Alltid den här tiden på året blir jag påmind om Jennys och mitt år i Sverige. Det var på många sätt ett omtumlande och lärorikt år för oss. Vi for som ni kunnat läsa i tidigare inlägg iväg utan desto större klarhet i hur allt skulle bli, och tur är väl det. Skulle vi vetat om allt så hade vi kanske dragit oss för att fara iväg.
I Sverige måste man jobba två månader före man får sin första lön. Vi började på Punkt SE den 2.10 och första lönen kom 25.11. Vi hade betalat 6000 kronor i deposition för lägenheten, vi skulle på grund av diverse missöden (finns ett inlägg om det också) komma att betala sammanlagt 24000 kronor i hyra inom loppet av två månader, och vi hade inte så stort sparkapital med hemifrån. Lägg till svindyra telefonräkningar, försäkringar och andra vanliga utgifter så förstår ni att vår första tid i Sverige inte var en dans på rosor.
En fredag var vi så sugna på allt gott, men saknade finanser. Hur gör vi frågade vi oss, nå vi ringer till kusin Jonny och hör om han och Nadja vill ha främmande över helgen. Och det ville de. Problemet var bara att vi inte hade så mycket pengar över till bensin. Vi använde inte bilen så mycket i vardagen så vi klarade oss utan att tanka, men till Jonny och Nadja var det ändå cirka 40 kilometer. Vi bloggade om vårt dilemma på fredagen. Pappa hade läst inlägget när han var hemma på lunch och tyckte så synd om oss så han betalade in 50 euro på mitt konto och vi kunde tanka bilen. På lördagen åkte vi iväg till Sättra och stannade där hela helgen.
En annan lördag hade vi verkligen inga pengar kvar. Vi hade sen måndagen levt på 30 kronor. Jenny "lånade" hem wc-papper från jobbet, vi åt gröt och värmde resterna av gröten i stekpannan. Vi levde verkligen på ingenting. Som tur är så är Stockholm en vacker stad, som lördagsnöje åkte vi runt med tunnelbanan och promenerade runt i staden. När vi kom hem på kvällen tillredde vi en lyxmiddag bestående av hemlagad spenatsoppa och en (1) toast av två rostbröd, de sista kanterna av osten och en halv tomat. Toasten tillreddes i våffeljärnet. När Jenny skulle hämta toasten till bordet tappade hon den på golvet, osten rann ut och det blev en enda gegga av allt. Vi tittade på varandra, konstaterade att vi städade ju i går, och att det här är det godaste vi kommer att få nu fram till nästa fredag. Snabbt som blixten föste vi ihop innehållet tillbaka i toasten och åt den andäktigt tillsammans med vatten, spenatsoppa och ett halvt ägg. Det var den lördagen.
De 30 kronorna vågade vi inte använda, det är bra att ha som säkerhet resonerade vi. Faktiskt så var det en värdefull säkerhet. I fall någon av oss skulle tappa sitt SL-kort och inte komma hem från jobbet så kunde den andra fara iväg och köpa tunnelbanebiljett, en timme för 30 kronor. Urbra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar