För mig är kärlek för det första respekt, dels att man respekterar varandra som personer och lär sig leva med de fel och brister som finns, men också att man visar respekt i form av trohet och tillit. Jag tror att livet och erfarenheter som kommer med åren gör att definitionen av kärlek är en föränderlig sak. Beroende på vad som händer i livet så får man nya värderingar och värdesätter saker annorlunda jämfört med tidigare. Saker som man inte ägnat en tanke åt tidigare, eller tagit för givna blir plötsligt väldigt viktiga när man inser hur mycket de egentligen betytt.
Kärlek är att bry sig om varandra samtidigt som man ger varandra frihet att utvecklas som människa. Det är otroligt viktigt för mig att jag får känna mig som "en egen person". Jag behöver utrymme för att vara ensam, eller om jag ska uttrycka mig lite positivare så är jag inte rädd för att vara ensam. Jag fick vänja mig vid att klara mig själv och vid att det inte var en självklarhet att träffa sin karl varje dag, inte ens varje vecka, och hur konstigt det än låter så började jag tycka ganska bra om det. Men, allt har sina för- och nackdelar så klart.
Kärlek är att man kan äta korvsås (som inte är en favoritmat) lika väl som champagne och jordgubbar och känslan ändå är den samma. Att det inte spelar någon roll om man har nyaste bilen eller flashigaste tv:n, det är att man är tillsammans som är det viktiga.
Lite med glimten i ögat så är kärlek: blommor på fredag (hopplös romantiker?), långlänk och bastu, ett glas rött framför en dålig film (jag är väldigt kräsen när det gäller film), konsten att hitta guldkornen i vardagen och att göra det tillsammans.
Jag tror absolut på livslång kärlek, jag vill tro på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar