Långlånglång länk

Jag bestämde mig tidigt i morse att i dag skulle bli en bra dag för långlänk. Jag laddade med plättar och äppelmos, det gjorde jag förra gången jag sprang till Brändövik också, och då gick det mycket bra.

Dagens dilemma var nog ändå klädseln. Jag har glömt bort hur mycket jag hatar att springa på vintern. Eller rättare sagt hur mycket jag hatar att klä mig för vinterlänkar. Jag var aningen för lite klädd i dag kände jag. Eller så var det sträckan som var för lång. Jag fick aldrig upp farten som skulle ha gett värmen. Jag tror att jag var lagom klädd för en tio kilometers länk. Men så lätt att vara efterklok, och faktiskt så är jag hellre lite kall än för varm. Min prickiga rosa craft-mössa höll i alla fall huvudet varmt.

Sammanbitet fokus, med maraton nummerlappen och medaljen i bakgrunden. Faktiskt så lockar inte ett maratonlopp mig så mycket så att jag skulle vilja anmäla mig. Jag har sprungit ett och känner mig nöjd med det. Men, det är klart. Skulle tillfället komma så är jag nog med. New York skulle jag kunna tänka mig. Eller som vi alltid skämtat om med Jenny, Honolulu, det kändes nämligen som att vi tränade till det den sommaren vi maratontränade.

Och nästan tre timmar senare. Samma position, men betydligt gladare. Det är roligt att springa. 

Jag har helt missat hur mycket snö det faktiskt kommit i helgen. Så klart har jag noterat snöfallet, men det fick helt andra proportioner när jag skulle sopa av bilen i dag. Jag kom nämligen på att det kan vara skönt att ha det gjort redan nu. I morgon bitti när man eventuellt står i klänning och läderstövlar är det inte lika roligt att sopa. 

Nu syns det att det är en bil som står på gården. Det syns till och med att den är svart.