Kokkola-Kronoby-Nedervetil-Nykarleby

God morgon!

Klockan 07.30
Så ja, nu har jag tränat spinning och är redo för utfärd med de andra två musketörerna. Fantastiskt att de tre systrarna råkar ha ledigt samtidigt, fantastiskt  att jag råkar ha världens bästa systrar, det är inte alla som har det.

Road trip nästa, precis vad människan behöver.


10 timmar och en massa nya intryck senare...

Vi startade med palaver och frukost på Kråkfjärdsgatan. Planer gjordes upp och vi slog fast slutdestinationen. En del minns säkert del ett i serien, den exkursionen gick till Jakobstad med omnejd. Vi kände att vi var inte riktigt klara med den delen av landet så vi bestämde oss för att Kokkola kunde vara en bra början, så fick vi se då vart resan förde oss. Vi stuvade in oss i Viktorias bil och rullade iväg. Första stoppet var hemma hos mig, fin dam som jag är så hade jag på en halv timme lyckats få hål på mina strumpbyxor. När jag var rustad med nya strumpbyxor så startade färden på riktigt. Efter några misslyckade försök med att tanka bilen så fick vi äntligen den saken ur världen. Vi må vara hur skärpta och kloka som helst när vi är var och en för sig, men när vi kommer ihop oss och när vi är på det humöret så blir allt till ett äventyr och det mesta går tokigt.
Färden längs riksväg åtta gick bitvis långt över den tillåtna hastigheten, hon är ingen snigel vår Viktoria. Men vi kom helskinnade och på strålande humör fram till Kokkola. Det slog mig genast när vi körde in i staden hur mycket den påminner om Jönköping, dock i ett mindre format. Någon med erfarenhet av både Jönköping och Kokkola som kan styrka mitt påstående?

Vi trodde först att det var en riktig människa som satt på stenen...

Vi parkerade bilen och inspekterade stan. Vi drack kaffe, vi skrattade, vi tramsade oss och vi åt lunch på Rosso. När vi tyckte att vi kunde staden styrde vi vidare mot nya äventyr. Nästa stopp var Kronoby, vi blev faktiskt nästan lite kära. Det var ju hur fint som helst. Viktoria är inte mycket för det här med museer, sevärdheter och turistande så hon körde och jag och Jenny hade fullt upp med att fotografera genom nervevade bilrutor.
Resan fortsatte via flygfältet och vidare till Nedervetil. Viktoria tyckte först att det doftade jättegott i Nedervetil, efter en stund kunde hon dock konstatera att det var Jennys handkräm som doftade...

Kyrkor fascinerar mig, av någon underlig anledning

Nedervetil var väl fint det också, men vi hade redan hunnit kära ner oss i Kronoby så det var liksom lite blekt i jämförelse. Jenny konstaterade att bara vi får se vatten så säger vi att det är vackert, och nog ligger det ganska mycket sanning i det.
Som avslutning drack vi limsa på Café Emilie på Kuddnäs. Så lite kulturella var vi nog allt.

Kuddnäs

Le POM

Jag råkade kalla fordonet framför oss för en moped... blev snabbt upplyst om att det minsann inte är någon moped.

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag är helnöjd med både resrutten och sällskapet. Tack fina ni för alla skratt!

Nu är jag trött, jag ska ladda med gröt och vila på soffan en stund, sen far jag till Replot och springer långt.