Ventilera

Jag skulle behöva få skriva av mig och ventilera mina tankar. Det här är dock inte rätt forum för det har jag lärt mig. Men jag skiter faktiskt fullständigt i det just nu.

Jag har alltid fogat mig, varit mån om att inte trampa någon på tårna, behärskat mig och försökt göra gott. Jag har en hög självaktning och är noga med att inte sjunka för lågt och tappa kontrollen över mina handlingar. Det är jag stolt över, det värsta jag vet är människor som saknar självrespekt och värdighet. Så det så. 

Min höga självaktning ställer ibland till det för mig. Det har den dock inte gjort nu, den har fått mig att inse hur förbannat rätt jag gör. Att vara sann mot sig själv kan vara bland det svåraste som finns, men när man är det så känns det så väldigt bra inombords. Jag vet att jag handlar enligt mina principer. Det är kanske inte det jag mår bäst av just nu, men jag är ärlig mot mig själv och det är viktigt. Jag har kämpat så otroligt mycket, mycket mer än ni någonsin kan föreställa er. Jag har inte gapat högt alla gånger jag lidit, för jag är en sån som behärskar mig. Hur mycket man än tror på något och hur mycket man än vill något, så kommer en dag när man inser, eller när man tvingar sig att inse att det är dags att sluta kämpa. Att kampen bara skadar en mer för stunden än det ger en glädje. Jag har inte alltid varit så här stark, det är jag inte nu heller egentligen. Jag har efter att jag började må bra igen efter de två svarta åren i mitt liv insett mitt eget värde. Jag är värd att ha det bra. Det förtjänar jag. Det förtjänar alla som gör gott. Tyvärr så funkar inte livet så. 

Sluttexten får bli den här.

                   S