La dolce vita

 

Jag borde egentligen försöka sova vi det här laget, men jag måste bara dokumentera denna fantastiska dag. En riktig sommarlovsdag minsann.

Det började med ett telefonsamtal med Jenny i går. Jag var sur och trött på allt och kände mig otrevlig, jag hade riktigt dåligt samvete när vi avslutade samtalet. Jag var för ledsen för att ringa upp och be om ursäkt. Hulk hulk, förlåt för att jag var så tråkig, snyft snyft. Men jag gjorde det enda rätta och skickade ett ursäktamingrinighet meddelande. Kvällen gick och strax före jag skulle somna fick jag svar. Jenny var förstående och förlåtande och beordrade mig att packa ner träningskläder och finkläder och infinna mig hos henne i stan tidigt följande morgon. Jag blinkade bort tårarna och somnade leende. I dag vaknade jag och var i mitt esse. Jag visste inte hur tidigt tidigt på sommarlovet betydde för Jenny, men vid halvåtta rycket slog jag en signal och Jenny var beredd. Så jag packade mina pinaler och körde mot stan. 

 

Vi började med frukost och prat och fortsatte med långpromenad. När vi kom hem skrudade vi om och for till Stenhaga för att göra midsommarinköp i A-butiken. Jenny som är en riktig odlare kom på att hennes växthusgrödor nog behövde få vatten om de skulle överleva. Vi for först till begravningsplan och vattnade där, tänkte lite extra på Axel som skulle fyllt 90 år i dag och for sen till villan för att vattna i växthuset. 

 

Tillbaka i stan började vi smida planer för midsommarmaten, vi har fått kvällsmat och kaka till kaffet på vår lott, vi sökte inspiration i tidningar och försökte bestämma vilket av alla de många förslag vi skulle enas om. För att krångla till det extra mycket så behövde vi (mest Jenny) fundera ut vad hon skulle bjuda på i kväll på syjuntan. Eftersom de har större delen av sitt skafferi i skären så behövde det hållas enkelt. Vi kläckte pommes frites och korv idén och gjorde slag i saken på Minimani. Vi kom på att vi skulle göra en glassbåt till efterrätt. Om vi säger som så, så såg den nog finare ut i fantasin. Men god blev den. 

 

Efter Minimani delade vi upp oss lite, Jenny for hem och jag till gymmet. Efter gymmet var vi ännu på en promenad och sen ställde vi till med syjunta. 

 

Syjuntan var en skrattig tillställning, som vanligt. Vi spelade upp minnenas television och smidde nya planer. Underbart med fantastiska vänner. 

 

Nu är jag hemma, klockan är halv ett och det är 7 1/2 timme kvar tills Jennys och mitt bageri öppnar. Vi enades till slut om Pavlova tårta till kaffet och pizza till kvällsmat.