Ibland är det underligt att jag inte glömmer mig själv någonstans.
I dag lyckades jag glömma nycklarna på jobbet, telefonen hos J och kalendern någonstans.
Jag vet inte vad det beror på, tankspriddhet, slarv, otur? Vet inte, men lite tröttsamt är det. Jag tänker alltid att jag ska tänka "har du nycklar, telefon och kalender nu" men jag glömmer alltid bort att tänka det.
Nå, det om min glömska.
Linn bloggade om sociala medier och i vilken utsträckning man använder dessa.
Jag som tycker att jag är en flitig användare av sociala medier fick mig en tankeställare. för det är ju bara facebook och bloggen jag använder.
Bara och bara, det är inte så bara, men i dagens uppsjö av twitter, instagram, pinterest och allt vad det nu finns så känns facebook och bloggen som "bara".
Linn förundrar sig över hur man hinner med "allt", utan att känna sig stressad. Det kan jag också känna. Jag brukar bli stressad av att kolla mailen, men inte att kolla facebook, och då kollar jag ändå facebook betydligt oftare. Förklaringen är väl kanske ganska enkel, mailen förknippas ofta något jobbrelaterat och jobbet stressar alltid, för det måste man ta tag i. På facebook kan man välja att inte ta tag i det precis nu, eller så gör jag i alla fall.
Twitter har jag för mig att är för lite häftigare och coolare människor. Instagram har jag inte satt mig in i det minsta, det enda jag vet är att det har något med foton att göra, ni ser, hopplöst oinsatt och faktiskt också obrydd.
Pinterest använde jag flitigt i cirka två dagar för någon månad sen. Jag gillade det, men glömde bort det. Pinterest ser jag dock inte som något socialt media. Men varsågod och kika på mina samlade objekt, det få jag hann samla på mig. Jag ska nog återuppta min pinterest aktivitet, för jag gillar konceptet.
Vad är syftet med min existens på sociala medier då? Facebook är först och främst underhållning, men så klart också ett sätt att hålla kontakt med folk, hålla sig informerad om aktiviteter och i viss mån också socialisera och dela med sig av sina förehavanden samt ta del av andras. I korta drag.
Bloggen är en ventil, en kanal, ett sätt att utveckla skrivandet och ett forum för livsdokumentation.
Det blev ett lång inlägg det här. Jag hade ju tänkt blogga lite tankar kring feminism och min ståndpunkt, men det får vänta till senare. Jag kollar egentligen på familjen annorlunda nu.
En sak till bara, Hannah och Amanda sa en bra sak i podden jag lyssnade på här om dagen, jag minns inte om det var den senaste podden eller om det var en gammal, men de sa att vänskap är en rikedom. Och de har så arma rätt. Jag är lycklig över alla mina vänskapsrelationer. Ni berikar mitt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar