Redan i fjol var jag på gång. Eller rättare sagt, jag sprang till jobbet på Lucia då också, och det störde mig sen att jag inte hade kronan på huvudet. Så i år var jag ute i god tid, en överdrift som vanligt. Jag kom på det i går kväll när jag var på länk, att jag skulle springa till jobbet följande morgon.
Så det var bara att använda det sista av hjärnfunktionen som var kvar efter en "råjsig" dag och lyckas packa en väska med allt som skulle med till dagen efter. Jag tror att klockan var närmare 23.30 på torsdagskvällen när jag förde en megastor väska till Replot.
I dag har det dessutom inte varit vilken dag som helst heller i dag, det har varit den stora programaftonsdagen. Med allt vad det innebär av genrep, frusna tår (utomhusjulfest var årets koncept), rekvisita hit, lyktor hemifrån att pryda scenen med. Stjärnan här hemma i köksfönstret fick följa med till skolan och agera Betlehemsstjärna.
En scen, eller ett släp som vi som är oinvigda i chaufförsterminologin kallade det (skåp lär det ska heta) som en hygglig chaufför från Williamssons backade in åt oss i går kväll. Det var oklart in i det sista hur det skulle gå, men till slut så fick vi ett glädjebesked, vi får en scen.
I dag har vi mest repeterat och övat och testat oss fram. Vi har ju som sagt inte kunnat öva eftersom vi inte haft någon scen. Så något genrep att tala om var det inte i dag.
Det var riktigt kallt i vinden och barnen frös om både händer och fötter. Vi messade som riktiga tjatmostrar om ATT TA VARMA KLÄDER TILL KVÄLLEN!!
Det kändes konstigt att gå på julfest och inte "ställa sig", bara för att få lite känsla så var jag tvungen att lacka naglarna. Det hör ju julfest till.
Festen förlöpte (så gott som) utan missöden. Det är fantastiskt att se vilken tillskärpningsfaktor det finns, är det på allvar så är det. Det gäller både vuxna och små.
Nu ska jag se en film och äta chokladen som vi fick av en familj som ville visa sin uppskattning och tacka för arbetet vi gör Sånt är uppskattat.
Vi var lite kaxiga efter festen och påstod att vi hade varmt, för en liten stund sen, från ingenstans kom frossan som en obehaglig överraskning. Glögg och fammos kofta värmer.
Dagens skratt:
när jag kom på att jag faktiskt skjutsat Jesusbarnet i bagaget i dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar