Sömnen

05.22 vaknade jag i dag, och då somnade jag ändå ganska sent. Jag har mycket att göra i dag så jag skulle tacksamt ha sovit lite längre. Kanske jag får lov att acceptera att jag inte behöver mer sömn än så här.

Jag hade inte tänkt ge mig in i debatten Krista Siegfrids och Marry me, men vad är problemet? Låten är inget musikaliskt underverk, den är lätt att sjunga med i och fastnar på hjärnan, den är svängig och medryckande. Kan det inte få vara punkt där. Om det är något som står mig upp i halsen så är det allt tjat om denna jämlikhet, kvinnornas kamp, feminismen...för att inte tala om genus debatten, men där går min gräns. Den tänker jag inte ge mig in i ännu en åttiotredje gång.

Jag kanske upplevs som en skam för kvinnosläktet nu, men jag har så svårt att förstå denna strävan till att försöka stöpa män och kvinnor i samma form. Kvinnor ska hela tiden  hävda sig och visa att de minsann också kan, men inte när det gäller typiska kvinnosysslor, nej de talar man tyst om.

Så här är det i min värld...
Kvinnor är kvinnor och män är män. Låt det få vara så då också. Varför är det så farligt att anse att det är mannens uppgift att fria eller att det är synd om en kvinna som tvättat alla fönster i huset helt själv. Jag tänker inte fria till någon (om jag så aldrig ska gifta mig då), men jag tycker det är en fin tradition att det är mannen som friar, liksom jag tycker att det är en fin tradition att vi badar julbastu hos mamma och pappa den 23.12. Jag städar gärna medan mannen skottar snö (jag kan inte köra traktor och är inte speciellt intresserad av att lära mig heller, vissa saker klarar man sig bra utan).
I’m your slave and you’re my master
Oh baby, come on, take your shot
Så är det ibland.
Jag tycker att det är mannens uppgift att köra bilen när hela familjen ska någonstans. Jag har träffat få män som kör bil sämre än mig, och då anser jag fortfarande att jag är en helt okej chaufför. Det hör till att det är mannen som kör, jag behöver inte på något sätt visa att jag nog också kan. Det vet alla redan.
Eftersom mannen ofta har högre lön än kvinnan är det självklart att det är han som ska jobba mer och kvinnan som stannar hem med barnen o.s.v., förutsatt att han trivs med sitt jobb så klart.
Vill en man försörja mig så är det helt okej för mig. Det betyder inte att det är något jag kräver eller förväntar mig, men finns möjligheten så visst, det om något är väl ett bevis på kärlek.
Jag har inte vad jag kan minnas tjatat på en karl att han ska städa/diska/tvätta, jag kan inte påstå att jag gillar dessa sysslor, men det är min uppgift.
Jag tänker aldrig (och har aldrig tagit) ta på mig skogshuggarkläder och gå ut i skogen för att hugga vinterved, det är mannens göra.
Att man sen kan hjälpas åt med saker och ting bara för att det är roligare att göra saker tillsammans, det är en helt annan sak.

I’ll play your game, I’ll change my last name
I’ll walk the walk of shame
I do it for you, for you, for you
Yeah, I do it for you, marry me, baby

Äktenskap är väl ett bevis på samhörighet, för mig är ett gemensamt efternamn samhörighet. Att det av tradition är mannens namn man tar är inget som stör mig, det är en tradition och jag gillar traditioner.

På jobbet brukar karlarna ursäkta sig för att de aldrig har med bulla eller frukt eller liknande, i min värld behöver de inte det. Jag kan ta med bulla så får de fixa kopieringsmaskinen när den hakat upp sig för elfte gången samma dag.

Allt är inte svartvitt, visst finns det nyanser också. Ni ska inte tro att jag är ett hjälplöst stackars fruntimmer som är totalt beroende av en man. Så är det inte. Jag fixar det mesta på egen hand, jag kan nog, men det är inte det som det handlar om.

Jag kunde fortsätta bra länge ännu, men nu sätter jag punkt



Hanna Fahl. som ska vara någon slags schlagerexpert menar att i Sverige kommer vi nog mest att ställa oss frågande till låten. Hur kan det vara så svårt för omständiga Sverige att bara tugga och svälja? Liksom.