Jag sov dåligt i natt, det kröp i benen efter långlänken, tankarna snurrade på som vanligt och någon värme fick jag inte upp trots mina dubbla täcken och fleecekläder. Jag avskyr att vara ynklig, men i natt var jag det.
En alldeles förskräckligt ledsam tanke slog mig när jag duschade efter länken, efter det kunde jag inte få bort tanken och ju mer jag tänkte desto mer ledsen blev jag.
När jag äntligen somnade drömde jag den värsta sortens drömmar. Ni vet, man är på väg någonstans till något som snart ska börja och så ska man bara göra något före det, men kommer sig aldrig iväg. I natt var det programaftonen som just skulle börja, när jag och Kati kom på att vi inte hade turbaner till kungarna. Men, till all lycka kom Kati ihåg att hon sett att de sålde turbaner på Sale. Vi "skyndade" oss iväg dit, festen hann börja och sluta innan vi kom tillbaka. Vi visste om att klockan gick, men kom oss inte iväg.
Jag har läst någonstans att den här typen av drömmar är ett tecken på att man har saker man borde ta itu med, projekt som stressar en i vardagen, men som man inte riktigt kommer till skott med. Och exakt så är det. Jag har så mycket jag borde göra, helst i går. Och det stressar mig.
Vi fick våra ergonomiska armstöd i dag. Jag hade hunnit glömma bort att vi skulle få dessa fastmonterade på våra skrivbord i eftermiddags. Jag städade skrivbordet i torsdags, men lyckats röra till det under dagen. När jag såg ergonomitanten kom jag på varför jag hade så städat skrivbord i morse.
Det var visst en tanke bakom och en mening med det.
I dag har jag ägnat mig åt sällskapsliv. Jag har tillbringat eftermiddagen med Sandra och Olivia. Tack för i dag! Det gjorde som vanligt gott åt själen.
Det som återstår av den här dagen ska ägnas åt promenad, vitsordsfunderingar och lektionsplanering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar