Den här dagen har varit en riktig feelgood dag. Jag vaknade utvilad efter en natt av sammanhängande sömn, minns inte alls att jag skulle ha varit vaken en endaste gång. Resten av dagen har jag faktiskt bara njutit av.
Mina klädgarderober är en katastrofzon som ger mig ångest med ca 3 veckors mellanrum. Jag städar upp, ordnar och sorterar för att sen ha det städat i 2 veckor, sen går det 1 vecka av ångest-för-vad-jag-borde-göra före jag på nytt fixar upp klädkaoset. I dag ordnade jag upp där igen, sorterade bort mycket och tänkte på att det måste göras en mer hållbar förändring. Hur förändringen ser ut vet jag inte riktigt, men nu är det städat där i alla fall.
Medan jag gick mina två promenader (den andra var jag bara tvungen att gå på eftersom solen började skina mitt på dagen) funderade jag på vad vi pratade om i helgen jag och Jenny, jag lyssnade som vanligt på Amanda och Hannah och fortsatte älska deras pod.
Det var längesen vi pratade så mycket som vi gjorde i helgen jag och
Jenny. Som vanligt kretsade mycket av vårt prat kring pedagogik och
fostran. Det är ämnen som intresserar oss och som är en stor del av våra
liv. Vi delar våra erfarenheter, ger råd och funderar på framtiden. Både på vår egen framtida yrkesroll och på skolans framtid. Det känns som att vi är mitt i en förändring nu, skolan är inte vad den varit och lärarnas roll i skolan och samhället förändras ju i och med det. Vi pratade så klart lite mer världsliga saker också...
...Av någon anledning kom vi in på karlars uppvaktande och huruvida han ska köpa blommor eller inte. Min åsikt är att ja, det är mycket trevligt att få blommor, men jag vägrar tjata om det, då köper jag hellre min egen blomsterkvast. Amanda
och Hannah var lite inne på temat i sin fredagspod. De pratade om
vikten av att lyfta fram en människas positiva egenskaper i stället för
att fokusera på de negativa. Mannen kanske inte är så bra på att köpa
blommor, men han är en jävel på att skotta snö. Då berömmer man
snöskottningen och köper blommorna själv.
Vi
diskuterade också vilken bild man ger av sig själv i olika sammanhang
och hur man tror att andra uppfattar en. Anledningen till den
diskussionen var att vi erkände för varandra att vi är lite smyglata.
Jag: ja tänkt först ta me grillkorv
Jenny: he sku ha vari gott
Jag: jå, men tå måst man ju la upp en eld å
Jenny: mmm, å he e man ju nog lite för lat för
Jag: mmm
Jenny: man e ju nåo lite smyglat fast man int vill erkänn e
Jag: mmm verkligen
Fortsättning följer...
Nu ska jag fara till gymmet, det är ju sportlov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar