En stund av lycka

Den här onsdagen fick en bra start med en mysig sovmorgon (i mina mått mätt). Jag hann nästan bara sätta mig ner vid skrivbordet på jobbet när jag fick ett bra telefonsamtal. Det är roligt att se att det jobb man gör ger resultat och att vi i kommunen har ett fungerande samarbete mellan olika instanser.

Dagen flöt på i maklig takt.En helt vanlig dag på jobbet avklarades och förklarades avslutad kl. 14.30.

Efter jobbet tvättade jag bilen, ett rent slöseri på både tid och arbetskraft om ni frågar mig (om ni undrar varför, vänligen jämför bilden av en nytvättad bil med bilden av en nytvättad bil 30 km senare). Regnar det i morgon så vet ni ju också vad det beror på.

 

Jag hade tänkt klämma in en timmes länk före kvällens syjunta träff hos Jenny, men eftersom jag hade ärenden att uträtta i stan så blev länken utbytt mot gymträning.

Hos Jenny hade vi det bra, det har man i och för sig alltid hos Jenny, men i dag kändes det extra bra. Jag vet inte när vi har skrattat så här mycket tillsammans senast. Vi hann diskutera allt från glädje till sorg, världsliga saker, skvaller, utbyta tankar och funderingar, planera och minnas tider som gått. Jag har sagt det förr och jag kommer att fortsätta säga det. Jag har de absolut bästa vänner man kan tänka sig. Mellan oss finns ett speciellt band som är svårt att förklara. Inget är för svårt för att kunna diskuteras och alla får sin röst hörd, torts att vi gärna pratar mycket och i mun på varandra. Samtalsämnen tar aldrig slut och man har alltid känslan av att man skulle kunna sitta och prata hur länge som helst. Det känns tryggt att veta att vad som än händer i livet så kommer det att vara ett gäng brudar som alltid finns där. All kärlek till er!