I dag när jag var ute på promenad funderade jag över hur det kan komma sig att jag kan se den danska tv-serien Anna Pihl för andra gången inom ett halvår och tycka att det är som att se nya avsnitt varje gång. Jag minns på riktigt inte vad som ska hända. Definitivt inte detaljer, kanske någon yttepytte del av handlingen. Men inte så att det skulle störa mitt tittade.
Samma sak är det med filmer och böcker. Jag är urdålig på att se nya filmer eller läsa nya böcker. Jag är superkritisk och tappar tålamodet fort, därför har jag en repertoar på låt oss säga 20 filmer som jag ser om och om igen. Och varje gång är det nästan som att jag skulle se filmen för första gången. Frågan är om det här är normalt eller om man borde bli rädd.
På tal om tv och tålamod, jag har ett (1) tv-program jag följer och det är Familjen Annorlunda. Det är i princip enda jag ser för tillfället, förutom nyheterna då. Men inte ens Familjen Annorlunda orkar jag se från början till slut, jag måste upp och vandra lite mitt i, hämta vatten, kolla facebook, byta tröja, vad som helst. Jag är säkert jättestörande att ha som tv-sällskap funderar jag. Därför brukar jag undvika att se på tv med folk, jag kan ju inte uppföra mig.
För att inte tala om filmer, engelska filmer med handlingar som övergår mitt förstånd. Då är jag hopplös. Jag är en sån som frågar "vaför gick an tidde?", "va va hede?", "vem ring?", " vart sko an?", "alltså e hande snäll elo dum?", "hur veta on hede?" och så vidare. Jag är hopplös på att förstå sammanhang i filmer, speciellt usel är jag på actionfilmer, då det händer mycket, fort och ofta... Jag har funderat att det beror på att jag är otränad när det gäller att se på filmer. Det intresserar mig inte.
Däremot tycker jag om tanken på att se på film. Det är mysigt att sitta i soffan under en filt med en tekopp och se en film, det är bara det att jag sällan orkar hålla mig vaken genom, eller har tålamod att se klart hela filmen. Det är nog bara mysigt i tanken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar