Året som gått 2013

                                                                          JANUARI

Jag gav ett nyårslöfte till er mina kära bloggläsare. Jag lovade bot och bättring, jag skulle bli en bloggare som uppdaterade hyfsat ofta. Med facit i hand klappar jag mig själv på axeln och konstaterar att jag lyckats över förväntan.
I januari ställde jag till med spontan tacodinner för min vän Monika, Jenny hakade till vår stora glädje på hon också. Middagen spårade ur och vi tog oss ut på en sparktur med en flaska bubbel som färdkost. Sparkturen i sin tur slutade med att vi spårade ur med kameran och tog cirka 375 bilder på oss själva. Anledningen till att vi tog så många var att vi hade svårt att enas om en bild som alla var nöjda med. Det var så klart inte blodigt allvar utan mest på skoj. Roligt hade vi i alla fall.

Jag hade svårt att städa ut julen, det bet liksom inte på. Jag har för mig att jag sprang en hel del och ägnade en del tid åt vinterfiske. På jobbet rullade det på som vanligt, januari brukar var en ganska lugn månad, mjukstart efter jullovet så där. 

På fritiden ledde jag olika gympagrupper, både i Replot och här i Vallgrund. Det ledsammaste men också bästa, eller kanske inte bästa, men nödvändigaste med hela januari var att jag satte punkt för en två år lång hit och dit relation. Januari var nog inte en speciellt bra månad. Jag vet att jag ofta tänkte svarta tankar och mådde allmänt illa. 

                                                                          FEBRUARI

Februari kom och mitt goda springflyt fortsatte. Jag sprang ofta på morgonen och jag sprang en hel del till och från jobbet. 

Om januari var en dålig månad så var februari raka motsatsen. Jag mådde bättre än på mycket, mycket länge. På jobbet gick det bra, jag tränade så mycket som jag vill för att jag ska må bra, vädret var schysst och jag insåg att beslutet jag tog i januari ledde till en fin vänskap. 

En söndag hade jag tråkigt och efterlyste biosällskap på Facebook, av alla mina vänner så var det en av de bästa som nappade, nämligen Monika. Vi såg Tsunamifilmen The impossible. 

Morgonpiggheten fick en helt annan innebörd, nu var 5 en helt normal "gå upp tid". Men jag var inte det minsta trött. 

På jobbet var det lite mer aktivitet, veckorna före sportlovet brukar vara tröttsamma. Vi kämpade på med prov, skidtävlingar och vanligt skolarbete. 

I mitten av månaden ställde jag till med en tjejmiddag. Ett gäng favoritbrudar, laxpasta, cheesecake, vin, skratt och prat. Jag minns inte när jag skulle ha mått så bra som jag gjorde den här dagen. Allt var så himla fantastiskt. Det kändes som att jag hade världens bästa liv. 

I slutet av månaden kom så äntligen det efterlängtade sportlovet. Jag brukade inte vänta på ledighet, men då minns jag att jag inte skulle ha orkat jobba en endaste dag (okej, lite överdriver jag väl kanske) till när jag packade ihop och checkade ut för en veckas betald ledighet. 

Sportlovet inleddes med en må-bra-helg med världens bästa Jenny. Vi sprang långt, åt gott, pratade halva natten, sov hos mig och avslutade med att promenera ut till villan med kantarellsoppa i termosen. Livet var underbart. 

Ledigheten fortsatte med roligheter. Jag vet inte om det var aktiviteterna i sig som var extra roliga eller om det var så att jag bara mådde otroligt bra här. Hur som helst så hälsade jag på Lotta och Rolf i Jungsund, ställde till med lunch i Hollywoodfru-anda, bakade bullar till Folkhälsans Rinkenjippo som blev ett "Miniröris och lekar på gården jippo" då isen var obrukbar. 

                                                               MARS

Sportlovet var späckat med program. Redan på fredagen, dagen efter lunchen och jippot så bar det iväg på vår traditionella sportlovsresa till Tammerfors. Sara Tours bjöd sina kvinnliga resenärer på en skrattig och mycket lyckad utfärd. 

Resten av månaden var fin. Många helgdagar tillbringades på isen. Vädret var kanon och isarna fina. På jobbet rullade det på i vanlig ordning. En fredagskväll klädde jag och några av kollegorna upp oss och tog oss till Lärarföreningens festligheter. Vi åt gott, drack vin och dansade ohämmat till lärarbandets slagdängor. Festnatten ledde oss till Waild. 

Jag lyssnade mycket på Hannah och Amanda, promenerade mycket, umgicks med nära och kära. Jag och Jenny firade Jonas födelsedag i hans frånvaro, Monika bjöd på picknick vid Singsby lokalin, på jobbet skidade vi mycket och det var ganska kallt. 

Mars var en speciell månad. Jag förbluffades över hur man på så kort tid kan lära känna en annan människa så väl. 

Mot slutet av månaden rustade vi för påsk. Jag med påskris och kycklingar, Andreas och Ove med fest i dagarna tre. Jag deltog i två av festerna och var lika nöjd med båda. 

                                                       APRIL

Jag vet inte vad jag ska säga om april. Jag städade mycket, kanske för att glömma det inre kaoset som rådde. Jag försökte ta allt som hände med ro. Inte stressa, inte tvinga mig på, inte ställa krav och framför allt ge tid och utrymme. Jag gjorde det som kändes bäst i stunden. Det har jag alltid gjort.
Jag och Viktoria slog på stort och handlade nya sommardäck, ett litet projekt som blev stort för oss. Livet fortsatte väl som vanligt med syjunta och umgänge med nära och kära. På jobbet hade jag bra flyt och fick ett år till säkrat i och med att jag blev erbjuden att bli tvåornas klasslärare till hösten. Ett anbud jag så klart tackade ja till.
Livet visade sig både från den ljusaste och mörkaste sidan. Men överlag var det bra.
Däcken byttes, som vanligt med min kumpan Viktoria.


                                                                        MAJ

I maj firade vi mammas 50 jordsnurr med en resa till Umeå. Vi hade en riktigt bra dag hela gänget. Jag samlade ihop mig som så många gånger tidigare och trots att jag mådde allt annat än bra så låtsades jag och lyckades faktiskt också ganska bra tror jag. Maj var en varm månad, vi trodde stundom att vi undervisade barn i varmaste Afrika när det kom barfotabarn in till lektionerna, det vill säga de lektioner som hölls inomhus. Jag tror att vi aldrig varit så påhittiga som då när det gällde att hitta en anledning till att hålla lektion utomhus. Matte, finska, modde, bildkonst, ja det mesta kan man faktiskt flytta ut.

Så här tänkte jag i maj, och det försökte jag leva efter. Med mindre bra resultat får man väl bara konstatera. Men som sagt, jag har alltid gjort som det känts bäst.



 Maj var nog inte en speciellt glad månad. Det var som vanligt superstressigt på jobbet, hemmet förföll och i hjärnan var det kaos. 

Här hemma byttes det panna, många karlar hjälptes åt att installera den nya och jag och Jenny fungerade som kontrollanter. En helg tillbringades med Monika på Plettbådan, vädret var fantastiskt och vi hade det bra. Sommaren verkade vara här för att stanna. 

I maj var jag för första gången någonsin hemma från jobbet. Jag var inte sjuk, men fruktansvärt, fruktansvärt ledsen. 

Vi tvättade fönster hos Sandra och "måndagsklubben" höll sina första sammanträden. Det hände mycket ledsamheter i maj och då var det fint att ha en mammaledig vän att dricka kaffe och prata av sig med. 

Jag var väldigt trött i maj, allt var så intensivt. Det var varmt i lärarrummet och det strimlades papper som inte skulle ha strimlats. Jag jobbade dygnet runt kändes det som, ofta jobbade jag  för att slippa tänka på det som gjorde ont. 

                                                                                                         JUNI

Vi sjöng Den blomstertid och det evighetslånga sommarlovet inleddes. Jag som skulle avsluta mitt speciallärarjobb jobbade ännu några dagar i juni. 

Jag lärde mig lite om Geocaching och fann det ganska intressant. Tack Folkhälsan och Marika för det. 

Jag skrev ett inlägg om kärlek och började förbereda min tolfte sommar som simlärare. Nytt för i år var att jag var tillbaka i Vistan efter några års frånvaro. Det var ett kärt återbesök. Jag gillar simskolan i Vistan. Jag for till Jeppis på simlärarfortbildning och överraskades av tacos och vin med Viktoria när jag kom hem. 

Jag ställde till med pannkakskalas för Jenny. Pannkaka på fammos trappa är en klassiker. Jag tillbringade en fantastiks helg på villan med Jenny och firade midsommar på Högören. Tankarna fanns överallt och jag var förvirrad som aldrig förr. 

Simskolan i Vistan drog igång och avklarades på en vecka. En intensiv vecka med mycket vattentid, men som tur relativt vackert väder och varmt vatten. 

                                                                                                        JULI

Kallaste julimånaden på länge. Jag frös så mycket i simskolan så det blev nästan roligt. Vi skrattade åt hur mycket kläder vi hade på oss, vi dansade ringlekar i vattnet i ren protest och vi firade min namnsdag med fastlagsbulle. Vädret är aldrig så viktigt som när det är simskola, jag knarkade väderleksrapporter och hade via telefonen koll på 6-7 olika väderlekssidor. 

I juli firade vi som vanligt pappas födelsedag med jordgubbstårta och middag. Vi hade "loppis" för familjen här hemma. Jag bar dit en Ikea väska och kom hem med två, typ. 

I juli revs vår trappa och ingången skedde källarvägen under någon månad. Jag besiktade bilen som gick genom på första försökte och lyckan var stor. 

                                                                                                 AUGUSTI

Jag for till Ikea ensam, njöt av det sista av sommarlovet, hängde med vänner och familjen och började till slut jobba igen. Klasslärare för åk 2. Stort och mäktigt, enormt ansvar och stor glädje.

Villaavslutningen firades här hemma, Monika kom över på kräftskiva i all enkelhet. Skönt med vänner som förstår när det är läge att bara finnas där och torka tårarna. 

I augusti drog vi "lek och spel" för hela familjen på sportplan i Replot, Folkhälsan arrangerade som vanligt. 

Jag och Jenny cyklade till jobbet, vi övernattade både i Sunde och hemma hos mig. Vi systrar firade fammos namnsdag med glass på Arken och Viktorias tjugoförsta födelsedag med middag på Arken. Det var roligt att jobba. 

                                                                                            SEPTEMBER

Två år av saknad, men också av tacksamhet för allt fammo lämnade efter sig. 

I september jobbade jag hårt med att lära känna min nya klass och att hitta våra rutiner. 

Trots alla ledsamheter så konstaterade jag följande i september

På jobbet var det mycket friidrott. Vi höll årets föräldramöte och jag köpte mina gröna byxor. 

I slutet av månaden ställde vi till med tjejhelg på Sandras villa, bastu och vin gör människan lite lyckligare. 

September var nog ingen bra månad. Jag försökte gå vidare. Inte för att jag ville, men för att jag måste. 

Den sista dagen i september firade vi mina 30 år och Andreas 25. Köttfärslimpa, champagne och mumintårta. Presenter och blommor i överflöd, det kändes faktiskt bättre än väntat att fylla 30. 

                                                                                                  OKTOBER

I oktober hade vi friluftsdag med jobbet, fortbildade oss i skolspråk och lässtrategier och jobbade på med allt annat, som vanligt. Vi inledde djurtemat i mnk och pysslade både rävar, älgar och vargar. Flaskpost skickades mellan Sommarösund och Iskmo, till elevernas stora förtjusning. 

Höstlov firades med "röikköttssåppo" och däckbyte. Helgerna ägnades åt hemmamys jag var en riktig hemmakatt hela oktober. Gick långa skogspromenader, lyssnade på många poddar, plockade en del svamp och gick på trevliga syjuntor. 

Jag och Jenny umgicks en hel del efter jobbet och vi övernattade ibland. Wärtsilä bjöd på teater och vi nappade på erbjudandet. 

I sinnet mådde jag nog inte så bra, jag var bra på att låtsas att jag mådde bra, både för omgivningen och för mig själv. 

                                                                                               NOVEMBER

I november blev jag ekonomisk, cyklade mycket och sparade in på onödiga utgifter. 

Jag sprang till Brändövik några gånger och tyckte att jag hade hyfsat bra springflyt. 

Vi firade farsdag med pappas favoritmat "röikköte", jag uppvaktade med kokosbollar och hemlagat kort. 

På jobbet bestämde vi hastigt och lustigt att vi skulle gå ut och äta en fredag. Efterfesten var av det lugnare slaget, en timme på O'Malley's och så var vi nöjda att fara hem. God middag och trevligt sällskap förgyllde i alla fall fredagskvällen. 

I skolan bestämde vi oss för att testa konceptet utejulfest. Övningarna körde igång i ganska blygsam skala, vi visste ju liksom inte hur allt skulle te sig. November smög sig ganska obemärkt förbi. En tyst månad. 

                                                                                                DECEMBER

Månaden inleddes med att jag firade lillajul här hemma med mig själv. Jag pyntade med stjärnor och stakar och kände en lite längtan till jul. December skulle lätt kunna vara en favoritmånad. 

Det blåste ofta och hårt, snön kom och gick. Jag bakade pepparkakor och sprang till jobbet på lucia, med krona på huvudet. 

På jobbet firade vi till slut (det var nervöst och osäkert ända in i det sista) en fin utejulfest. 

Vi lärare stressade med de sista testerna, betygsskrivning, adventskalendermys och julkänsla. Den sista skoldagen kom och vi tackade varandra för en fin termin och önskade varandra en GOD JUL!

Om jag ska summera året så skulle jag beskriva det som mycket händelserikt. Det som ni får läsa i den här årskrönikan är så klart bara en liten del av allt. Det mesta tar jag faktiskt mig friheten att behålla för mig själv. 
Det har hänt mycket på jobbet och det har hänt mycket i privatlivet. Jag är klokare än vad jag var för ett år sen, jag har klarat av en termin som klasslärare i åk 2, mycket bra om jag får säga det själv.

Jag har även förstått att jag är en människa med stor förståelse, acceptans och förmåga att njuta av det jag har och se det stora i det lilla. Man måste våga för att vinna och man ångrar bara det man inte gör. 

Jag har ännu en gång insett att jag klarar mycket mer än jag tror. Jag har varit ledsnare än på mycket länge under året, men också gladare än på väldigt länge. Det har varit upp och ner, sann lycka och stor sorg. Jag skulle så klart ha önskat ett annat slut på året som började så bra. Trots att jag i mina svartaste stunder kan vara otroligt bitter på hur allt blev så känner jag också en stor glädje över allt jag fått vara med om. Och, framtidens manus är fortfarande oskrivet, man vet aldrig vad som händer och hur saker utvecklar sig. Jag tänker så klart göra mitt bästa för att år 2014 ska bli det bästa året i mitt liv.