Någon gång under trettondagshelgen föddes idén om ett Alfons Åberg kalas för den nyblivna 28-åringen. Födelsedagsbarnet själv var väl inte helt med på noterna men Faster Fiffi och Farmor tyckte så klart att det var en utomordentligt bra idé.
I går gick så festen, eller kalaset, av stapeln. Det ordnades med fiskdamm och grisknorr. Vi åt pajer, kladdkaka med glass och drack måttligt av allt förutom av kaffet, jag drack 4 koppar och mådde nästan illa. Vinnarna i grisknorren fick bestämma var sällskapet skulle fortsätta kvällen. När det första taxigänget åkt iväg blev vi som lämnade kvar lite småadliga, Fredrik hittade inte sin paletå och Daniel hade problem med sin monokel. Droskan kom och vi kunde bege oss mot det icke så fashionabla El Gringo. Efter en kort stund där hade vi en lite (ganska stor) palaver om vart vi skulle bege oss. Födelsedagsbarnets förslag ratades och vi styrde stegen mot Waild. Någonstans i kön när klockan visade på halv tre kom jag på att jag ville hem. Mina kära systrar hängde på och vi tog en taxi till Kråkfjärdsgatan. Alla fick sängplats under samma tak och vi somnade ganska omgående, åtminstone jag. Killarna kom hem framåt fem snåret. Jag var så nöjd med att få vakna på bra humör, utan illamående och utan trötthet.
Idag har vi bildat oss lite genom att spela Morjens-spelet. Frågorna var aningen svåra men vi såg det som en chans att bli lite klokare.
Nu ska jag lägga mig och invänta morgondagen. Jag ska planera min vår i morgon, kan bli ett spännande projekt, kalendern hotar att sprängas tror jag bestämt.
Hej söndagsångest, välkommen till mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar