Nu är storasystern trött men nöjd med dagen.
Jag har uträttat mer i dag än jag vanligtvis gör på två dagar. Men, jag har nästan bara gjort roliga saker och det är huvudsaken.
Dimissionen i Botniahallen var inte så långrandig som jag hade föreställt mig, kanske för att min stolsgranne sjåpade sig och fällde lustiga kommentarer stup i kvarten. När vi hade som allra tråkigast kollade vi på kort i kameran, kort på Gabriel från i somras fick oss att fnissa tyst, han är en mästare på att göra roliga miner på kort vårt 1½ åriga kusinbarn.
En ung herre som jag tyvärr glömt namnet på förgyllde den musikaliska delen av kvällen, herregud så bra han sjöng och spelade.
Elli Flén som skulle ha hållit dimissionstalet satt fast i Helsingfors på grund av att markpersonalen på flygfältet strejkade. Tråkigt för henne. Jag skulle ha varit tokig om jag var i hennes kläder.
Nu är flickorna incheckade på det faschonabla Omena Hotellet, eller vänta nu, jag tror nog att de befinner sig på någon krog vid det här laget. Hotellet lär de väl inte hinna se mycket av.
I morgon ställs det till med examenskaffe hemma i Vallgrund. Jag tror att jag är enda (förutom mamma då, och kanskekanske pappa) som ser fram emot det. Jag tycker att det ska bli jätteskoj att träffa folk man inte sett på länge, Andreas längtar nog mest tills kalaset är överstökat om jag känner honom rätt...
En annan bra sak med i morgon är att de efterlängtade Rhodosresenärerna återvänder, äntligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar