Året som gått 2013

                                                                          JANUARI

Jag gav ett nyårslöfte till er mina kära bloggläsare. Jag lovade bot och bättring, jag skulle bli en bloggare som uppdaterade hyfsat ofta. Med facit i hand klappar jag mig själv på axeln och konstaterar att jag lyckats över förväntan.
I januari ställde jag till med spontan tacodinner för min vän Monika, Jenny hakade till vår stora glädje på hon också. Middagen spårade ur och vi tog oss ut på en sparktur med en flaska bubbel som färdkost. Sparkturen i sin tur slutade med att vi spårade ur med kameran och tog cirka 375 bilder på oss själva. Anledningen till att vi tog så många var att vi hade svårt att enas om en bild som alla var nöjda med. Det var så klart inte blodigt allvar utan mest på skoj. Roligt hade vi i alla fall.

Jag hade svårt att städa ut julen, det bet liksom inte på. Jag har för mig att jag sprang en hel del och ägnade en del tid åt vinterfiske. På jobbet rullade det på som vanligt, januari brukar var en ganska lugn månad, mjukstart efter jullovet så där. 

På fritiden ledde jag olika gympagrupper, både i Replot och här i Vallgrund. Det ledsammaste men också bästa, eller kanske inte bästa, men nödvändigaste med hela januari var att jag satte punkt för en två år lång hit och dit relation. Januari var nog inte en speciellt bra månad. Jag vet att jag ofta tänkte svarta tankar och mådde allmänt illa. 

                                                                          FEBRUARI

Februari kom och mitt goda springflyt fortsatte. Jag sprang ofta på morgonen och jag sprang en hel del till och från jobbet. 

Om januari var en dålig månad så var februari raka motsatsen. Jag mådde bättre än på mycket, mycket länge. På jobbet gick det bra, jag tränade så mycket som jag vill för att jag ska må bra, vädret var schysst och jag insåg att beslutet jag tog i januari ledde till en fin vänskap. 

En söndag hade jag tråkigt och efterlyste biosällskap på Facebook, av alla mina vänner så var det en av de bästa som nappade, nämligen Monika. Vi såg Tsunamifilmen The impossible. 

Morgonpiggheten fick en helt annan innebörd, nu var 5 en helt normal "gå upp tid". Men jag var inte det minsta trött. 

På jobbet var det lite mer aktivitet, veckorna före sportlovet brukar vara tröttsamma. Vi kämpade på med prov, skidtävlingar och vanligt skolarbete. 

I mitten av månaden ställde jag till med en tjejmiddag. Ett gäng favoritbrudar, laxpasta, cheesecake, vin, skratt och prat. Jag minns inte när jag skulle ha mått så bra som jag gjorde den här dagen. Allt var så himla fantastiskt. Det kändes som att jag hade världens bästa liv. 

I slutet av månaden kom så äntligen det efterlängtade sportlovet. Jag brukade inte vänta på ledighet, men då minns jag att jag inte skulle ha orkat jobba en endaste dag (okej, lite överdriver jag väl kanske) till när jag packade ihop och checkade ut för en veckas betald ledighet. 

Sportlovet inleddes med en må-bra-helg med världens bästa Jenny. Vi sprang långt, åt gott, pratade halva natten, sov hos mig och avslutade med att promenera ut till villan med kantarellsoppa i termosen. Livet var underbart. 

Ledigheten fortsatte med roligheter. Jag vet inte om det var aktiviteterna i sig som var extra roliga eller om det var så att jag bara mådde otroligt bra här. Hur som helst så hälsade jag på Lotta och Rolf i Jungsund, ställde till med lunch i Hollywoodfru-anda, bakade bullar till Folkhälsans Rinkenjippo som blev ett "Miniröris och lekar på gården jippo" då isen var obrukbar. 

                                                               MARS

Sportlovet var späckat med program. Redan på fredagen, dagen efter lunchen och jippot så bar det iväg på vår traditionella sportlovsresa till Tammerfors. Sara Tours bjöd sina kvinnliga resenärer på en skrattig och mycket lyckad utfärd. 

Resten av månaden var fin. Många helgdagar tillbringades på isen. Vädret var kanon och isarna fina. På jobbet rullade det på i vanlig ordning. En fredagskväll klädde jag och några av kollegorna upp oss och tog oss till Lärarföreningens festligheter. Vi åt gott, drack vin och dansade ohämmat till lärarbandets slagdängor. Festnatten ledde oss till Waild. 

Jag lyssnade mycket på Hannah och Amanda, promenerade mycket, umgicks med nära och kära. Jag och Jenny firade Jonas födelsedag i hans frånvaro, Monika bjöd på picknick vid Singsby lokalin, på jobbet skidade vi mycket och det var ganska kallt. 

Mars var en speciell månad. Jag förbluffades över hur man på så kort tid kan lära känna en annan människa så väl. 

Mot slutet av månaden rustade vi för påsk. Jag med påskris och kycklingar, Andreas och Ove med fest i dagarna tre. Jag deltog i två av festerna och var lika nöjd med båda. 

                                                       APRIL

Jag vet inte vad jag ska säga om april. Jag städade mycket, kanske för att glömma det inre kaoset som rådde. Jag försökte ta allt som hände med ro. Inte stressa, inte tvinga mig på, inte ställa krav och framför allt ge tid och utrymme. Jag gjorde det som kändes bäst i stunden. Det har jag alltid gjort.
Jag och Viktoria slog på stort och handlade nya sommardäck, ett litet projekt som blev stort för oss. Livet fortsatte väl som vanligt med syjunta och umgänge med nära och kära. På jobbet hade jag bra flyt och fick ett år till säkrat i och med att jag blev erbjuden att bli tvåornas klasslärare till hösten. Ett anbud jag så klart tackade ja till.
Livet visade sig både från den ljusaste och mörkaste sidan. Men överlag var det bra.
Däcken byttes, som vanligt med min kumpan Viktoria.


                                                                        MAJ

I maj firade vi mammas 50 jordsnurr med en resa till Umeå. Vi hade en riktigt bra dag hela gänget. Jag samlade ihop mig som så många gånger tidigare och trots att jag mådde allt annat än bra så låtsades jag och lyckades faktiskt också ganska bra tror jag. Maj var en varm månad, vi trodde stundom att vi undervisade barn i varmaste Afrika när det kom barfotabarn in till lektionerna, det vill säga de lektioner som hölls inomhus. Jag tror att vi aldrig varit så påhittiga som då när det gällde att hitta en anledning till att hålla lektion utomhus. Matte, finska, modde, bildkonst, ja det mesta kan man faktiskt flytta ut.

Så här tänkte jag i maj, och det försökte jag leva efter. Med mindre bra resultat får man väl bara konstatera. Men som sagt, jag har alltid gjort som det känts bäst.



 Maj var nog inte en speciellt glad månad. Det var som vanligt superstressigt på jobbet, hemmet förföll och i hjärnan var det kaos. 

Här hemma byttes det panna, många karlar hjälptes åt att installera den nya och jag och Jenny fungerade som kontrollanter. En helg tillbringades med Monika på Plettbådan, vädret var fantastiskt och vi hade det bra. Sommaren verkade vara här för att stanna. 

I maj var jag för första gången någonsin hemma från jobbet. Jag var inte sjuk, men fruktansvärt, fruktansvärt ledsen. 

Vi tvättade fönster hos Sandra och "måndagsklubben" höll sina första sammanträden. Det hände mycket ledsamheter i maj och då var det fint att ha en mammaledig vän att dricka kaffe och prata av sig med. 

Jag var väldigt trött i maj, allt var så intensivt. Det var varmt i lärarrummet och det strimlades papper som inte skulle ha strimlats. Jag jobbade dygnet runt kändes det som, ofta jobbade jag  för att slippa tänka på det som gjorde ont. 

                                                                                                         JUNI

Vi sjöng Den blomstertid och det evighetslånga sommarlovet inleddes. Jag som skulle avsluta mitt speciallärarjobb jobbade ännu några dagar i juni. 

Jag lärde mig lite om Geocaching och fann det ganska intressant. Tack Folkhälsan och Marika för det. 

Jag skrev ett inlägg om kärlek och började förbereda min tolfte sommar som simlärare. Nytt för i år var att jag var tillbaka i Vistan efter några års frånvaro. Det var ett kärt återbesök. Jag gillar simskolan i Vistan. Jag for till Jeppis på simlärarfortbildning och överraskades av tacos och vin med Viktoria när jag kom hem. 

Jag ställde till med pannkakskalas för Jenny. Pannkaka på fammos trappa är en klassiker. Jag tillbringade en fantastiks helg på villan med Jenny och firade midsommar på Högören. Tankarna fanns överallt och jag var förvirrad som aldrig förr. 

Simskolan i Vistan drog igång och avklarades på en vecka. En intensiv vecka med mycket vattentid, men som tur relativt vackert väder och varmt vatten. 

                                                                                                        JULI

Kallaste julimånaden på länge. Jag frös så mycket i simskolan så det blev nästan roligt. Vi skrattade åt hur mycket kläder vi hade på oss, vi dansade ringlekar i vattnet i ren protest och vi firade min namnsdag med fastlagsbulle. Vädret är aldrig så viktigt som när det är simskola, jag knarkade väderleksrapporter och hade via telefonen koll på 6-7 olika väderlekssidor. 

I juli firade vi som vanligt pappas födelsedag med jordgubbstårta och middag. Vi hade "loppis" för familjen här hemma. Jag bar dit en Ikea väska och kom hem med två, typ. 

I juli revs vår trappa och ingången skedde källarvägen under någon månad. Jag besiktade bilen som gick genom på första försökte och lyckan var stor. 

                                                                                                 AUGUSTI

Jag for till Ikea ensam, njöt av det sista av sommarlovet, hängde med vänner och familjen och började till slut jobba igen. Klasslärare för åk 2. Stort och mäktigt, enormt ansvar och stor glädje.

Villaavslutningen firades här hemma, Monika kom över på kräftskiva i all enkelhet. Skönt med vänner som förstår när det är läge att bara finnas där och torka tårarna. 

I augusti drog vi "lek och spel" för hela familjen på sportplan i Replot, Folkhälsan arrangerade som vanligt. 

Jag och Jenny cyklade till jobbet, vi övernattade både i Sunde och hemma hos mig. Vi systrar firade fammos namnsdag med glass på Arken och Viktorias tjugoförsta födelsedag med middag på Arken. Det var roligt att jobba. 

                                                                                            SEPTEMBER

Två år av saknad, men också av tacksamhet för allt fammo lämnade efter sig. 

I september jobbade jag hårt med att lära känna min nya klass och att hitta våra rutiner. 

Trots alla ledsamheter så konstaterade jag följande i september

På jobbet var det mycket friidrott. Vi höll årets föräldramöte och jag köpte mina gröna byxor. 

I slutet av månaden ställde vi till med tjejhelg på Sandras villa, bastu och vin gör människan lite lyckligare. 

September var nog ingen bra månad. Jag försökte gå vidare. Inte för att jag ville, men för att jag måste. 

Den sista dagen i september firade vi mina 30 år och Andreas 25. Köttfärslimpa, champagne och mumintårta. Presenter och blommor i överflöd, det kändes faktiskt bättre än väntat att fylla 30. 

                                                                                                  OKTOBER

I oktober hade vi friluftsdag med jobbet, fortbildade oss i skolspråk och lässtrategier och jobbade på med allt annat, som vanligt. Vi inledde djurtemat i mnk och pysslade både rävar, älgar och vargar. Flaskpost skickades mellan Sommarösund och Iskmo, till elevernas stora förtjusning. 

Höstlov firades med "röikköttssåppo" och däckbyte. Helgerna ägnades åt hemmamys jag var en riktig hemmakatt hela oktober. Gick långa skogspromenader, lyssnade på många poddar, plockade en del svamp och gick på trevliga syjuntor. 

Jag och Jenny umgicks en hel del efter jobbet och vi övernattade ibland. Wärtsilä bjöd på teater och vi nappade på erbjudandet. 

I sinnet mådde jag nog inte så bra, jag var bra på att låtsas att jag mådde bra, både för omgivningen och för mig själv. 

                                                                                               NOVEMBER

I november blev jag ekonomisk, cyklade mycket och sparade in på onödiga utgifter. 

Jag sprang till Brändövik några gånger och tyckte att jag hade hyfsat bra springflyt. 

Vi firade farsdag med pappas favoritmat "röikköte", jag uppvaktade med kokosbollar och hemlagat kort. 

På jobbet bestämde vi hastigt och lustigt att vi skulle gå ut och äta en fredag. Efterfesten var av det lugnare slaget, en timme på O'Malley's och så var vi nöjda att fara hem. God middag och trevligt sällskap förgyllde i alla fall fredagskvällen. 

I skolan bestämde vi oss för att testa konceptet utejulfest. Övningarna körde igång i ganska blygsam skala, vi visste ju liksom inte hur allt skulle te sig. November smög sig ganska obemärkt förbi. En tyst månad. 

                                                                                                DECEMBER

Månaden inleddes med att jag firade lillajul här hemma med mig själv. Jag pyntade med stjärnor och stakar och kände en lite längtan till jul. December skulle lätt kunna vara en favoritmånad. 

Det blåste ofta och hårt, snön kom och gick. Jag bakade pepparkakor och sprang till jobbet på lucia, med krona på huvudet. 

På jobbet firade vi till slut (det var nervöst och osäkert ända in i det sista) en fin utejulfest. 

Vi lärare stressade med de sista testerna, betygsskrivning, adventskalendermys och julkänsla. Den sista skoldagen kom och vi tackade varandra för en fin termin och önskade varandra en GOD JUL!

Om jag ska summera året så skulle jag beskriva det som mycket händelserikt. Det som ni får läsa i den här årskrönikan är så klart bara en liten del av allt. Det mesta tar jag faktiskt mig friheten att behålla för mig själv. 
Det har hänt mycket på jobbet och det har hänt mycket i privatlivet. Jag är klokare än vad jag var för ett år sen, jag har klarat av en termin som klasslärare i åk 2, mycket bra om jag får säga det själv.

Jag har även förstått att jag är en människa med stor förståelse, acceptans och förmåga att njuta av det jag har och se det stora i det lilla. Man måste våga för att vinna och man ångrar bara det man inte gör. 

Jag har ännu en gång insett att jag klarar mycket mer än jag tror. Jag har varit ledsnare än på mycket länge under året, men också gladare än på väldigt länge. Det har varit upp och ner, sann lycka och stor sorg. Jag skulle så klart ha önskat ett annat slut på året som började så bra. Trots att jag i mina svartaste stunder kan vara otroligt bitter på hur allt blev så känner jag också en stor glädje över allt jag fått vara med om. Och, framtidens manus är fortfarande oskrivet, man vet aldrig vad som händer och hur saker utvecklar sig. Jag tänker så klart göra mitt bästa för att år 2014 ska bli det bästa året i mitt liv.

Pappans flow

Pappa plockade fram romantikern i sig och rullade in 10 tjugolappar i en wc-pappersrulle. 

Om att ha det ledigt och bra

Man kan säga att jag bloggar lite sporadiskt nu igen. Det är tidskrävande det här att vara ledig.

Sen sist vi hördes så har jag faktiskt varit på två stycken 10 kilometers länkar, hälsat på Jonas vid bygget (som snart inte är ett bygge mera, fint blir det i alla fall), försökt mig på lite reashopping (det var ju knappt någon rea att tala om, bara en sjutusans mycket folk), sett på tv (min nya last, jag har börjat knarka Nyheterna, Aktuellt och Rapport), funderat på livet, lyssnat på poddar, promenerat mycket och älskat mig själv (det är jag bäst på).

I morgon ska jag träffa en saknad bästis.

Hoppas att ni andra ledigloppor njuter lika mycket av ledigheten som jag gör.



Den här kudden fick jag av Jenny i julklapp, kanske för att jag undervisar engelska, fin är den hur som helst.

Julen 2013

Det blåste förändringens vindar över årets julafton. Nya traditioner och bortfall i firarskaran. Men vi tar det från början...

Det har blivit lite av en tradition för mig att springa långt dagen före julafton. Jag kände mig lite stressad när jag vaknade den 23. och kom på att jag faktiskt saknade flera julklappar (som om jag inte vetat om det tidigare). Jag skulle ju springa långt, inte yra på stan och köpa julklappar. Först blev jag lite sur på mig själv som planerat så dåligt, men sen kom jag på att jag ju slutat stressa över såna världsliga saker.

Jag skickade en uppmaning till Viktoria som löd: Ring tå du vaknar! Hon ringde upp genast och lät mig förstå att jag nog skulle hinna med både klappjakt och långlänk, hon skulle starta från stan först 19 tiden. Det betydde att jag hann shoppa julklappar i lugn och ro och sen starta mot Grönvik, där Viktoria plockade upp mig.

Jag handlade effektivt mina sista klappar från Citymarket, avslutade på Alko och for hem för att förbereda mig. Det gick bra att springa. Lite dåligt väglag och obarmhärtigt mörkt, men jag gillar ju utmaningar. 

Kvällen avslutades med julbastu och risgrynsgröt hos mamma och pappa med Andreas och Viktoria.

På själva julafton vaknade jag tidigt. Hör och häpna så skulle jag gärna ha sovit vidare när klockan ringde, men jag hade alla julklappar oinslagna, efterrätten (som det här året fallit på min lott att göra) skulle göras och helst hinna vara 6-7 timmar i frysen. Det var bara att tvinga upp ögonen och sätta igång. En relativt obekant känsla för mig det där med att tvingas stiga upp. Det brukar ju inte vara så.

Klockan 10 var det avfärd mot begravningsplan. 10.30 mötte vi upp Jenny och Jonas som väntade på oss vid moffas grav. 

I Replot var det vi som fick vänta en stund. Det var kallt på begravningsplan och vi huttrade iväg hem och var rörande överens om att det skulle börja smaka med lite mat. 

Vi konstaterade att det här verkligen var förändringarnas jul. I vanliga fall brukar jag, Andreas och Viktoria hämta mommo och tända ljus på gravarna samtidigt och Jenny brukar jobba på Handlin. Vi kom på att det här var första julen som mamma var med till gravarna. Vi bestämde nämligen i lördags att mommo skulle få fira jul på Solgård i år. Hon hade fallit och varit lite trött och vi enades om att hon nog hade det lika bra på Solgård. De senaste 4 åren har Axel firat jul med oss. Det skulle han ha gjort i år också, men livet ville annorlunda och han fick somna in hemma i egen säng för en dryg vecka sen. 

Kanske det var av de här två anledningarna vår nya tradition tog form. I vanliga fall har vi alltid ätit julmiddag vid 15-15.30 tiden. Vi brukar nog börja med fisk och kallskuret och äta skinkan och det varma sen. I år tog vi det ett steg längre och inledde med kallskuret klockan 13, för att äta skinkan och det varma först klockan 18. Ett mycket lyckat koncept. Förr om åren slutade det alltid med att man hade gravad lax indränkt i skinksås och sill blandat med kålrotslåda. Inte så aptitlig blandning.  

Nu kunde man njuta av maten på ett behagligare sätt. 

Men vad gjorde ni mellan rätterna då undrar ni ju så klart. Mellan rätterna drack vi kaffe och smakade på mitt julgodis. Jag hade slagit på stort i år och utökat mitt sortiment från två sorter till sex sorter. 

Och så lyssnade vi på Viktorias tjat om näääär vi ska dela ut klapparna. Hon axlar sin roll som familjens minsting på ett mycket föredömligt sätt får man säga. 

Karlarna gjorde karlgöra och tände marschaller, vi övriga plockade undan från bordet och umgicks med ett halvt öga på Kalle Anka. 

Jag och Jenny bjöd på traditionellt julspex och vi mindes året då vi framförde Julevangeliet, till våra åldringars stora förtjusan. Fammo pratade om det så länge hon levde, när Jesusbarnet (Andreas) föddes av Jungfru Maria (Viktoria) bakom soffan, Josef (Daniel J) hjälpte till med födandet, Daniel T agerade både herde och visemän, Jenny var en änglaskara tillsammans med två porslinsänglar och jag stod för själva storyn med Bibeln i högsta hugg. Vi brukar säga att så går det när man har två lärare i familjen. Ingen går säker, det kan urarta i vilket program som helst. 

Nå men tillbaka till julen 2013, vi åt skinkan och potatisen, kålrotslådan hann som vanligt inte bli varm, såsen blev enligt pappa för salt, helt enligt tradition och så fanns det förstås min favorit också, nämligen brysselkål. Viktoria var lite ironisk och saknade de kokta ärterna som fanns i frysen, Jonas senap fick höga poäng och alla frågade sig men kan Jenny la na mat? Det diskuterades det roliga i att så fort en karl lyfter ett finger i köket så höjs han till skyarna. Medan en kvinna sällan får cred för det hon gör. 

Efter maten fortsatte Viktoria sin klagovisa om näääär tomten skulle komma. Vi lugnade ner henne och lovade att efter kaffet skulle tomten helt säkert komma. Till kaffet bjöd Andreas som vanligt på skraplotter. Jag vann en halv förmögenhet (så här i slutet av månaden efter ohejdat julshoppande) ja, jag vann alltså 20€.

Jag är för övrigt mycket nöjd med min efterrätt. Det blev en pepparkakscheesecake med tillbehören lingonsylt och hemlagad kolasås. Alla andra verkade också vara nöjda. 

Till slut fick Viktoria nog: nu får ni nåo jev är, nu har ALL på facebook deila ut sina klappar. 

Vi lydde och bar in klapparna och bänkade oss i vardagsrummet . Mamma erbjöd sig att ansvara för utdelningen, pappa brukar i egenskap av familjens överhuvud ägna sig åt den sysslan men då han förlagt sina glasögon under dagen så var det för allas bästa han steg åt sidan i år. Mamma kom in och satte sig på stolen och skulle just börja dela ut klapparna när jag kom på andra tankar. Jag hatar att göra saker halvhjärtat, är det jul så är det och på julen kommer tomten. Mamma fick order om att leta fram tomteskägget och den röda dräkten. Rätt ska vara rätt. 

Klapputdelningen gick i vanlig ordning till så att var och en öppnade i tur och ordning en klapp. Det är en trevlig tradition, man hinner ju se vad alla får då och spänningen hålls på topp. Jo, jag är lite barnslig när det gäller julklappar. 

Efter klapputdelningen firade vi jul med familjen Svensson, på tv alltså. 

Före vi avslutade firandet lekte vi några lekar, "beteende lekar" kallar jag dem. Det är lekar som går ut på att man ska säga eller göra något i tur och ordning, den som håller i leken berättar om det man säger eller gör är rätt eller fel. Poängen med leken är att lista ut systemet med leken. Nej, jag är inte så bra på att förklara. Men roligt hade vi i alla fall. 

Tack alla som gjorde julen 2013 till en fin jul. 

I dag har vi hälsat på mommo på Solgård, jag har promenerat långt och vi har ätit rester av julmaten.

I kväll har Andreas traditionell julfest, jag och Jenny skulle gå, men det slutade med att Jenny fick gå ensam. Jag orkade inte uppbåda krafter till det, så fruktansvärt ledsamt. 

Men jag fick höra om en dam som uttryckte sig så här: jag känner efter om jag är en glädjedödare eller glädjespridare, är jag en glädjespridare så kommer jag, annars stannar jag hemma. 

Så känns det i dag. Jag skulle inte ha tillfört något glädjande till festen. Då ska man inte gå heller. 

Årets julgran!

Dagarna som gått

               

Det är någon dag sen jag skrev sist. Sista dagarna före jullovet ägnades åt betygsfunderingar. Det är många timmars jobb bakom varje betyg, men när man sen sätter namnteckningen på så vet man att man gjort ett rättvist och noggrant jobb.

Julgranspyntet som jag fyndade ifjol för 10€, har hängt på störstegen i vardagsrummet hela året. Har inte bestämt ännu om det ska få hänga kvar, eller om det ska tjänstgöra som julgranspynt i år. 

Det här julgranen fick jag av mamma i går, den har hon pysslat helt själv. Mamma är inte så pysslig av sig, så det var en glad överraskning.

Muminpepparkaksformarna är för fina för att ha liggande i lådan. När jag bakat klart fick de åka upp i gardinstången, tillsammans med en nejlika-apelsin. Nejlikor i apelsiner påminner så mycket om fammo. Vi hade aldrig nejlikor i apelsiner hemma, det hade däremot alltid fammo.

Det bor inte så många tomtar hemma hos mig, men de som gör det är strategiskt placerade.

I dag har jag hunnit promenera med Jenny, göra julgodis, storstäda, ta in granen, klä granen, äta hos mamma och pappa, handla mat och faktiskt också vila en hel del. Jag steg upp först klockan 10 i dag. 

I morgon ska jag springa långt, det ska kombineras med Viktorias ankomst. Så ös på med regn bara!

Punkt ESS E!

Jag fick en gåva av Jenny när hon städat bland sina grejer. Vart har sju år försvunnit?

Tänk att det är sju (!) år sen vi flyttade till Sverige, sju år? Jag fattar inte.

Syjunta och kvällspass

Jenny ställde till med en välbehövlig syjunta i kväll. Det gjorde gott åt min stressade själ. Att tänka på strunt och "bara vara" en hel kväll var det bästa som kunde hända nu.

Nu ska jag släcka och låsa och fara hem till sängen. 

Kvällspasset på jobbet är avslutat. NU borde allt vara klart för jullov i morgon. Jag är för övrigt lite rädd för att vi kommer att rådda bort oss och sjunga "Den blomster tid nu kommer" i kyrkan i morgon. Jag menar, titta ut så tror ni att det är sommarlov på kommande. 

Det stora tillkännagivandet

Jag har skaffat tv. Det är inte som ni tror, jag ska snart berätta. Jag måste bara jobba häcken av mig först.

I alla fall har jag hittills gjort följande fasansfulla upptäckt: vad har hänt med Peter Jihde? Sist jag såg honom på tv var han rätt så behaglig att vila ögonen på, nu vet jag inte vad jag ska tycka. Karlar ska bara inte ha långt hår.

Annat jag kan berätta så här på morgonkvisten är att jag i dag för första onsdagen på flera månader utnyttjar min sovmorgon. Jag brukar vara i skolan och jobba den här tiden, men nu far jag först till 9.

Jag har hunnit springa redan i dag. Här hemma, det blir för bökigt att springa till Replot, man ska ju hem också.
Lyckan var dessutom lite extra stor i dag när jag mötte en ANNAN springare på vägen, det brukar inte hända på morgonen.

Ha en bra dag!

Inget dåligt väder

Jag älskar mina stövlar. När folk frågar om de är bra så brukar jag svara att jag har gått med dom i flödvatten på isen och hållits både torr och varm. Det säger det mesta.

I går kväll skulle jag egentligen springa, men jag var inte upplagd för det. Det blev en längre promenad i stället.

Jag har sagt det förr, men nu säger jag det igen: jag hatar vintern. Jag försöker låtsas att jag tycker om snö och kyla, men nej. Nästan så jag föredrar det här vädret som det är nu. Jag älskar regn och storm.
Jag brukar sucka över att jag lägger ner en förmögenhet på kläder. Men ofta kan jag konstatera att det kanske är värt det. Haglöfs jackan som det brände i börsen efter att jag köpte i höstas höll mig torr och varm på promenaden i ösregnet i går.

Den här veckan och sista veckan i maj är de stressigaste veckorna för en lärare. Det ska summeras, kalkyleras och funderas. Vitsorden pratar jag om. Jag tror att morgondagen och onsdagen kommer att bli två av de längsta dagarna det här året. Men sen är det jullov. En elev upplyste mig om att vi ska vara lediga i 10 dagar. Det var mer än vad jag hade koll på.

I kväll har jag bakat minijultårtor. Vi har knytkalas med personalen i morgon eftermiddag.

Lyxdag

I dag är det en lyxdag, ni vet en sån där dag när man känner att allt går bra, det är roligt att städa hela huset, det är närmast en fröjd att promenera iväg till butiken och handla för att sen promenera hem med tung väska igen, inga sorger i världen kan göra en ledsen och man känner att hur allt än blir och hur det än går så kommer det att ordna sig. Allt kommer att bli bra. Jag ska njuta så mycket det bara går av den känslan. 

En sak slog mig i dag när jag packade upp mina väskor som varit i användning under veckan, det är ett under att jag inte tappar bort mig själv och mina saker. Jag har mina prylar och pinaler lite här och där, en väska en dag, en annan nästa, plånboken i den väskan, telefonen där, telefonladdaren i en tredje väska och så vidare. I går före vi for iväg till kyrkans parkering för att möta upp barnen placerade jag mitt manus, min tomteluva och en extra tröja på bänken där jag skulle sitta, jobbnycklarna hade jag i fickan, alla andra nycklar lämnade i bilen, en kollega hade min bilnyckel, telefonen nappade jag i sista stund från skrivbordet. Det var utspritt med andra ord. 

I ringlekarna skulle jag och Susann dansa i mitten och visa rörelserna och styra upp lite, före vi började så tömde jag mina fickor på det viktigaste jag har, nämligen nycklar och telefon och placerade dessa på en bänk bakom scenen. Där låg dom i en timme tills jag kom på att jag kanske borde hämta... De kunde lika bra har varit försvunna, eller så kunde jag ha glömt vart jag lagt dem. 

Vart vill jag komma med det här? Jo, jag har funderat att jag kan verka yr, men att jag nog egentligen innerst inne har koll. Eller så har jag bara god tur som lyckas hålla ordning på allt. 

Lite samma är det med städning också. Jag tycker om att städa, men jag är världssämst på att hålla ordning. 

Nu ska jag klä mig lite snyggt. Det ska man på lördagar.

Sprid i vår vinternatt, glans av din fägring...

Redan i fjol var jag på gång. Eller rättare sagt, jag sprang till jobbet på Lucia då också, och det störde mig sen att jag inte hade kronan på huvudet. Så i år var jag ute i god tid, en överdrift som vanligt. Jag kom på det i går kväll när jag var på länk, att jag skulle springa till jobbet följande morgon. 

Så det var bara att använda det sista av hjärnfunktionen som var kvar efter en "råjsig" dag och lyckas packa en väska med allt som skulle med till dagen efter. Jag tror att klockan var närmare 23.30 på torsdagskvällen när jag förde en megastor väska till Replot. 

I dag har det dessutom inte varit vilken dag som helst heller i dag, det har varit den stora programaftonsdagen. Med allt vad det innebär av genrep, frusna tår (utomhusjulfest var årets koncept), rekvisita hit, lyktor hemifrån att pryda scenen med. Stjärnan här hemma i köksfönstret fick följa med till skolan och agera Betlehemsstjärna.

En scen, eller ett släp som vi som är oinvigda i chaufförsterminologin kallade det (skåp lär det ska heta) som en hygglig chaufför från Williamssons backade in åt oss i går kväll. Det var oklart in i det sista hur det skulle gå, men till slut så fick vi ett glädjebesked, vi får en scen. 

I dag har vi mest repeterat och övat och testat oss fram. Vi har ju som sagt inte kunnat öva eftersom vi inte haft någon scen. Så något genrep att tala om var det inte i dag.

Det var riktigt kallt i vinden och barnen frös om både händer och fötter. Vi messade som riktiga tjatmostrar om ATT TA VARMA KLÄDER TILL KVÄLLEN!! 

Det kändes konstigt att gå på julfest och inte "ställa sig", bara för att få lite känsla så var jag tvungen att lacka naglarna. Det hör ju julfest till. 

Festen förlöpte (så gott som) utan missöden. Det är fantastiskt att se vilken tillskärpningsfaktor det finns, är det på allvar så är det. Det gäller både vuxna och små.

Nu ska jag se en film och äta chokladen som vi fick av en familj som ville visa sin uppskattning och tacka för arbetet vi gör Sånt är uppskattat. 

Vi var lite kaxiga efter festen och påstod att vi hade varmt, för en liten stund sen, från ingenstans kom frossan som en obehaglig överraskning. Glögg och fammos kofta värmer. 

Dagens skratt:
när jag kom på att jag faktiskt skjutsat Jesusbarnet i bagaget i dag...

Advent

 Mina adventssiffror används så här i år. 

Året var 2013

Årslistan 2013

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut? Jag gjorde många saker som jag aldrig gjort förut. Tråkigt skulle det väl vara annars. 

Genomdrev du någon stor förändring? Jag läste nyligen att det som skrämmer en människa mest och det som är allra svårast för en människa så är förändringar. Jag har inte lyckats driva genom någon större sådan. Tyvärr. Jag gillar ju faktiskt förändringar. Min teori med förändringar är att för att det ska uppstå situationer som innebär förändringar så måste det ju samtidigt innebära att något ska förbättras, det är något som inte är helt bra men som ska bli bättre. Vi människor strävar ju aldrig bakåt av oss själva, även om det ibland kan verka så. Så, förändringar resulterar alltid (så gott som ) i något bättre. Men, det kan hända att det tar en tid innan man vänjer sig vid det nya. Och den tiden kan ju uppfattas svår och skrämmande. 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ingen nära vän.

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas? Oj, jag är dålig på att lägga datum på minnet. Jag är glad om jag vet vad det är för dag i dag. Men för att nu nämna några så kommer jag säkert alltid att minnas 30.9 och 2.3.

Dog någon som stod dig nära? Nej.

Vilka länder besökte du? Sverige.

Bästa köpet? Telefonen.

Gjorde någonting dig riktigt glad? Många saker har gjort mig glad. Fantastiska möten med härliga människor. Syjuntaträffarna med flickorna varannan vecka. Jobbet, med allt vad det innebär. Lyckade långlänkar. Vackert väder, stormar, snöoväder. Andras lycka och framgång. Mitt hem. Min hälsa. (Ja, jag är så präktig så jag har nästan lust att spy på mig själv, men det har varit mycket sorg och elände på bloggen känns det som, och det är ju bara den ena sidan av allt. Jag har så mycket att vara glad åt, men glömmer alltför ofta bort att skriva om det). 
Det har varit mycket ledsamheter under året, med samma ledsamheter har även gett otroligt mycket glädje. 

Saknar du något från år 2013 som du vill ha år 2014? Så klart, man måste ju alltid sträva framåt.

Vad önskar du att du gjort mer? Njutit ännu mera av livet. Inte tagit saker på för stort allvar. 

Vad önskar du att du gjort mindre? Slösat energi på fel saker.

Favoritprogram på TV? Man kan räkna på en hand de gånger jag sett på tv i år. Men "På middag hos Hannah och Amanda" på Aftonbladets webbtv har jag följt slaviskt. 

Bästa boken du läste i år? Jag har inte läst många böcker heller. 

Största musikaliska upptäckten? Jag vet inte hur många tårar jag gråtit till vackert gitarrspel och tillhörande sång det här året. Så det får nog räknas till den största musikaliska upptäckten.

Vad var din största framgång på jobbet 2013? Oj, i min bransch är det en framgång i sig att ha ett jobb. Jag är tacksam för varje dag jag FÅR jobba. Framgången visar sig varje dag i form av just framgång och utveckling hos både mig själv och elever. 

Din största framgång på det privata planet? Jag har förstått mig på mig själv på ett sätt som jag inte gjort tidigare. Jag har tvingats tänka igenom mina värderingar och jag känner mig klokare på mig själv i mycket. Jag vet ännu tydligare vad jag står för, var mina gränser går och jag har lärt mig att moral är något att vara stolt över. 

Största misstaget? Jag har gjort många misstag, men tyvärr så är jag en sån som lätt glömmer mina missar. Men visst finns det sånt som jag ångrar. Jag är dock av den åsikten att man ska inte ångra det man gör, bara det man inte gör, och där kan jag delvis känna att jag misslyckats lite, men å andra sidan så har jag alltid gjort det jag ansett vara bäst i just den stunden.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Både och, hela året har varit en berg- och dalbana. Vissa stunder har varit snudd på de bästa i livet, medan andra har varit nattsvarta mardrömmar. Men det är väl så det är i livet. 

Vad spenderade du mest pengar på? Kläder, bensin, mat, boende, vardagsutgifter helt enkelt. 

Något du önskade dig och fick? En cykel

Något du önskade dig och inte fick? Så klart, jag önskar mig saker hela tiden.

Vad gjorde du på din födelsedag 2013? Bjöd familjen på köttfärslimpa och tårta. Skålade i champagne och firade mina första fantastiska 30 år. 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Människan är aldrig nöjd, inte jag heller. Året är inte slut ännu.

Vad fick dig att må bra? Familjen, träning, syjuntan, fina möten med människor som berört.

Vem saknade du? Fammo, alltid, vissa stunder riktigt mycket.

De bästa nya människorna du träffade? Träffade många nya och bra människor, både stora och små. Ingen nämnd. 
Mest stolt över? Att jag varit mig själv, i allt. 

Högsta önskan just nu? Den behåller jag för mig själv. 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Något som det här året har lärt mig är att man inte ska vara så snäll och bara tro gott om allt och alla. Jag ska fortsätta vara snäll, men jag ska inte ge allt av mig själv utan att kräva något tillbaka. 

Annars så tänker jag fortsätta vara lika fantastisk som jag varit i år, om inte ännu ett snäpp vassare!

Måndag...

Jag sov dåligt i natt, det kröp i benen efter långlänken, tankarna snurrade på som vanligt och någon värme fick jag inte upp trots mina dubbla täcken och fleecekläder. Jag avskyr att vara ynklig, men i natt var jag det.
En alldeles förskräckligt ledsam tanke slog mig när jag duschade efter länken, efter det kunde jag inte få bort tanken och ju mer jag tänkte desto mer ledsen blev jag.

När jag äntligen somnade drömde jag den värsta sortens drömmar. Ni vet, man är på väg någonstans till något som snart ska börja och så ska man bara göra något före det, men kommer sig aldrig iväg. I natt var det programaftonen som just skulle börja, när jag och Kati kom på att vi inte hade turbaner till kungarna. Men, till all lycka kom Kati ihåg att hon sett att de sålde turbaner på Sale. Vi "skyndade" oss iväg dit, festen hann börja och sluta innan vi kom tillbaka. Vi visste om att klockan gick, men kom oss inte iväg.
Jag har läst någonstans att den här typen av drömmar är ett tecken på att man har saker man borde ta itu med, projekt som stressar en i vardagen, men som man inte riktigt kommer till skott med. Och exakt så är det. Jag har så mycket jag borde göra, helst i går. Och det stressar mig.

Vi fick våra ergonomiska armstöd i dag. Jag hade hunnit glömma bort att vi skulle få dessa fastmonterade på våra skrivbord i eftermiddags. Jag städade skrivbordet i torsdags, men lyckats röra till det under dagen. När jag såg ergonomitanten kom jag på varför jag hade så städat skrivbord i morse.
Det var visst en tanke bakom och en mening med det.

I dag har jag ägnat mig åt sällskapsliv. Jag har tillbringat eftermiddagen med Sandra och Olivia. Tack för i dag! Det gjorde som vanligt gott åt själen.

Det som återstår av den här dagen ska ägnas åt promenad, vitsordsfunderingar och lektionsplanering.

Långlånglång länk

Jag bestämde mig tidigt i morse att i dag skulle bli en bra dag för långlänk. Jag laddade med plättar och äppelmos, det gjorde jag förra gången jag sprang till Brändövik också, och då gick det mycket bra.

Dagens dilemma var nog ändå klädseln. Jag har glömt bort hur mycket jag hatar att springa på vintern. Eller rättare sagt hur mycket jag hatar att klä mig för vinterlänkar. Jag var aningen för lite klädd i dag kände jag. Eller så var det sträckan som var för lång. Jag fick aldrig upp farten som skulle ha gett värmen. Jag tror att jag var lagom klädd för en tio kilometers länk. Men så lätt att vara efterklok, och faktiskt så är jag hellre lite kall än för varm. Min prickiga rosa craft-mössa höll i alla fall huvudet varmt.

Sammanbitet fokus, med maraton nummerlappen och medaljen i bakgrunden. Faktiskt så lockar inte ett maratonlopp mig så mycket så att jag skulle vilja anmäla mig. Jag har sprungit ett och känner mig nöjd med det. Men, det är klart. Skulle tillfället komma så är jag nog med. New York skulle jag kunna tänka mig. Eller som vi alltid skämtat om med Jenny, Honolulu, det kändes nämligen som att vi tränade till det den sommaren vi maratontränade.

Och nästan tre timmar senare. Samma position, men betydligt gladare. Det är roligt att springa. 

Jag har helt missat hur mycket snö det faktiskt kommit i helgen. Så klart har jag noterat snöfallet, men det fick helt andra proportioner när jag skulle sopa av bilen i dag. Jag kom nämligen på att det kan vara skönt att ha det gjort redan nu. I morgon bitti när man eventuellt står i klänning och läderstövlar är det inte lika roligt att sopa. 

Nu syns det att det är en bil som står på gården. Det syns till och med att den är svart.

Trivselstädning

Jag passade på att ta några bilder utomhus när jag kom hem från min promenad. Det hade börjat skymma. Det är den här tiden man måste vara förutseende och ta reflexvästen på när man går eller springer iväg i dagsljuset, mörkret överraskar alltid en. 

 Utejulgranen är på plats.

 Mina störar hade jag nästan dömt ut. De har legat i häcken sen någon av alla stormar. Men jag gjorde ett återupplivningsförsök för någon vecka sen och faktiskt så har de klarat den senaste veckans stormar.

I dag har jag ägnat mig åt trivselstädning. Jag brukar trivselstäda, men det var första i dag som jag satte ett namn på fenomenet. När man trivselstädar så städar man där det behöver städas för att man ska trivas. Man städar inte skåp och lådor bara för att man ska. Den stora julstädningsstressen känner vi väl av lite till mans. Jag brukar försöka vara duktig och storstäda inför julen. Ni vet, torka ur lådor och skåp som man knappt ens vet att man har, städa, torka och damma överallt, bara för att det hör till. Men nu känner jag att varken tiden eller orken räcker till för dylika sysselsättningar. Och om jag känner mig själv rätt så blir det lätt ett STORT projekt av en enkel skåpstädning. Mitt i allt kan jag få för mig att måla om hela skåpet, tapetsera om i hallen eller rent av slänga ut hela skåpet. Jag orkar inte få för mig något sånt nu. För skulle jag påbörja något så är risken stor att det lämnar halvfärdigt.
Så, därför har jag i dag städat ur tallriksskåpet, jag har 3-4 olika serviser igång samtidigt, vilket gör att det blir lite kaotiskt på tallrikshyllorna.
Jag har städat kryddskåpet, det var stökigt där, och jag har städat kylskåpet. Men inget annat köksskåp. Eventuellt kan det hända att jag tar något till före jul, men bara kanske. Torka alla luckor ska jag nog göra.
Jag tar mig helt enkelt an små projekt. Sofföverdraget har jag också tvättat i dag. Det här med att inte städa ihjäl sig kanske är en självklarhet för de flesta, vad vet jag, det har det inte varit för mig.
Jag är hur som helst väldigt nöjd med min insikt.
En lagom städinsats där den behövs som bäst håller hemmet i skick, det är mitt nya julstädningsmotto.