Hemkommen från familjeloppis och promenad med Jenny. Skönt att få
ventilera och fundera högt. Det bästa med Jenny är att vi kan prata om
allt, alltså på riktigt allt, och samtidigt veta att det som sägs stannar mellan oss. Vi tänker bara högt brukar vi säga.
Mamma och Vikoria hade ställt till med loppis, hela eftermiddagen hade de jobbat och vilket jobb de gjort. Vartefter man kom med grejer plockades det fram, klockan 19 började spektaklet, med kaffe och glass.
Handlar man så behöver man en varukorg, så klart. Pappa som jobbar på butik var ansvarig för varukorgarna.
Kaffeservering allra först.
Vi började med att pappa auktionerade ut porslinet. Han gjorde ett bra jobb. Allt porslin hittade nytt hem. Jag för min del blev en halv arabiaservis, några vaser, serveringsfat och lite sånt krafs rikare. Jenny satte kaffet i halsen här han bjöd ut ett knappt halvdussin kaffekoppar.
Efter porslinsavdelningen förflyttade vi oss till avdelningen för el, bomull och prenikor. Här fanns gardiner, lampor, mattor, havregryn, dukar, motorvärmarsladd, paraplyer och gud vet vad. Jag fyndade gula köksgardiner, röda julgardiner, ett paraply, lampor och lite annat smått och gott. Bilder på mina fynd kommer i morgon.
Klädloppis hölls i vardagsrummet. Jag förevisade kläder, väskor och mössor. En hel del fynd gjordes även här för min del.

Vi hade en superrolig kväll. Många skratt, minnen och påhitt delades.
Jag önskar bara att jag kunde delta helhjärtat och med så stor glädje som jag skulle vilja. Men, jag är van, jag börjar faktiskt tro att det är så här det ska vara. Att man aldrig kommer att känna sig riktigt glad på riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar