I dag var ingen rolig dag att vakna upp till, det var gråare än mommos hår ute och här inne var det inte mycket bättre heller. Jag har en bra strategi för hur man kommer över det gråa, inomhus alltså, vädrets makter rår jag inte på ännu. Men när allt känns skit och det mesta är jobbigt brukar jag göra upp en plan, kanske är det en yrkesskada det där med att planera. Hur som helst så tänkte jag över det som kändes skit, gjorde upp en plan och simsalabim så kändes det bättre igen. Nu är det här en förskönad version, klart att det inte funkar så enkelt, men i stora drag. För har du en plan för hur du ska tackla det som känns jobbigt så vet du också hur du ska gå vidare och hantera det som känns jobbigt. Så resonerar jag. Och jag förstår att ni undrar när jag blev så här klok. Jag kan upplysa er om att jag har mina ljusa stunder. Och självinsikten är det minsann inget fel på heller.
Nu är det en timme kvar tills mina matgäster kommer och jag har maten nästan klar. Var har det farit fel? Jag som i vanliga fall stresskokar maten samtidigt som jag städar, fixar efterrätt och försöker göra mig själv representativ, ja så gott det går så klart. Det kan tänkas bero på att det är söndag, jag har alltså haft god tid på mig, jag städade i går och maten jag har gjort faktiskt bara är förberedd ännu om vi ska vara petnoga. Med andra ord så är allt sig likt och jag kommer att få lika bråttom som vanligt.
I dag har jag gjort något av det mest ansträngande jag vet för tillfället, nämligen pratat i telefon med Jenny i över en timme. Att prata med Jenny är en fröjd, men hennes telefon är ingen fröjd. Utan överdrift så hör man hälften (och knappt det) av vad hon säger och då ska man riktigt anstränga sig. Jag har slutat fråga va? va sa du? säg igen? utan övergått till att gissa och utgående från sammanhanget tolka vad hon säger.
Så Jenny, om du får god morgon yxskaft svar så vet du vad det beror på. Det skulle nog inte vara så dum idé att tacka ja till T:s erbjudande tror jag.
Det här blir nog en bra dag. Matgäster, sol, promenaddejt och en plan i bakfickan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar