God förmiddag!
Här har ni bruden som steg upp tidigt idag (med en månads ledighet i bagaget är 07.00 skapligt tidigt). Jag har hunnit leka taxichaufför, läsa Hemtrevligt (som för övrigt är en trevlig tidning), läsa Vasabladet och äta frukost tillsammans med min taxikund. Kunden heter Jenny och körningen var väl ganska inofficiell.
Jag avskyr egentligen att mitt liv saknar rutiner. Jag blir stressad av att ingen dag ser likadan ut och av att jag sällan vet hur dagen kommer att se ut före dagen är här. Hjärnan går hela tiden på högvarv och jag är livrädd för att missa något viktigt. Min kalender är min bästa vän och utan den skulle livet stanna tror jag. Jag skriver verkligen upp ALLT i den.
På tal om något helt annat så ska jag typ 10 år efter alla andra läsa Da Vinci koden. Jenny lånade den illustrerade utgåvan av Sandra igår och jag lånade i min tur den av Jenny. Jag har alltid tänkt att jag aldrig ska läsa den, bara för att jag har tänkt det. Nu har jag inte läst en bok på säkert två månader och det är väldigt olikt mig. Vem vet, kanske Dan Brown tar mig med storm. Känner jag mig själv rätt så kommer han att göra det. Jag överväger alltid noga innan jag börjar läsa en ny bok och jag har läst väldigt få böcker som jag inte gillat. Kanske är min taktik inte så dum trots allt, det enda minus som jag kan komma på är att jag förmodligen gått miste om en hel del guldkorn i bokvärlden. Och på tal om böcker så läste jag i Vasabladet idag att Alex Schulman ska ge ut en ny bok. Jag är inte helt säker på att jag kommer överens med Alex men jag gillar skarpt han sätt att skriva. "Skynda att älska" är en av de mest välskrivna böcker jag läst. Min första kontakt med herr Schulman var när han skrev fredagskrönikan i Punkt SE. För en trött teamledare som reste mellan tunnelbanestationerna och höll ordning på sina utdelare var Alex en frisk fredagsfläkt. Då avskydde jag honom som person men beundrade honom som skribent. Nu är jag inte riktigt lika negativt inställd till honom som person längre. Han har dessutom avslöjat att för fem år sen så var det inte "han" som skrev, det var en roll han antog. Medan han nu börjat bli mer sig själv och mer personlig. Så, kanske jag har lite rätt i mina tankar. Jag gillar honom som den han verkligen är, inte som den han är när han är ironisk och på gränsen till elak.
Nu ska jag börja ställa mig för en jobbpalaver som går av stapeln klockan 12.15.
Ha en fin dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar