Jag fnissade åt Linns imaginära torp. Det är ju precis så det är här hemma hos mig. Hela mitt hem är ett enda stort torp. Jag är väldigt, för att förstärka ytterligare, extremt kluven när det kommer till inredning.
Mitt hem är egentligen helt olikt det hem jag tror att jag ska vilja ha, eller inredningen då. Jag har alltid trott att jag gillat en så prylfri inredning som möjligt. Raka linjer och prydliga möbler har varit min melodi. Nu har mitt nuvarande hem blivit raka motsatsen, det är ett ihopplock av möbler från hela 1900 och 2000 talet. De äldsta möblerna har funnits i min farfars föräldrahem, vid närmare eftertanke så är det nog bara sängen som är ny, men då har den en gavel av höstörar i stället. Jag är inte speciellt (det här borde man väl inte ens säga högt) mycket för återanvändning och återvinning i vanliga fall. Men när det kommer till möbler har jag insett att jag är det. Jag tycker inte det är värt att lägga en halv förmögenhet på möbler, något som det finns ett överflöd av. Andra kan säkert inte förstå hur jag kan lägga mina slantar på kläder, men sån tur att vi är olika.
Blommiga saker har aldrig funnits hos mig, jag tror att det är Jenny som har smittat mig, för nu gillar jag helt plötsligt blommigt jag också. Pastellfärger har heller aldrig hittats i min inredning, nu är jag nästan lite sugen på att måla mitt vita köksbord mintgrönt (jag som inte ens gillar grönt).
Jag fick spontanfrämmande här i kväll, det är det bästa jag vet. Överraskningsgäster som inte är kräsna vill säga, för det är ju inte precis så att jag har laddat upp för främmande varje dag. I kväll hade jag dock gräddat ugnspannkaka, så det kunde gästen med glädje bjudas på.
Jag sprang ju över 30 kilometer i går, det kändes i benen i kväll när jag fick för mig att följa med min gäst till Replot och springa hem sen. Men jag klarade mig undan den värsta regnskuren. Nu när jag ligger i sängen smattrar det mysigt på taket, och det får det göra. Det är mysigt med regn.
Jag hatar att jag är ledsen över ett beslut som jag fattat helt själv. Men det måste man väl också få vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar