Jullovet när det är som bäst...

Jag har inte bara promenerat, igår sände jag iväg en inbjudan till syster Jenny, hon tackade ja och det hela slutade med länk, tortillamiddag, tjejsnack till långt in på natten, morgonpromenad och i dag en halvdag på stan med lunch och shopping. För att förstärka riktigt så tog vi med vår tredje syster i dag också. Längesen vi gjort något bara vi tre och roligt var det. Vi konstaterade att det är kanske lika bra att gå på shopping två dagar före lön, man är lagom återhållsam då.

Nu är den stora frågan om jag ska springa i kväll eller om jag ska lägga mig på soffan och bara vara. Svåra val. 

Några vidare bilder har jag inte lyckats få till, ni får föreställa er.

Promenader

Bullerås

Marken

I förr går var det riktigt fint promenadväder, det brann mellan träden i skogen. I går var det inte riktigt lika fint, men sällskapet övervägde det trista vädret.

Och dagens promenad gick åt andra hållet, fint vid Sveabryggan. 

Sveabryggan

Tystnaden

Det har varit tyst här några dagar nu, jag har firat jul. Det var en bra jul i år. Lagom av allt.


Det som inte är lagom just nu är mina tankar, de är för mycket.

Gjort i dag

På förmiddagen paketerade jag de sista (nu ljuger jag, men jag förtränger lyckligt att jag har några kvar att paketera, alla är för en gångs skull handlade) julklapparna.

Ett besök hos mamma och pappa resulterade i ett uppdrag att utföra i stan, Jenny hängde med som sällskap och vi fick mysig systertid under några eftermiddagstimmar.

Nu i kväll har vi sprungit jag och dom här två på bilden. Vi avslutade springet med bastu. Skönt.
 

När du tror att ingen hör...

Fjärde advent

Jag brukar vänta på att det ska bli söndag så man får tända ett nytt ljus, det brukar vara det första jag gör på morgonen, men inte i går. Jag trodde nämligen att det var lördag (lördagsjobbet rubbade min vecka). När jag var in till mamma och pappa på kvällen såg jag att alla deras fyra ljus var brända, då slog det mig att det  ju visst var fjärde advent. Jag blev så störd på att jag missat det så tyst för mig själv yttrade jag en liten svordom, den var inte meningen att märkas av omvärlden.
Min pappa är tydligen observant, för han sa: ha du glömd ti tänd hede sista ljuse?
Japp, det var ju precis det jag hade glömt. Han noterade tydligen min lilla svordom och förstod vad den berodde på. Avslöjad.

Kan inte få nog...

 

I dag är det igen en grå dag. Jag har flera gånger bläddrat genom bilderna jag tog i går under min solskenspromenad. Tänk att solen har en så stor inverkan på en, man förstår inte hur mycket man har saknat henne före hon visar sig igen.

SOLEN

Tänk så glad man blir för lite solljus. Helt fantastiskt vackert var det att promenera ner till Bullerås i dag. 

I kväll har jag varit på traditionsenlig julbastu till mamma och pappa. Före det sprang jag 10 kilometer, med en huvudvärk från hell som sällskap. Nu börjar den här dagen vara avklarad.
Granen är huggen, inburen och klädd. Bilder får ni i morgon.

Jullov

Jag har varit upptagen med att vänta på jullov, ni vet sånt som vi lärare bara rullar tummarna inför. Eller så inte, det har varit vitsordsvåndor utan dess like. Men nu är det klart för den här gången. Betygen och julkramarna utdelade.
Då jag ändå hade ångan uppe så passade jag på att fara in till stan och handla de sista julklapparna. Nu är det klart så när som på ett hårt paket åt herr Sjöberg.

Vad har jag annat sysslat med då undrar ni ivrigt.

Jag har varit på syjunta hos Sandra. Det bjöds på god mat och trevligt sällskap.
 

Ja, förutom det som uträttats på jobbet så har jag väl inte gjort så mycket. Det har som sagt varit bråda tider.

Men det om det. Nu ska jag njuta av ett välförtjänt JULLOV, minsann. 

Dansa i regnet

 

Det regnar, och det regnar något fruktansvärt. Men har man bestämt springdag så har man (läs: har man fuskat sig genom helgen utan att springa en meter).
Hårt väder är som ni redan vet mitt bästa element. Riktigt kallt, äckligt varmt, snöstorm eller regnpisk, allt beaktas. Det är inte mer annorlunda att springa i regnet än det är att springa när det inte regnar. Man blir trött, svettig och lycklig, oavsett.

Inspiration/målbilder

Dagens bästa mål

Jag vet att det här kommer att bli en stressig vecka, men det är som vanligt mycket roligt som händer. Det slog mig här om dagen när jag hade min minilivskris, det händer så gott som alltid bara roliga saker i mitt liv. Jag vet inte om det är för att jag är så äckligt positiv till det mesta eller om det beror på att jag hemskt långt väljer vad som får ingå i mitt liv. Jag tror att det är en kombination av båda. 

Ta det som dagens tips, välj bort sånt som inte är bra för dig så får du ett härligare liv. 

Dagens höjdpunkt

Frukosten är min bästa måltid. Havregrynsgröt och plommonsylt bjuds det på i dag.

Äntligen köpt och dagens miss

Nu har jag äntligen fått köpt en ram till Finlands fyrar 1910, födelsedagspresenten av Andreas och Pamela. Och inte bara det, den hänger på väggen också.

Dagens miss får taklampan stå för, den ser lite rolig ut.

Lucia 2014

Luciamorgon

Ett whatsapp meddelande och två telefonsamtal på fredagen ledde till att jag och Viktoria bestämde oss för en roadtrip i går. För att få komma ut och se något, för att få skratta och för att få de sista, i mitt fall också första, julklapparna inhandlade. Vi hade en mycket bra dag på alla sätt. När vi vek oss dubbla av skratt vid ett tillfälle konstaterade vi att det var ju synd att vi hade som roligast åt det dråpligaste, det som absolut inte lämpar sig att återberätta.
Vi har redan nästa roadtrip under planering. Då ska Jenny med också! Det behövs inte mycket för att det ska bli perfekt. Vi är nämligen inte kräsna. Som Viktoria sa, det är ju inte shoppingen som är roligast, det är ju i bilen det bästa händer. Så sant som det är sagt.
Tack min älskade Sipuli för energitankningen i går, nu orkar vi lite till igen.

Stretcha

 

Jag, jag som aldrig i hela mitt liv har stretchat efter löpning, förutom efter Marathon, så har börjat med det nu. Jag har insett att ryggen mår bättre av det. Som bevis på det får ni se mina pyjamasbyxor i kombination med rosa stickasockar. 

Djupare funderingar och fulsång

Jag har sprungit i kväll, favoritdistansen i favoritfarten med favoritmusiken, inte speciellt utvecklande kan tyckas, men ibland måste man prioritera nöje framom nytta. Jag har inte klarat av att springa sen lillajul, på grund av ryggen då. En liten testrunda var jag på i går, men då jag skulle gå på 40-års kalas senare på kvällen så blev det en mycket kort testrunda. Testrundan gav i alla fall positivt besked, jag har inte känt av ryggen nämnvärt i dag, därför vågade jag mig iväg nu i kväll.

Det försenade kalaset då, det hölls i Kvevlax, vi var ett gäng på fyra damer som uppvaktade alterneringslediga kollegan som fyllt 40 år. För ganska exakt tre år sen blev de här människorna mina kollegor, under de här tre åren har de gått från att vara kollegor till att även bli människor som jag kallar mina vänner. Det är fint att få jobba med folk man trivs med.

Det var sannerligen på tiden att jag blev i springskick. Det har samlats en hel del skit på hjärnan på sistone. Jag har sovit uselt, tänkt svarta tankar, ifrågasatt min livssyn och funderat på om jag räcker till som människa. Ni hör, det har inte varit speciellt muntert. Och det har stört mig, jag är inte en speciellt mörk människa så där annars. Jag brukar kunna se något positivt i det mesta, mina glas är halvfulla och jag har alltid trott att det inte lönar sig att gnälla över saker som sker. Nu har det dock vissa dagar känts som att ondskan segrar över godhet, att det inte spelar någon roll vad man gör, det är ändå inte meningen att det ska bli bra eller att man ska lyckas.

Men som vanligt så mjuknade tankarna upp medan jag sprang. Jag kom ihåg hur fantastisk jag är, jag gjorde upp planer och kände den där känslan av att älska livet som jag brukar känna. Nästan så jag kunde höra änglakören sjunga också, men bara nästan.

Det här citatet beskriver ganska bra min livsfilosofi, det kanske är bara hälsosamt att ifrågasätta mellan varven, för nu är jag igen övertygad om att det är det här jag vill leva efter.

Det är lite störande, jag har en sång på hjärnan. Det kan ju vara trevligt, men det är inte vilken sång som helst jag nynnar på. Här ska jävlar anamma drickas brännvin, som Andersson sjöng när han körde häst och släde in till stan med Lisabet bakpå. Ni kan väl er Madicken?

Önskar du dig en sån till julklapp?

Ja tack, varför inte!

En helg i trötthet

Helgen har gått i racerfart, trots avsaknad av desto mer planerat program.

Lördagen ägnades åt att vila, vila och vila. Mat hos mamma och pappa med Jenny, Viktoria och Bosse på eftermiddagen och på kvällen skjutsade jag Viktoria och Bosse av och an till 30-års fest i Vistan. Det är så olikt mig så det väckte huvudbry på många håll, håll i er nu, men jag var vaken till klockan 4.30! Eller ja, jag somnade ju inte då utan då for jag tillbaka till Vistan, "via stan" och sen hem igen. Hemma var jag först 7 tiden. Snacka om underlig natt. Faktiskt så vaknade jag helt av mig själv och rätt så pigg (tyckte jag då) vid 10 tiden. 

Resten av dagen var nog ganska seg. Jag flyttade fram mitt projekt dammsuga huset ända till klockan 21.00. Jag konstaterade när jag for fram med dammsugaren att jag har nog knappast aldrig dammsugit klockan 21 på en söndagskväll tidigare. 

Som alltid så är tanken på söndagsfilmen mysigare än verkligheten. Jag hade laddat halva dagen för att se Hamilton, dricka ett glas rött och äta mina nybakade pepparkakor med mögelost på. Jag drack upp vinglaset under reklamen före filmen började och åt en pepparkaka före jag somnade ca 22.10. Jag är hopplös när det gäller att se på film. Det går bara inte. Men tanken tycker jag fortfarande om. 

Min rygg är fortfarande inte i skick, den har varit så pass dålig att jag lätt kunnat hålla mig från att springa. Men i kväll ska jag ta chansen/risken, det börjar bli fullt i hjärnan, jag rensar ju där genom att springa.

Min nya telefon då? Jag är nöjd med själva telefonen, men fodralet som jag så omsorgsfullt skaffade,  får enbart stora minus. "Locket" går inte att stänga så tappar jag den i golvet så är det nog lika kört som för min förra telefon. Hur svårt kan det vara? Jag betalade i alla fall 35 europengar för saken, tydligen en värdelös sådan.

Jag var husligheten själv igår och lagade kållåda, när allt känns motigt och livet inte är en dans på rosor så är snäll mat det bästa som finns. Snäll mat är kållåda eller mos och köttbullar, köttfärslimpa är också snäll mat. Så i dag har jag bara att värma kållådan, lyx. 

Programafton och TELEFONLEVERANS

Mitt i dagen fick jag ett mail om att min nya telefon hade kommit. Jag for såklart via handlin och hämtade hem den. Det var inte kärlek vid första ögonkastet, men vi börjar hitta varandra nu, jag och min guldklimp. Jag har haft en dålig känsla ända sen jag köpte den nya. Jag har liksom känt på mig att jag kommer att fälla den i golvet det första jag gör. Därför vågade jag inte chansa. Jag visste att det skulle bil stressigt, men jag for ändå via (via är väl att ta i när man ska från Södra Vallgrund till Replot) Prisma före skolans programafton för att köpa ett fodral. Här tas inga risker. 

Testade att fota lite med nyheten och jag märker en klar förbättring från S3:an, mycket skarpare bilder enligt mig. Fotoobjektet är blomman som vi i skolans personal traditionsenligt fick av skolans Föräldraförening.

                                        

Som ett barn på julafton

Att nätshoppa är inte min grej, jag orkar inte vänta på det jag handlat, om det så bara tar några dagar. Nu har jag inte näthandlat, men jag har beställt en ny telefon, som skulle komma den här veckan,. Ja alltså jag beställde den i tisdags så hav nu tålamod människa säger jag till mig själv, samtidigt som jag inte står ut en sekund till (typ) utan min nya telefon. Materialist? Javisst, tyvärr. Inget jag är stolt över, men ett faktum som är svårt att dölja.

Trötthet och premiärnerver

Jag har inte gått i ide eller hamnat i koma. Det är bara den här vanliga tröttheten. Jag har aldrig i hela mitt liv varit känslig för mörkret, eller avsaknaden av solljus kanske. Men nu har jag kommit fram till att det måste ju vara det som gör mig så här obarmhärtigt trött.
Det är väl övergående ska vi hoppas. Man ska väl inte underskatta arbetsbördan den här tiden på året heller. Att den vanliga undervisningen har utökats med ett regissörsskap bidrar i viss mån det också. Min hjärna är inte gjord för att tänka teater, face the fact säger jag till mig själv efter varje åtagande, och inför varje nytt åtagande är det löftet som bortblåst, likväl står jag där med en produktion i klass med vilken proffsuppsättning som helst. Men det är ju så himla roligt sen när allt funkar och det flyter på. 

I går kväll var mamma här, pappa hade herrklubben på besök och hon behövde få fly fältet. Vi bakade pepparkakor, lussebullar, drack glögg och såg på Bonde söker fru. 
 
Nu ska jag kila, det blir en lång dag i dag.

En liten enkät

Vad är det roligaste med att blogga? 

Jag bloggar först och främst för att det är ett roligt sätt att dokumentera och minnas. Med mitt minne skulle jag inte ens veta vad som hände förra veckan, ännu mindre förra året. Det är trevligt att bläddra tillbaka och se vad man har gjort och vad som hänt i världen. 

För det andra så är det kanske mitt behov av att synas, höras och dela med mig.

Vad gör min blogg speciell?

 Absolut ingenting, jag sticker inte ut på något sätt. För det mesta så tänker jag inte ens på att det jag skriver ska läsas av någon. I min lilla bubbla så tror jag ju att det bara är jag som läser. 

Så klart vet jag att det är några som läser, jag blir glad av er, ni mina vänner och bekanta, som säger "jag såg på bloggen att..." och som läser för att ni bryr er och för att det jag skriver intresserar er, vink, vink till er. 

Jag vet också att det finns andra som jag vet att av ren nyfikenhet och illvilja måste snoka, vink, vink till er också, roligt att jag kan bidra till att stilla er nyfikenhet och ge er något att uppröras över.

Hur ser min blogg ut om ett år?

Jag vill ju tro på en ljus framtid, så jag hoppas att jag är ännu lyckligare, rikare och mer framgångsrik om ett år, vilket jag hoppas kommer att avspeglas på bloggen.

Vilket var mitt allra bästa inlägg? 

Oj, vad svårt, det här är inte det bästa inlägget, men känslan jag hade när jag skrev det var en mycket fin känsla. 

Vilka andra bloggar/bloggare inspirerar mig? 

Vad svårt, det är så många. Här är några.
Kläder & stil - Malenami
Språkligt - Linn, HannahNorrena
Träning- Curroergosum
Feelgood - Nadia, Taikuri
Smarthet - Peppe,  
"Kändisar"- Hannah, Ebba
Ärlighet- Amanda

När blod, svett och tårar inte räcker till

Torsdagens pass flyttades fram till i dag, livet kom emellan. Jag visste hela dagen att det skulle bli tufft. Det blev det också, för tufft. Jag klarade inte av att hålla mig på den utsatta 5.00 farten, det drog iväg på 5.45...
Men vet ni, det gör absolut ingenting. I dag är jag bara så otroligt tacksam för vad jag har och för att jag faktiskt KAN springa.

Ha en fin lillajul!

Slut som artist (regissör)!

Jag är trött nu igen, hade ett uppsving i början av veckan och kände mig som värsta supervarelsen. Många lediga kvällar i följd och en superfin onsdagskväll bidrog till känslan. Men i dag kom den på igen, den förhatliga tröttheten. Den smög sig på under eftermiddagen och tilltog när jag kom hem. Jag har suttit på köksgolvet en stor del av kvällen, datorn behövde laddas och jag var för lat för att flytta sladden till ett mera bekvämt ställe.
Jag frös så mycket så till slut var en varm dusch enda lösningen. Efter duschen fick jag ett ryck och tog tag i köket, porslin från gårdagens middagsbjudning, morgonens frukost och dagens korvsoppsmiddag stod på diskbänken. Rycket räckte precis så långt så att jag fick undan disken och bänkarna torkade. Hurra, jag har ett städat kök igen.
Men rycket tog slut nu, därför ligger jag på soffan med datorn i famnen och väntar på nästa ryck.

Lyx en vanlig onsdag

Gästen duschar, vi har ätit och promenerat. Nu väntar glögg i soffan. 

Som i frysen

Jag blir alltid så frusen efter länk. Jag har duschat varmt hur länge som helst och jag har pyjamasbyxor, fleecebyxor, t-skjorta, fleecetröja och en huppare ovanpå det. Ändå fryser jag. Därför ska jag nu bädda ner mig i sängen och

1. Skriva schema för scenarbetarnas uppgifter - så inte min grej, jag blir snurrig när jag tänker på att Pippi ska vara här när Madicken ska vara där, när borde Pruseluskan sminkas om till Karlsson på taket för att scenarbetarna under en sång ska hinna få Kapten Långstrump förvandlad till Kråkstorparen på auktionen i Backhorva? Det är mycket att tänka på.
2. Se Like a rockstar, den lär ska vara sevärd.
3. Sova en god natts sömn och vakna pigg och utvilad, onsdagar är min maratondagar.

 

När det inte duger med mellanmjölk

Vitsi vad min nya utmaning är rolig. 300 kilometer på en månad kan slänga sig i väggen, det här är så mycket bättre, eller som man också kan tänka sig ombyte förnöjer. Jag får omvärdera helt, jag har alltid sagt att det här med schema är inte min grej. Men oj, det är ju så min grej. Det passar mig utmärkt, jag som kan gå och dividera med mig själv en hel dag om det är springdag i dag eller inte. Nu slipper jag dessa plågsamma överläggningar, jag vet när det är springdag och när det inte är springdag och jag vet exakt vad som ska göras. Det bästa av allt är nog att jag ser fram emot vilodagarna nu, med obestämda rutiner blir det oftast vilodag när jag inte kommer mig iväg på länk, och då är vilodagen inte en dag av njutning, snarare en dag av dåligt att vara. Hurra!

Det bästa med den här vilodagen som är på kommande är att jag får middagsgäst, promenadgäst och övernattningsgäst, i en och samma person.

Dagen länk då, 7 kilometer i 5.30-6.30 fart. För det första så är 7 kilometer inte min distans. Det är sällan jag springer 7, så jag har ingen känsla för det. Men jag gick ut hårt från början och landade på 5.45 fart. Mer än väl godkänt ger jag mig själv i betyg. Det var ingen söndagspromenad. Det var ett  snabbare tempo än jag brukar hålla, men det är ju det som är poängen. MILENPÅUNDER50MIN!

Första passet

Så där ja. Väntan höll på att bli olidlig här, jag har aldrig varit så pepp för att springa som jag var i kväll. Okej, kanske när jag efter otaliga timmar av tjat lyckades få en före detta sambo med på länk. Det slutade med att vi sprang 1,5 kilometer och sen bar jag hem honom. På riktigt, jag bar hem honom. Dels för att han var trött och dels för att jag ville ha extra benträning. Till saken hör att det inte var någon liten man heller. 

Kvällens länk då? Jag började med 1 kilometer uppvärmning, sträckan jag skulle springa hade jag planerat noga i förväg. Efter den första uppvärmningskilometern bytte jag musik, jag har en ny spellista på Spotify som heter INTERVALLER, det ni. Jag satte igång sports trackern och satte fart. Halvvägs genom min första intervallkilometer kom jag på varför jag så otroligt sällan springer intervaller- jag hatar ju det. På riktigt, det är så inte min grej att springa snabbt på beställning i en hel kilometer. Efter första så var det då tre minuter vila. Det var också en plåga. Jag bara hoppades att det inte skulle komma alltför många bilar förbi. Det är ju lite genant att bara stå och vila sig så där mitt i länken, lat-maja. De tre övriga intervallerna var lika plågsamma som den första. 

Men tro inte att jag tänkte tanken att ge upp, ju mer jag hatar desto mer vill jag fortsätta.

Utmaningen

Jag gillar som ni vet att springa. Det är billigt, tidssnålt och uppiggande för både kropp och själ. Man får frisk luft och man får solljus (som om jag skulle föredra att springa mitt på dagen, nej). Jag springer i perioder. En bra veckan kommer jag mig iväg 4 gånger, en dålig vecka inte en enda gång. Men då är det nog en riktigt dålig vecka. Minst en gång brukar jag ta mig ut. Mitt problem är att jag springer samma sträcka med samma fart, med små variationer. Ibland (mindre sällan nu för tiden) springer jag långlänkar på 20-30 km. Men oftast så blir det 10-15 km, ibland bara 8, men väldigt sällan kortare än 8. Jag är inte snabb, jag kan springa långt och jag kan springa länge, men inte snabbt. Inte av mig själv i alla fall, springer jag med någon som springer snabbare så hakar jag på, men jag hittar inte snabbrytmen av mig själv. Det ska det bli ändring på. Jag brukar följa Katrin Zytomierskas blogg och har de senaste veckorna följt hennes utmaning milen på 50 minuter. Det är omöjligt för mig i dagsläget. Det skulle inte gå. Men, jag ska ge det en chans, Katrin har varit bussig nog att dela med sig av sitt träningsschema och det tänker jag försöka följa. Jag är usel på att följa scheman, men nu ska jag försöka. Jag kommer att göra en justering på dagarna, helt enkelt för att det ska passa mitt liv lite bättre. Så jag kommer att köra måndag, tisdag, torsdag och lördag.
Jag måste få springa som jag vill på fredagarna.
Så i morgon börjar jag. För en del kunde det vara ett problem att springa så snabbt utanför tävling, för mig är det tvärtom, jag springer som sämst när det gäller. Men någon form av uppbackning får jag nog kanske söka efter, och framförallt så måste jag hitta den perfekta rutten.

Jag har tre alternativ:
hemifrån och till Sale
från banken och halvvägs över Sandfladan och tillbaka
eller min vanliga 10 här i byn
Spontant skulle jag säga min byarunda, men jag vet inte ännu.
Här är då schemat (veckorna stämmer inte, men jag börjar i morgon)

Från biskopen till KAJ

Fredagen var minst sagt från det ena till det andra. Vi träffade biskop Björn Vikström och vi övade inför programafton. 

Jag for på fredagslänk och var på ett sånt humör att inte ens den jobbigaste landsvägen kunde ge tillräckligt med utmaning. Det krävdes något mer i utmaningsväg. Jag tog på mig de rotigaste springskorna och sprang iväg. Lerig upp till öronen var jag när jag kom hem, men det gjorde absolut ingenting. 

Jag vet inte hur det är med er, men jag tror ibland att jag har massor av tid till mitt förfogande, eller rättare sagt så tror jag att jag ska hinna så mycket mer på den tid jag har. Det blev hur som helst lite knappt om, men absolut inte så att jag måste stressa massor. Jag hann platta håret och jag hann baka chevré- och honungssmördegsknyten och jag hann packa övernattningsväskan. Naglarna hann jag lacka hos Viktoria.

Klockan16.45 plockade jag upp Camilla i Norrbyin, 16.50 Susann i Replot och 17.00 Eila i Alskat. Det gick som klockan. Vi anlände till Viktoria och avklarade en förfest på 80 minuter. Halva gänget tog taxi till Botniahallen och andra halvan fick skjuts dit av Bosse. Vi åt gott, skrattade mycket, sjöng tillsammans med KAJ och skrattade ännu mera. Festen gick mot sitt slut och vi fortsatte in till stan. Kvällens största förvåning var Ralf, som vi hittade på trappan till Central. Han var nog lika förvånad att se oss tror jag. Vi drog de vanliga skämten om Kittysommaren och den gemensamma födelsedagen. Allt i sin ordning. På baren var det mycket folk, hela Korsholm och halva Wärtsilä, typ. Eila ville ha hamburgare och glass, så det fick hon före vi ringde vår taxi. Vi hade nämligen gjort en deal med en taxisnubbe om att vi fick ringa honom när vi ville hem, han hade lovat att köra Eila till Köklot för 50 euro. Vi andra steg efter en vända i en återvändsgränd av på Kronansvägen. Klockan var betydligt närmare morgon än natt och vi stupade i säng. Höga på skratt och lycka. Natten blev kort och vi fortsatte skratta vid frukostbordet tillsammans med J, som varit på bastukväll från jobbet. Klockan 10 traskade vi iväg mot Blomstervägen, och där fortsatte vi skratta. En lördagsmorgon för fyra år sen myntade vi uttrycket "det roligaste med att gå på fest är dagen efter". Det är ju när man återberättar, minns tillbaka och får höra detaljerna som man skrattar mest. 

 

 

Pigg men trött

Jag är trött men ändå pigg, kan inte sova men orkar inte göra något heller. Det är å andra sidan kanske inte meningen att man så bryta så stora berg klockan 6 på morgonen heller. Jag skulle vilja gå ut på en rask morgonpromenad. Det gjorde jag alltid förr i tiden, det gör jag aldrig nu för tiden. Kanske i dag är dagen då det blir ändring på det.

I dag får vi finfrämmande på jobbet. Biskopsvisitation står det i kalendern. Och i kväll firar vi julfest med andra kommunalare i Botniahallen. Det här blir säkert en bra dag.

Love it!

Det uppenbarade sig plötsligt chansen till en ledig eftermiddag, jag nappade direkt. Jag vet att jag har massor jag borde ta tag i, men jag tänker ägna den här torsdagseftermiddagen åt att dricka glögg, äta pepparkakor och tassa runt i hemmet. Städa, tvätta och faktiskt också; hänga upp julgardiner i köket. Viktoria menade att det är tillåtet nu så jag följer hennes rekommendationer.

Torsdagen som lika bra kunde vara tisdag

 Om tiden har gått fort tidigare så rusar den iväg nu. 

I måndags var jag så trött, stressad och led. Jag sov ju uselt natten till måndagen. På måndagen var dessutom enda dagen då jag kunde fara till stan och byta en klänning som jag ska ha på julfesten på fredagen. Jag hade såna bestyr med både mig själv, klänning och kvitto på morgonen. Tänkte flera gånger tanken att du får inte glömma kvittot nu, jag är bombsäker på att jag la det i påsen, men av någon anledning så har jag fiskat upp det igen i köket och lagt det på köksbordet. Det märker jag först när jag står i kassan i butiken och ska byta. Men nähäpp, inget byte utan kvitto. Jag är redan då stressad eftersom klockan är för mycket och jag ska hinna vidare till Singsby på syjunta också. Jag var som sagt trött och när man (jag) är trött så funkar inte min hjärna så bra. Jag kör därför hem, i rena ilskan och hämtar det förbaskade kvittot som ligger på köksbordet. En timme senare är jag tillbaka i butiken, lämnar in min klänning och tackar för mig. Mission "att hitta ny klänning på helst under en timme" inleds. 

Jag hittar en som är lite för dyr för vad jag tänkt för ändamålet, den var dessutom inte helt hundra heller. Men då slog min blondinhjärna till och jag tänkte att "men hey, jag låtsas att de pengar jag har kvar från bytet av förra klänningen bara är en bonus och att det nu är helt okej att lägga ut lika mycket till för en ny klänning. Men nej, blondinhjärnan fick inte mandat den här gången. Jag fick vackert finna mig i att jag måste fortsätta jakten. Till slut hittade jag en ny, något dyrare än den första, men hey, pengarna från den var ju bara bonus, något jag hittat på gatan, typ. Så, nu är jag ekiperad inför fredagen.

På syjunta hann jag och vi hade en trevlig kväll. Jag var långt ifrån toppform, jag kände hur min hjärna inte hängde med i samtalet, jag var där, men kunde inte fokusera. Jag hann tänka men hjälp, det är bara måndag, hur ska detta sluta. Men jag kan upplysa er om att det faktiskt gått helt okej. Jag sprang långt på tisdagen och har sovit gott (som en stock) om nätterna nu, så jag är trött, men inte dödstrött. 

I går var jag och Viktoria iväg på vår traditionella onsdagspromenad, vi hann dessutom en sväng via GW för att handla kofta till V och nagellack till mig. Effektivitet framom allt brukar jag säga.

Det jag längtar allra, allra mest efter är en ledig kväll, då man bara är, tassar runt i mjukiskläder, sitter i soffan, tänder ljus och kanske till och med orkar läsa några sidor ur en bok. En kväll utan måsten, utan en känsla av att jag borde träna/städa/jobba/dona med något. Jag hoppas att den kvällen kommer på lördagen.

Nu ska jag jobba, det är mycket att stå i, biskopsvisitation i morgon och programafton på kommande. Ja, och så var det ju den vanliga undervisningen också. Man brukar säga att maj och december är en lärares stressigaste månader, nu är jag nästan beredd att revidera det lite. Det är alltid stressigt. Men i de flesta fall och de flesta dagar så är det en positiv stress, så till vida att det är roligt att gå till jobbet, VARJE DAG.

Så sant

Sömnen som lyser med sin frånvaro

Jag vet inte om det är dagens aktiviteter som satt käppar i hjulet för min sömn, eller vad det är. Jag vaknade av ljud från telefonen för en timme sen, och nu kan jag inte somna om. Det var inte något roligt ljud, den lät antagligen bara för att den var laddad till 100%.
Jag märker att jag också sover dåligt för att jag hela tiden håller på och strukturerar den kommande veckan i min hjärna. Det värsta jag vet är att leva i ovisshet, jag måste ha en plan klar för mig över hur veckan ska se ut. Att planen inte stämmer och att det blir ändringar hux-flux gör inget, huvudsaken att jag fått göra upp en plan.
På min "att-göra lista" var det bara en sak som inte kunde strykas, det var dörrkransen. Nu tänker ni säkert ja,ja hon prioriterar bort nöjen , om sanningen ska fram så är dörrkransen mer ett måste än ett nöje. Jag hatar att pyssla, men en dörrkrans vill jag ha, och jag är för snål för att köpa en.
Så det finns inte så många andra alternativ. *Vink, vink*, Jenny.

Samvetet

Efter gårdagens off-dag så kom samvetet i kapp, för det var ju inte precis så att jag var värd en off-dag. Jag har minsann saker att göra. Det kändes redan från morgonen att det här inte skulle bli någon bra dag, om jag inte strukturerade den. Så, jag gjorde en traditionell to-do lista och så satte jag igång. Fyra timmar senare är jag nu på bättre sidan, listans 18 punkter har krympt till 8, kvar är sånt som jag inte kan slutföra utan vissa personers inblandning, men jag har mailat och väntar på de sista svaren för att kunna slutföra några redovisningar. De saker som fortfarande är ogjorda på listan är mina personliga "att göra saker" denna söndag, som till exempel att springa långt och att binda en dörrkrans. Men dagen är inte slut ännu, med en pannlampa löser man det mest.

Nu ska jag gå ut och ta lite frisk luft och samla kransmaterial.

Off-dag

Jag tillbringade gårdagen i min totala ensamhet, ja mamma var in hit på kaffe en och en halv timme mitt på dagen, men annars varken såg eller kommunicerade jag med en levande själ. 

Efter en vecka på "resande fot", resande är väl att ta i, men jag har varit borta betydligt mer än jag varit hemma behövde jag få en helg i lugn och ro. 

Att tvätta kläder brukar aldrig vara ett projekt, jag hatar fulla tvättkorgar och en tvättmaskin brukar nästan alltid snurra här hemma. Men den här veckan har jag inte varit hemma tillräckligt långa stunder för att hinna sätta igång en maskin och vänta på att den ska tvätta färdigt. Alternativt kommit hem för sent så jag varit tvungen att välja sömn framom rena kläder. Nu lider min klädskåp inte brist, det finns att ta av och det kan vara bara nyttigt med lite inventering mellan varven "aj, jaaa, jag äger ett sånt här plagg också", när man kommer till botten (överdrift, en veckas tvättstopp räcker inte) av garderoben. 

Veckan som gick var full av möten, samtal, bollar i luften och osynliga minnesanteckningar som cirkulerade framför ögonen. Och det värsta är ju att jag trivs med allt jag gör. Jag älskar mitt jobb och jag tycker om allt som hör till, men det är ett högt tempo, vissa veckor högre än andra.

Jag behövde en paus helt enkelt. Jag valde att lämna telefonen i sovrummet med ljudet på tyst. Jag måste få göra så ibland.

Dagen ägnades åt att få hemmet i ordning, en veckas in-och-ut liv sätter sina spår. På eftermiddagen gick jag en 10 kilometer lång skogspromenad och efter det halvslumrade jag mig genom en film. Vad som hände efter klockan 18.30 vet jag inte. Jag somnade antagligen, och vaknade klockan 8.45 i morse. Jag kan knappt påminna mig om att jag skulle ha sovit så länge någon gång i hela mitt liv.

Jag är lite kluven till den här dagen. En del av mig säger att jag borde planera nästa vecka, som kommer att bli minst lika hektisk. Men samtidigt så behöver jag ännu en dag i lugnet.

Att tillverka en dörrkrans står på dagens agenda. 

Jag gjorde en prototyp i går när jag gick i skogen, det strider mot mina principer om att fånga dagen och vara i nuet. Jag brukar försöka vara där jag är just nu, njuta av stunden och ägna mig helhjärtat åt det jag gör. Det har jag lärt mig av fammo, hon kunde konsten att göra något till fullo. Så vill jag vara, och så försöker jag vara i samspel med andra. Men när jag har tidsbrist och känner mig stressad så märker jag hur jag försöker på ett smidigt sätt "spara tid". Som att testa hur videkvistar gör sig tillsammans med grankvistar i en krans, vilka kottar som passar in och hur det hela ska arrangeras. För det ska sägas, jag är hemskt bra på att göra många saker samtidigt. Det är ett aktivt val jag har gjort att försöka (tvinga mig till att) leva mer i stunden. Jag tror nämligen att det gör en lyckligare.

Om att sitta på köksgolvet och blogga...

Japp, jag sitter på golvet i köket, med en kaffekopp bredvid mig, i en inte alltför ergonomisk ställning. Datorn är på laddning och för att jag ska kunna ha den på bordet så måste jag ha en skarvsladd. Skarvsladden är i vardagsrummet en trappa ner, och jag är för lat för att hämta den. Så därför, men jag kan tänka mig att det ser lite kul ut. 

På tal om att sitta på golvet och blogga så kom jag i morse att tänka på en av mina favoritfrågor jag brukar ställa till nya bekantskaper, eller gamla också för den delen, som jag inte frågat av tidigare. Frågan lyder: hur ser din morgon ut?

Jag är grymt fascinerad av folk som har en morgonrutin som ser exakt likadan ut, varje morgon. Jag har levt med en typ som när han steg upp på morgonen gjorde allt i exakt samma ordning, gick aldrig in i samma rum två gånger, när han lämnade sovrummet på morgonen så hade han med sig allt han behövde därifrån, till köket gick han bara för att äta och samtidigt ta sin matlåda. Och sen toabestyren till sist. Jag älskar det. Ljuvligt att man kan vara så fokuserad, jag är allt annat än fokuserad, och speciellt på morgonen. Jag gör det i den ordningen som andan faller på så att säga.

Men nu ska jag fara till Replot. Plikten framför allt, eller hur var det?

After gympa energi

Fick superenergi av Minna-gympa i kväll, därför har jag nu städat huset, välbehövligt så väldans.

Samtliga kvällar den här veckan har tillbringats på bortaplan, mitt andra hem nu för tiden, på jobbet alltså. Föräldrasamtalsmaraton kan man också kalla det, följt av föräldrasamtalskoman. Men det är både roligt, lärorikt och givande att träffa alla föräldrar, det är absolut värt det och det ger betydligt mer än det tar faktiskt.

Jag är på efterkälken nu igen. Ge mig si sådär 10 timmars ostörd arbetstid så skulle jag vara på banan igen. Vet bara inte hur jag ska få det att gå ihop så där rent praktiskt. Dygnet har fortfarande trots allt bara 24 timmar att spela med. Jag är illa rädd för att jag inte kan helga vilodagen den här helgen. I morgon ska jag i alla fall gå hem tidigt har jag tänkt, jag ska försöka springa långt på eftermiddagen.

I går blev det som jag förutspådde en riktigt bra dag. Efter jobbet for jag och Susann till stan på ärenden, på shopping och på mat. Vi lyckades med alla våra uppdrag och kom till på köpet hem med varsin klänning. Vi var mycket glada i oss själva när vi for hem.
Jag lärde mig till och med att Prisma har en källare, bara en sån sak.
Tack för en supereftermiddag kära du, den behövde vi verkligen!

Pigg och glad igen

En morgon som startat med tre koppar kaffe kan inte bli till annat än en bra dag.

I dag ska jag sjunga och le hela dagen. Så känns det.