Vi hade en förlängd eftermiddag tillsammans i går Jenny och jag. Vi började med en promenad efter jobbet och fortsatte hem till mig för att äta middag och dricka kaffe.
Vi förde ett samtal när jag var i sovrummet och hon i köket och vi fick höja rösterna för att höras, vilket ju är lite ansträngande både för öron och stämband. Jag kommenterade något hon sa och hon började skratta "ja tänkt säg hede ja å, men ja veta att du sku säg e så ja orka int". Nu undrar jag ju om jag är så förutsägbar eller om vi helt enkelt känner varandra utan och innan. Jag tror på det senare.
Jag har bloggat om det tidigare, men i går fick vi ännu ett bevis på att vårt självförtroende höjs till skyarna när vi är tillsammans. Jenny berättade om någon "som e riktigt vettig", jag svarade utan att tänka efter "alltså menar du att han e som oss". Det lät lite tokigt, men det jag menade var nog att jag inte riktigt förstod hur hon menade att han är och ville kolla upp om hon menade att han är "som folk". Det lät också konstigt i går, men nu när jag har sovit på saken har jag kommit fram till att definitionen av att vara "vettig" är ganska subjektiv och grundar sig mycket på hur man själv är som person. För jag tror ju (hoppas ju) att de flesta människor anser sig själva vara vettiga.
Alltså, man anser väl överlag att folk som har samma värderingar och synsätt som en själv är vettiga.
Det var min poäng.
Jag har haft den stora lyxen att ha båda mina systrar här den här veckan. Jag kan bli riktigt ledsen när jag tänker på att det finns människor som inte kommer överens med eller har en bra relation till sina syskon.
För mig har mina syskon alltid varit en stor rikedom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar