Vilken dag.
Som vanligt sov jag uselt i natt. Vaknade flera gånger och hade mig. Men till skillnad från tidigare nätter så hade jag sysselsättning nu.
Jag har börjat läsa tre (3!) böcker. Från att ha gått från knappt någon bok på flera år, så har jag nu tagit mig an tre stycken böcker som ingen av dem går under benämningen "sol och sommar litteratur". Det är tre tunga böcker som fängslat mig, kanske det är precis det jag behöver just nu, något att bita i. Böckerna är Ta livet av mig mamma, en berättelse skriven av Marianne Käcko om dotterns kamp mot anorexi. En bok som jag hört talas om och velat läsa länge, men aldrig snubblat över, före nu.
Den andra boken på mitt sängbord är Torka aldrig tårar utan handskar, en bok av Jonas Gardell som jag har på känn att för mig personligen kommer att vara den tyngsta boken att läsa. Den tredje är verkligen ingen chick lit den heller, det är Jag lever, pappa. Utöya 22 juli 2011- dagen som förändrade oss. Jag är beredd på många tårar, om vi säger som så.
Började dagen med en 45 minuters promenad. Skön start.
Till frukost åt jag en smörgås med "lakaromsmöre", man kunde kanske säga att man vet att man är från skären när man startar dagen med en romsmörssmörgås. I går åt vi hur som helst kokt lake hos mamma och pappa och med oss hem fick Andreas och jag varsin burk med romsmör. En riktig höjdare. Lake är min favoritfisk alla gånger, det är nästan så att kokt lake finns med på topp tre listan över maträtter jag älskar. Kållåda är en annan höjdare, jag vet, jag är lite märklig.
Det har varit full fart från morgon till precis nu. Dagen har gått i ett och i ett skede där vid fyra snåret kändes det som att min hjärna skulle gå i bitar. Det är så mycket att hålla reda på nu, får inte glömma det ena och måste komma ihåg det andra. Det är ett under att jag inte glömmer mer än jag gör. Jag har i alla fall tagit i bruk min bästa kom ihåg grej; skriv upp på handen det du MÅSTE minnas. Det hjälper i alla fall tills du duschat och det suddas ut. Med tur så minns du vad som stod där...
I dag har jag dessutom hunnit gå på två möten och träna lite däremellan. En helt godkänd dag med andra ord.
Nu ska jag krypa under täcket och förflytta mig till Norge och det fasansfulla som skedde där 22 juli 2011, det finns vidriga människor och så finns det vidriga människor. Paradise Jeppe är väl egentligen en ängel, i jämförelse.
På tal om Änglar så läste jag en så ljuvlig bok för mina tvåor i morse. Den handlar om Linnea, vars mamma är död och bor på ett moln i himlen, granne med Pippis mamma. Förstå vilken genialisk tanke. De två mammorna träffas ibland över en kaffekopp och en bakelse och diskuterar sina barn. Pippis mamma är så stolt över att hennes dotter kunde multiplikationstabellerna redan när hon började skolan. Linneas pappa har däremot träffat en ny kvinna, Hulda som är pilot. Det gillar INTE Linnea. Jag vet inte hur boken slutar, det får vi se i morgon, jag tror att jag är minst lika spänd på slutet som eleverna, om inte snäppet värre till och med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar