Jag råkade döda en fågel i dag, tror jag i alla fall. Den stackars fågeln flög in i bilen.
Det fick mig att tänka på den hysteriska dagen för några år sen när jag deltog i Korsholmsstafetten. Jag måste bara berätta, så här var det...
På onsdagen (dagen före Kristihimmelsfärd) pratade jag med mamma,
hon sa: ja Classe sa du sku spring Korsholmsstafetten me an i morgon
jag sa: jå he ska ja, men e nog först på lördan (hade jag fått för mig)
På onsdagskvällen var vi med syjuntan i Panike på trevligheter. Till all lycka så drack vi nog vin, men måttligt. Vi övernattade och på torsdagsmorgonen hade jag en skum känsla. Det var den sjuttonde maj och det var något som sa mig att jag hade läst att det skulle vara datumet för Korsholmsstafetten. Bara för att lugna ner mig går jag in på nätet, men ser till min fasa att starten går om en timme och min beräknade växling ska ske om cirka en och en halv. Jag minns inte det här själv (var nog i chock tror jag) men jag har tydligen ropat men xxxxx (mycket ful svordom), ja ska ju spring i da!
De andra visste inte vad jag skulle springa, vart jag skulle och när. Vi hade samåkt till Panike, så jag hade ingen bil. Sandra lånade ut sin och jag kunde i racerfart köra till Vallgrund där jag hade min bil. Vid Sandfladan fiskade jag upp telefonen och konsulterade Viktoria. Hon var hos mamma och pappa, var ledig och lovade komma med som chaufför. Jag instruerade henne att bre två smörgåsar och tappa upp vatten i en flaska. Jag sladdade in på gården, bytte till min bil och så for vi till stan för att hämta min nummerlapp och mina springkläder, jag bodde nämligen i stan då ännu. Mitt i stressen insåg jag att vi behövde tanka. Någon plånbok hade jag inte fått med mig, men det låg en 20 lapp i bilen. Så lite soppa fick vi ju.
Min växling skulle ske i Jungsund, så det var bara att gasa full fart dit. Jag hann jogga lite lätt från bilen och till sportplan, men någon desto mer avancerad uppvärmning hanns det inte med. Det var en kallare dag så jag stod med en överdragsjacka på och väntade på att speakern skulle "varna" om att min lagkompis Johan passerat 1km före växling. Då vet man att man ska ställa sig på växlingsområdet och vara så beredd man kan. Jag stod och småpratade med Viktoria och Hasse (som sprang en annan sträcka i mitt lag) cirka 20 meter från växlingen när Hasse plötsligt ropar men nu kommer ju Johan! Jag ser honom komma springande, så jag drar av ena ärmen av min jacka (Viktoria drog av den andra ärmen) och satte fart mot växlingsområdet. Springer in där samtidigt som Johan kommer och med en dunk i ryggen och ett lycka till kan jag starta min etapp mot Koskö. Det gick allt annat än lätt att springa, det var hemskt. Min puls var hög efter det brutala uppvaknandet, den hektiska morgonen och den oannonserade växlingen. Senare fick jag veta att Johan tappat sin nummerlapp och att man därför missat att varna vid 1 kilometersmärket.
Följande dag när jag pratar med Sandra i telefon berättar hon att det suttit fast en liten fågel i grillen på hennes bil. Den hade jag helt missat. Det var anledningen till att jag kom att tänka på Korsholmsstafetten, fågeln i grillen.
Nu ska jag fara på länk. Senare i eftermiddag väntar semesterglass med Jenny på Arken och sen får vi se vad som händer.
Vår sms korrespondens tidigare i dag lät så här
Jag: Semesterglass på Arken tå du slutar?
Jenny: Why not? 16.30 smäller det :)
Jag: Då finns de iiiingen som taaar oss, vi e kuuungar på glassbaren, elo na ;) Kämpa på! Love yoooou <3>
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar