Och så blev hon snällare igen. Springturen gjorde susen, den botade inte allt, men en del.
Jag lovade mig själv för en tid sen att jag skulle vara ärligare mot mig själv. Samtidigt lovade jag också mig själv att inte ta livet på för stort allvar. Det måste vara tillåtet att misslyckas ibland och allt måste inte vara perfekt jämt. Ibland går det inte som man vill och då måste man acceptera det. Det handlar om att våga för att vinna men att ändå kunna ta ett misslyckande på rätt sätt. Det handlade absolut inte om att testa mig själv eller mina förmågor, det var på riktigt från min sida. Jag har inte varit helt ärlig mot mig själv, jag har intalat mig själv att det inte är så farligt, att det kanske ändå är bäst så och helt okej... Det stör mig mer än jag ens kunnat erkänna för mig själv. Jag hade ju lovat, om än bara mig själv då men löften är till för att hållas, så är det bara. Ju mer jag tänker och känner efter desto mer känner jag ju att jag visst bryr mig, väldigt mycket mer än jag låtsas göra, låtsas för mig själv. Med andra ord så är det dags att inse sitt "misslyckande", acceptera och erkänna för sig själv att jag ju faktiskt ville.
Bachelorette är avklarat och väckarklockan ställd. Måndag i morgon då, skönt och tråkigt samtidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar