Jag har sagt det förr och jag säger det igen, stoppa tiden, jag hinner inte med.
Fredagslänken blev en kortare variant. Det regnar så förtvivlat nu, i och för sig så är det bra för min nyräfsade gräsmatta.
Det har inte hänt så mycket värt att blogga om i dag, till kaffet åt vi Replotgrisar för sista gången, bageriet hade öppet sista dagen i dag. Det var nog det mest spännande. Det nästmest spännande var att jag för första gången kallade mig själv för en 30-åring i ett offentligt sammanhang. Eleverna skulle skriva om sig själva om 20 år, så jag måste ju förklara för dom att de skulle skriva om hur de tror att deras liv skulle se ut när de är 30 år, alltså lika gammal som jag är... Det var motvilligt jag sa det, men när jag sagt det kändes det inte alls så farligt. Vad fånig man kan vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar