Det här händer ofta mig, nu över höstlovet fick det en helt annan innebörd. Jag sprang ju till och från jobbet i onsdags. På onsdagseftermiddagen tog jag bilen till Replot för att fara till stan med Jenny. Jag gick in i skolan, tog med mig (vad jag mindes) bara väskan med kläder och lämnade "jobbväskan" i lärarrummet. Efter en trevlig eftermiddag på stan skjutsade Jenny mig tillbaka till skolan och jag tänkete tanken att gå upp och hämta jobbväskan (för jag skulle minsann rätta både finskaprov och matteböcker över lovet). Någon gång under lovet slog det mig att jag borde fara och hämta väskan, men jag kom mig aldrig för. Nå, kom till saken tänker ni säkert.
Jamen när jag kom till jobbet i går så blev jag minst sagt orolig, platsen bredvid mitt skrivbord såg oroväckande tom ut. Det fanns ingen väska där, en väska som för övrigt innehåller dator, kalender och viktiga papper. Lite nervös sprang jag ner till omklädningsrummet för att se om jag lämnat den där. Nix, det hade jag inte. Som tur var så engagerade jag inte några andra i mitt sökande, Kati var jag tvungen att lätta mitt hjärta för, men det var allt. För efter en stunds grubblerier kom jag på att jag hade ju med den till Jennys bil, kanske jag lämnat den där? Och ja, det hade jag. Väskan upphittad och slutet gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar