Precis när jag skulle gå på promenad så kom ett sms om att mitt Adlibrispake fanns på posten, alltså på "handlin". Det kunde inte ha kommit mer lägligt.
På promenaden lyssnade jag på förra veckans fredagspod. Hannah och Amanda pratade om att man alltid borde ha sitt hem som att man ska sälja det och ha visning. Det ligger nog något i det. Jag och Jenny pratade också om saken här om dagen faktiskt. Vi konstaterade båda två att man borde göra sig av med lite prylar. Jag har i mitt tidigare liv varit en sån som gillat att ha så lite prylar som möjligt framme. Jag vet inte när det vände, men nu har jag under några års tid alltmer anammat någon slags shabby chic stil med en massa gammalt krafs, trasmattor, höstörar och nötta fönster stående här och var. Jag gillar det, men det ger ibland ett stökigt intryck. Hur som helst så fick jag lite inspiration till att skala av lite. Dom pratade också om hur man ser på sin vecka och vilka veckodagar som ger vilka känslor. Jag känner lite samma som Hannah att det där är något som ändrat med åren.
Förr, låt oss säga under högstadie-och gymnasietiden var söndagar det mest fruktansvärda som fanns. Så meningslösa dagar då man bara gick och hade ångest för att vardagen med långa dagar, bussresor, prov och läxor väntade. Jag och Jenny hade till och med något vi kallade för "söndagsvädret". Det var inte gråtrist regnväder som man kunde tänka sig, nej det var när solen sken och snön smälte, underbaraste vårvinterväder alltså. Det hatade vi på söndagar, för det kändes som ett hån mot mänskligheten. En ångestladdad dag som söndag behövde inte vara fin alls.
Nu är det ju helt tvärtom. Jag älskar söndagar. En kravlös, ledig och slö dag. Och sol på söndagar är ju det bästa som finns.
Det har nog kanske att göra med att vardagen inte känns skrämmande eller otrevlig längre. Jag älskar min vardag. Och då är söndagar bara en skön uppladdning inför veckan som kommer.
Tisdagar hatade jag under högstadie- och gymnasietiden, jag vet att det till stor del berodde på att jag hade franska på tisdagar och jag avskydde franska, ändå envisades jag med att läsa det i sex år. Logiskt? inte så värst. Men det berodde nog också på att det på tisdagar var långt till helg.
I dag har jag inget emot tisdagar, det är samplanering på tisdagar så de brukar bli långa, med annars är de som vilka dagar som helst.
Måndagar har jag börjat älska sen jag började jobba i R-B, jag har nämligen alla år råkat ha korta jobbdagar på måndagar. Det har också råkat sig så att jag inte haft något extra kvällsprogram dessa dagar, det har verkligen känts som en bra mjukstart på veckan.
Torsdagar har länge varit mina favoritdagar. Nu för tiden är torsdagar min stressigaste jobbdag med undervisning från 8.15-16.00. Men annars så är de bra dagar.
Fredagar är ofta stressiga på jobbet. I flera år levde jag mycket inrutat med långlänk på fredagar. På något tråkigt sätt har den traditionen lite fallit i glömska, men i min hjärna finns den kvar. Det innebär att jag alltid känner lite ångest när fredagskvällen kommer och jag inte har tränat på eftermiddagen. Jag brukar försöka träna något, men just långlänkarna har lämnat bort. En tradition jag definitivt ska återuppta nu när det våras.
Vad har vi kvar då? Lördagar, det är egentligen lördagar jag ogillar mest om man måste välja en sån dag. Det är då man borde hitta på något roligt, och gör man inte det så känns det ibland tråkigt. Men jag har lärt mig att inte känna så, det är jätteskönt att gå och lägga sig klockan 21 en lördagskväll, jag lovar.
Onsdagar är lite tråkiga "mitt-i-veckan" dagar då det sällan händer något speciellt och som ofta går obemärkt förbi. Jag har sovmorgon på onsdagar. Det är trevligt.
Så, nu vet ni det. Dagens oväsentliga vetande, ni antecknar väl?
Och angående bilden så är det dagens lunch, inte så glamoröst med kaffe, fil och rågbröd, men väldigt gott. Vi har bestämt med Jenny att vi senare i veckan ska göra det som alla lärare drömmer om, nämligen äta lunch på stan.
Och dagens lycka är Adlibrispaketet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar