Eftermiddagens salighet har väl naggats lite i kanterna. Jag är inte fullt lika överväldigad längre. Jag är vid gott mod ja, men jag får kämpa för att det ska kännas toppen.
Jag vet inte riktigt, men ibland slås jag av en känsla av grym orättvisa. Så där så att det gör ont överallt. Jag har blivit ganska bra på att tänka bort orättvisan, jag har mina knep. Men ändå stör den min sinnesfrid. Det tar på krafterna att hela tiden vara tvungen att tänka bort. Nå men, var och en är ju sin egen lyckas smed och jag kan inte skylla livets orättvisor på någon annan än mig själv.
Nu i eftermiddag och kväll har jag varit på simlärarfortbildning, ett obligatoriskt måste, som i år faktiskt motsvarade önskemålen på hur en fortbildning ska vara.
Jag ska fortsätta mitt positiva tänkande i min renbäddade säng, det är vardagslyx om något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar