20 km senare...

Fina trakter i all ära, men nog var Köklotvägen vacker att springa på den här underbart varma och sköna sista tisdag i maj.

Kokkola-Kronoby-Nedervetil-Nykarleby

God morgon!

Klockan 07.30
Så ja, nu har jag tränat spinning och är redo för utfärd med de andra två musketörerna. Fantastiskt att de tre systrarna råkar ha ledigt samtidigt, fantastiskt  att jag råkar ha världens bästa systrar, det är inte alla som har det.

Road trip nästa, precis vad människan behöver.


10 timmar och en massa nya intryck senare...

Vi startade med palaver och frukost på Kråkfjärdsgatan. Planer gjordes upp och vi slog fast slutdestinationen. En del minns säkert del ett i serien, den exkursionen gick till Jakobstad med omnejd. Vi kände att vi var inte riktigt klara med den delen av landet så vi bestämde oss för att Kokkola kunde vara en bra början, så fick vi se då vart resan förde oss. Vi stuvade in oss i Viktorias bil och rullade iväg. Första stoppet var hemma hos mig, fin dam som jag är så hade jag på en halv timme lyckats få hål på mina strumpbyxor. När jag var rustad med nya strumpbyxor så startade färden på riktigt. Efter några misslyckade försök med att tanka bilen så fick vi äntligen den saken ur världen. Vi må vara hur skärpta och kloka som helst när vi är var och en för sig, men när vi kommer ihop oss och när vi är på det humöret så blir allt till ett äventyr och det mesta går tokigt.
Färden längs riksväg åtta gick bitvis långt över den tillåtna hastigheten, hon är ingen snigel vår Viktoria. Men vi kom helskinnade och på strålande humör fram till Kokkola. Det slog mig genast när vi körde in i staden hur mycket den påminner om Jönköping, dock i ett mindre format. Någon med erfarenhet av både Jönköping och Kokkola som kan styrka mitt påstående?

Vi trodde först att det var en riktig människa som satt på stenen...

Vi parkerade bilen och inspekterade stan. Vi drack kaffe, vi skrattade, vi tramsade oss och vi åt lunch på Rosso. När vi tyckte att vi kunde staden styrde vi vidare mot nya äventyr. Nästa stopp var Kronoby, vi blev faktiskt nästan lite kära. Det var ju hur fint som helst. Viktoria är inte mycket för det här med museer, sevärdheter och turistande så hon körde och jag och Jenny hade fullt upp med att fotografera genom nervevade bilrutor.
Resan fortsatte via flygfältet och vidare till Nedervetil. Viktoria tyckte först att det doftade jättegott i Nedervetil, efter en stund kunde hon dock konstatera att det var Jennys handkräm som doftade...

Kyrkor fascinerar mig, av någon underlig anledning

Nedervetil var väl fint det också, men vi hade redan hunnit kära ner oss i Kronoby så det var liksom lite blekt i jämförelse. Jenny konstaterade att bara vi får se vatten så säger vi att det är vackert, och nog ligger det ganska mycket sanning i det.
Som avslutning drack vi limsa på Café Emilie på Kuddnäs. Så lite kulturella var vi nog allt.

Kuddnäs

Le POM

Jag råkade kalla fordonet framför oss för en moped... blev snabbt upplyst om att det minsann inte är någon moped.

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag är helnöjd med både resrutten och sällskapet. Tack fina ni för alla skratt!

Nu är jag trött, jag ska ladda med gröt och vila på soffan en stund, sen far jag till Replot och springer långt.

Sånt man gör en måndag

Jag gjorde som jag brukar göra på kvällarna, gick till gymmet alltså.
Sen fick jag ett trevligt telefonsamtal med en inbjudan till glasskalas hos paret Lund-Thomasfolk, det tackade jag så klart ja till. I takt med att den goda glassen intogs så spårade diskussionen ur, jag ser ett viss samband mellan urspårade diskussioner och vår enkla trio. Vi är helt enkelt ett sammansvetsat gäng som inte drar oss för att låta tankarna flöda, om vi säger det fint.

En långpromenad fick avsluta den trevliga samvaron.

Postat brev=500€ på kontot om 2-3 veckor.

Finlands soligaste stad bjöd på just soligt väder

I morgon ska jag på utfärd. Mina systrar och jag ställer till med "lär känna din närmiljö" del 2. Resan torde gå norrut även den här gången ty vi har insett att vi fortfarande har bristande kunskaper när det kommer till landet norr om Kvevlax.

Vanlig Svensson

Det slog mig här om dagen att jag numera (har varit ganska länge egentligen) är en hel vanlig "medel-Svensson" som inte reser till Sverige 57 (nu överdrev jag) gånger per år och därmed inte heller behöver gå runt med svenska kronor i börsen. Jag kan göra som alla andra och ha dem liggande i en byrålåda tills det blir dags för den årliga resan till det västra grannlandet, eller hur ofta man nu reser som medel-Svensson...

En vanlig måndag

Jag har egentligen inget att komma med, dagen har gått i rasande fart precis som alla andra dagar...
I kväll väntar träning och kanske lite städning, spännande så det förslår.

Efter regn kommer sol

Och så blev hon snällare igen. Springturen gjorde susen, den botade inte allt, men en del.

Jag lovade mig själv för en tid sen att jag skulle vara ärligare mot mig själv. Samtidigt lovade jag också mig själv att inte ta livet på för stort allvar. Det måste vara tillåtet att misslyckas ibland och allt måste inte vara perfekt jämt. Ibland går det inte som man vill och då måste man acceptera det. Det handlar om att våga för att vinna men att ändå kunna ta ett misslyckande på rätt sätt. Det handlade absolut inte om att testa mig själv eller mina förmågor, det var på riktigt från min sida. Jag har inte varit helt ärlig mot mig själv, jag har intalat mig själv att det inte är så farligt, att det kanske ändå är bäst så och helt okej... Det stör mig mer än jag ens kunnat erkänna för mig själv. Jag hade ju lovat, om än bara mig själv då men löften är till för att hållas, så är det bara. Ju mer jag tänker och känner efter desto mer känner jag ju att jag visst bryr mig, väldigt mycket mer än jag låtsas göra, låtsas för mig själv. Med andra ord så är det dags att inse sitt "misslyckande", acceptera och erkänna för sig själv att jag ju faktiskt ville. 

Bachelorette är avklarat och väckarklockan ställd. Måndag i morgon då, skönt och tråkigt samtidigt.

Regn och rusk

Mitt dåliga kaffebjudningshumör övergick i ett "jaghartråkigt" och "allmän leda" dåligt humör. Regnet är en orsak, det kommer man inte från. Men, det finns andra orsaker också, väljer dock att skylla på regnet som officiell orsak... Bläh!

Tålamod, tålamod

Och där tog mitt kaffebjudningshumör slut. Eller rättare sagt tålamodet. Det börjar smaka trä att sitta runt kaffebordet nu. Jag vill göra något, men vädret och ytterligare gratulanter sätter käppar i hjulet.

Nu skulle jag helst av allt vilja sticka iväg på en lång springtur och ladda batterierna inför den sista veckan före sommarlovet. Får väl snällt invänta kvällen och samtidigt hoppas på bättre länkväder.

Festen

Så drog då festen igång. Axel var först ut, han var en kvart för tidig så han satte sig på verandan och väntade in att klockan skulle slå 16.00. Gulle-gubben.

Gästerna skålade och Viktoria strålade. Hon klarade festen med bravur, spåren av den trevliga (läs: blöta) gårdagen var som bortblåsta.

Smörgåstårta åts till förbannelse och kaffe dracks i kopiösa mängder, ett helt normalt kalas med andra ord.

Baileysbiskvier

En riktig fest varar i dagarna tre, i morgon laddar vi kaffekokaren igen och kör en omgång till.

Lägg speciellt märke till Baileysbiskvierna, de har jag bakat.

Smörgåstårta och jordgubbstårta

Här kunde man ha suttit om det inte var för regnet och de ynka plusgraderna

Samma outfit som i går.

Skoj med fest

Korka skumpan

Nu tänker jag vara lite nördig och kolla på ett gammalt avsnitt av ensam mamma söker.
 10 töntpoäng av 10 möjliga.

Ansvaret

Medan Andreas såg till så att vårt ekipage kunde rulla hem lagligt (på ren svenska: surrade lasten) så tog jag en bild

Jag och Andreas tog vårt storasyskon ansvar och hämtade hem lilltrollet och Madde från hotellet.
Före vi hämtade de lätt illamående och smått tilltufsade nyblivna närvårdarna hann vi sätta sprätt på en hel del pengar. Eller vi satte sprätt på en del och förtjänade en del, pantautomaten spottade ut ett kvitto på ca 40 euro, fatta att vi hade många flaskor. För 4€ av pengarna köpte vi en lott. Enligt mig vann vi inget på lotten, när Andreas granskade den så hade vi visst vunnit 4€. Vackert så.
På Byggmax fick vi golv till sovrummet på Plettbådan och på RTV fick vi målarfärg till utedasset. Jag råkade kalla stället RPV men fick konstiga blickar, jag kom fram till att det är ju gympan jag brukar gå på som heter RPV, så tokigt det kan bli.
Terrassmöbler köpte vi också, + glass och Marianne Kismet. Lauantai on karkkipäivä.

Uppe i ottan

God morgon regniga lördag!
Det skulle ju inte regna i dag, inte i min fantasi i alla fall. Men se det gör det ju, eller det faller väl inte ner vatten från himlen precis nu men det är regnväder i alla fall.

Som alltid när man övernattar hos mamma och pappa så är det full fart från tidig morgon. Här blir man förvånad om klockan slår sju och det fortfarande är tyst. I dag behövde jag inte bli förvånad. Men egentligen har jag inget emot att stiga upp tidigt. Jag är trots allt betydligt mer morgonpigg än kvällspigg, tyvärr. Jag är lite avundsjuk på alla som kan sitta uppe sent och kolla på film efter film. Det går inte för mig. Om jag ska orka se en film efter klockan 22 på kvällen så ska det vara en väldigt bra film eller så ska jag ha vilat på eftermiddagen.

På tal om att vakna tidigt så kom jag att tänka på när vi som barn sov över hos mommo och moffa. Om man steg upp runt 8 där så hade moffa redan varit vaken 4 timmar, hunnit dricka varmvatten som första frukost, kaffe som andra och satt och högg in på lunchen redan vid 8 när vi barn kom upp och serverades varm kakao, nybakt rågbröd med lördagskorv och saltgurka av mommo. Samma sak var det om vi var dit på söndagsmiddag. Då hade moffa och mommo alltid redan ätit när vi kom, delvis beroende på att vi var många men också på grund av att de varit uppe mer än en halv dag klockan 12.
Och där tog minnenas television slut för i dag. Jag återkommer när fler minnen dyker upp.


Nu ska jag ställa mig för en spurt på stan. Jag och Andreas ska köpa golv, panta flaskor, köpa present åt Viktoria, köpa terrassmöbler till Plettbådan. Enligt Andreas så är den planerade shoppingtiden 1h. Det finns inte mycket tid över för "funderas och divideras" när man gör stan med honom.

Den blomster tid nu kommer (för Viktoria i alla fall)

Nu är storasystern trött men nöjd med dagen. 

Jag har uträttat mer i dag än jag vanligtvis gör på två dagar. Men, jag har nästan bara gjort roliga saker och det är huvudsaken.

Dimissionen i Botniahallen var inte så långrandig som jag hade föreställt mig, kanske för att min stolsgranne sjåpade sig och fällde lustiga kommentarer stup i kvarten. När vi hade som allra tråkigast kollade vi på kort i kameran, kort på Gabriel från i somras fick oss att fnissa tyst, han är en mästare på att göra roliga miner på kort vårt 1½ åriga kusinbarn.

En ung herre som jag tyvärr glömt namnet på förgyllde den musikaliska delen av kvällen, herregud så bra han sjöng och spelade.
Elli Flén som skulle ha hållit dimissionstalet satt fast i Helsingfors på grund av att markpersonalen på flygfältet strejkade. Tråkigt för henne. Jag skulle ha varit tokig om jag var i hennes kläder.

Nu är flickorna incheckade på det faschonabla Omena Hotellet, eller vänta nu, jag tror nog att de befinner sig på någon krog vid det här laget. Hotellet lär de väl inte hinna se mycket av.

I morgon ställs det till med examenskaffe hemma i Vallgrund. Jag tror att jag är enda (förutom mamma då, och kanskekanske pappa) som ser fram emot det. Jag tycker att det ska bli jätteskoj att träffa folk man inte sett på länge, Andreas längtar nog mest tills kalaset är överstökat om jag känner honom rätt...

En annan bra sak med i morgon är att de efterlängtade Rhodosresenärerna återvänder, äntligen!

Dimission

Nu går den här storasystern på lillalillasysterns dimission i Botniahallen, hon får sin närvårdarexamen i dag.

Busy!

Efter gym och lite jobb gick jag på ärenden. Det är alltid roligt att gå på ärenden, för man känner sig så nyttig, som att man verkligen uträttat stordåd fastän det bara handlar om att köpa några rosor, hämta ett diskussionsunderlag, låna böcker, beställa studieintyg och sådant.

 

Nu är planen att ta sig till Bulleråsvägen, baka biskvier, springa långt, koka lite mat, handla åt fammo och fixa sig inför den stundande dimissionen.

Bra start på dagen

Inleder den soligaste av fredagar med att gå på spinning.

 
Spinning på morgonen = en lyckad dag

Good evening Rhodos, Vasa calling

Fick ett fint sms från Rhodos här i kväll. Det är väl när man inte träffas flera gånger i veckan som man inser hur mycket man saknar varandra. Nu har Jenny och Daniel bara varit borta sen i fredags, men ändå...

Så, det jag ville säga var att när ni kommer hem så måste vi ta en "så ska det låta kväll", ni bjuder väl på pasta?


Nu ska jag ta Mari med och krypa ner under täcket. En lång dag väntar i morgon.

Gymmet och Viktoria

Dagen fortsatte alldeles förträffligt. Jag gymmade (gud vilket töntigt ord), klädde mig somrigt och gick på stan med Viktoria, vi drack kaffe på Görans och köpte glass på Citymarket. Hänget avslutades med saft&sol på min balkong. En helt förträfflig eftermiddag. En uppsats är nästan klar och ett mail för att boka in en träff hann jag dra iväg.

Dagens hiss
Svenska studiefonden, som är vänlig nog att tänka på min ekonomi och förse mig med 500 euro.

Dagens diss
Klantigt nog upptäckte jag först i dag att klänningen jag ämnar ha på morgondagens dimission i Botniahallen inte är fläckfri.

Nu ska jag städa, alla applåderar!

Hej från Tritonia

Jag har parkerat mig på det vetenskapliga biblioteket i två timmar i hopp om att få ihopknåpat, eller egentligen färdigställt ett stycke vetenskaplig uppsats innan det är dags att sticka iväg till stan och möta upp syster Viktoria. Om vi glömmer det faktum att jag inte har någon Marianne, så känner jag mig nästan som Ebba i dag. Det är full fart från morgon till kväll och det är mycket som ska hinnas med. Säkerligen "drar jag iväg" något mail i dag också. Det brukar inte gå många dagar utan att den sysslan ska utföras.

Nu ska jag tänka, skriva, producera och leverera!

Dagens första träningspass avklarat

Nu har jag varit på gymmet. Lika trött som vanligt blev jag och lika roligt som vanligt var det.

Annat som hänt i dag då? Jo jag har sett en kattunge, den gick här utanför min balkong och var jätteliten och faktiskt också (håll i hatten) ganska söt. Jag är som bekant ingen djurvän, har aldrig varit och har svårt att se att jag kommer att bli. Visst kan jag tycka att djur är lite söta (som den här kattungen nu då) men mitt problem är ju att jag är rädd för alla djur. Största skräcken är nog, hundar, fåglar, möss och de djur som i min vokabulär går under benämningen "äckliga djur" som typ minkar, mårdhundar, rävar och liknande odjur. Jag kan "umgås" med katter om jag får bekanta mig lite först, jag känner mig inte bekväm första timmen jag vistas i samma rum som en katt men oftast går det över. Katter är inte lika "på" som hundar kan vara. Jag vet inte om jag någonsin kommer att bli "bekant" med en hund. Jag känner att jag måste hela tiden ha koll på var hunden är, vad den gör och om den "Gud förbjude" tänker närma sig mig.

EDIT dagen efter: Det blev bara ett träningspass, jag hade en löprunda inplanerad också men valde att duscha och krypa ner i sängen med Mari Jungstedt.

Uniformen

Jag har glömt att visa min klänning som inte är speciellt ny längre. Den kommer att göra sig finfint ombord på Too-ticki i sommar. Vem som helst fattar ju att en överstyrman (kaptenens ställföreträdare) behöver en uniform!


Nu ska jag träna hårt och länge.

En eftermiddag på stan!

Riktigt skönt att vara hemma nu, jag och mamma for till stan efter skolan och nu kommer vi hem. Vi har köpt examenspresent åt Viktoria, eller mamma köpte, jag kollade bara... Måste konferera med mina syskon lite ännu innan vi slår till. Så hemskt lätt att konferera när två av gratulanterna befinner sig utrikes är det ju inte, men en liten gåva ska vi väl få till.

Nu ska jag vila och ladda inför kvällens planerade långlänk.

Sällskapssjuk!

Efter body pump och spinning så blev jag sällskapssjuk och drog ut till Skärgården. Ganska skönt att få sova lite längre i morgon bitti också.

Jag har mycket att göra den här veckan och känner mig lite stressad faktiskt, men de som känner mig vet att jag gillar när det är lite på gränsen till för mycket. Då är jag som mest produktiv, när det är snudd på att man inte hinner med, när deadliner viner i knutarna och man tvingas höja sin förmåga ytterligare ett snäpp, då får jag saker gjorda. Jag är en sån som fullkomligt älskar "att göra listor", jag finner stor njutning i att få pricka av och stryka uträttade punkter.

Jag är också en sån som älskar att planera saker, förr i världen till mina syskons förtret. De uttryckte ofta missnöje över att vara tvungna att sätta sig ner vid köksbordet och "planera". Jag antar att de avskydde planeringspalaver lika mycket som de hatade att leka skola på lördagar och söndagar, jag menar, hur roligt kan det ha varit att sitta instängd i mitt rum 45 minuter i sträck och fylla i mina utsuddade matteböcker, eller skriva Aa på randiga papper, eller läsa om huggormen i min gamla biologibok. För att sen bli utsläppta på 15 minuters raster, som tog slut när jag ringde in med en gammal koskälla...
Behöver jag nämna att jag är storasyster och att jag alltid velat bli lärare?

Plettbådan

Jag tog sovmorgon. Och herregud vilken sovmorgon det blev. Halv tio vaknade jag, kunde inte vara annat än utvilad med tanke på att jag gick och sova 22.30 i går.

Jag hann bara vakna och äta frukost så bar det av mot Korsö och Plettbådan, den stora storstädningen ägde rum och jag fick grym lust att engagera mig i Plettbådan igen. I fjol var det inte ens tal om att orka ta sig dit, de här senaste somrarna har lusten nog funnits men tiden har varit en bristvara. Jag har vistats i Sverige större delen av sommaren och när jag varit i Finland har jag jobbat och varit på villan. Men nu är lusten väckt igen. Nu ser jag framemot många soliga dagar och mysiga kvällar i vår lilla röda stuga på den vackra Korsören. Jag kände inspiration att fixa med gården och pyssla runt där som jag gjorde förr i världen. Wow, ännu ett steg närmare toppen!

Dagen bjöd på många skratt och sällan skådad arbetsglädje.

Nu har jag hälsat på fammo, hon tyckte att jag borde köpa nya sommarskor, mina Adidas star skor är inte så sommarfatta påpekade hon. Har fammo sagt att jag måste köpa nya skor så måste jag ju så klart göra det, här tas varje shoppingtillfälle i akt. Hurra!


JENNY---> Hoppas att ni har det bra på Rhodos, jag tror ju inte att du läser (eller hoppas väl snarare att du inte gör det, utan njuter av resan istället) men jag tänkte bara säga att vad tycker du om att döpa om vår båt? Det slog mig i dag att den kan ju inte heta Love längre, den fyller ju som inte det syftet längre och har väl inte gjort på många år, eller har du "tänkt böri far på na frias" med båtstackaren vår mera? Tänkte väl det. Jag är inne på mumintema för att matcha Andreas båtar. Hetaste tipsen just nu är Filifjonkan eller Lilla My, en bubblare kunde eventuellt vara Mårran eller varför inte Mymlan... Vi får fundera lite.
Ser fram emot några sköna dagar med dig på en nystädad Plettbåda när ni kommit hem. Jag hittade skojiga anteckningar som vi kommer att skratta gott åt. Kram på dig min gullvippa!

Too-ticki med besättning!

Nu har jag vilat, kollat på Bachelorette, ätit grillkorv, umgåtts och lipat lite till Martin Stenmarks "Kvällen är din".

Dagen startade ovanligt tidigt för att vara lördag. Klocka 05.30 meddelade telefonen att det var väckning. Vi hade nämligen styrt upp "första båtturen för i år" och eftersom väderleksrapporten lovat tilltagande vindstyrka till förmiddagen så var planen att bege oss till havs redan vid 6 rycket. Vi hade planer men en långfrukost satte lite käppar i propellern. Hur som helst så kom vi oss iväg straxt före klockan 7, vackert så. Det blåste ute till havs och jag trivdes ypperligt. Visst är det skönt med spegelblankt hav och strålande solsken också, men ibland behöver man adrenalinkicken som stormiga vatten ger. Jag njuter mer på sjön om det är lite vågor och vattenstänk. Nu har vi ju kabinbåten Too-ticki så vattenstänken kändes inte av annat än när jag kikade utgenom en taklucka för att föreviga årspremiären.

 Den nya spelmaskinen (alltså en typ av mp3-spelare) gjorde sitt för att lätta upp stämningen. Vi avverkade gamla slagdängor varvat med fiilislåtar som Uno Svenningssons "Vågorna", fyndigast var nog "som stormen river öppet hav", för så kändes det tidvis. Det var inte någon inomskärsrutt vi valde heller. Vi styrde fören mot Skötgrund som ligger mitt ute i havet, utan skyddande öar omkring. En del av sällskapet tyckte att det var en onödig resa.

 Vattenstänk på fönstret.






Molnen skingrar sig och solen kommer fram. Klockan är 6.55

Viktoria var trött den första halvtimmen men sen vaknade hon plötsligt till. Too-tickis tvåmannaorkester ställde till med ett gig i fören, vi sjöng och spelade både luftgitarr, lufttrummor och luftpiano, jag hade en telefonladdare som mikrofon och Viktoria gick lös med en fönsterskrapa. Stämningen var således på topp och Viktoria själv konstaterade att "nu vakna ja".

Vår hamn.

Framme vid slutdestinationen för vår tripp anlöpte vi hamnen utan större problem. Fiskarbastun vår stod kvar och vi njöt av den magnifika utsikten och den underbara naturen som den tidiga lördagsmorgonen på Skötgrund bjöd på. Bara för att, och för att fira att Too-ticki numera är omgiven av vatten korkade vi en Pink mousserande vin. 

Jag och Viktoria rev av den gamla slagdängan från midsommar 2009, den som vi, tillsammans med Jenny sjöng oss hesa med. En show som lär finnas på en film som vi helst vill glömma.


                                         Som vi brukar säga, där skumpa går in så går vettet ut!

 Inne i stugan, som inretts av två karlar, vilket framgår tydligt av interiören, fotade jag följande:

 Manligt så det förslår, nygamla design ljusstakar...

För den som vill sova över finns sängar och madrasser. Hit far vi en vacker sommardag, solar på bergen, halstrar sik i solnedgången och sjunger "ta mig till havet" som Peter Lundblad.

Nödproviant finns, i form av SPAR ärtsoppa. Notera att provianten är köpt med finska mark. 

Pidroprotokoll från 2007. Välbevarat.

                                 Jag bestämde mig för att sätta lite kvinnlig touch på stället. 

 Stenar hittade jag så klart. Till Andreas förtret. Jag är bra på att samla på stenar. Jag är också lika bra på att glömma dem i Andreas fordon. I bilen har jag ett gäng från båthuset och i båten glömdes dessa. 

 Han hotade vänligt men bestämt med att kasta dem överbord om han hinner till båten före mig.






Norra Gloppsten, eller Kasunen i folkmun, sett från bakrutan.

Namnet Too-ticki var mitt och Jennys förslag. Andreas betrodde inte sig själv att klara av att hitta på ett slagkraftigt namn till den nya båten och behöver jag säga att jag och Jenny blev överförtjusta och stolta över förtroendeuppdraget. Vi funderade länge och väl. Eftersom Andreas andra båt heter Stinky så var mumintemat nästan givet. Så här beskrivs Too-ticki "Too-ticki brukar bo i muminfamiljens båthus om vintrarna. Till lynnet är Too-ticki lugn, sansad och jordnära. Hon visar sig för första gången i Trollvinter, ungefär vid den tid då Tove Jansson hade träffat Tuulikki. Too-ticki och Muminmamman är de enda av figurerna som har sina uppenbara förebilder i verkliga livet. Too-ticki är i princip direkt avritad från verkligheten med sin mössa och randiga tröja.

"Allt är mycket osäkert, och det är just det som lugnar mig”, säger Too-ticki i Trollvinter".

Vi konstaterade helt enkelt att Too-ticki är lite som Andreas, det vill säga lugn, sansad och jordnära. Båten övervintrar i ett "båthus". Dessutom ser Too-ticki ut som en pojke men är en flicka, det avgjorde det hela i och med att en båt förväntas ha ett kvinnonamn men eftersom Andreas båt känns väldigt manlig så funkar ju inte Britta eller Gerd eller något annat kvinnonamn. Too-ticki ratades först av båtägaren själv men sen en dag ringde han och frågade "hur stavas hede Too-ticki nu tå", han var nämligen vid Fantoy och skulle köpa bokstäver. Så numera är Andreas båt "Too-ticki".

.

Molnen skingrade sig och solen visade sig, men vi bestämde oss ändå för att fortsätta vår resa, Kursen räknades om och siktet ställdes på Korsö och Plettbådan. Vår andra villa, där jag och Jenny tillbringat våra ungdomssomrar, där vi gjort våra misstag och där vi lärt oss leva, där vi tillbringat sommarnätter i trevligt sällskap, pussat pojkar och spelat kort halva nätterna. Där vi firade midsommar och villaavslutning med vänner i olika konstellationer, där vi lyckades sänka tre mobiltelefoner (som vi köpt för 1500 mark styck) i sjön på samma dag och där vi stått ute på terrassen uppflugna på varsin stol i två timmar i väntan på räddare i nöden medan ett stackars litet möss förskrämt irrade på inomhus.
Planer smiddes och nu är vi, med Andreas i spetsen hårt på gång med renovering. Nytt golv till sovrummet, ny madrass till sängen och nya terrassmöbler har utlovats, behöver jag säga att jag bara väntar på dagen då shoppingen ska äga rum. Han är bra vår Andreas.

Efter hemkomsten hann jag vara till stan och agera smakråd (hur mycket konkreta råd jag nu sen kom med?) åt Viktoria som ämnar bli färdig närvårdare på fredagen. Hon var på jakt efter en ny klänning eftersom hon kommit på att den hon köpte för några veckor sen mest liknade en begravningsklänning. Jag föreslog ett som annat men fick blickar som sa "skämtar du eller?". Konstaterade att det kan ha något att göra med att hon trots allt är ett decennium yngre än mig. En klänning som jag tyckte att var helt fin så ratades med kommentaren "mmm, på en indisko..." , alltså Viktoria ansåg att den skulle göra sig bra på en kvinna från Indien...

Vi besökte mommo på Solgård, hon hade varit på bingo kvällen innan men tyckte inte att det var någon höjdare "ja vann en påse plommon, men den var ju slut innan kvällen var slut".

Jag lagade mat, indiskt i form av Kormasås och kyckling, ris, naanbröd, mango chutney och sallad. Samtidigt som jag bakade en kaka:

Fudge cheesecake

Ingredienser

cheesecake:
200 g digestivekex
100 g smält smör

1 dl strösocker
1 dl majsmjöl
1.5 tsk vaniljessens
600 g cream cheese (typ philadelphia)
250 g (en burk) Kesella naturell
3 ägg
0.5 dl vispgrädde
0.5 dl vaniljvisp

Fudge:
200 marabou digistive
1 burk kondenserad mjölk
4 msk kakao

Gör så här

Cheesecake:
1. Sätt ugnen på 175° c (för varmluftsugn, lite högre för vanlig ugn).
2. Krossa kexen och tillsätt smält smör.
3. Pressa ut kexblandningen hårt i en form med löstagbar botten. Grädda 10 min.
4. Ändra ugnstemperaturen till 200° c.
5. Lägg majsmjöl och socker i en hög skål, tillsätt kesellan och cream cheesen, vispa ihop med elvisp.
6. Tillsätt äggen, grädden och vaniljvispen lite i taget.
7. Häll blandningen över kexbottnen, täck formen med aluminiumfolie (För att den inte ska bli bränd uppepå) och grädda i ca 30 min.
8. Efter 30 min stäng av ugnen, ta bort folien och låt kakan stå kvar på eftervärme i 30 min.
9. Cheesecaken blir enklare att skära upp om du låter den stå i kylen över natten.

Fudge:
1. Smält allt i vattenbad under omrörning tills det tjocknat.
2. Ställ i kylen ca 2 timmar.
3. Häll detta över cheesecaken och ställ tillbaka in i kylen.