Jag kom hem vid 17 tiden på fredagen. Jag hade 45 minuter på mig att fixa till mig innan jag skulle på middag. Vad gjorde jag? Jo jag rotade fram ljusstakar och hängde upp stjärnor i fönstren. Sen fick jag panikfixa mig i stället. Jag vet inte vad det var men något inom mig sa att det var väldigt viktigt att det skulle vara lite julstämning när jag vaknade på lördagen. Jag har tidigare bloggat om min lite aviga inställning till julen, det är så sjukt tudelat. Jag älskar julpynt, ljusen, granen, maten, alla traditioner, allt egentligen. Det är bara det att julen under så många år varit en högtid förknippad med tråkigheter. Jag vet inte vad det är men det känns som att det sedan år 2005 legat en förbannelse över julen. Jag är en positiv människa som försöker se gott i allt och visst har jag firat jul med inlevelse och entusiasm, men ändå har det alltid varit något väldigt ångestladdat kring jul. Jag har inte så stora förhoppningar på den här julen heller, men under kan ju ske.
Hur firades lillajul då? Tja, jag sprang (halkade) 10 kilometer på förkvällen, sen hade jag hemmaspa med ansiktsmask och sånt. Jag är inte så bra på att behandla mig i vardagen, men man märker ju hur fräsch man blir, så kanske det borde ske lite oftare. Efter allt fix satt jag mig i soffan och drack några glas vin, såg en film och somnade 21.30. Det kan låta sorgligt, ärligt talat så kanske det var det också, men jag orkar inte anstränga mig för att vara social nu, ensamheten är nog självvald till stor del. Jag känner att jag inte har så mycket att tillföra i sociala sammanhang nu just.
Den inre friden som jag önskade i lilla jul gåva uteblev, jag gjorde dock ett tappert försök att få den.
I dag har jag mest varit inomhus. Det har snöyrat och stormat. Jag har myst med glögg och pepparkakor. Förutom nu på eftermiddagen när jag gick ut på en långpromenad. Det var inte trevligt att halka omkring på blankisen, en gång halkade jag riktigt ordentligt. Det var nog alla känslor, tankar och allmänt elände som gjorde att jag efter det storgrät i fem kilometer. Ni känner säkert igen er i att man är lite småledsen för något, sen händer det något annat som inte alls har med saken att göra, men som blir den utlösande faktorn. Så var det för mig i dag.
Jag är hela tiden inne och nosar på förbjudet område märker jag. Jag har faktiskt haft stora funderingar i helgen på att helt sluta blogga. Jag känner att det är jobbigt att skriva när jag inte kan vara ärlig. Jag utelämnar så väldigt mycket just nu, sånt som är alltför privat för att skriva. Men samtidigt så känns det också fel att visa upp den "glittriga" delen av verkligheten, för den känns ganska falsk. Julgardinerna hänger i alla fall i köket. De här har hängt med länge, säkert 10 år, men jag gillar dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar