I dag har vi tagit farväl av Axel, den allra finaste vinterdagen var nog den bästa dagen att föra en naturmänniska till sista vilan. Det var så kallt att vi stod och skakade på kyrkbacken när kistan bars in, men inne i kyrkan var det en varm och fin stämning. Jordfästningen var så personlig och nära som den bara kan bli när det är en familjebekant som jordfäster. Orden får en helt annan tyngd och allt känns mer äkta.
Jag som fått äran att läsa minnesadresserna satt hela kaffestunden och väntade på att bli nervös. Men det kom aldrig någon nervositet, jag kände mig lugn och bekväm.
Det var en ljus begravning, Axel var en man som levt ett långt och innehållsrikt liv, han fick bo hemma och stilla somna in i egen säng. Finare än så blir det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar