Fredagen var minst sagt från det ena till det andra. Vi träffade biskop Björn Vikström och vi övade inför programafton.
Jag for på fredagslänk och var på ett sånt humör att inte ens den jobbigaste landsvägen kunde ge tillräckligt med utmaning. Det krävdes något mer i utmaningsväg. Jag tog på mig de rotigaste springskorna och sprang iväg. Lerig upp till öronen var jag när jag kom hem, men det gjorde absolut ingenting.
Jag vet inte hur det är med er, men jag tror ibland att jag har massor av tid till mitt förfogande, eller rättare sagt så tror jag att jag ska hinna så mycket mer på den tid jag har. Det blev hur som helst lite knappt om, men absolut inte så att jag måste stressa massor. Jag hann platta håret och jag hann baka chevré- och honungssmördegsknyten och jag hann packa övernattningsväskan. Naglarna hann jag lacka hos Viktoria.
Klockan16.45 plockade jag upp Camilla i Norrbyin, 16.50 Susann i Replot och 17.00 Eila i Alskat. Det gick som klockan. Vi anlände till Viktoria och avklarade en förfest på 80 minuter. Halva gänget tog taxi till Botniahallen och andra halvan fick skjuts dit av Bosse. Vi åt gott, skrattade mycket, sjöng tillsammans med KAJ och skrattade ännu mera. Festen gick mot sitt slut och vi fortsatte in till stan. Kvällens största förvåning var Ralf, som vi hittade på trappan till Central. Han var nog lika förvånad att se oss tror jag. Vi drog de vanliga skämten om Kittysommaren och den gemensamma födelsedagen. Allt i sin ordning. På baren var det mycket folk, hela Korsholm och halva Wärtsilä, typ. Eila ville ha hamburgare och glass, så det fick hon före vi ringde vår taxi. Vi hade nämligen gjort en deal med en taxisnubbe om att vi fick ringa honom när vi ville hem, han hade lovat att köra Eila till Köklot för 50 euro. Vi andra steg efter en vända i en återvändsgränd av på Kronansvägen. Klockan var betydligt närmare morgon än natt och vi stupade i säng. Höga på skratt och lycka. Natten blev kort och vi fortsatte skratta vid frukostbordet tillsammans med J, som varit på bastukväll från jobbet. Klockan 10 traskade vi iväg mot Blomstervägen, och där fortsatte vi skratta. En lördagsmorgon för fyra år sen myntade vi uttrycket "det roligaste med att gå på fest är dagen efter". Det är ju när man återberättar, minns tillbaka och får höra detaljerna som man skrattar mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar