Densuperlångadagen

Jag började den här torsdagen med att fara till gymmet. Det är enligt mig världen bästa start på dagen.Okej, att springa till jobbet är bättre, men jag skulle inte ha kunnat vara billös på eftermiddagen.

Jag kom till jobbet klockan 7.50 och efter det satt det verkligen i ett, jag hann inte ens dricka kaffe i dag, jag kopierade prov och sökte Youtube-klipp samtidigt. 

Ibland blir jag alldeles skrattig när jag tänker på hur fantastiskt omväxlande vårt jobb är. 

På morgonen lärdes mistä? mihin? missä? ut. Följande lektion lästes det Allrakäraste syster och rövarspråket introducerades för ivriga elever. Man lär sig nya saker hela tiden. Jag har nyligen lärt mig att det var Astrid Lindgrens man Sture Lindgren som uppfann rövarspråket. Ni vet, språket där man lägger in ett O (å-ljud) mellan konsonanterna (konsonanten upprepas efter O). Sara blir Sosarora, till exempel. 

Tredje lektionen slog vi oss ihop med ettorna och öppnade flaskposten. Eleverna undrade så mycket hur det hade gått till att vi var tvungna att berätta hela sanningen.

Vi har även hunnit tillverka älghuvuden av papper med våra händer och fötter som mallar. Vi har skrivit diktamen och vi har lekt kurragömma på rasten. 

Vi har skrivit fortsättningen på berättelsen om djuren i Tallbackeskogen, en berättelse som vi skriver ett stycke per klass tillsammans med ettorna, en dag skriver vi och nästa dag skickar vi berättelsen vidare till ettorna som fortsätter, och så vidare. 

Dagens lunch var en sorglig historia, maten bokstavligen slevades in för att jag skulle hinna smita iväg och ställa fram inför gympan. På gympan hade vi stationsgympa med Astrid Lindgren tema. Så klart. 

Medan femmorna skrev sitt engelska prov var jag effektiviteten själv och rättade matteprov och skrev lite kommentarer på friskrivningar. Vissa dagar rusar tiden iväg, man stressar från lektion till lektion och önskar att varje minut var en halv minut längre. 

Som om torsdagar inte var tillräckligt intensiva så har jag dessutom Wau-gympa direkt efter skolan. En och en halv timme gympa inom ramarna för skolans klubbtimmar. Jag är alltid lite lätt matt när jag sitter i lärarrummet i 10 minuter efter avslutad sista lektion och gör mig beredd på att dra gympan. Men när vi väl kommer igång känns det bra. Barn som rör på sig är en bra syn. 

När jag "checkade" ut från skolan hade klockan hunnit bli 16.30. Jag mötte Jenny på gården för ett snabbt möte. Vi bestämde att vi far hem till henne och ser hur vi gör. Vi hade nämligen via Wärtsilä teaterbiljetter till föreställningen Kaos, klockan 19.00 borde vi alltså infinna oss på Wasa teater. 

Vad vi sölade med vet jag inte, men mitt i allt var klockan 17.30 och vi kom på att vi borde laga mat före vi skulle iväg. En snabbsväng till butiken resulterade i räkpasta. En middag som åts på stående fot, med plattången i ena handen och mascaran i andra, typ. 

Klockan var 18.57 när vi äntligen fick parkerat bilen. Vi hann, men inte så mycket mer heller. 

Kaos var en lättsam och humoristisk pjäs som handlade om livet, personligheter och människotyper man känner igen sig själv och andra i. Där fanns både en lärare och dagistanter. Vi skrattade gott och nickade många gånger igenkännande. 

Efter teatern skjutsade jag hem Jenny och var ännu efter det tvungen att fara via skolan för att hämta min telefonladdare. 

Men nu är jag hemma, parkerad i soffan med en tekopp och morgondagens "lektionsplaneringar". 

Hurra för att det är fredag i morgon. Men huuuur fort har inte den här veckan gått?

App-afton och flaskpost

Onsdagen började klockan 4.40. Jag vaknade och var pigg. Före jag for till jobbet var jag via stranden för att slänga iväg en flaskpost som mina elever skrivit. Flaskposten ska på 8 timmar färdas till Iskmo, där Kati (ettornas lärare) hittade den i går kväll. Posten ska läsas på vår gemensamma moddetimme i dag.

Efter jobbet filade vi i elevvårdsteamet en stund på krisplanen som är  under arbete. Men vi avslutade i god tid för att hinna via Fyndis före app-aftonen på Vallonia. På Vallonia gjorde jag och Susann en trailer om älgen. Mycket nöje.

Resten av kvällen ägnades åt att tillverka en kungsörn och att konstruera prov i engelska.

Jag är en usel konstnär, det blev mer likt en kråka.

Om att vara med min syster

Vi hade en förlängd eftermiddag tillsammans i går Jenny och jag. Vi började med en promenad efter jobbet och fortsatte hem till mig för att äta middag och dricka kaffe.

Vi förde ett samtal när jag var i sovrummet och hon i köket och vi fick höja rösterna för att höras, vilket ju är lite ansträngande både för öron och stämband. Jag kommenterade något hon sa och hon började skratta "ja tänkt säg hede ja å, men ja veta att du sku säg e så ja orka int". Nu undrar jag ju om jag är så förutsägbar eller om vi helt enkelt känner varandra utan och innan. Jag tror på det senare.

Jag har bloggat om det tidigare, men i går fick vi ännu ett bevis på att vårt självförtroende höjs till skyarna när vi är tillsammans. Jenny berättade om någon "som e riktigt vettig", jag svarade utan att tänka efter "alltså menar du att han e som oss". Det lät lite tokigt, men det jag menade var nog att jag inte riktigt förstod hur hon menade att han är och ville kolla upp om hon menade att han är "som folk". Det lät också konstigt i går, men nu när jag har sovit på saken har jag kommit fram till att definitionen av att vara "vettig" är ganska subjektiv och grundar sig mycket på hur man själv är som person. För jag tror ju (hoppas ju) att de flesta människor anser sig själva vara vettiga.
Alltså, man anser väl överlag att folk som har samma värderingar och synsätt som en själv är vettiga.
Det var min poäng.

Jag har haft den stora lyxen att ha båda mina systrar här den här veckan. Jag kan bli riktigt ledsen när jag tänker på att det finns människor som inte kommer överens med eller har en bra relation till sina syskon.
För mig har mina syskon alltid varit en stor rikedom.

     

God morgon!

Bekant?

Det här känns väldigt bekant, förutom den näst sista punkten. Jag anser inte att jag hatar någon. Hata är ett starkt ord som man (jag också) tyvärr ofta använder fel. Jag kan absolut hata någons handlingar, men för mig är det viktigt att göra skillnad på sak och person.

Dagen i punktform

• Vaknade jättetidigt, jättetidigt som i 4.30. Kunde omöjligt somna om.
• For till gymmet.
• Jobbade, kort dag i dag.
• Pratade 20 minuter med Jenny.
• Bjöd hit Viktoria på blåbärspaj, rågbröd och kaffe (Sara 82 år ställde till med måndagskalas).
• Orkade inte springa trots att det ingick i dagens plan.
• Förberedde morgondagen.
• Kollade på Johan Falk.

En helt vanlig måndag med andra ord. 

En vanlig helg

Lördagen var som lördagar mest är hemma hos mig nu för tiden. Jag gick en lång promenad, städade, tvättade, lagade mat, bakade, handlade och plockade svamp. Jag hann också sova en stund och se en film.

När det blev kväll gick jag mot mina principer och klädde mig för en springrunda. Det är inte okej att fara på länk klockan 19 en lördagskväll, men det blev så i går nu.

Allt har varit som vanligt i helgen, förutom att jag inte känt mig som vanligt. Jag har känt mig orolig, rastlös, sovit dåligt och mått allmänt skit. Jag vet vad det beror på och det är kanske det som är värst.

I dag söndag vaknade jag tidigt, supertidigt som i klockan 4.30. Kunde inte somna om, tänkte de allra svartaste tankarna, städade lite, bakade en blåbärspaj för i fall om och gjorde mig klar för geocaching med Marika N.

Vi plockade några cachar på vägen till stan, fortsatte med lunch på stan och avslutade med Byggmässan. Ja, vi tog en cache på hemvägen också. En bra dag med superbra sällskap.

Den här låten lyssnade jag på i går när jag sprang. Regnet öste ner och det gjorde mina tårar också.

Slut på veckan

Det har varit lite tyst här några dagar, mycket att göra och dåligt med ork. Så kan man kanske sammanfatta slutet på den här veckan.

Torsdagen var en maratondag med 6 lektioner undervisning och wau-gympa på det. När klockan slog 16 skyndade jag mig att byta om och stack iväg på en 10-kilometers länk, det blåste hårt över bron, det var jättetungt och jätteskönt.
Efter länken hade jag en halvtimme på mig att ta mig hem, duscha och fixa mig inför kvällens syjunta. Som tur var behövde jag inte fara så långt, det var Sandra som var i tur att vara värdinna. Vi hade en trevlig kväll på Sundbådavägen. Jag blev supertrött redan klockan 22, men när jag kom hem och skulle somna så var det omöjligt. Det slutade med att jag låg vaken till långt efter 2.

I går var det en stressig dag på jobbet igen, ibland får jag bara känslan av att vilja hålla kvar eleverna en eller två timmar extra, bara för att hinna med allt. Jag antar att det inte skulle vara så populärt.
Vi avslutade i alla fall dagen med att gå och se på viltvård hemma på gården hos en elev. Då rådjur har varit veckans tema så passade det utmärkt att i praktiken se hur det kan gå till när rådjuren får sin mat.

På kvällen var jag bjuden på mat till mamma och pappa, det var både gott och trevligt.

Fox craft och äggsmör

Det har varit en helt bra dag i dag, trots det dåliga vädret. Egentligen gör det mig ingenting, jag gillar oväder. Däremot avskyr jag när det är grått och trist. Men som det har regnat och blåst i dag så har det varit helt perfekt. Säger hon som inte hade någon rastvakt i dag...

Jag börjar ju först 9.15 på onsdagar, men ansåg mig ha mycket att hinna planera för dagen så jag var på plats redan 7.50. Det är faktiskt ganska skönt att få sitta kvar i lärarrummet när det ringer in och alla andra går iväg till sina lektioner. Då vet man att man har en hel timme på sig innan man behöver vara klar.

Vi har den här veckan börjat med skogens djur som tema i åk 1-2. Vi i tvåan har räven som veckans djur och ettorna har ekorren. Det ska pysslas, ritas, räknas och läsas om rävar den här veckan. I går ägnade jag två timmar åt att först googla räv pyssel, räv pyssel ideér, fox craft, fox paper och så vidare. Jag fick napp på google och pysslade "enkelt" ihop en modell. Enkelt är en stor överdrift och väldigt ironiskt. Jag hatar att pyssla (det får man kanske inte säga som lärare i åk 1-6, men det är sant). Jag är så totalt okonstnärlig, det blir aldrig som jag tänkt och jag har sällan tålamod att slutföra det jag påbörjat (på min kateder ligger en halvfärdig höna, vi har läst Rävjakten i dag och för att göra det lite mer spännande att tillverka rävar i morgon så tänkte jag locka med en höna, men hönan ser inte ut som Pettson och Findus höna, så det är möjligt att den åker ner i papperskorgen i morgon). Men modellen på räven jag hittade var busenkel, det kunde som inte gå fel. Kati googlade hon också, men hon sökte på squirrel craft hon och fann en mycket söt ekorre av en toapappersrulle. I morse hade vi gissningstävlig för våra stackar kollegor, vi låter det vara osagt om vi fick några rätta gissningar, men vi fortsatte lika entusiastiskt att pyssla med våra djur. Någon konstaterade att de på Wärtsilä skulle nog skratta (eller gråta) om de såg vad vi ägnade timtal åt. Ett ekorrhuvuds fastsättning och praktiskt nytta av en pappersräv, det är avancerade beräkningar vi utför.
Av någon anledning så dras ofta paralleller till ingenjörerna på Wärtsilä när vi kommer på oss själva och börjar ifrågasätta vad vi håller på med, kanske för att vi tror att deras vardag är så långt ifrån vår verklighet som man kan komma. Byta jobb för en dag skulle nog vara ett intressant projekt.

När jag kom hem gick jag min vanliga (ja, jag har gått den så många dagar i rad nu, så det klassas som en vana) skogspromenad. Ett avsnitt av hon som inte rodnar senare hade jag promenerat klart och bytte om för att fara och dra föräldrar-barngympa till Replot. Det var Emmis tur att planera programmet i dag, jag var bra med som hjälpreda och allt i allo. En roll som passar mig perfekt mellan varven.

Jag har hela tiden haft med i planerna att jag skulle springa i kväll. När jag kom från gympan var jag frusen och hungrig. Karelska piroger med äggsmör och gröt botade hungern och lager på lager med stickat och fleece om vart annat botade kylan. Jag såg på två avsnitt av Hannah och Amandas hotell och hade nästan bestämt mig för att skippa länken när jag kom till sans. Av vilken anledning skulle du slippa undan, frågade jag mig själv. Du är varken trött eller ens en gnutta förkyld, svarade jag mig själv. Jag var inte på mitt allra bästa humör när jag klädde mig varmt (för varmt) och gav mig iväg. Nu 10 kilometer senare är jag så tacksam för att jag är rättså bra på att pressa mig själv. Det känns mycket bättre att gå och sova nu.

En förlorad väska

Det här händer ofta mig, nu över höstlovet fick det en helt annan innebörd. Jag sprang ju till och från jobbet i onsdags. På onsdagseftermiddagen tog jag bilen till Replot för att fara till stan med Jenny. Jag gick in i skolan, tog med mig (vad jag mindes) bara väskan med kläder och lämnade "jobbväskan" i lärarrummet. Efter en trevlig eftermiddag på stan skjutsade Jenny mig tillbaka till skolan och jag tänkete tanken att gå upp och hämta jobbväskan (för jag skulle minsann rätta både finskaprov och matteböcker över lovet). Någon gång under lovet slog det mig att jag borde fara och hämta väskan, men jag kom mig aldrig för. Nå, kom till saken tänker ni säkert. 

Jamen när jag kom till jobbet i går så blev jag minst sagt orolig, platsen bredvid mitt skrivbord såg oroväckande tom ut. Det fanns ingen väska där, en väska som för övrigt innehåller dator, kalender och viktiga papper. Lite nervös sprang jag ner till omklädningsrummet för att se om jag lämnat den där. Nix, det hade jag inte. Som tur var så engagerade jag inte några andra i mitt sökande, Kati var jag tvungen att lätta mitt hjärta för, men det var allt. För efter en stunds grubblerier kom jag på att jag hade ju med den till Jennys bil, kanske jag lämnat den där? Och ja, det hade jag. Väskan upphittad och slutet gott. 

En måndag i mängden

Det absolut skönaste med att det blev vardag igen var att jag fick prata. Här har jag varit knäpptyst i över två dygn och tyckte att det var ljuvligt att få prata både vuxenprat och att få undervisa.

Eftermiddagen gick snabbt, jag planerade onsdagens lektioner, pratade med Jenny på gården, hjälpte Viktoria att fylla luft i däcket som nästan var tomt (prata inte med mig om däck) och så delade jag ut Musikskolaninfo i Söderudden, Vistan, Brändövik, Panike... ja ni fattar.

Dagens middag blev mannagrynsgröt och dagens motion blev en långpromenad.

He va he, nu ska jag se klart en Johan Falk film och sen ska jag försöka sova.

Må bra dag

I dag har det varit en bra dag. Jag har bara gjort sånt som jag tycker om och det har varit riktigt skönt. Jag har promenerat i skogen, tränat på gymmet, shoppat på rea och testat min nya cykel. I ett skede glömde jag bort att jag har en mommocykel, eller jag glömde inte bort, men jag låtsades att jag har en terrängcykel och så cyklade jag genom "marken". Alltså jag cyklade inte genom marken, men vägen heter så. Det var lite bökigt, men det gick nog bra. 

När jag kom hem från cykelutfärden bakade jag pizza. Eller ja, jag hade ju satt degen på jäsning före jag for.

Resultatet blev mycket bra.

En sak slog mig när jag kavlade ut pizzan; jag har inte pratat med en endaste människa i dag. Vissa dagar är såna.

Som man bäddar...

Jag vet inte hur det är med er, men jag känner ofta att jag skulle vilja krypa ner i sängen igen efter att jag har bäddat. Det ser så mysigt ut. 

God morgon lördag

Jag somnade tidigt och vaknade tidigt. Precis som jag gillar bäst. I dag var en sådan dag då jag kände mig för snygg och hade ett för städat hem för att duka upp frukosten på det vanliga porslinet. Muminmuggar är underbara, men i dag dög ingen, jag hittade ingen som matchade mitt volangnattlinne och min urfina morgonrock. Det fick bli en av mina finaste serviser som plockades fram i dag.

I dag ska jag ta tag i mitt skafferi, det går inte an att ha ett öppet skafferi utan ordning.

Före skafferistädningen ska jag gå en lång promenad. 

Det ser så fint ut där ute. Men jag gissar att det är kallt.

Dagens del 6

Dagens verkstadsbesök:

jag har ju glömt att berätta att jag varit på bilverkstaden i dag. Bulten som inte ville lossna i går blev ett betydligt större bekymmer än vi kunde ana. Det krävdes många verktyg, en hel halvtimmes jobb och ja, säkert lite uppfinningsrikedom också. Men till slut lossnade den och jag lovade Gunnar på verkstan att jag ska kasta bulten så långt det bara går, de andra tre bultarna för den delen också. Slutet gott och bilen har äntligen vinterdäcken på. 

Jag förundrades än en gång över hur det kan komma sig att jag aldrig kan ringa ett samtal utan att berätta en hel livshistoria. Jag har ju alltid lika "leidon" av mig själv när jag kommer på mig. 

I dag när jag ringde till Göran för att se om han kunde ta sig an min bult så var jag tvungen att dra hela historien om när jag och Viktoria bytte däck i går så gick det så här.......... 

Det slutade i alla fall med att han skrattande sa att far till verkstan du bara så hjälper nog Sundis Gunnar dig. 

När jag kom hem från Grönvik skulle jag äntligen byta det sista däcket. Jag orkade inte byta kläder så jag resonerade som så att jag gör som Arne gjorde med Älskling i Segelresan, han hade henne att öva sig på att koka mat i hårt väder; i trädgårdsgungan, jag övade på att byta däck i finkläder. 

Jag hittar inte klippet när Älskling kokar mat, men det här är nästan lika roligt. 

Dagens del 5

Dagens tanke: Livet är bara livet; men vi insisterar på att göra det komplicerat.

Jag har ingen lämplig bild, men desto mera text i stället.
Jag tänker väldigt mycket; jag tänker på hur jag för mig, hur jag agerar, hur jag borde göra och hur jag vill göra. Jag tänker nästan för mycket.
Men en sak tänker jag sällan på, och det är egentligen ganska konstigt; jag tänker sällan på hur andra människor uppfattar mig och om det jag gör räcker till. Prestationsångest är ett relativt främmande begrepp för mig. Vilket jag har förstått att jag ska vara glad över, jag kan bara föreställa mig hur jobbigt det måste vara att hela tiden ifrågasätta sig själv och sina verk.

Jag vill inte påstå att jag har något superbra självförtroende, jag tror inte att det handlar om det. Jag tror mer på lathet, nå nej, jag skojade bara. Det är väl inte lathet, men inte är det obryddhet heller. Kanske det ändå i grunden handlar om att jag är trygg i mig själv. Jag vet att jag oftast gör mitt bästa, det som för stunden är mitt bästa, och att det räcker för mig. Jag är ingen som ger hundra procent i allt jag gör, och därmed inte heller den som kräver det av andra. Jag nöjer mig med att saker görs halvbra. Jag tror att det kan ha att göra med att jag inte är superbra på något, jag är halvbra på allt. Då kan man inte förvänta sig superresultat heller. Det är säkert en av orsakerna till mitt yrkesval. Hade jag varit bäst på något specifikt hade jag säkert blivit ämneslärare.

En tanke som snurrat i min hjärna är den som kom efter att jag läste citatet "livet är bara livet; men vi insisterar på att göra det komplicerat". Det är ju så rätt, det är precis så det är. Vi gör ofta allt allvarligare, större, hemskare, svårare än vad det är. Jag tror för min egen del (den enda jag kan tala för) att jag skulle må mycket bättre om jag slutade ta saker på så stort allvar. Man borde glädjas supermycket när det går bra och när det finns saker att glädjas över. Sorg kommer oavsett förr eller senare och då måste man sörja och vara ledsen. Nu pratar jag inte enbart om sorg som i död och bortgång. Det är alla slags tråkigheter jag pratar om.

Jag brukar försöka påminna mig själv varje dag om att det här är ditt liv nu Sara, det går inte i repris, det kommer ingen andra chans. Jag vet vad jag vill, jag har en tydlig bild av hur jag vill att mitt liv ska se ut, men jag kan bli riktigt ledsen på mig själv ibland när jag märker hur lätt jag ger upp saker, jag är inte den som orkar kämpa i motvind speciellt länge. Undantag finns så klart, men det handlar mera om att saker jag själv inte har makt över, så som känslor till exempel.

Min poäng är att jag vill uppmana er att tänka över vad som är viktigt i era liv, hur lever ni och hur vill ni leva?
Det finns ingen som ger dig en guldstjärna på dödsbädden, eller ett bättre liv i himlen, för att du haft ett jobb du vantrivts med hela livet, vänner du inte känner dig bekväm med eller en partner som du egentligen inte är lycklig med. Det finns ingen anledning till att slösa med livet. För min egen del tänker jag sluta med det genast.

Ja, jag har lyssnat på många poddar, med många kloka kvinnor som kommit med bra livsinsikter. Det är så lätt att tänka hur man borde agera och hur det borde vara. Det är en helt annan sak att leva efter det.

Dagens del 4

Dagens färgklick:

(och kamerablixt)

Dagens del 3

Dagens suck och stön:

Till all lycka så är jag en redig kvinna som klarar det mesta. En "acku" och startkablar hittades i garaget. Och vips hade bilen ström igen. Trallalaa.

Dagens del 2

Dagens "hups": 

(superhal trappa)

Dagens svarta hål:
(skrämmande att jag sprang den vägen i mörkret för någon dag sen)

Dagens skogspromenad:

Dagens del 1

Första kaffekopp:

Årets däckbyte

Viktoria kom hit efter jobbet. Vi laddade med ananaspaj, klädde oss varmt, drog djupa andetag och skulle ge oss i kast med däck x8. 

Man kan inte precis påstå att vi sprudlade av glädje. Däckbyte är alltid en plåga. 

Viktoria ställde sig på trappan och ropade (ylade) "hjööölp". Jag uttryckte önskan om att en snäll och lagom händig karl gärna kunde få komma förbi. Precis då kör Christel förbi med lastbilen.

Viktoria: men Christel då,hon e ju nästan som en karl, kan int hon kom å hjölp. 

Vi letade mina däck i garaget hos mamma och pappa och hann bli svettiga då de däck vi fann var fyra nästan släta sommardäck.

Viktoria: men tänk om du bytt in vinterdäcken i våras när vi köpte nya.

Jag panikringde till pappa som upplyste virrhönorna om att mina däck fanns i traktorskjulet. Slutet gott och däckbytet kunde komma igång på allvar. 

Vi hade en snabb palaver och kom överens om att börja med min bil, då den ofta brukar vålla mer huvudbry. De tre första däcken och fyra bultarna på det sista däcket gick som en dans. Vi lyssnade på min gamla gympa skiva "Åddin-hösten 2011" och tyckte att vi var de bästa däckbytarna världen skådat denna dag. När den sista bulten skulle lossas slutade änglakören sjunga. Det var en av de förhatliga "tjuvbultarna" som satt som berget. Vi ylade "hjööölp" och blev till slut hjälpta av Andreas. Hjälpen kunde dock inte hjälpa, så det blir en tur till verkstaden i morgon. 

Vi dränkte våra sorger och kom överens om att "nästa år far vi till verkstan direkt".

Vi var lagom på humör att ge oss i kast med Viktorias bil kan jag lova. Till alla lycka gick det bättre med den. Men vi var trötta då vi hållit på sen 14.30 och klockan nu närmade sig 18.30. När vi blir trötta så blir vi också fnittriga. Vi fick däcken bytta och kunde göra "high-five" med oljiga händer, som vilka mekaniker som helst. 

Vi funderade kring huruvida vi ska öppna verkstad till våren eller inte, vi var lite inne på att man kanske inte får byta däck med vilka fälgar som helst, lättmetallfälgar gör sig icke besvär i vår verkstad. Det var första tanken, men när vi besinnat oss lite kom vi fram till att alla är välkomna, men inga "tjuvbultar" är tillåtna. Sista budet löd att vi för min bil till en verkstad, delar på kostnaderna och byter Viktorias däck tillsammans. Jag är illa rädd för att när våren kommer står vi nog där med våra däck och undrar varför vi inte annonserat om att vi gärna byter åt andra också. Vilken dag, varför göra något som folk när man kan göra det som vi gör det? 

MacGyver och hans medhjälpare. 

Mockarutor och cider. 

Bra start

Höstlovsfrukost; 

ägg,yoghurt med äppelmos och en hel kruka med kaffe. Läsning i from av Vasabladet. Bra start på dagen.

Jag blir glad av fina råvaror, det är alltid roligare att koka om man har bra ingredienser. Soppan blev mycket god. Med tanke på att "röikköttssåppon" är en av pappas favoritmaträtter och att han åt fyra portioner så får jag nog känna mig nöjd. Han sa själv att det var det godaste han ätit på den här sidan om förra julen.  

Dukat med finporslinet. Jag älskar min gamla servis från Arabia. 

(Sara 5 år har dukat själv i dag, skedarna på fel sida om tallriken, precis som det ska vara)

Höstlov

Höstlovet ja, jag har inga speciella planer. Men visst ska det bli skönt med två extra dagars ledighet. Jag tror att jag ska tvätta fönster i morgon och byta däck i helgen. Jag måste höra med min kumpan vilken dag som passar henne bättre. Det brukar ju vara ett lite större pådrag i däckbytartider när jag och Viktoria slår oss ihop. Jag tänkte faktiskt försöka övertala henne att hänga med på lite lampbyte också. Jag studerade och memorerade noga i somras när Andreas bytte lampa. Nu tror jag att jag kan själv. Det gör jag i och för sig om det mesta för det mesta. 

I dag när jag for hem från stan slängde jag iväg en spontan lunchinbjudan. Så i morgon klockan 11 har jag lunchservering här på Bulleråsvägen. Det är mamma och pappa som ska bli bjudna. Anledningen är faktiskt att pappa sa en gång förra veckan att han är snål på "röikköttssåppon". Jag kom på att jag har en bit rökt fårkött kvar i frysen, så den ska jag offra och koka soppa på i morgon. Det är väl närmast pensionen jag kommer på länge skulle jag tro, soppa på rökt fårkött är nog inte speciellt hippt. Eller så är det precis vad det är. 

Alltid när det vankas ledighet tänker jag på årets sportlov. Det var en av de bättre ledigheterna på mycket länge och jag blir fortfarande riktigt, riktigt glad när jag tänker tillbaka på det och tiden runtom. Det känns som att det sportlovet innehöll mera roligheter än resten av året tillsammans. 

Nya tag

Jag har inte varit så flitig med kameran i dag heller, men lite har jag dokumenterat i alla fall.
Sanningen är förresten den att jag inte haft så bra tillgång till telefon i dag, och har tillgång funnits så har batteriet signalerat att det behöver laddas...
Hur som helst så vaknade jag i morse med en snilleblixt som inte ville ge med sig. Jag skulle springa till jobbet. Har man inte förberett dagen innan så blir det genast lite mer uppståndelse. Jag behövde alltså föra mina grejer till Replot först, och sen springa dit. "Oj hoho" tänker ni säkert. Men sån är jag.
Jag sprang till jobbet, anlände klockan 7.45, duschade och klädde mig i raketfart för att hinna ut på gården och fotografera för bildorienteringen. Fotografering och utsättande av kontroller gick på 45 minuter. Kalla det lathet eller miljömedvetenhet, kanske jag helt enkelt behövde kompensera mitt bilkörande. I alla fall så beslöt jag mig för att inte printa ut bilderna, jag tog den "moderna tekniken" (mobiltelefonen) till hjälp och visade bilderna på den istället. Någon nytta ska man väl ha av sin stora mobildisplay.

Bland annat så här såg bilderna på platserna ut som eleverna fick se och sedan uppsöka i verkligheten för att söka kontroller i form av bokstäver som bildade ordet HÖSTLOV.

Quick fix är min melodi.
Skrivbordet städades genom att böcker och papper föstes ihop till högar. Notera "förbjuden körriktning" skylten nere till höger. ALLT finns att finnas på en lärares skrivbord...

Jag vill inte påstå att "dagens utstyrsel" bilder är av god kvalitet, men de fyller väl sin lilla funktion. Speciellt inspirerande kläder hade jag inte valt för dagen heller, men man kan inte vara bäst jämt. 

Efter jobbet stannade jag kvar och samlade mod till hemfärden. Det är aldrig lika roligt att springa hem igen. Marcus erbjöd skjuts, men så fånig kan man inte vara. Jag sprang hem med förra veckans Fredagspod i öronen. Jag ska återkomma till det Hannah och Amanda talade om i ett senare inlägg. Måste bara samla tankarna först. 

Jag hann bara springa hem, duscha och byta om för att sen ta mig tillbaka till Replot. Jag hade träff med min telefonlösa systeryster klockan 16.30. Man kan säga mycket om oss, men sällan är vi de vassaste knivarna i lådan när vi slår oss ihop. Vi hatar att transportera oss från punkt A till punkt B i varsin bil. För att undvika det lämnade vi min bil i Replot och for till stan med Jennys. Vi gick på café, pratade bort någon timme, gick en sväng i GW-gallerian och for via en bensinmack tillbaka till Replot. Vid macken hände en rolig incident. När Jenny skulle hoppa in i bilen igen "försvann"  bilnyckeln. Den föll på golvet och var bara borta. Kön bakom oss växte jättelång och vi skrattade så vi knappt kunde leta. Hur "håblo" får man bli egentligen? Till slut hittade vi den på golvet och kunde avlägsna oss från platsen. 

Det osmarta med att vi tog Jennys bil var ju att hade vi tagit min bil hade Jenny sluppit köra till Replot en extra gång. Men allt för att få vara tillsammans. Vi träffas inte alls lika ofta nu för tiden som vi gjorde tidigare och därför har vi helt enkelt mera att prata om.

Nu ska jag dricka ett glas vin ur flaskan som P och F hämtade åt mig i födelsedagspresent. 

Bara för att det är HÖSTLOV. 

En tisdag i oktober

Jag ska försöka dela den här tisdagen i bilder.

Frukost

Mannagrynsgröt med havtornskräm. I helgen kokade jag havtornsvispgröt och i går kokade jag havtornskräm. 

Det är mycket havtorn nu.

Det var taskigt att lämna det så här i går. Jag ber om ursäkt för det. Det gick bara inte som jag ville i går. Ibland blir dagen bara en enda lång transportsträcka till sängdags. Så var det i går. 

Peppes lista

DAGENS

Glädje: nystädat hem och solsken

Förväntan: tja, vet inte vad det skulle kunna vara, har slutat förvänta mig saker, man blir bara besviken, bäst att ta det som det kommer och göra det bästa av det då.

Outfit: grå klänning från Esprit, svarta strumpbyxor.

Jobb: två intensiva jobbdagar till den här veckan, sen tar vi ett välförtjänt höstlov.

Hopp: att jag orkar springa 20 km i kväll.

Träning: sprang 12 km i går. Tränar inte alls så mycket som jag skulle vilja för tillfället. Orken räcker inte till.

Humör: väldigt upp och ner, jätteglad ena stunden och nästan lite ledsen andra...

Borde: sluta tänka. 

Dåliga samvete: lider jag sällan av, inte i dag heller. 

Framsteg: mitt beslut, som innebär att jag ska sluta vara så förbaskat snäll hela tiden. Snällhet kommer man tydligen inte så långt med. 

Vilja: resa, någonstans, var som helst.

Miss: har jag inte gjort ännu.

Ord: rackla, som tydligen är ett riktigt ord.

Låt: den här spelades på radio i söndags, jag fick nästan blinka bort en tår.

Saknad: fammo, varje dag.

Beslut: jag har fattat ett beslut som kommer att skaka om lite, men som jag vet att jag själv kommer att känna tillfredsställelse av.

Listan har jag snott av Peppe, som för övrigt lever ett mycket mer spännande liv än vad jag gör.

Lärare sökes akut

På fortbildningen i lördags så fick vi sitta skolvis och diskutera vår skolas lässtrategier. En av kollegorna hade med pausunderhållning i form av en "insändare". Trots att jag älskar mitt jobb så kunde man inte annat än skratta och nicka igenkännande. Vi lärare har ett värdefullt och viktigt jobb, vi formar framtiden. Vi fostrar och vi undervisar, vår roll börjar inte när skolklockan ringer in och den slutar inte heller när skolklockan ringer ut. Vi är lärare dygnet runt, och vi har valt det för att vi trivs med det. Men, som i många andra yrkesgrupper så måste man ibland ta till humor och ironi för att orka.  Och faktum är att det som står i insändaren inte är så ironiskt som det kanske låter. Det är ganska nära sanningen och en på ett humoristiskt sätt beskriven skildring av vår vardag och verklighet. 

Lärare sökes akut

Relaterat

Det börjar bli luckor i lärarleden. Därför söker vi dig, positiva ja-sägare, som biter ihop och förstår att gilla läget. Du är stresstålig och kan ha många bollar i luften, medan din kommunikativa förmåga gränsar till det övernaturliga. Du bör ha en mångårig erfarenhet av konflikthantering, gärna i mellan­östern. En vaktutbildning eller tjänstgöring inom ordningspolisen är att före­dra. Djupa och breda kunskaper inom psykiatrin och/eller i allmänsjukvården ger förtur. Vaktmästaregenskaper är ett måste. Du är väl förtrogen med kommunal möteskultur där du förväntas prata utan att säga något. Dina förmågor att uttrycka sig i det svenska språket är goda och dina skriftliga formuleringar håller skolinspektionen och advokater på behörigt avstånd. Vidare är du en person som är van att hålla ett högt tempo. Du anser att huvudvärk och högt blodtryck är ett kvitto på ett väl utfört arbete.

Arbetstiderna är dagtid, kvällstid och helger, samt alla andra tidpunkter på dygnet och veckan. Sommarledigheten ger dig ett fint tillfälle att lära känna dina egna barn och din partner, alternativt hitta en ny partner.

Läraryrket är en livsuppgift som generar värden, som inte går att värdesättas. Därför bör du betrakta det blygsamma bidraget till lön som en ren bonus. Andra förmåner är fri tillgång på tevatten, Treo och blyertspennor.

Adekvat utbildning krävs, juristlinjen eller byråkratprogrammet, alternativt en lång erfarenhet på ett statligt verk. Viss undervisning kan före­komma. Därför är pedagogisk erfarenhet meriterande. Vi sätter stort värde på personlighet. Lojalitet, tystnad och tjänst­villighet är ledorden. Eftersom gratisarbete är en del av lärarkulturen bör du ha en bakgrund inom ideella verksamheter.

I Sverige ger vi kvinnor lägre lön. Därför ser vi helst kvinnliga sökande. Gärna unga med utflugna barn.

Märk din ansökan: ”Ekonomisk belastning”.

Varför det saknas lärare? Ingen aning, vi är lika förvånade som du.

SKL.

skolspråk och lässtrategier

I dag har vi fortbildat oss hela dagen.  En rolig och nyttig dag var det. Jag for hem, packade om och for iväg till villan. Så nu har jag bastat, simmat, eldat och åkt båt. Villan är alltid bra när man ska tänka. Det är precis vad jag ska göra nu.

En fredag i mängden

Började som vanligt dagen med en promenad. Det är ett skönt sätt att börja dagen på, min hjärna funkar mycket bättre utomhus, så det är ett perfekt tillfälle att planera och strukturera dagen.
På jobbet var det som vanligt full fart från början, jag skrev ut prov från en kopieringsapparat som strulade, undervisade mest finska, men lite modde och matte också, åt grisköttsås till lunch, mailade med Eos och framförallt; städade både skrivbordet i lärarrummet och katedern i klassen. Skrivbordet har lindrigt sagt sett ut som en pappersinsamling/soptipp, katedern brukar jag försöka hålla städad, men det har släpat efter några dagar nu. Men nu kan jag i alla fall sitta vid mitt skrivbord och jobba, den senaste veckan har jag suttit vid kaffebordet med mina papper och böcker.

På eftermiddagen hade jag dejt med Viktoria, jag hämtade med glass och hon kokade kaffe.

När jag kom hem lyckades jag hälla kaffesump över halva köket, söndra en lampa och fälla en påse äpplen i golvet (jag har bruna äpplen att vänta nu då). Lägg till vanlig fredagströtthet, ensamhet och lite annan ledsenhet så blir det en halvtimmes gråtfest på soffan. Till slut torkade jag tårarna, bet ihop och klädde mig för långlänk (med facit i hand, för varmt). Jag ställde in pannlampan på discoblink och satte på högsta musik och bästa springlåtarna på musikspelaren och sprang iväg. Jag sprang fort och långt.

Nu ska jag duscha, krypa upp i soffan, läsa genom morgondagens litteratur ett varv och sen se på Svenska Hollywood fruar.

Det är obligatorisk fortbildning för oss lärare i morgon.

Korvgryta och katten Tusse

Jag hade totalt missat att Svenska Hollywood fruar har börjat igen. I kväll har jag sett första avsnittet.
Man kan inte annat än älska fruarna, Gunilla Persson har köpt en Mercedes ML 350 "för katten Tusses skull", det skulle jag helt klart också göra om jag hade en katt (och snäppet bättre ekonomi).

Dagens middag blev korvgryta. Receptet är enkelt.

Korv, pakrika och purjolök steks upp, tillsätt kokosmjölk och en liten klick tomatpure för färgens skull. Krydda enligt behag, jag tog salt, svartpeppar och grön curry.

Ett snabbt hej!

Jag är bara hemma och vänder som hastigast. Dagen började med träning på gymmet, fortsatte med undervisning och elevvårdsmöte. '
Nu tänker jag springa 10 kilometer före jag ska iväg och dra föräldrar-barngympa med Emmi, tack och lov så är det Emmi som planerar programmet i dag, efter gympan får jag avsluta dagen med middag och skvaller, syjunta står som dagens sista programpunkt.
Det är mycket nu, men jag trivs bäst då. Det är enklast så, man slipper tänka så mycket.

Ha det gott!

Gjort i dag

I dag har jag:

-jobbat, det tänkte bli bråttom till skolan, gick en lång morgonpromenad och slöade med dusch och sånt

-haft Marie här på ananaspaj och planering

- ätit kvällsmat bestående av knäckebröd med ost, länkkorv och paprika, druckit yttepyttelite vin som blev kvar från helgen

- fotat den sista delen i serien om "presenterna", här är gåvan av Sandra och Monika

-det finns dessutom en rolig historia bakom plattången 

Här kommer den:

På tjejkvällen vid Sandras villa för två helger sen överräcktes mina presenter. När vi kom ur bastun hade jag inte fått dem ännu, men sa "e sku ha vari en plattång nu". Döm om min förvåning när jag 5 minuter senare öppnar mina presenter och får - en plattång. 

Till saken hör att min gamla är lite otillförlitlig, den är varm när den tycker. När Monika var här och skulle låna den så var den inte varm. Jag kan vara fruktansvärt snål av mig när det gäller att köpa något nytt om jag har något gammalt som ännu funktionerar. Nu funkade min plattång sporadiskt, men den dög åt mig. Tur att man har så uppmärksamma vänner som jag har. Då behöver man inte svära varje gång håret ska plattas och tången är kall. Använde jag den på kvällen då sen? Svar nej, vi klädde oss bekvämt och satte oss i lusthuset med rufsigt hår. 

Det var den historien, och det här var den här dagen. Jag ska sätta punkt och krypa under täcket. Mina tankar är överallt och hela världen känns lite upp och ner i kväll. Kanske en natts sömn gör gott, ska vi hoppas. 

Långpromenad och måndagsklubb

Helgen gick supersnabbt, som vanligt. Men den var riktigt behaglig. Lagom mycket program och lagom mycket vila.

I fredags bestämde jag och kollegan Gunilla att vi skulle gå på en långpromenad på söndagen. Vi hade bestämt att vi skulle gå till Karlsövägen, vad vi inte räknat med var att det skulle vara så långt, men det gjorde inget. Med trevligt sällskap kan man nästan gå hur långt som helst.

Den här dagen har bara försvunnit den också. "Måndagsklubben" sammanträdde hos Sandra i dag. Det råkade sig flera gånger i våras att jag for dit på kaffe på en måndag, därav namnet. Supergod vinbärspaj lyxade vi till det med.

Nu har det hunnit bli kväll, jag ska fara och springa ännu i kväll har jag tänkt.

Minnen från förr

Alltid den här tiden på året blir jag påmind om Jennys och mitt år i Sverige. Det var på många sätt ett omtumlande och lärorikt år för oss. Vi for som ni kunnat läsa i tidigare inlägg iväg utan desto större klarhet i hur allt skulle bli, och tur är väl det. Skulle vi vetat om allt så hade vi kanske dragit oss för att fara iväg. 

I Sverige måste man jobba två månader före man får sin första lön. Vi började på Punkt SE den 2.10 och första lönen kom 25.11. Vi hade betalat 6000 kronor i deposition för lägenheten, vi skulle på grund av diverse missöden (finns ett inlägg om det också) komma att betala sammanlagt 24000 kronor i hyra inom loppet av två månader, och vi hade inte så stort sparkapital med hemifrån. Lägg till svindyra telefonräkningar, försäkringar och andra vanliga utgifter så förstår ni att vår första tid i Sverige inte var en dans på rosor. 

En fredag var vi så sugna på allt gott, men saknade finanser. Hur gör vi frågade vi oss, nå vi ringer till kusin Jonny och hör om han och Nadja vill ha främmande över helgen. Och det ville de. Problemet var bara att vi inte hade så mycket pengar över till bensin. Vi använde inte bilen så mycket i vardagen så vi klarade oss utan att tanka, men till Jonny och Nadja var det ändå cirka 40 kilometer. Vi bloggade om vårt dilemma på fredagen. Pappa hade läst inlägget när han var hemma på lunch och tyckte så synd om oss så han betalade in 50 euro på mitt konto och vi kunde tanka bilen. På lördagen åkte vi iväg till Sättra och stannade där hela helgen. 

En annan lördag hade vi verkligen inga pengar kvar. Vi hade sen måndagen levt på 30 kronor. Jenny "lånade" hem wc-papper från jobbet, vi åt gröt och värmde resterna av gröten i stekpannan. Vi levde verkligen på ingenting. Som tur är så är Stockholm en vacker stad, som lördagsnöje åkte vi runt med tunnelbanan och promenerade runt i staden. När vi kom hem på kvällen tillredde vi en lyxmiddag bestående av hemlagad spenatsoppa och en (1) toast av två rostbröd, de sista kanterna av osten och en halv tomat. Toasten tillreddes i våffeljärnet. När Jenny skulle hämta toasten till bordet tappade hon den på golvet, osten rann ut och det blev en enda gegga av allt. Vi tittade på varandra, konstaterade att vi städade ju i går, och att det här är det godaste vi kommer att få nu fram till nästa fredag. Snabbt som blixten föste vi ihop innehållet tillbaka i toasten och åt den andäktigt tillsammans med vatten, spenatsoppa och ett halvt ägg. Det var den lördagen. 

De 30 kronorna vågade vi inte använda, det är bra att ha som säkerhet resonerade vi. Faktiskt så var det en värdefull säkerhet. I fall någon av oss skulle tappa sitt SL-kort och inte komma hem från jobbet så kunde den andra fara iväg och köpa tunnelbanebiljett, en timme för 30 kronor. Urbra. 

Att springa 21 kilometer

Jag har slarvat ordentligt med springandet en längre tid nu, egentligen har jag slarvat ända sen februari-mars någon gång. Jag har sprungit ja, men jag har inte sprungit målmedvetet och regelbundet. Verkligen inte regelbundet. Egentligen har jag ingen förklaring till varför det blivit så. Motivationen har inte funnits, orken har inte funnits, lusten och glädjen med att springa försvann. Jag kan inte påstå att jag fått den tillbaka, jag får tvinga mig iväg. När jag väl kommer mig iväg så går det ofta ganska bra att springa, men av någon anledning så har jag bara så arma svårt att få till det. Mina fredagslänkar saknar jag speciellt mycket. Jag sprang alltid, och då menar jag ALLTID, utan undantag, en halvmara på fredagarna förr. Jag vet att jag i något skede bloggade om att jag sprungit varje fredag förutom en i ett års tid. Nu försöker jag få till någon form av träning på fredagar, men springandet har inte lockat alls, så det har ofta blivit ett besök på gymmet. 

Hur som helst, i går tog jag mig i kragen allt vad jag orkade och kom mig iväg på en länk. Planen var inte en långlänk, planen var kanske 12-15 km. Men när jag väl fått upp farten så gick det över förväntan. Det kan ha att göra med att jag bytte spellista på musiken också, eller jag mixade ihop två spellistor till en helt ny. Det går alltid bättre att springa till ny musik. Speciellt om musiken kan kopplas till trevliga (löp)minnen. 

En rolig grej hände i går när det blivit mörkt, det har hänt en gång tidigare också och då skämdes jag nästan ihjäl, nu tyckte jag faktiskt bara att det var roligt och jag kände mig bussig som kunde bjuda på en sån sak.

Jag lyssnade på Did I tell you och passade på att högt klämma i med did I tell you that the sun shine, where ever you go... precis när jag känner att jag möter någon, det är mörkt men jag uppfattar konturerna av en människa. Kanske människan hälsade och jag svarade med min kärleksförklaring, eller så hälsade inte människan men blev skräckslagen av mitt plötsliga utrop. Vem vet, kul var det hur som helst. 

Jag fnissar för mig själv åt min spellista. Den är så från A till Ö så det är inte klokt. Låtarna har jag ofta hört på diverse gympapass jag gått på, eller på radio. Det är lite med mina spellistor som med radiokanalen Mix Megapols slogan "vi blandar dagens hits med det bästa från i går". Här kommer ett smakprov:

Latlördag

Det börjar vara uttjatat, men jag är trött, som ni vet.
I dag steg jag upp 7.30, men somnade på soffan igen 8.30 tiden och sov till 10.30. Dagarna går ju så fort när de sovs så här mycket, men å andra sidan så har jag inte den minsta plan för den här dagen heller, så det gör kanske inte så mycket.

En blåsig långpromenad och en storstädning senare sitter jag nu här med en stor kaffekopp och njuter av att inte ha bråttom någonstans. Hela den här veckan har bestått av ett enda springande mellan punkt A och punkt B känns det som. Jag brukar fara till gymmet på lördagar, men jag har nästan bestämt mig för att inte fara någonstans i dag. Jag vet inte när jag skulle ha tillbringat en heldag hemma sist.

Jag borde fara till Söderudden med omnejd och dela ut min del av Musikskolans info, som ska delas till alla hushåll, jag borde planera MNK lektioner och hitta någon lagom rolig slöjduppgift åt mina tvåor, men jag tror att det får bli morgondagens projekt. Jag har en tanke om att jag kanske kan försöka vara helt ledig nu fram till i morgon eftermiddag, så jobbar jag effektivt med både planering och andra diverse uppgifter som lämnat på slarv då. Min hjärna behöver ledigt nu känner jag.

En bra fredag

Den här fredagen har hittills varit mycket bra.
Jag började dagen med att fara till gymmet, fredagslyx kan vi kalla det.

På jobbet gick allt i ett rasande tempo som vanligt. Man hinner knappt blinka och det känns verkligen som att man tar tillvara varje minut. Ni vet inte hur fort 15 minuter går, det känns ibland som en ständig kamp mot klockan.
Jag var nog inte så lite trött i dag när jag glatt berättade om helikopterreparatören (som vi hade på besök i går), naturligtvis var det ingen helikopter som skulle repareras. Jag får lite benämningssvårigheter när jag blir trött. Jag försökte berätta om kopieringsapparatsreparatören...

Jag bestämde mig för att gå hem tidigt från jobbet och gick till svampskogs när jag kom hem. Tyvärr så hittade jag endast en handfull trattkantareller.

Torsdagstrött

Jag har varit trött hela dagen. For tidigt till jobbet för att fixa med kontroller och arbetsblad. Det är ett ständigt förberedande i vårt jobb. En lektion kan ibland innebära flera timmars planering och förberedelse. Jag är så glad för att jag städade i går. Ett rent hem är alltid en tröst i allt.
Jobbdagen flög fram som vanligt, stoppa tiden vill jag ropa minst en gång i halvtimmen.

Efter jobbet tänkte jag fara till gymmet, men jag fick svänga på Alskatvägen, för jag hade ju glömt min gymväska i skolan. Hur som helst så fick jag mig en pratstund med Jenny och det var guld värt. Hoppas på att vi får till en riktigt lång långpromenad i helgen.

Efter att jag hämtat väskan kunde jag ta ny fart och fara till gymmet.

I morgon är det kanelbullens dag. Om det är något som mina år i Sverige har lärt mig så är det att det är en dag som ska uppmärksammas. Jag slog på stort här i kväll och bakade kanelbullar att ta med till jobbet. Fredagslyx i form av kanelbullar i lärarrummet i morgon.

Jag har oskojat 1000 saker jag borde få gjort, helst i går. Det stressar mig.

Jag skulle vilja visa bilder från helgen, tyvärr så har jag inte så många rumsrena.

Nu ska jag konstruera prov i finska. Det är tur att man kan förhandla sig till fler timmar på dygnet. Det gäller bara att tala snällt med John Blund och be honom komma lite senare...

Mera gåvor!

Finfina gåvor av världens bästa kollegor.  Muminpappans hatt och Lilla My lampa.Det känns som att mina kollegor har ganska bra koll på mig. Efter att ha dragits med mig i snart två år kan man väl inte vänta sig annat heller. Jag vet dock att det är Susann som handlat och hon och jag har ju känt varandra betydligt längre än två år. Hur som helst, roligt med "mitt i prick" presenter.