Shacket var på länk i går. Det blåste höststorm när jag sent om sider kom mig iväg ut och springa. Jag blev faktiskt förvånad när jag mötte inte mindre än sex andra människor ute i samma ärende. Fem män och en kvinna, jag förstår att ni för statistik.
Kanske det var den bara vägen som lockade till löpning. Jag skriver DEN bara vägen, för det finns bara en väg som är bar och faktiskt bitvis hyfsat torr också. De andra vägarna är täckta med is, eller som vår väg, en enda geggamoja.
Inget sportlovsväder precis, men skönt att springa på barmark hur som helst. Och roligt att se att det finns andra som tycker att det är en god idé att fara på länk. Jag blev nästan lite inspirerad till att dra ihop ett gemensamt länkgäng, men så kom jag ihåg att jag trivs ju bäst när jag springer ensam, eller med Jenny.
En annan tanke som slog mig igår, när jag kämpade i den värsta motvinden över Sjörosäng var att kanske man (jag) borde förnya sitt (mitt) "marathonlöfte"så där vart tionde år. Vi sprang ju år 2006, så kanske det kunde vara dags att göra det igen 2016? Dock inte i Vasa, aldrig. Jag har aldrig känt behov av att springa marathon igen, men ska jag göra det så ska det definitivt förenas med någon slags upplevelse. Det var inte en upplevelse att starta från Karlsplan, springa genom Roparnäs, Gamla Vasa, via Runsor tillbaka till Karlsplan och så samma sträcka EN GÅNG TILL.
Jag tänker mig nog:
- Honolulu marathon, för mig som älskar att springa i värmen.
- Médoc Marathon som är ett maratonlopp i Bordeaux i Franrike där det serveras vin vid vätskekontrollerna.
- The great wall marathon, ett maratonlopp som löps delvis längs kinesiska muren.
- New York marathon, bara för att det är en klassiker.
eller varför inte Las Vegas marathon, så kan man kanske passa på att spela lite samtidigt...
Drömma kan man ju, det blir väl ändå Helsinki city, eller Stockholm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar