Julen 2013

Det blåste förändringens vindar över årets julafton. Nya traditioner och bortfall i firarskaran. Men vi tar det från början...

Det har blivit lite av en tradition för mig att springa långt dagen före julafton. Jag kände mig lite stressad när jag vaknade den 23. och kom på att jag faktiskt saknade flera julklappar (som om jag inte vetat om det tidigare). Jag skulle ju springa långt, inte yra på stan och köpa julklappar. Först blev jag lite sur på mig själv som planerat så dåligt, men sen kom jag på att jag ju slutat stressa över såna världsliga saker.

Jag skickade en uppmaning till Viktoria som löd: Ring tå du vaknar! Hon ringde upp genast och lät mig förstå att jag nog skulle hinna med både klappjakt och långlänk, hon skulle starta från stan först 19 tiden. Det betydde att jag hann shoppa julklappar i lugn och ro och sen starta mot Grönvik, där Viktoria plockade upp mig.

Jag handlade effektivt mina sista klappar från Citymarket, avslutade på Alko och for hem för att förbereda mig. Det gick bra att springa. Lite dåligt väglag och obarmhärtigt mörkt, men jag gillar ju utmaningar. 

Kvällen avslutades med julbastu och risgrynsgröt hos mamma och pappa med Andreas och Viktoria.

På själva julafton vaknade jag tidigt. Hör och häpna så skulle jag gärna ha sovit vidare när klockan ringde, men jag hade alla julklappar oinslagna, efterrätten (som det här året fallit på min lott att göra) skulle göras och helst hinna vara 6-7 timmar i frysen. Det var bara att tvinga upp ögonen och sätta igång. En relativt obekant känsla för mig det där med att tvingas stiga upp. Det brukar ju inte vara så.

Klockan 10 var det avfärd mot begravningsplan. 10.30 mötte vi upp Jenny och Jonas som väntade på oss vid moffas grav. 

I Replot var det vi som fick vänta en stund. Det var kallt på begravningsplan och vi huttrade iväg hem och var rörande överens om att det skulle börja smaka med lite mat. 

Vi konstaterade att det här verkligen var förändringarnas jul. I vanliga fall brukar jag, Andreas och Viktoria hämta mommo och tända ljus på gravarna samtidigt och Jenny brukar jobba på Handlin. Vi kom på att det här var första julen som mamma var med till gravarna. Vi bestämde nämligen i lördags att mommo skulle få fira jul på Solgård i år. Hon hade fallit och varit lite trött och vi enades om att hon nog hade det lika bra på Solgård. De senaste 4 åren har Axel firat jul med oss. Det skulle han ha gjort i år också, men livet ville annorlunda och han fick somna in hemma i egen säng för en dryg vecka sen. 

Kanske det var av de här två anledningarna vår nya tradition tog form. I vanliga fall har vi alltid ätit julmiddag vid 15-15.30 tiden. Vi brukar nog börja med fisk och kallskuret och äta skinkan och det varma sen. I år tog vi det ett steg längre och inledde med kallskuret klockan 13, för att äta skinkan och det varma först klockan 18. Ett mycket lyckat koncept. Förr om åren slutade det alltid med att man hade gravad lax indränkt i skinksås och sill blandat med kålrotslåda. Inte så aptitlig blandning.  

Nu kunde man njuta av maten på ett behagligare sätt. 

Men vad gjorde ni mellan rätterna då undrar ni ju så klart. Mellan rätterna drack vi kaffe och smakade på mitt julgodis. Jag hade slagit på stort i år och utökat mitt sortiment från två sorter till sex sorter. 

Och så lyssnade vi på Viktorias tjat om näääär vi ska dela ut klapparna. Hon axlar sin roll som familjens minsting på ett mycket föredömligt sätt får man säga. 

Karlarna gjorde karlgöra och tände marschaller, vi övriga plockade undan från bordet och umgicks med ett halvt öga på Kalle Anka. 

Jag och Jenny bjöd på traditionellt julspex och vi mindes året då vi framförde Julevangeliet, till våra åldringars stora förtjusan. Fammo pratade om det så länge hon levde, när Jesusbarnet (Andreas) föddes av Jungfru Maria (Viktoria) bakom soffan, Josef (Daniel J) hjälpte till med födandet, Daniel T agerade både herde och visemän, Jenny var en änglaskara tillsammans med två porslinsänglar och jag stod för själva storyn med Bibeln i högsta hugg. Vi brukar säga att så går det när man har två lärare i familjen. Ingen går säker, det kan urarta i vilket program som helst. 

Nå men tillbaka till julen 2013, vi åt skinkan och potatisen, kålrotslådan hann som vanligt inte bli varm, såsen blev enligt pappa för salt, helt enligt tradition och så fanns det förstås min favorit också, nämligen brysselkål. Viktoria var lite ironisk och saknade de kokta ärterna som fanns i frysen, Jonas senap fick höga poäng och alla frågade sig men kan Jenny la na mat? Det diskuterades det roliga i att så fort en karl lyfter ett finger i köket så höjs han till skyarna. Medan en kvinna sällan får cred för det hon gör. 

Efter maten fortsatte Viktoria sin klagovisa om näääär tomten skulle komma. Vi lugnade ner henne och lovade att efter kaffet skulle tomten helt säkert komma. Till kaffet bjöd Andreas som vanligt på skraplotter. Jag vann en halv förmögenhet (så här i slutet av månaden efter ohejdat julshoppande) ja, jag vann alltså 20€.

Jag är för övrigt mycket nöjd med min efterrätt. Det blev en pepparkakscheesecake med tillbehören lingonsylt och hemlagad kolasås. Alla andra verkade också vara nöjda. 

Till slut fick Viktoria nog: nu får ni nåo jev är, nu har ALL på facebook deila ut sina klappar. 

Vi lydde och bar in klapparna och bänkade oss i vardagsrummet . Mamma erbjöd sig att ansvara för utdelningen, pappa brukar i egenskap av familjens överhuvud ägna sig åt den sysslan men då han förlagt sina glasögon under dagen så var det för allas bästa han steg åt sidan i år. Mamma kom in och satte sig på stolen och skulle just börja dela ut klapparna när jag kom på andra tankar. Jag hatar att göra saker halvhjärtat, är det jul så är det och på julen kommer tomten. Mamma fick order om att leta fram tomteskägget och den röda dräkten. Rätt ska vara rätt. 

Klapputdelningen gick i vanlig ordning till så att var och en öppnade i tur och ordning en klapp. Det är en trevlig tradition, man hinner ju se vad alla får då och spänningen hålls på topp. Jo, jag är lite barnslig när det gäller julklappar. 

Efter klapputdelningen firade vi jul med familjen Svensson, på tv alltså. 

Före vi avslutade firandet lekte vi några lekar, "beteende lekar" kallar jag dem. Det är lekar som går ut på att man ska säga eller göra något i tur och ordning, den som håller i leken berättar om det man säger eller gör är rätt eller fel. Poängen med leken är att lista ut systemet med leken. Nej, jag är inte så bra på att förklara. Men roligt hade vi i alla fall. 

Tack alla som gjorde julen 2013 till en fin jul. 

I dag har vi hälsat på mommo på Solgård, jag har promenerat långt och vi har ätit rester av julmaten.

I kväll har Andreas traditionell julfest, jag och Jenny skulle gå, men det slutade med att Jenny fick gå ensam. Jag orkade inte uppbåda krafter till det, så fruktansvärt ledsamt. 

Men jag fick höra om en dam som uttryckte sig så här: jag känner efter om jag är en glädjedödare eller glädjespridare, är jag en glädjespridare så kommer jag, annars stannar jag hemma. 

Så känns det i dag. Jag skulle inte ha tillfört något glädjande till festen. Då ska man inte gå heller.