Jag glömde ju att berätta, jag gjorde en modig (med mina mått mätt) sak i dag. En modig och i efterhand lite småpinsam sak. Det är inte jag att göra så här, jag är modig när det gäller "positiva" saker, men när det gäller att klaga eller uttrycka negativa åsikter så tar mitt mod snabbt slut. På en av mina promenader i dag mötte jag en hund, hunden kom rusande mot mig och verkade inte lyda ägarens argsinta "kom hit- kommando". Till slut stannade hunden och ägaren kunde koppla den. Min puls var uppe i 210 och jag var både rädd och arg.
När vi möttes hörde jag mig själv säga "det skulle nog vara bra om du hade hunden kopplad hela tiden, jag blir rädd när det kommer en hund springande mot mig". Svaret fick jag i form av ett fult flin. Jag är alltså fortfarande osäker på vilket resultatet kommer att bli. Jag har en känsla av att jag uttryckte mig på fel språk till att börja med...
Första tanken när jag gick iväg var "men guuud vad pinsam du är Sara".
Nu har jag tänkt över det hela och känner mig mer nöjd än bortgjord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar