Jag var tydligen inte helt bra på att ge vägbeskrivning, Macki ringde 18.45 "ja e vid ett ställe som heter Södra Vallgrund jaktförening nu, ska jag fortsätta framåt?" Hm, något gick på tok. Men det ordnade upp sig och vi hade en fantastiskt rolig kväll. Det var första gången den här konstellationen träffades, men alla fann sin plats i sällskapet och diskussionen var snart livlig. Mer tänker jag inte berätta, för ni vet väl att mycket av det som sägs på tjejkvällar stannar runt bordet och glöms bort till följande dag. Tystnadsplikten är en hederssak.
Mitt i natten följde vi hem Sandra, vi åkte spark ner för "Johan och Williams backe" och vi skrämde upp (mest Sandra och Monika, jag är van att springa i mörkret) varandra med vad som kunde finnas i den mörka skogen. Det är skönt med barndomsvänner som alltid funnits och som känner en bättre än en själv nästan. Tusen tack för i går flickor och tack Monika för allt prat i natt och i morse, jag är mycket klokare nu, igen.
 |
| Rosa dukning kändes helt rätt på en tjejmiddag. |
 |
| På eftermiddagen gick jag till Bolid på promenad. Gissa vad jag såg vid horisonten. Den saknade solen. |
 |
| Och som vanligt passade jag på att använda mitt muminmamman förkläde. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar