Jag har försökt börja det här inlägget kanske 20 gånger nu. Det blir inte till något och precis den känslan har jag i livet just nu också. Det finns så otroligt mycket jag borde ta tag i men så lite jag verkligen får gjort. Och det stressar mig så klart. Jag känner mig rastlös och samtidigt otillräcklig hela tiden. Hur man än gör så är det alltid något som lämnar ogjort. I dag glömde jag ett viktigt möte, jag har flera mail jag borde skriva, jag har viktiga telefonsamtal att ringa, sms att besvara, jobb att göra, men jag orkar inte. Det är en konstig känsla, jag är inte trött, men matt. Kanske hjälper det att gråta en skvätt, torka tårarna och börja på.
Mest av allt önskar jag mig helt vanlig lugn och ro, jag vet inte när jag sist har varit ledig, helt ledig utan minsta dåligt samvete för vad jag egentligen borde göra, har det någonsin hänt sen jag var ett bekymmerslöst barn? Kan inte minnas det.
För tillfället känns det som att varje ny dag kommer med ett nytt problem. Jag brukar vara bra på att tänka positivt, tänka att allt ordnar sig säkert. Jag försöker även nu att tänka positivt allt vad jag orkar men det är svårt. Energinivåerna är mycket låga för tillfället. Men det är väl så här det är, det ska gå upp och ner. Man måste springa uppförsbackar för att bli en bra löpare.
Jag får nog flytta mig själv till intensifierat stöd och göra upp en plan för mig (sa specialläraren...)
Summan av kardemumman, slut gnäll å böri på.
Och medan jag skrev det här inlägget fick jag ett sms som jag genast besvarade. Klapp på axeln. Nu ska jag bli en mer strukturerad och behaglig människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar