Fammo rapporterar

Jag känner mig som en riktig fammo nu, klockan är 23 och jag tänker gå och lägga mig. Mamma och pappa har varit här på kaffe och vin, möjlighet till fortsatta festligheter i staden finns, men jag ska avböja och krypa ner under täcket. Trots att det lockar så ska jag låta bli, det är helt klart med blandade känslor, men den här gången vinner hjärnan. Jag tycket själv att jag är en ganska klok människa, i dag är jag nog extra klok. Som gammal fotisspelare ska man ska veta när det är läge att backa hemåt och när man kan anfalla.

Summan av kardemumman; en lyckad valborg.

God natt och glad valborg!

Fira valborg

Jag skulle så gärna vilja skriva Valborg men versaliseringsreglerna säger valborg. Det där var en parentes.

Nu har vi firat valborg med maskeraddisco och lekar. Eleverna uppskattade stort att vi lärare också var utklädda, jag skulle ha tyckt att det varit tråkigt att inte FÅ klä ut sig. Det var en lite annorlunda dag och det har vi nog gjort oss förtjänta av. 

Det ska bli skönt med en ledig dag mitt i veckan. Inte för att jag ska göra något speciellt men ledigheter är ändå alltid välkomna. 

Jag tror att jag ska ägna den här ledigheten åt att fixa lite blommor utomhus och att sy nya överdrag till utestolarnas kuddar. Jag har inte bestämt mig vilket tyg jag ska använda. 

Om det blir något av dessa eller om jag rent av ska slösa av mitt "båttyg", ett tyg som är väldigt fint men som kostade lite för mycket när jag köpte det.

Ni lär väl nog ska få se resultatet.

Bygga Rom och köpa däck

Den här dagen börjar lida mot sitt slut, äntligen får jag väl säga. Det har varit en bra dag, men en dag som krävt både tanke och styrka. 

Efter jobbet bestämde jag hastigt och lustigt att i dag är nog en perfekt dag för däckshopping. Jag for hem och hämtade mina däck + släpkärran, via Björnbären för att hämta Viktorias däck och sen vidare mot stan, det låter ju enkelt. Så värst enkelt var det inte och jag var både trött och smutsig innan jag var i stan. 

Backa med en släpkärra är svårt för mig. Jag brukar göra det "my way" och svänga släpkärran förhand. Så gjorde jag även i dag vid Björnbären, inne i stan lyckades jag parkera bilen snyggt och jag klarade mig utan att backa där jag rörde mig, men vid Jenny och Jonas var jag tvungen att backa och vet ni, det gick över förväntan och jag var så stolt hela vägen hem. Med självförtroendet i skyarna skulle jag backa ner släpkärran här hemma också. Det gick inte fullt så bra. Till slut gav jag upp och konstaterade att Rom byggdes inte på en dag heller. Ett annat konstaterande jag gjort i dag är att i mitt nästa liv ska jag födas till karl. Då skulle inte vardagen vara full av projekt utan projekten skulle vara vardag. Nu har jag i alla fall fyra nya sommardäck på kommande. Många guldmynt fattigare kommer jag att bli, men pengarna ska ju vara i rullning (dagens ordvits). 

Resten av kvällen ska jag ägna åt min maskeradutstyrsel. 

Lagen om biltvätt

Jag visste det, bara för att jag tvättade bilen i går så regnar det i dag.

I dag blir nog en bra dag. Jobba kortdag och sen maskeradutstyrselshopping med Jenny. En av de bättre sakerna med läraryrket; maskerad på Valborg. Frågan är bara vad vi ska klä ut oss till? Känner jag oss två rätt så finns det en risk för att om vi satsar så gör vi det ordentligt.

En summering av en bra söndag

Det har varit en riktigt bra dag i dag. Lagom mycket umgänge med en massa fina människor, lagom mycket jobb och lagom mycket träning. Det slog mig hur innerligt glad jag är över all kärlek och omtanke vi visar varandra i familjen, både mellan oss "ursprungliga" familjemedlemmar och nytillkomna sådana. Jag är lite partisk här, men jag tror att vi är ett inbjudande gäng som det är lätt att känna gemenskap med. 

Som vi så oblygt filosoferade förrförra sommaren vi e nog de trevligaste typerna på det här stället. Jag tror faktiskt att det ligger något i det påståendet. 

Jag ska inte återge samtalet som jag och Jenny förde under vår ventilationspromenad, men jag misstänker att vi skulle kunna klassas som hemskt självgoda. Vårt självförtroende när vi promenerar tillsammans är det inget fel på, då är vi bäst i världen, snyggast i byn och ingenting är omöjligt. Synd bara att det lite vill mattas i samma stund som promenadkläderna tas av. 

Jenny rotade i sina gömmor (prylar hon plockade på sig vid bodelningen men som ännu inte hittat hem till stan) och fann absolut nödvändiga saker i form av Musse Pigg glas, blomkrukor och fammos kaffemuggar. 

På tal om fammo så pratade vi om henne i dag med Jenny, vi konstaterade som vanligt att vi saknar henne väldigt mycket men att det var bäst att hon fick dö, både för oss anhöriga och för henne själv. Jag saknar henne som vän mer än som fammo, om det är skillnad på det. Hon var faktiskt en av mina bästa vänner. Jag och fammo pratade om allt, inget var för svårt eller för stort att prata om, trots att hon var 56 år äldre än mig så förstod vi varandra och kunde dela livets glädjestunder och bedrövelser. Jag är så tacksam för all tid jag hade möjlighet att tillbringa med henne. Både i barndomen och som vuxen, och jag hoppas att jag alltid kommer att minnas hur det var att vara med fammo, för det var speciellt, speciellt på ett mycket bra sätt. 

Och bara för att ni tjatat så mycket så kommer en bild på dagens lunch. Pasta carbonara i min egen tolkning, sallad och cupcakes. I all enkelhet en helt vanlig sista söndag i april 2013.

Receptet är Leilas grundrecept på chokladcupcakes, philadelphiaost och florsocker, garnerat med punschpraliner och limeskal.

Dagens sanning

Mina gäster har gått hem och jag ska snart gå ut i solen. På dagens att göra lista står ännu biltvätt både insida och utsida, det är väl bara att börja på.

Hittade några tänkvärda rader på Facebook, precis så här är det ju!

"Alla vi människor har problem, så låt oss glömma illusionen om det problemfria livet, och istället hjälpa varandra att ha det bra tillsammans."

Sol i sinne och middagsgäster på väg

I dag var ingen rolig dag att vakna upp till, det var gråare än mommos hår ute och här inne var det inte mycket bättre heller. Jag har en bra strategi för hur man kommer över det gråa, inomhus alltså, vädrets makter rår jag inte på ännu. Men när allt känns skit och det mesta är jobbigt brukar jag göra upp en plan, kanske är det en yrkesskada det där med att planera. Hur som helst så tänkte jag över det som kändes skit, gjorde upp en plan och simsalabim så kändes det bättre igen. Nu är det här en förskönad version, klart att det inte funkar så enkelt, men i stora drag. För har du en plan för hur du ska tackla det som känns jobbigt så vet du också hur du ska gå vidare och hantera det som känns jobbigt. Så resonerar jag. Och jag förstår att ni undrar när jag blev så här klok. Jag kan upplysa er om att jag har mina ljusa stunder. Och självinsikten är det minsann inget fel på heller. 

Nu är det en timme kvar tills mina matgäster kommer och jag har maten nästan klar. Var har det farit fel? Jag som i vanliga fall stresskokar maten samtidigt som jag städar, fixar efterrätt och försöker göra mig själv representativ, ja så gott det går så klart. Det kan tänkas bero på att det är söndag, jag har alltså haft god tid på mig, jag städade i går och maten jag har gjort faktiskt bara är förberedd ännu om vi ska vara petnoga. Med andra ord så är allt sig likt och jag kommer att få lika bråttom som vanligt. 

I dag har jag gjort något av det mest ansträngande jag vet för tillfället, nämligen pratat i telefon med Jenny i över en timme. Att prata med Jenny är en fröjd, men hennes telefon är ingen fröjd. Utan överdrift så hör man hälften (och knappt det) av vad hon säger och då ska man riktigt anstränga sig. Jag har slutat fråga va? va sa du? säg igen? utan övergått till att gissa och utgående från sammanhanget tolka vad hon säger. 

Så Jenny, om du får god morgon yxskaft svar så vet du vad det beror på. Det skulle nog inte vara så dum idé att tacka ja till T:s erbjudande tror jag. 

Det här blir nog en bra dag. Matgäster, sol, promenaddejt och en plan i bakfickan.

Ha en skön söndag alla fina!

Surtanten som slutade sura

Jag var surheten själv från morgonen, eller jag var inte sur som i sur och gnällig, men jag hade leidon av det mesta. Det har jag haft ända tills för en timme sen, men när jag kom ut från gymmet och såg att solen sken blev jag glad igen. Ibland så behövs det tydligen inte så mycket för att behaga mig. En sol kommer man långt med.

Små tankar om stora saker

Jag vaknade tidigt efter en dålig natt. Ingen bra kombination precis, men det är ju lördag i dag så det gör inte så mycket. 

Trots att jag vaknade tidigt så har jag inte fått så mycket uträttat. Vid närmare eftertanke så har jag inte gjort någonting alls. 

I går kväll när jag låg och inte kunde sova tänkte jag på hur det kommer sig att jag upplever det som att det aldrig är balans i mitt liv, jag är nöjd med vad jag har, vissa dagar är bättre och vissa sämre, men överlag så är jag väldigt nöjd. Ändå kommer jag aldrig till den punkten då jag kan känna att "nu är allt bra". Är det min strävan framåt som gör det eller har jag helt enkelt bara fått ett väldigt oflyt? Kanske är det för att jag aldrig väljer den enkla vägen. För några år sen handlade det om att pussla ihop livet mellan två länder, att aldrig känna sig hemma och att hela tiden vara tvungen att säga "hejdå" till folk, åt det ena eller det andra hållet, ofta på obestämd tid. Då var min högsta önskan ett hem, ett (1) hem. Att i nästan sex år leva i upp till fyra olika hem samtidigt var fruktansvärt jobbigt. Det skapade oordning både inombords och rent praktiskt. Det kändes ofta som att livet gick ut på att kompromissa, uppoffra sig och försöka vara till lags. Visst var det en bra tid också och absolut inget jag ångrar, men jag kan bli alldeles matt bara av att tänka tillbaka. Trots att jag större delen av tiden vantrivdes med att ha det som vi hade det så valde jag ändå att fortsätta, tankarna på att det kommer att lösa sig var starkare än allt negativt som situationen förde med sig. 

Jag är positiv, jag vill tro att saker fixar sig, det ordnar sig alltid på något sätt och ordnar det sig inte så som du först tänkt så måste du tänka om och finna dig i det nya. Jag kunde ha valt den enkla vägen, byggt ett Älvsbyhus på "min" tomt med en man som älskade mig mest i hela världen och 1000 gånger mer än jag förtjänade, skaffat tre barn och mot min vilja kanske en katt, levt ett vanligt och tryggt liv här i min hemby. I stället valde jag bort den möjligheten för att välja en annan, mycket mer komplicerad väg. Valet var självklart eftersom jag inte var lycklig i det liv jag levde och jag vet att jag gjorde rätt val. Ändå kan jag ibland tänka på hur livet skulle vara om jag bara valt den enklaste vägen. Kanske jag hade anpassat mig och blivit lycklig, eller så inte. 

Det jag så småningom ska komma till så är en undran om det faktiskt handlar om att aktivt välja, eller om ödet väljer åt en. Valde jag det här eller blev det bara så här brukar jag fråga mig. Ibland blir jag osäker. Så klart är det du själv som styr över dina handlingar, men vissa saker går bara inte att styra över och då måste det väl anses som att det är (typ) ödet som bestämt. Jag kunde ha valt ett annat yrke, det känns som att läraryrket näst efter artistbranschen är det mest osäkra man kan tänka sig. Det finns jobb här och där, du ska ha ett väldans bra flyt, ett enormt kontaktnät och vara beredd på att jobba häcken av dig för att få åtminstone ett ynka vikariat. Nu har det alltid ordnat sig för mig och jag har fått de jobb jag velat ha, men stressen innan allt är klart för nästa termin gör en ibland snudd på galen. Ibland önskar jag att jag inte bestämt mig redan som 7-åring att det var lärare jag skulle bli. Tänk om jag bestämt mig för att bli sjukskötare, då hade jag säkert sluppit det mesta av den här jobbstressen. 

Min personlighet är nog sådan att jag måste bli utmanad för att inte tröttna det måste vara hårt och besynnerligt mellan varven, men det måste också vara sockervadd och fyrverkerier. Så har det alltid varit, men nu börjar det faktiskt kännas som att jag kunde tänka mig att välja en enklare sidoväg, eller rent av strunta i valen och bara låta ödet bestämma. Kanske jag kunde nöja mig med lite färre besynnerligheter och fyrverkerier bara på villaavslutning och nyårsafton...
För det kostar nämligen att välja, och när varje val innebär extra mycket av allt, extra mycket sorg och extra mycket glädje ställer man sig ibland frågan är det verkligen värt det? Hittills har svaret varit självklart! Egentligen så är det fortfarande självklart, men med ett tillägg i form av så länge det går. För nu tror jag faktiskt att jag har insett att det finns en gräns och det finns begränsningar, jag är långt från gränsen ännu, men jag har noterat att den finns. 

Fredag IGEN

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, stoppa tiden, jag hinner inte med.

Fredagslänken blev en kortare variant. Det regnar så förtvivlat nu, i och för sig så är det bra för min nyräfsade gräsmatta.

Det har inte hänt så mycket värt att blogga om i dag, till kaffet åt vi Replotgrisar för sista gången, bageriet hade öppet sista dagen i dag. Det var nog det mest spännande. Det nästmest spännande var att jag för första gången kallade mig själv för en 30-åring i ett offentligt sammanhang. Eleverna skulle skriva om sig själva om 20 år, så jag måste ju förklara för dom att de skulle skriva om  hur de tror att deras liv skulle se ut när de är 30 år, alltså lika gammal som jag är... Det var motvilligt jag sa det, men när jag sagt det kändes det inte alls så farligt. Vad fånig man kan vara.

I kväll igen

Promenaddejterna avlöser varandra, i går var det Viktoria och i dag Sandra. Det är ju så mycket trevligare att gå med sällskap, så tack Sandra för sällskapet. Det är fint att allt känns bättre när man fått prata och ventilera lite. Plötsligt känner man sig klokare igen.

Dagen före helg

En av veckans bästa dagar är torsdag, det är dagen då man vet att man har hela helgen framför sig. Jag trivs ju som sagt väldigt bra i vardagen, men nog är helgen alltid efterlängtad när den kommer. 

I går efter Replotgympan var planen att jag skulle fara till gymmet. När jag körde genom Brändö märkte jag plötsligt att det var någon som vinkade från trottoaren. Det var Viktoria som var på väg ut på promenad. Jag skippade mina gymplaner och gick en långpromenad med henne i stället. Det var faktiskt hundra gånger trevligare. 

--------- så här långt kom jag i morse--------------

Och här fortsätter jag nu, efter en dag då jag både hunnit jobba och tvätta bilen. Ett litet tips, köp inte en svart bil. Den blir så fort smutsig.

Det har varit en dålig dag i dag på något sätt, vet inte vad som känns värst, det bara känns som att allt flyger någonstans ovanför mitt huvud just nu. Ni vet, känslan av att när allt är skit så skiter det sig bara ännu mer... 

Jag borde inte klaga, det finns alltid någon som har det värre och så farligt är det faktiskt inte heller. 

Nu ska jag städa så har jag det gjort tills jag kommer hem från terminens sista Musikskoj. Det närmar sig sommarlov på alla håll nu. 

Dagens

Nu är jag hem och vänder, ska snart ut i solen men måste vila lite först.

Dagens

Klädsel:

Väder: härligt vårväder

Humör: lite stressad men glad

Bästa: bananplätten i morse

Sämsta: vår kopieringsmaskin har sagt upp så vi springer över till "andra sidan" och kopierar nu, ett väldans spring blir det

Träning: inget än så länge, ska nog springa sen

Kvällsprogram: gympa i Replot

Mat: köttbullar och potatis i skolan, chili con carne rester här hemma

Dryck: Kaffe, mjölk och vatten

Tidningar: Vasabladet

Bananplättar

I dag testade jag de ombloggade bananplättarna, helt okej smak och konsistens. Så klart kan de inte mäta sig med riktiga plättar, men en god frukost blev det i alla fall.

Jag är förvånad över hur enkla de var att göra. Nästa gång ska jag ta en bild också, jag glömmer bort det mellan varven.


Bananplättar

1 banan 
2 ägg

Mosa bananen och vispa äggen, stek och ät. 

"du har nåo vari dukti"

Nu har jag räfsat klart. Det lämnade lite ogjort från helgen och jag har med flit lämnat skottkärran och räfsan framför trappan för att "om andan faller på" ha nära till hands. I kväll efter att jag kommit hem från skolan för andra gången den här dagen så "föll andan på". Nu är det så fint på gården. Jag fiskade komplimanger när killarna kom hem från sågen, när jag hintat om att visst vart e snyggt, skåd nu va grönt e vart och OJ va städa vi har e nu, fick jag respons. Responsen kom i form av ett "du har nåo vari dukti" å ett "e ji nåo fint nu". Det var det enda som behövdes för att jag skulle känna mig nöjd. 

Annars så har det här varit en bra dag. Väldigt mycket jobb och väldigt mycket sällskapsliv. En toppentisdag helt enkelt.

Nu ska jag bara krypa ner under täcket och göra så lite vettigt som möjligt. Det blir en lång dag i morgon igen har jag på känn och jag känner mig faktiskt lite trött redan nu.

Jag tänker väldigt mycket just nu, eller funderar, eller vad jag nu gör, hur som helst så är det mycket som snurrar, både bra och dåliga tankar. Någon dag ska jag dela med mig av mina funderingar, jag måste bara tänka klart först.

God natt!

Starten

Den nya veckan började mycket bra. Jag tillbringade några trevliga eftermiddagstimmar i Björkö, for hem och lagade mat, slöade lite och bestämde sent att jag skulle fara på länk. Jag sprang till Replot och fick skjuts hem, en lyxlänk med andra ord. Det är jag inte bortskämd med.

 Nu ska jag planera morgondagen och läsa lite bloggar före jag somnar.


Susann; jag hittade bloggen och OJ, vad bra den är. Värsta receptboken!

En ny vecka

Än en gång är det måndag, i dag tror jag att det blir en bra måndag. Jag har kort dag på jobbet och sen ska jag till Björkö och hälsa på Susann och barnen. Solen skiner och jag känner mig utvilad.

Ha en bra dag ni också!

Om att snubbla på målsnöret

Jag har städat och fixat precis hela dagen. 19.30 kom mamma och pappa hit på kaffe och jag tog en 1½ timmes paus i städandet. Pausen gjorde att bilen lämnade otvättad och en gräsmatta oräfsad. Men annars så är det klart, eller ja, några skrubbar har jag kvar men det får nog bli ett senare projekt. Den delen av huset som jag bor i och använder i vardagen är städad från golv till tak, nästan i alla fall. Tråkiga saker som fönstertvätt sparar jag på lite ännu. 

När det gäller städning så är jag en riktig plockare, jag plockar och plockar dagarna i ända känns det ibland som. Jag flyttar grejer från rum till rum och bär alltid omkring på något. Tyvärr så är jag minst lika bra på att strö grejer omkring mig. Det blir lite + - 0 över det hela. 

Jag är annars också en hejare på att fuskstäda. Ge mig 10 minuter och mitt hem ser nystädat ut. Det är en egenskap som är bra att ha när du får oväntade gäster. Tyvärr så kommer bakslaget i form av råddiga skrubbar, saker som är på helt fel plats och brödsmulor under kökssoffan, i stora drag. 

Dag 4 From a high angle

Jag har inte slutat med fotoutmaningen, jag har haft paus. En bild tagen från trappan på det ommöblerade vardagsrummet får utgöra den höga vinkeln. 

Historien om latmasken som blev flitig som en myra

I dag har jag samlat duktighetspoäng minsann. Jag sov länge men kompenserade det ganska mycket bra. 

Först städade och räfsade jag gården. Jag skulle egentligen ha gått på en promenad, men började störa mig på allt som kommit fram när snön smält, därför kom jag mig aldrig längre än ut på gården.

 Nu är allt skräp borta, så nu är det fritt fram för gräset att grönska.

Lite grönt i rabatten, det börjar vara vår.

Borde ha tagit före och efterbild, skillnaden är stor. 

Så här ser ena sidan av tomten ut, inte alltför mysigt, men man kan ju välja vilket håll man tittar åt.

När jag tog paus från lövhögarna förberedde jag dagens mat och bakade en ananaspaj.

Resultatet blev tortillas med kycklingfyllning och sallad.

Och kaffe med ananaspaj till efterrätt

Ananaspaj

Pajdeg

1 dl  socker

3 dl  vetemjöl

1 tsk  bakpulver

150 gram  smör

fyllning

2 dl  crème fraiche

0,5 dl  socker

2 tsk  vaniljsocker

1 st  ägg

Tillagning

Gör så här:

1. Börja med pajdegen. 

Smält smöret och ställ det åt sidan.

2. Blanda mjöl, socker och bakpulver i en stor skål. 

Häll över det av svalnade smöret och blanda till en deg. 

Det blir en ganska grynig massa.

3. Tryck ut degen i pajformen. 

Det går bra att använda en vanlig pajform,

 men helst en med löstagbar botten.

4. Blanda ihop fyllningen. Lägg ananas,

 creme fraiche, socker, vaniljsocker

 och ägg i en skål och blanda ordentligt.

5. Häll upp fyllningen i det obakade pajskalet. 

Grädda i mitten av ugnen, 200 grader i 30 minuter. 

Låt pajen svalna före servering.

Eftersom det var prefekt torkväder i dag hängde jag tvätten utomhus.

Städdagen till ära dammade jag av en gammal favorit. Peak jackan från 2005. 

Här inne har jag städat kökslådor, torkat damm överallt, städat ur några andra skåpar och skrubbar, dammsugit, torkat golv, sorterat, omplacerat och fixat. 

Det är bäst att passa på när städivern kommer, man vet liksom inte när den dyker upp nästa gång.

En oplanerad dag

Det kanske bli en sjusovare av mig också en vacker dag. I dag var klockan halv 10 när jag steg upp. Jag vaknade nog tidigare men jag hade ro att ligga kvar i sängen. Det är inte riktigt likt mig ska ni veta. 

Jag har inte några större planer för den här dagen faktiskt, eller planer har jag men jag kan inte bestämma mig för vad jag ska göra av mina planer. Valet står mellan att bjuda mamma och pappa på mat, och att fara till Replot och se församlingens barnkörs musikal som har premiär i dag. Jag tror att jag i ett svagt ögonblick någon gång under förra veckan kan ha lovat att komma och titta. 

Nu känns det i alla fall som att i dag är den perfekta dagen att städa bort vintern och plocka fram våren, sen får vi se vad som händer resten av dagen. 

Länkdejt och solsken

Av olika anledningar blev det ingen långlänk i går. Jag kom mig inte iväg från jobbet före halv två och då hade jag inte längre så stor lust att springa långt. Jag for till stan en sväng och gick i butiker en stund, tills samvetet gjorde sig påmint och tvingade hem mig. En 10 kilometers länk hann jag med före jag gick på mat till mamma och pappa. Där tillbringade jag sen resten av kvällen.

I dag vaknade jag tidigt, men låg och surfade och spelade glasshopp till klockan 9.

Det har varit riktigt fint väder i dag, på förmiddagen var jag till gymmet, på eftermiddagen satt vi i solen på terrassen vid mamma och pappa. Det var så varmt att man kunde sitta utan jacka. Viktorias "men usch va varmt e ji" gnäll inleddes officiellt i dag. Hon gillar inte riktigt värmen vår Viktoria.
Jenny kom dit efter jobbet och vi laddade med varsin bärs (tveksamt om det är en godkänd uppladdning), vi hade nämligen bestämt springdejt och kombinerade den med Viktorias hemfärd, vi satt på med henne till Replot och sprang hem. Det är ett koncept jag kan rekommendera. Du har liksom inget annat val då än att springa.

Nu ska jag hitta på något. Vad vet jag inte, men jag orkar inte bara vara här hemma, även om det skulle finnas saker att göra.

Det visas lite dåligt med bilder just nu, jag ska skärpa mig.

fredag, perjantai, Friday, vendredi!

Det är fredag och det är inte grått utomhus. Hurra. Två bra saker redan från morgonen alltså. Jag känner dessutom inspiration att fara på långlänk. Får bara hoppas att den inspirationen håller i sig tills jag kommer hem också.


Ha en skön fredag!

Helg på kommande

Ännu en arbetsvecka har snart gått. Tiden bara rusar iväg. Som jag skrev i går så händer det mycket på jobbet just nu. Faktiskt så ska det bli skönt att få ta helg i morgon klockan 12.30. Jag ska försöka njuta av den kommande helgen, bara göra roliga och bra saker. Det blåser höststorm där ute och jag sitter här med dåligt samvete för att jag inte kommit mig på länk. Att det kan vara så svårt, motivationen är inte på topp för tillfället. I morgon ska jag dock springa långt. Minst 20 kilometer är planen, det är alltid bra att ha en plan. 

Nu ska jag städa klart här och så ska jag lägga mig och samla krafter inför veckans sista jobbdag. 

En tanke

Det slog mig alldeles just när jag kom innanför dörren här hemma hur lycklig jag är. Inget är perfekt, långt i från, men det känns ändå väldigt bra just nu. Jag brukar ha svårt att känna mig nöjd, mina mål stämmer sällan överens med verkligheten och vad som ens är möjligt att uppnå och besvikelsen blir alltid extra stor. Någonstans har jag fått inse att saker behöver inte vara hundra procent rätt för att det ska kännas toppen. Man kan se det stora i det lilla och nöja sig. För mig har nöjd alltid varit ett negativt ord, vad då nöjd, det ska ju vara perfekt. Att sträva efter perfektion gör att man missar mycket av det som verkligen är viktigt och betyder något. Det här blev flummigt nu, men jag förstår vad jag menar själv, och det är huvudsaken. Jag får hela tiden påminna mig själv om att leva i nuet. Tyvärr så funderar jag ofta alltför mycket på framtiden, visst är det väl bra det också, men mycket av mina funderingar kretsar kring sådant som inte är möjligt att förutspå eller ens påverka ännu. Till all lycka så är jag ingen ältare. Det som varit har varit och det är inget man kan ändra på, jag tycker synd om människor som ältar saker som hänt, som funderar på varför det blev si och varför det blev så och som ångrar saker de gjort. Jag tror att allt som hänt en tidigare i livet på något sätt för något gott med sig. Man lär sig livet genom att leva. 

Det var dagens filosofiska tankar. 

Det har varit en bra men intensiv dag. Det är mycket på jobbet nu just, jag trivs när det händer mycket, men när man känner att man inte riktigt har kontroll över saker och ting så skulle man vilja bromsa lite. I morgon har jag ett möte i skolan på kvällen så då tänker jag faktiskt stanna i skolan hela eftermiddagen och jobba  lite. I dag har jag inte heller varit hemma före nu i kväll men i dag prioriterade jag att träna i stället för att jobba. Mycket hälsosamt det också. 

Nu ska jag spela lite glasshopp före jag somnar. Det är ett fullständigt meningslöst men ack så beroendeframkallande spel.

Bara för att...

Jag hade skrivit ett långt inlägg som bara försvann. Typiskt. Nu hinner jag inte författa något nytt men jag vill i alla fall visa en bild på hur fint mitt köksbord är för tillfället.

I går hade vi syjunta i Singsby. Värdinnan Monika hade som vanligt fått till en fullträff. Ni ska veta att vi uppskattar våra träffar enormt mycket. Det är något jag verkligen kan rekommendera, schemalägg träffar med vänner, annars blir det lätt att man säger "vi sko nåo måst träffas na", men så rinner det ändå ut i sanden. 

Ha en fin dag i regnet!

DAY 2 What you wore today

Promenadkläder

DAY 3 YOUR FAVORITE PLACE TO BE

Jag har många favoritställen. Det är omöjligt för mig att välja ställe eftersom det beror mycket på hur jag känner mig för tillfället. Mår jag inte bra så trivs jag inte där jag är heller. Och då får det vara hur mycket favorit plats det vill. Men här har ni några ställen som jag trivs att vara på...
.

På havet, de här bilderna är tagna utanför Korsö en varm junikväll för 2 år sen. 

 

 Vid fyren. Med fyren menar jag Korsöfyr, men jag tycker om fyrar. Troligtvis för att de är symboler för sjöfart och jag älskar ju att vara på sjön. En gång i livet ville jag bo i en fyr. Jag hoppas att jag har varit fyrvaktarhustru i ett tidigare liv. 

 På havet en sommarnatt.

Ombord på Too-Ticki.

På länk.

På isen.

På ett glittrande hav en varm sommardag.

Bra dag på gång

I dag fick jag äntligen morgonpiggheten svängd till något mycket positivt. I vanliga fall ligger jag vaken och stressar över att inte kunna sova, vilket resulterar i att jag tänker för mycket på saker som jag inte kan göra något åt. I dag öppnade jag datorn och tänkte att jag börjar skriva ett av de mail som plågat mig den sista veckan. En timme senare sitter jag med ett färdigt dokument och är beredd att trycka på "sänd". Vilken bra start på den här dagen.

Mörkrädd

Jag fattar ingenting. Mörkrädd är verkligen det sista jag har varit. Jag har sprungit långa sträckor ensam i mörkret, jag har varit ensam på villan över natten i slutet av september, jag har kört båt ensam i mörkret och framför allt så har jag bott ensam väldigt långa perioder. Jag brukar vara van att klara mig själv, att det har varit mörkt har aldrig varit något som jag brytt mig om, inte före nu. Nu märker jag att jag är något, rädd är nog fel ord, men kanske lite så där på helspänn, så att jag lyssnar efter ljud och tycker att det kunde ha varit trevligt om Andreas varit hemma i natt. Fåntratt säger jag till mig själv mellan varven, ändå kan jag inte låta bli att önska att källardörren skulle vara låst. Hur fånigt som helst.

DAY 1 YOURSELF

Fotoutmaning

Sen sist

I går hade jag och Jenny kafédejt i Gallerian, vi shoppade lite och träffade på Bärra och Viktoria som gärna ville bjuda på kaffe. Vi drack kaffeomgång nummer två och styrde upp planer för kvällen. Ett besök på O'Malleys planerades in. Jag for hem, via gymmet och sen till Viktoria för att vänta in Jenny och Monika. Vi hade en trevlig kväll på stan. En kväll som slutade med taxi hem, ensam, men det var värt alla 47 guldpengar i världen.
I dag har det inte hänt så mycket. En förmiddag men många funderingar, lunch på stan, bilhämtning och besök hos Viktoria och nu faktiskt en bortsovd eftermiddag och kväll.
Det låter som ett mycket lyckat dygn. Det har det varit också på många sätt. Jag önskar bara att jag kunde trivas så bra som jag skulle vilja. Om jag får säga det själv sån tycker jag faktiskt att jag skulle vara värd det.

Ha en fin lördagskväll!




En sak gör mig faktiskt lite fundersam och det är att jag som aldrig brukar vara rädd för något känner lite obehag för att vara hem ensam. Och då vet jag inte ens vad jag är rädd för.

I slutet av veckan

I dag har det varit en riktigt bra dag. Jag fick ett beslut fattat och det känns skönt. Jag har inte riktigt tänkt över om det är rätt beslut, men hur som helst så blir det säkert bra.
I går var jag på gitarrkonsert till Koskö, det var en trevlig tillställning och det slog mig när jag satt och sjöng med i en klämmig allsång att det här är ju något man borde göra oftare. Jag sänkte medelåldern rejält, men det gjorde mig ingenting. Det är huvudsaken att man själv trivs.

Efter jobbet i dag for jag och Jenny iväg på länk. 15 kilometer fick vi ihop och på Berny's laddade vi med glass. Det kändes vårigt i luften och vi bestämde redan länkdejt till i morgon. Det är så mycket trevligare att springa med sällskap.

Nu ska jag städa huset och bara njuta av att det snart är helg.

För övrigt

I kväll har jag tränat och bastat. Jag är med andra ord en behagligare typ igen. I morgon ska jag ta tag i alla mina jobbigheter. Det är trots allt jag själv som är min egen lyckas smed (huj vilken klyscha, dock en ganska bra sådan).

Nu blev det natten. I morgon bitti när jag inte kan sova ska jag skriva en "att göra lista". Den ska vara avbockad och på noll före fredagen. Sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna. Nu ska den här gamla klyschan gå och lägga sig.

Sov sött fina ni!

Grattis på födelsedagen Monika

Har man födelsedag förtjänar man helt klart ett eget inlägg.

Monika är en av mina närmaste vänner. Vi har känt till varandra nästan hela livet och umgåtts i snart 20 år. Monika träffade jag genom Jennys bästis Sandra som är Monikas kusin. Numera är vi fyra ett sammansvetsat gäng som träffas varannan vecka och har syjunta eller "mat och prat" som vi kallar det när vi inte vill vara så tant-aktiga.

Det bästa med dig Monika är att du är snäll, tålmodig och ärlig. Jag känner få människor som är så ärliga och raka som du. Du är mån om att alla ska ha det bra och du visar verkligen att du bryr dig om de människor du har runt dig. Du säger som det är utan att såra. Du är rättvis och du är hemskt rolig. Sist på syjuntan sa Sandra något väldigt bra, hon sa "hahaaa, ingen kan berätt en sånje sak som Monika kan". Till dina sämre egenskaper måste vi ju räkna att du är lat, det har du läkarutlåtande och allt på så det är sant.

Det känns som att du vet allt om mig, jag har nog inte en endaste hemlighet för dig och jag tror att det är ganska ömsesidigt. Vi har varandras förtroende och man bara vet att det man säger åt dig stannar hos dig. Du har lyssnat på så många av mina bekymmer genom åren så jag undrar faktiskt ibland hur du stått och står ut. Men det är väl det vänner är till för, som du själv brukar säga. Och jag kan inte ens beskriva hur tacksam jag är över att ha haft ditt stöd när det varit som jobbigast. Det är inte många som skulle ställa upp som du har gjort. Nu tänker jag speciellt på den gången du tog telefonen och ringde det märkliga samtalet, det är bevis på äkta vänskap.
Det har så klart inte bara varit bedrövelser genom åren. Vi har delat  väldigt mycket glädje också. Vi har firat midsommar, nyår, påsk, valborg, lilla jul och villaavslutning tillsammans. Och som vi har firat. Inget har gjorts halvhjärtat i vårt gäng. Våra minidejter uppskattar jag enormt mycket, för att inte tala om de tillfällen när vi slår klackarna i taket och släpper loss som bara vi kan.

Det känns så tryggt att veta att man alltid kan ringa till dig, du ställer alltid upp och jag hoppas verkligen att du känner det samma, om inte så vet du det nu i alla fall. Ring när du vill :)

Puss å kram från
din partner in crime och tillika rörmokarkollega

Ett tillägg

Och där besvarade jag ett sms till som plågat mig några dagar. Hurra för mig. Ibland hjälper det att skriva av sig lite så kommer man på rätt spår igen.

Oroa er inte för mig. Jag är kanske en Drama Queen mellan varven.

Nu ska jag fara iväg till skolan här i byn och dra gympaskoj, sen ska jag faktiskt fara till Replot och gå på egen gympa och det ska bli så SKÖNT.

När det blir för mycket

Jag har försökt börja det här inlägget kanske 20 gånger nu. Det blir inte till något och precis den känslan har jag i livet just nu också. Det finns så otroligt mycket jag borde ta tag i men så lite jag verkligen får gjort. Och det stressar mig så klart. Jag känner mig rastlös och samtidigt otillräcklig hela tiden. Hur man än gör så är det alltid något som lämnar ogjort. I dag glömde jag ett viktigt möte, jag har flera mail jag borde skriva, jag har viktiga telefonsamtal att ringa, sms att besvara, jobb att göra, men jag orkar inte. Det är en konstig känsla, jag är inte trött, men matt. Kanske hjälper det att gråta en skvätt, torka tårarna och börja på. 

Mest av allt önskar jag mig helt vanlig lugn och ro, jag vet inte när jag sist har varit ledig, helt ledig utan minsta dåligt samvete för vad jag egentligen borde göra, har det någonsin hänt sen jag var ett bekymmerslöst barn? Kan inte minnas det. 

För tillfället känns det som att varje ny dag kommer med ett nytt problem. Jag brukar vara bra på att tänka positivt, tänka att allt ordnar sig säkert. Jag försöker även nu att tänka positivt allt vad jag orkar men det är svårt. Energinivåerna är mycket låga för tillfället. Men det är väl så här det är, det ska gå upp och ner. Man måste springa uppförsbackar för att bli en bra löpare. 

Jag får nog flytta mig själv till intensifierat stöd och göra upp en plan för mig (sa specialläraren...) 

Summan av kardemumman, slut gnäll å böri på. 

Och medan jag skrev det här inlägget fick jag ett sms som jag genast besvarade. Klapp på axeln. Nu ska jag bli en mer strukturerad och behaglig människa. 

Solen

Solen den bara fortsätter att förgylla våra dagar. Allt känns så mycket lättare med lite vackert väder. Men nu

kan det nog bli lite varmare tycker jag. Vill ha

SOMMAR! eller i alla fall vår.

Ha en fin dag!

Måndagskänslor

Veckans första dag har varit precis så som en måndag ska vara. Kort jobbdag, bra eftermiddagsprogram (kaffedejt och promenad med Jenny) och som avslutning en mysig kväll i fint sällskap.

I morgon fyller Monika år. Det ska firas med ett Monikainlägg här på bloggen. Födelsedagsbarnet själv är bortrest i tjänsten, så kalaset lär få vänta lite.

Jag känner ett starkt behov av att göra något riktigt roligt och annorlunda nu. Det är så mycket tråkigheter på gång överallt att man blir alldeles matt. Jag skulle vilja göra något som för en stund får en att glömma vardagen och alla måsten. Närmast jag kommer det för tillfället är väl att krypa ner under täcket, så det ska jag göra nu.

Resten av dagen...

Det blev ingen promenad med Jenny. Hon prioriterade umgänge med Jonas och pojkarna och det förstår jag. Jag skulle också ha valt som du gjorde Jenny.

Jag gick med mig själv och det var också trevligt, man känner sig alltid så klok efter en promenad oavsett om man har sällskap eller inte.

Nu ska jag äta söndagsmiddag, eller vad kallar man en portion gröt för? Och sen ska jag fara till Replot och ställa i ordning eftermiddagens familjegympa.

Mardrömmar och podcasts

För det första, jag måste sluta lyssna på Hannah och Amandas pod. Eller jag ska inte sluta, men jag måste kanske begränsa mig lite, och framför allt måste jag tänka på att jag inte behöver berätta för alla i min omgivning vad Hannah och Amanda har sagt. Jag har ju märkt att jag blir lite som Stina i Saltkråkan "hemma på vår gata i stan".  Men det känns nästan som att Amanda och Hannah är mina promenadväninnor, jag får sån lust att delta i deras samtal när de pratar i mina öron, de är roliga och smarta, de är som jag vill vara. 

För det andra, i natt var tredje natten den här veckan som jag drömde en mardröm. Samma dröm dessutom. Jag vet inte när jag skulle ha drömt något jag minns senast (men vi pratar om flera år) och nu helt plötsligt så har jag drömt tre drömmar på en vecka. 

För det tredje, solen lyser med sin frånvaro i dag (vitsigt va?) och det känns riktigt tråkigt. Man har ju vant sig med vackert väder nu. Som jag sa åt Monika i går; om allt annat är skit så har man i alla fall kunnat glädjas åt att solen skiner. 

För det fjärde, jag har tagit till ett nygammalt knep. Om jag är i en period då det är många beslut som ska fattas, osäkerhet inför framtiden, jobbiga tankar och allmän stress så vaknar jag tidigt (tidigare än vanligt) och ligger och grubblar på dessa problem. Det är ganska vanligt att man gör det tror jag. Hur som helst så har jag ett knep för det här. Det testade jag förra våren när det var stressigt, och det funkade. Knepet är att säga högt för sig själv "det där får du inte tänka på nu". Sen tänker du inte mer på det. För att ta ett exempel, låt oss säga att du har ett mail som du borde skriva men som du inte kommer till skott med. Säg högt för dig själv "nu får du inte tänka på mailet". Du kommer inte att göra det heller. 

Men kom ihåg att ta tag i problemet när du vaknat på riktigt, annars återkommer det nästa natt. Så gör jag alltid, eller så inte.

För det femte, jag känner mig lite stressad över att jag inte gjort något vettigt i helgen. Vilken tur att jag har en hel dag till på mig att uträtta stordåd. 

För det sjätte, jag vill klippa mig, färga håret, gör NÅT, men som vanligt vet jag inte vad. 

För det sjunde, nu har jag inget mer att komma med, förutom att jag ska slå en signal till Jenny-Penny och höra om hon vill gå på en ventilationspromenad. 

Ha en fin dag!

Dagens lek heter "hitta Snorkfröken".

Ananaspaj

På tal om mat så finns det Ananaspaj i mitt kylskåp. Monika kom på kaffe i dag och som den perfekta värdinnan (höhö) jag är så slängde jag ihop en ananaspaj före hon kom.

Glamourlördag

Precis som rubriken antyder så har jag en fruktansvärt glammig kväll på gång här. Jag fick till en halvlång länk tack vare Viktoria som skulle till stan och tog med mig till Replot. Det är så mycket roligare att springa hemåt eller mot ett mål.
Efter den svettiga starten på kvällen ska jag duscha och sen raskt ta itu med provrättning. Ett ypperligt lördagsnöje om ni frågar mig, sagt med en viss gnutta ironi så klart.

Festlig dunka-dunka musik spelas från grannarna, men är det lördag så är det. Får bara hoppas att de lugnar ner sig tills jag ska sova.

I brist på bättre bloggmaterial så kan jag dela med mig av ett samtal som jag önskar att aldrig ägt rum. När ska jag lära mig att inte prata utan att tänka efter?

Diskussion i bilen på väg mot Replot
Viktoria: e ji -1 grader
Jag: va häftigt att e visar temperaturen på spelon. Alltså e måst ju va för att int e ji orginalspelo som e jär he.
Viktoria: mmm, men hede e ju färddatorn...

Jag tänkte för mig själv "men nu får du nog lär de ti va tyst".

Före länken laddade jag med P:s hembakade bröd och fil.


Alltid när jag äter fil tänker jag på vad jag och Jenny körde med när vi tränade till maraton, vårt slogan var "en mil en fil, två mil ettans fil". Sprang vi bara en mil så var vi inte värda mer än fettfri fil. Men sprang vi två mil så fick vi äta en ettans fil.
Det var också på den tiden när vi åt (som Daniel T kallade det) "höifröje å gröitin", när vi hängde på dörren vid gymmet varje morgon för att sen gå dit på kvällen igen. När vi skulle hälsa på Jonny och Nadja i Sthlm och stannade på väg ner till Åbo för att äta kall gröt med mjölk. Det var på den resan vi skulle få äta godis för första gången på flera månader och vi stod i tax-free butiken tills tårarna rann och vi i rena ilskan över att inte kunna välja godis till slut gick upp till hytten igen för att noga tänka över vad vi ville ha. För skulle man äta godis så måste det ju verkligen vara exakt på pricken rätt. Vi valde med omsorg och till slut föll valet på en Twist påse, som vi för övrigt åt endast de allra godaste bitarna ur, resten slängde vi (ja ni läste rätt). På den tiden skulle varje matintag kombineras med träning. Hjärnan slutade fungera, vi slutade vara sociala (man måste äta när man är social) och vi blev bara trötta och griniga, vi umgicks mest med varandra och skulle våra karlar eller någon annan hänga med så fick de minsann finna sig i att det var vi som bestämde både mat och aktivitet. Minns du Jenny ett år kring Valborg när vi måste inleda en "middagsbjudning" med att springa, sen äta middag med D och M, för att sen nästa morgon hänga på gymdörren igen. Eller den fastlagstisdag vi inte åt en enda fastlagsbulle (vi åt ingen någon annan dag heller). En slät kaffekopp på Görans, mjölk var det inte tal om.
Visst, vi hade en superbra kondition, synliga armmuskler och vi var i vårt livs form. Men det var absolut inte värt det. Aldrig.

Förlåt Jenny för att jag hänger ut dig nu också, men jag tror att du är okej med det. Vi har bearbetat det här och kommit fram till att det var en tid i livet vi mådde bra både fysiskt och delvis psykiskt också, men en tid då vi fick offra på tok för mycket av allt annat i livet.

En bättre dag

Gårdagens dåliga humör var nog en kombination av trötthet (fredagströtthet), frustration över saker som jag inte har makt att styra över och allmän leda. Efter en natts sömn känner jag igen mig själv igen. Skönt.

Jag har inga planer för den här dagen. Det är både skönt och lite tråkigt. Med mitt "ta vara på livet" motto så blir jag lätt rastlös och känner en ständig stress över att jag inte får låta tiden rinna iväg utan vettigt innehåll. 

I dag borde vara en prefekt dag för picknick på isen, kanske en långlänk, kaffefrämmande (Viktoriaaa?), tvätta bilen (igen, med mitt nya supermedel), rätta prov (eller så gör jag det i morgon, då ska det vara dåligt väder), baka rågbröd eller koka fisksoppa (nä jag skojar inte). 

Hur som helst så tror jag att jag börjar med frukost och promenad. Inte i kombination, det är jag för lat för. 

Fredagströtthet eller?

Sitter i soffan och funderar på om jag ska gå ut och gå eller om jag ska lägga mig under täcket och gråta. Båda känns ungefär lika välbehövliga. Det är inte mycket som går rätt eller känns bra just nu. Inte ens dagens länk var någon större fröjd, det som annars bruka fungera som värsta lyckopillret.

Att klaga och beklaga mig är ungefär det värsta jag vet, därför slutar klagovisan här. Det känns redan bättre när man fått skriva ner att man är ledsen.


På jobbet var det en bra dag i alla fall. Det är det bästa med mitt jobb. Det är roligt nästan jämt.

 Eftersom jag inte har några roliga bilder att visa så, Sandra, det här är för dig.

En vanlig tråkig torsdag

Den här dagen har det inte hänt något som ens kan klassas som lite spännande. Därför packar jag nu jobb- och duschväskan och för den till Replot. Om jag åtminstone springer till jobbet i morgon så kanske det blir en lite annorlunda dag. Äventyrlig som jag är (höhö) så tänker jag springa en timme i Replot i kväll också, torra gångbanor är lite häftigare än våra lervägar här ute i Vallgrund.

En stund av lycka

Den här onsdagen fick en bra start med en mysig sovmorgon (i mina mått mätt). Jag hann nästan bara sätta mig ner vid skrivbordet på jobbet när jag fick ett bra telefonsamtal. Det är roligt att se att det jobb man gör ger resultat och att vi i kommunen har ett fungerande samarbete mellan olika instanser.

Dagen flöt på i maklig takt.En helt vanlig dag på jobbet avklarades och förklarades avslutad kl. 14.30.

Efter jobbet tvättade jag bilen, ett rent slöseri på både tid och arbetskraft om ni frågar mig (om ni undrar varför, vänligen jämför bilden av en nytvättad bil med bilden av en nytvättad bil 30 km senare). Regnar det i morgon så vet ni ju också vad det beror på.

 

Jag hade tänkt klämma in en timmes länk före kvällens syjunta träff hos Jenny, men eftersom jag hade ärenden att uträtta i stan så blev länken utbytt mot gymträning.

Hos Jenny hade vi det bra, det har man i och för sig alltid hos Jenny, men i dag kändes det extra bra. Jag vet inte när vi har skrattat så här mycket tillsammans senast. Vi hann diskutera allt från glädje till sorg, världsliga saker, skvaller, utbyta tankar och funderingar, planera och minnas tider som gått. Jag har sagt det förr och jag kommer att fortsätta säga det. Jag har de absolut bästa vänner man kan tänka sig. Mellan oss finns ett speciellt band som är svårt att förklara. Inget är för svårt för att kunna diskuteras och alla får sin röst hörd, torts att vi gärna pratar mycket och i mun på varandra. Samtalsämnen tar aldrig slut och man har alltid känslan av att man skulle kunna sitta och prata hur länge som helst. Det känns tryggt att veta att vad som än händer i livet så kommer det att vara ett gäng brudar som alltid finns där. All kärlek till er!

Vardagen

Så var det vardag igen då. Jag är inte helt säker på vad jag tycker om det, det är både och. Jag älskar mitt jobb och trivs hemskt bra med vardagen, men nu kunde jag faktiskt ha tänkt mig ytterligare några dagars ledighet.

På söndagen vaknade jag tidigt och kände mig för rastlös för att vara hemma så jag tog bilen och for helt planlöst ut och köra. Efter en stunds grubblande i min ensamhet behövde jag få ventliera mig, Monika fick den äran och vårt telefonsamtal ledde till en inbjudan till kaffeträff i Singsby. Kaffeträffen avslutades med en bilutfärd till Replot med omnejd. Efter en förmiddag med Monika kände jag mig piggare igen.

Resten av dagen tillbringades i trevligt sällskap. Sällskapet hade med sig nybakt bröd och vi hann både äta plättar, köra bil och se en halv film innan dagen avslutades.

I går gjorde jag inte så mycket, promenerade långt med Marika, åt tortillas hon Nylunds, handlade mat och hade te-främmande på kvällen.

Påsken har varit riktigt fin i år, på många sätt. Det har varit upp och det har varit ner. Tankarna har varit överallt och ingenstans, men jag känner ändå att jag njutit av ledigheten och laddat batterierna.

Det fina vädret bara fortsätter men det är fortfarande mycket kallt. Jag har inte bråttom till våren, det här vädret passar mig perfekt. I kväll måste jag fara på länk. Det har jag slarvat med i påskhelgen. Egentligen så har det varit ett frivilligt slarv, pausa behöver man mellan varven. Någon dag den här veckan ska jag springa till jobbet. Det var längesen sist.