2014

Jag är lite trögstartad i år. Det känns som att den här fredagen är min första dag på det nya året. Jag hann inte riktigt med från början. Men nu har jag tänkt över det gamla, gjort upp med mig själv och känner mig så gott som redo att välkomna det nya året.
Jag har alltid känt mig lite konstig så här i början av året. Det är vemodigt att ta farväl av det som varit, även om det inte alltid varit så bra. Det kändes riktigt bra att läsa att det är flera som känner av det här vemodet. Jag är överlag usel på farväl, precis som Ebba.
Jag vet inte om det är lärarinnan i mig, eller vad det är som gör det, men jag tycker bättre om att börja ett nytt läsår i augusti. Då har jag mitt "nyår".

Mitt nya bloggkoncept då? Jag gillar ju att skriva, så jag kommer att fortsätta med det. Men jag ska försöka vara lite mindre privat, jag kommer alltid att skriva personligt, men det privata skriver jag i min vanliga hederliga dagbok. Jag är en sån som behöver få skriva av mig, ni som känner mig väl vet att jag pratar gärna av mig också och det tänker jag så klart fortsätta med, men jag måste alltid skriva ner mina tankar med jämna mellanrum. Ibland i mailform, men oftast i "rakt-upp-och-ner-text" som aldrig mera läses, men som fyller en stor terapeutisk funktion.

Men vad ska du skriva om då? förstår jag att ni undrar.
Det vet jag inte ännu, så klart kommer ni att få glimtar av min vardag, men jag hoppas att jag också kan skriva lite djupare texter, betraktelser av livet och världen ur mitt perspektiv, allmänt flum om sådant jag läser, hör eller helt enkelt kommer att tänka på. Jag vet inte riktigt hur jag har tänkt, men jag tror att det blir bra, det brukar det nämligen bli när jag gör något.


Först ut är sju livsregler som jag hittade på internet. Så kloka.

Så klart måste jag ju sätta min egen prägel på dem. Som med så mycket annat.

1. Jag har alltid varit beroende av att ha kontroll över vad som händer i mitt liv. De gånger jag mått som allra sämst i livet är när det hänt saker eller beslut fattats som jag inte kunnat påverka eller förstå. Jag har alltid haft ett stort behov av att förstå VARFÖR för att kunna gå vidare. Jag nöjer mig sällan med att "det blev nu så", utan att få veta varför.
Men, jag har lite börjat tänka om. Det jag tar med mig från år 2013 är att allt inte är svart eller vitt, det kanske inte är så att det gångna påverkar det kommande negativt, även om det gångna var något negativt. Jag försöker tänka att man aldrig förlorar vad som än händer, antingen så vinner man eller så lär man sig något. Mitt behov av att göra upp med det förflutna är inte lika stort längre. Vi vet ingenting om framtiden. Vem säger att det inte är det förflutna som en dag blir det som för tillfället är framtiden.

2. Här håller jag inte riktigt med, självklart är det viktigt vad folk tycker om mig, både negativa och positiva tankar. Man måste vara ödmjuk och kunna ta till sig av kritik. Men, kritik är en sak, skitprat är en annan. Båda två är värdefulla, men på olika sätt. Skitprat visar ju bara på att man är värd att prata om och är ofta i slutändan ett tecken på avund- eller svartsjuka. Så prata på ni bara!

3. Hur ofta har man inte hört att tiden läker alla sår. Jag tror inte att det är så enkelt. Vissa sår läks aldrig, andra behöver professionell hjälp för att läkas, men oftast är det du själv som väljer när och hur du vill läkas. Att vänta på att såren ska läkas är ofta ett väldigt plågsamt alternativ. Jag är inte så präktig som jag skulle vilja vara, visst har jag också sår, som jag hoppas att tiden ska läka, i brist på kunskap om hur jag ska sköta.

4. Det här tycker jag är bästa regeln av alla. Jag försöker se till att ha det så bra att jag inte behöver vara avundsjuk på andra. Visst kan jag vara avundsjuk på någons jacka, förmåga att spara långt hår eller långa naglar, eller på någons härliga sätt att vara. Men överlag så är jag nöjd med det jag har och den jag är. Jag skulle aldrig vilja vara någon annan än den jag är. Jag har den bästa familjen man kan tänka sig och de vänner jag valt (eller fått) är personer som jag sätter stort värde på och som jag inte skulle byta ut för något i världen.
Att inte döma någon eller ha förutfattade meningar är något en verkligen borde lära sig. Det är så lätt att tycka och tro, då en i själva verket inte har en aning om vad personen gått igenom eller vilka svårigheter den bär på.

5. Åh, här är min största utmaning. Att inte tänka, och främst att inte tänka negativa tankar. Hur i hela friden ska man klara det? Jag har kommit fram till att jag måste få tänka, jag är en tänkare. Men, jag ska försöka att inte låta tankarna styra mig för mycket. Jag måste få tänka mina negativa tankar, men jag försöker kompensera det med att göra upp en plan för hur jag ska vända det negativa.

6. Sant, det är ett motto som jag försöker leva efter. Jag är min egen lyckas smed. Klyschigt så man vill spy, men ack så sant.

7. Nej, det gör jag verkligen inte, men en måste få klaga och beklaga sig. Det är ju så människan funkar och jag tror att det är ett inbyggt behov vi har. Däremot borde man inte jämföra sina klagovisor. Det som jag klagar över kanske är en struntsak för dig och tvärtom. Var och en med sitt.
Jag tänker aldrig "slut jalm", men jag ska försöka kompensera det med dubbelt så många leenden.