Mina syskon
Jag hade den ofantliga turen att få tre underbara syskon. Att de är yngre än mig ser jag bara som positivt. Jag kan inte tänka mig hur det skulle vara att ha storasyskon, jag är nog inte gjord för det:)
Vi är en väl sammansvetsad kvartett som trivs ypperligt i varandras sällskap. Vi gillar varandra genuint och det känns verkligen äkta. Vi umgås inte bara för att vi är syskon, vi umgås för att vi gillar varandra. Hoppas jag :)
Jenny är min första syster som kom till min en iskall januaridag för snart 25 år sen. Vi har sen den dagen hon kom hem från BB varit oskiljaktiga. Visst har vi bråkat så taket lättat hemma på Bulleråsvägen men min teori är att det är för att vi tycker så arma mycket om varandra. Det finns ingen som jag kan bli så arg på som Jenny, men det finns inte heller någon som jag kan öppna mig så för och dela med mig av mig själv med som Jenny. Vi har gjort så mycket tillsammans så jag vet knappt vad vi gjort som vi inte gjort ihop. Vi har haft samma intressen och gemensamma kompisar. Vi studerar på samma fakultet och vi bor nästan grannar. Det fina med Jenny är att trots att vi varit ifrån varandra under längre peroider, när jag varit i Sverige, så har vi ändå hållit kontakten och känt varandras stöd. Hon är nog så fin min Jenny.
Jag vet inte hur jag skulle ha klarat mig genom det här året utan henne. Jag hoppas att jag på något sätt kan betala tillbaka allt fint hon gett mig.
Andreas kom till vår familj på min femte födelsedag. Det har alltid känts speciellt med honom eftersom vi delar födelsedag. Jag har hängt med honom och det är han som lärt mig allt jag kan om fiske, navigering och båtar. Han har låtit mig försöka, misslyckas och komma igen. Jag är så enormt tacksam över att han inte daltat med mig. Säger han att jag ska manövrera båten i hårt väder så gör han det för att han tror att jag fixar det, då är det ju klart att jag måste visa att jag gör det. Trots att det skiljer fem år mellan oss så har vi ändå alltid haft en bra kontakt. Kanske just för att han kunnat saker som jag velat lära mig. Andeas är väldigt snäll och väldigt lätt att hänga med. Men man får inte fråga för mycket, då blir han arg.
Viktoria 18 år är minstingen i familjen. Hon är nog den som är mest olik oss andra. Mer självständig och inte lika känslig som jag och jenny. Speciellt det här senaste året har vi börjat umgås mer jag och Viktoria och det är kul. Jag har nog alltid varit lite mer som en extramamma än som en storasyster för Sibbe. När vi var yngre var det mest Andreas och Viktoria som hängde ihop och jag och Jenny som var ett radarpar. Nu gör vi ofta saker tillsammans hela gänget, det är skojskoj.
Mina syskon är alltså de bästa man kan tänka sig, om någon mot förmodan missat det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar