, men det är ju bäst att utgå från det värsta (att man blir uppäten) för att sen märka att hej, vi kom ju undan med livet i behåll. 

                                                   Vi gjorde reklam för Folkhälsan. 

 

 

Kantarellsoppa, matmuffins, mögelost, vatten (glömde saften hemma) och kaffe. Ett lyckat koncept.


Ja, och före vi for iväg så var Jenny på brandutryckning, brandvarnaren i Too-ticki började larma på grund av dåligt batteri. Det tog en bra stund före vi kunde höra varifrån ljudet kom. Båten är i garaget vid mamma och pappa och vi stod på trappan vid mig och hörde signalen.

Sovmorgon!

Helt otroligt. Jag sov till 7.35 i dag. Jag var nog vaken både 5, 6 och 7 men jag orkade ligga i sängen till 7.35. Det tar sig. Det kanske inte blir pensionär av mig riktigt ännu.


I dag har jag varit till stan med mamma och pappa. Det började med att de frågade om de fick låna min bil då ingen av deras bilar har dragkrok. Eftersom jag inte hade något program inplanerat så hängde jag med. De håller på med lite golv och wc renovering och behövde till stan för att köpa mera material. Efter lite funderande kom vi fram till att vi kanske inte behövde ta släpkärran i alla fall, mamma trodde att de panelpaket de skulle handla nog kunde rymmas in i "skidpåsen" som jag har i bilen. Vi for till K-rauta utan släpkärra och 5 paket rymdes precis, det var inte många cm över, men det gick. Sen mötte vi upp Viktoria och åt lunch med henne.

Nu väntar jag på att Jenny ska ringa, vi ska gå ut och gå.
Jag försöker komma in i ledighetstänket. Det är inte så lätt det här med att förstå att man faktiskt inte måste hela tiden.

Sportlov

Nu känns det väldigt behagligt. En hel vecka ledigt, inga måsten så långt ögat kan nå. Okej då, på torsdagen har vi ju rinken grejen, men det är bara ett roligt måste.
Jag ska försöka komma ihåg att njuta av ledigheten och bara vara.

Jag fuskstädade skrivbordet på jobbet i dag, det vill säga jag öppnade översta skrivbordslådan och tryckte dit all skit. Fint. Sen for jag hem och fuskstädade här hemma. Eller fuskade och fuskade förresten, jag plockade upp allt som låg och skräpade, bytte lakan i sängen, dammsög och torkade golvet. Det är väl en helt godkänd städning?
Sen sprang jag 1½ timme och så åt jag fredagsmiddag hos mamma och pappa.

I kväll känns det helt okej att heta Sara.

En dag

04.54: God morgon!

04:55: Tänker att jag nog inte skulle vara ett så populärt barn om jag hade föräldrar som var tvungna att gå upp med mig. Konstaterar också att det måste ha varit en kall natt. Jag klädde på mig pinsamt mycket kläder i går för det var så kallt här. Pinsamt mycket kläder som i dubbla stickasockor, fleecebyxor och tröja + en stickad tröja ovan på det. Jag har inte behövt ta av något av plaggen under natten.

05.15: Går upp, kokar gröt, äter gröt, planerar utematte för treorna, rättar sanakoe och funderar på vad jag behöver ha med till jobbet. Det blir nämligen en heldag i Replot i dag.

06.30: Springer en kort runda.

07.15: Duscha, packa, yra omkring, samla ihop alla tillhörigheter, gå ut till bilen, inse att telefonen ligger kvar på köksbordet, hämta den, skrapa bilrutor.

07.40: Kör ut från gården.

07.47: Tänker på vad Hannah och Amanda pratade om i podden jag lyssnade på när jag sprang. De säger kloka saker som verkligen får en att fundera över eget liv och leverne.Tänker också på att Macki undrade om det inte händer många olyckor på Vallgrundvägen. Med tanke på i vilket skick den är så är det ju underligt att det inte är fler som kör i diket. Tanken slog mig att de allra flesta som kör längs Vallgrundvägen är vana med den och anpassar hastigheten därefter (typ).

07.55: Parkerar bilen. Går in och pratar bort 15 minuter med de kollegor som är på plats, samtidigt försöker jag styra upp planer inför första lektionen som är en matte timme. 60 sekunder är en minut, 60 minuter en timme är temat för dagen.

08.17: Går in till första lektionen och hälsar eleverna god morgon.

09.03: Slänger på en kaffepanna, dricker kaffet samtidigt som jag samplanerar och bokar in tider med en kollega. Jag hinner också ögna genom dagens Vasablad, svara i telefon och kopiera några papper.

09.18: Startar igång dagens andra lektion, som är finska.  Ordförhör, läsförståelse och sex nya verb.

10.00: Dricker kaffe igen! För för mångte gången redan i dag. Läser en sida till i Vasabladet.

10.15: Modersmålstimmen inleds med en predikan om att visa hänsyn och att vara artig.

10.50: Lunch, äter för en gångs skull med en kollega eftersom vi är tvungna att prata viktiga vuxensaker som vi inte hunnit behandla tidigare i dag. Dagens lunch var gröt och rågbröd. En 10-poängare.

11.00: Skriver ut protokoll från elevvårdsmötet,renskriver anteckningar, uppdaterar kalendern, sen pratar jag skit med kollegor i fem minuter.

11.30: Finska igen, Milloin är temat.

12.15: Inget kaffe, jag behärskar mig.Hjälper en kollega att skriva ut bilder och kollar igenom provinnehåll i finska. Skriver ner vad som hänt tidigare i dag, annars finns risk att jag glömmer.

12.30: Dagens sista finska, Verbböjningen för me, te och he. Efter finskan fattar vi tre lärare som ännu har en lektion kvar att hålla ett mycket klokt beslut.

13.15: Rastvakt, fryser nästan ihjäl.

13.30-14.15: Det kloka beslutet...Det är skid-WM i Val di Fiemme, klart att barnen behöver få en kulturell dos skidåkning. Vi tittar på tv.

14.20: Skickar iväg två elever för att köpa frukt från Närköp. (Jag drar gympa för sexorna efter skolan på torsdagar och Folkhälsan som är arrangörer bjuder alltid på mellanmål före gympan börjar. I går glömde jag bort att handla frukten och i dag har jag inte hunnit. Tur att det finns hjälpsamma elever att ta till).

14.22: Byter om. 

14.25-15.15: Gympar med sexorna. Vi leker och har stationsundervisning med muskel och konditionsträning på lekfullt sätt.

15.20: Byter om.

15.40: Hjälper rektorn att fylla i lite blanketter, packar ihop och går mot bilen. Telefonen ringer och det är Jenny, känner en plötslig saknad och ett behov av att prata, inbjuder till spontan cafédejt. Jenny tackar ja.

16.00: Träffar Jenny utanför Sweet Vasa. Vi dricker kaffe och äter tobleronecheesecake.

17.10 Kör iväg mot Replot igen.

17.15: Förargas över att jag inte kommit ihåg att fylla på spolarvätska (har varit slut sen september, jag kommer alltid på det när jag behöver det som mest, sen glömmer jag bort det). 

17.30: Tillbaka i skolan. Plockar fram materialet till Musikskoj och förbereder mig mentalt för en timme sång och spel med förskolebarnen.

19.05:  Pustar ut och konstaterar att det var den jobbdagen. Det har varit en bra dag.

19.10: Planeringsmöte med Marika, vi planerar Folkhälsans rinkenjippo som går av stapeln nästa torsdag vid rinken i Replot.

20.10: Sätter mig i bilen, stänger av radion och njuter av tystnaden.

20.25: Kör in på gården.

20.28: Låser upp dörren, stiger in och konstaterar lite uppgivet att här borde städas.

20.40: Äter gröt.

20.50: Städar det värsta.

21.30: Far iväg på länk.

23.05: Länken blev en timmes promenad i stället. Den första halvtimmen helt ljudlös, den andra halvtimmen med Hannah och Amanda i öronen.

Kan bara konstatera att det varit roligt att dokumentera sin dag, men inget man gör till en vana. Ni skulle bara veta hur mycket hjärnkapacitet som gått åt till att lägga allt på minnet. Nu ska jag sova och drömma vackra drömmar om en evighets ledighet. 

Om att pröva något nytt

Dagen började bra, jag klädde mig varmt och for på en 10 kilometers länk. De varma kläderna behövdes i dag, för det var nästan 10 grader kallt. Jag har alltid mer kläder på min när jag springer på morgonen eftersom jag är alltid mera frusen då, men jag har märkt de senaste veckorna att mina "morgonkläder" varit för varma, i dag var de dock helt lagom.

På jobbet var det en helt normal dag. Det enda "extra och utöver det vanliga" jag gjorde var att sortera nummerlapparna som hängt på tork efter skidtävlingen.

Efter jobbet for jag till stan och gjorde något som jag inte gjort tidigare, jag gick på ett boxningspass på gymmet. Och vet ni, det var faktiskt riktigt roligt. Så tack Anna för att du "lurade med mig".

Nu har jag en liten palaver med mig själv om jag ska städa, sova eller gå ut på en promenad. Ska jag vara ärlig så lockar sova mest.

Jag och Jenny har märkt flera gånger att vi har något av en telepatisk förmåga. I dag hände en ganska rolig sak, vi kom körande i varsin riktning på Alskatvägen, jag såg att Jenny "pratade i telefon" och hör samtidigt att det ringer i min telefon, jag bara vet att det är Jenny. Och visst var det så, hon hade alltså bara råkat ringa mig när vi helt ovetande om varandra möttes.

I morgon ska jag göra som Eva, bara för att det är så roligt att bläddra tillbaka och se vad man pysslat med för en vecka sen, en månad sen och till och med ett år sen.

Podcast

Jag som i princip aldrig brukar vänta på helg eller lov har faktiskt börja räkna ner dagarna till sportlovet. Det känns verkligen som att det behövs en vecka ledigt nu. Mitt tålamod behöver det.

Nu ska jag fara iväg på långlänk före jobbet. Jag har dessutom laddat upp med en ny podcast av Amanda och Hannah. Jag springer alltid till musik och det går i perioder vad jag lyssnar på. Här om dagen när jag var i stan spelades  Dancing in the dark i en butik och jag kom plötsligt ihåg att jag ju e lite kär i Bruce Springsteen. Jag nötte sönder både Dancing in the dark och Born to run för cirka ett år sedan, men nu passar det att lyssna på dessa igen känner jag. Jag har många låtar som jag direkt kan koppla till vissa "springminnen", bland annat Highway to hell var den låt som alltid inledde Jennys och mina långpass när vi tränade till Lidingöloppet och Maraton. Den kändes av någon anledning helt rätt att börja ett långpass med.

Med tre dagar kvar...

Sparkhämtningen i går blev till kaffe och prat, klockan var närmare 21.30 när jag sparkade iväg hemåt, men det gjorde absolut ingenting.

Om måndagen var en råddig dag så har tisdagen varit en stressig dag. Vi har avklarat den traditionella skidtävlingen mellan eleverna i skäriskolorna. Vädret var inte det bästa men dagen blev mycket bra ändå. Jag och Marcus som har den goda turen att få sitta i tävlingskansliet har ju det varmt och skönt, men jag tror inte att de andra frös alltför mycket heller.

Nu i kväll har jag dragit gympaskoj och spanat in mammas och pappas golvrenovering.

Rådd-måndag

Det här har varit en mycket råddig dag på jobbet. Hela förmiddagen gick i ett, kan inte minnas när en helt vanlig dag sist var så här stressig. När jag kom in efter att ha varit till sportplan och skidat med ettorna hade jag exakt 3 minuter på mig att äta. Jag åt på 2 och drack en skvätt kaffe under den sista minuten. Jag tror att det var korvsås till lunch...
När klockan blev 12.15 kände jag att jag inte skulle orka undervisa en minut till. Som tur var så behövde jag inte det heller. Jag hade lovat att jag eventuellt kunde ta en kollegas lektioner på eftermiddagen, men det behövdes inte, som tur var.

Folk säger ofta att " ni har ju så korta dagar ni lärare". Visst, idag var min schemalagda arbetstid 8.15-12.15 och visst, i dag befann jag mig på jobbet mellan 8.00 och 13.00, vilket betyder att det var en riktigt kort dag för mig. Men, i morgon är jag säkert på jobbet mellan 7.00 och 16.00, på onsdagen ännu längre, bara som exempel. Det är jätteskönt att ha möjligheten att kunna välja när man gör mycket av sitt jobb.
En annan aspekt som folk sällan tänker på är att det ofta rullar på i ett extremt snabbt tempo i skolan. Vi sitter ner en till två minuter i gången och kaffet dricks ofta samtidigt som man förbereder/rättar/reder ut eller planerar, ganska ofta dricks det också framför kopieringsapparaten. Maten äts på under 10 minuter och på toaletten går man om man kommer ihåg. Det är ett stressigt jobb att vara lärare, men det är en väldigt roligt jobb. Det låter som att jag gnäller nu, det gör jag inte. Jag försöker bara ge en rättvis bild av våra korta arbetsdagar och långa lov.

Det här är nog det längsta jag skrivit om mitt jobb någonsin. Jag brukar undvika det.


Nu ska jag promenera iväg efter sparken jag lånade ut natten till söndagen.

Lycka kan vara...

 ... en vän som hämtar med sig tulpaner, vilket gör att man kan ha en bukett i köket och en i sovrummet.

Eller ett glas rött på söndagskvällen. 

En fin lördag

Jag var tydligen inte helt bra på att ge vägbeskrivning, Macki ringde 18.45 "ja e vid ett ställe som heter Södra Vallgrund jaktförening nu, ska jag fortsätta framåt?" Hm, något gick på tok. Men det ordnade upp sig och vi hade en fantastiskt rolig kväll. Det var första gången den här konstellationen träffades, men alla fann sin plats i sällskapet och diskussionen var snart livlig. Mer tänker jag inte berätta, för ni vet väl att mycket av det som sägs på tjejkvällar stannar runt bordet och glöms bort till följande dag. Tystnadsplikten är en hederssak.
Mitt i natten följde vi hem Sandra, vi åkte spark ner för "Johan och Williams backe" och vi skrämde upp (mest Sandra och Monika, jag är van att springa i mörkret) varandra med vad som kunde finnas i den mörka skogen. Det är skönt med barndomsvänner som alltid funnits och som känner en bättre än en själv nästan. Tusen tack för i går flickor och tack Monika för allt prat i natt och i morse, jag är mycket klokare nu, igen.

Rosa dukning kändes helt rätt på en tjejmiddag.

På eftermiddagen gick jag till Bolid på promenad. Gissa vad jag såg vid horisonten. Den saknade solen.

Och som vanligt passade jag på att använda mitt muminmamman förkläde.

Arvegods

Fammos gamla kofta fungerar som städoutfit i dag. Älska ärvda kläder.

Sportlovsplaner

Helt plötsligt slog det mig, det kanske vore på sin plats med en resa med Sara Tours i sportlovsveckan. Förra året gick resan till Tammerfors. Vart bär det av i år? Favorit i repris kanske? Måste kanske göra en intresseförfrågan bland mina kunder...

Sömnen

05.22 vaknade jag i dag, och då somnade jag ändå ganska sent. Jag har mycket att göra i dag så jag skulle tacksamt ha sovit lite längre. Kanske jag får lov att acceptera att jag inte behöver mer sömn än så här.

Jag hade inte tänkt ge mig in i debatten Krista Siegfrids och Marry me, men vad är problemet? Låten är inget musikaliskt underverk, den är lätt att sjunga med i och fastnar på hjärnan, den är svängig och medryckande. Kan det inte få vara punkt där. Om det är något som står mig upp i halsen så är det allt tjat om denna jämlikhet, kvinnornas kamp, feminismen...för att inte tala om genus debatten, men där går min gräns. Den tänker jag inte ge mig in i ännu en åttiotredje gång.

Jag kanske upplevs som en skam för kvinnosläktet nu, men jag har så svårt att förstå denna strävan till att försöka stöpa män och kvinnor i samma form. Kvinnor ska hela tiden  hävda sig och visa att de minsann också kan, men inte när det gäller typiska kvinnosysslor, nej de talar man tyst om.

Så här är det i min värld...
Kvinnor är kvinnor och män är män. Låt det få vara så då också. Varför är det så farligt att anse att det är mannens uppgift att fria eller att det är synd om en kvinna som tvättat alla fönster i huset helt själv. Jag tänker inte fria till någon (om jag så aldrig ska gifta mig då), men jag tycker det är en fin tradition att det är mannen som friar, liksom jag tycker att det är en fin tradition att vi badar julbastu hos mamma och pappa den 23.12. Jag städar gärna medan mannen skottar snö (jag kan inte köra traktor och är inte speciellt intresserad av att lära mig heller, vissa saker klarar man sig bra utan).
I’m your slave and you’re my master
Oh baby, come on, take your shot
Så är det ibland.
Jag tycker att det är mannens uppgift att köra bilen när hela familjen ska någonstans. Jag har träffat få män som kör bil sämre än mig, och då anser jag fortfarande att jag är en helt okej chaufför. Det hör till att det är mannen som kör, jag behöver inte på något sätt visa att jag nog också kan. Det vet alla redan.
Eftersom mannen ofta har högre lön än kvinnan är det självklart att det är han som ska jobba mer och kvinnan som stannar hem med barnen o.s.v., förutsatt att han trivs med sitt jobb så klart.
Vill en man försörja mig så är det helt okej för mig. Det betyder inte att det är något jag kräver eller förväntar mig, men finns möjligheten så visst, det om något är väl ett bevis på kärlek.
Jag har inte vad jag kan minnas tjatat på en karl att han ska städa/diska/tvätta, jag kan inte påstå att jag gillar dessa sysslor, men det är min uppgift.
Jag tänker aldrig (och har aldrig tagit) ta på mig skogshuggarkläder och gå ut i skogen för att hugga vinterved, det är mannens göra.
Att man sen kan hjälpas åt med saker och ting bara för att det är roligare att göra saker tillsammans, det är en helt annan sak.

I’ll play your game, I’ll change my last name
I’ll walk the walk of shame
I do it for you, for you, for you
Yeah, I do it for you, marry me, baby

Äktenskap är väl ett bevis på samhörighet, för mig är ett gemensamt efternamn samhörighet. Att det av tradition är mannens namn man tar är inget som stör mig, det är en tradition och jag gillar traditioner.

På jobbet brukar karlarna ursäkta sig för att de aldrig har med bulla eller frukt eller liknande, i min värld behöver de inte det. Jag kan ta med bulla så får de fixa kopieringsmaskinen när den hakat upp sig för elfte gången samma dag.

Allt är inte svartvitt, visst finns det nyanser också. Ni ska inte tro att jag är ett hjälplöst stackars fruntimmer som är totalt beroende av en man. Så är det inte. Jag fixar det mesta på egen hand, jag kan nog, men det är inte det som det handlar om.

Jag kunde fortsätta bra länge ännu, men nu sätter jag punkt



Hanna Fahl. som ska vara någon slags schlagerexpert menar att i Sverige kommer vi nog mest att ställa oss frågande till låten. Hur kan det vara så svårt för omständiga Sverige att bara tugga och svälja? Liksom.

Äntligen fredag

Jag brukar inte vänta extra mycket på helgen. Jag trivs hemskt bra med vardag, men i dag kände jag  att jag behöver helg.
Helgen inleddes med långlänk, Andreas plockade upp mig vid bron. Föret var dåligt men temperaturen bra. Det var nära att jag skulle ha fått sällskap av Jenny, men hon backade ur i sista stund.

Alla hjärtans dag!

Rastlösheten tog överhand i morse. Det blir så om man vaknar klockan 5. För att fördriva tiden på ett vettigt sätt bestämde jag mig för att vändagen till ära baka en "hjärtkaka" till jobbet. Om jag får säga det själv så blev den mycket lyckad. Den var väldigt enkel att göra och snabbt gick det. Speciellt behändigt var att man inte behövde vispa något med elvisp, sådana kakor gillas. Jag skulle ha velat ha hjärtströssel på, men hade inget hemma, man kan inte få allt.

I morse hände en bra sak. Jag fick ett sms från pappa. Han är fin på alla sätt och vis min pappa, men någon flitig sms skrivare är han inte. Hur som helst, i sms:et stod det "Vändagshälsningar!". Kort och gott och väldigt sött.

I går var en bra dag igen, det är mycket roligt på gång nu, det är fullt upp hela tiden men så länge det är roligt så känns det inte stressigt. Jag skulle ändå inte klaga om jag fick 3-4 timmar mer per dygn. Tänk att det är fredag i morgon redan, tiden går alltför fort nu just.


I dag hände en sak som i princip aldrig händer, jag somnade efter jobbet. Planen var att gå hem 14.30 och fara ut på länk, men av olika orsaker drog det ut på tiden och jag kom hem först efter 16. Länken är uppskjuten till efter Musikskoj för jag skulle vila 10 minuter på soffan, 10 minuter blev till 45 minuter. Säkert bra det också.

Trött

Dagen var bra, i och med utfärden till Björkö slutade vi redan kl 12.30. Att vi dessutom hade en kort samplanering idag gjorde att jag kunde fara iväg från skolan redan 13.45, när har det senast hänt på en tisdag? Det har nog aldrig hänt.

I morgon borde jag vara på jobbet redan klockan 7. Jag måste plocka fram papper till ett möte och fixa lite annat också. Jag som egentligen planerat att springa i morgon, inte till skolan men före jag far. Det skulle betyda att jag måste starta klockan 5, det låter tidigt.

I morgon ska jag också på ärenden med Axel, han ska klippa sig. Det är mycket i morgon. Det är alltid mycket på onsdagar.

och resten av dagen...

Dagen gick från halvtung till mycket bra. Höjdpunkten var nog träffen med syjuntan. Jag är otroligt glad över att ha så fina vänner, tack för att ni finns i mitt liv. Ett stort minus dock för temperaturen i GW gallerian, jag höll på att frysa ihjäl. 

Jag har även hunnit med att vara till banken med Axel. Han är så rolig. Fnissade lite för mig själv när jag pratade med mamma här i kväll, hon berättade att hon pratat med Axel som sagt att "on e nog så kattens kiva honde Sara". När jag släppte av honom efter vårt ärende sa han "oj du e nog så hjärtlig du", gullevännen då.

Nu blev det natt. 

God morgon måndag

Helt ärligt så börjar den här morgonpiggheten gå mig på nerverna. Det är inte roligt att vakna klockan 5 varje morgon. Fördelar: man hinner träna, duscha, äta och välja kläder i lugn och ro, till och med städa lite vid behov. Nackdelar: det blir korta nätter, trötta eftermiddagar och en påminnelse om att vi i alla år skrattade åt moffa som steg upp klockan 4 och drack varmvatten, jo men visst snart är man där själv, bara en timme kvar. För det här med att vara morgonpigg har kommit smygande. För ca 1 år sen tyckte jag att jag var morgonpigg då jag vaknade klockan 6, det är sovmorgon i dagsläget.

Nu ska jag fara iväg till jobbet och starta del två av dagen. Jag har en känsla av att jag kommer att få ägna större delen av förmiddagen (förutom att hålla lektioner) åt att försöka få tag på en person som egentligen har telefontid i morgon. 

 Måndagar är vanligtvis korta arbetsdagar för mig. Förutom de måndagar vi har elevvårdsmöte, i dag råkar vara en sån dag.

Dom här fina typerna har jag cafédejt med i kväll. Lycka.

The Impossible

Borde väl säga några ord om filmen jag och Monika såg i kväll. Den var bra. Mer än så orkar jag inte orda.

En ny vecka är på kommande. Jag har på känn att det blir en rolig vecka.
I morgon har vi café träff med Sandra, Jenny och Monika i stan.
På tisdagen ska vi till Björkö med skolan.

Och ja, det är väl det som är planerat hittills, utöver jobb, möten och träning så klart. Det behövs tydligen inte mycket för att jag ska tycka att det är stora saker på gång.

Lediga helgen

Jag har haft en helt ledig helg. Inget inbokat och inget planerat. I går fick jag städat huset, ett projekt som jag faktiskt väntat på att få tid att ta itu med. Ändå så var det inte speciellt roligt när jag väl fick börja, men nu när det är gjort är det fruktansvärt skönt.
I fredags sprang jag till och från jobbet. Hemfärden var betydligt tyngre trots det vackra vädret. Men det är så jag funkar, jag springer bäst i "extrema förhållanden". Mina allra längsta och bästa pass har jag gjort i gassande sol med temperaturer på över 20 grader i skuggan eller i yrande snöstorm med vinden pinande i ansiktet. I fredags får den tidiga starten stå för det extrema.

På fredagskvällen var jag bjuden på mat till mamma och pappa. Det är mysigt att äta middag tillsammans på fredagarna. Det finns alltid en massa att prata om, för trots att vi bor grannar så har vi inte träffats på hela veckan.

I går hann jag också vara en sväng till stan och skaffa lite korgar för att få lite mer organiserat badrum. När jag ändå var i stan passade jag på att träna på gymmet. På eftermiddagen bakade jag en kaka och bjöd spontant in ett gäng fina typer på kaffe. Lördagen avslutades i soffan med ett glas vin, lite godis och Rederiet.

I dag är det blåsigt och snöigt värre, jag har promenerat en timme, bakat matmuffins, kanelbullar och vanliga runda vetebullar att göra fastlagsbullar av.

Snart ska jag gå in till mamma och pappa och äta klimpsoppa, det hör fastlagssöndagen till.

Så här fint väder fick jag i alla fall springa hem i. Kallt var det, men solen höjde både humör och temperatur.

En god morgon

Onsdagen startade på bästa vis. Anledningen är enkel, jag började dagen med att springa. Det absolut bästa receptet på en lyckad dag om ni frågar mig. Jag säger inte att det passar alla. I 28 år avskydde jag att morgonlänka, när jag mognat till mig och inledde mitt 29:de år så började jag gilla det. Och tro mig, jag har försökt mig på det otaliga gånger under alla dessa 28 år.

Den här dagen är fullspäckad, den kommer att innehålla jobb, möten, egen träning på gym, Fartsnigelgympa för åk 1-2 och förhoppningsvis om krafterna ännu finns kvar avslutas med en långlänk.