Jag är trött, jag hade glömt simskolekoman som infinner sig de första dagarna varje år. Planer på att springa långt har funnits varje kväll, och varje kväll har jag lagt mig utan att ha sprungit. I dag har jag handlat i alla fall, det var mer än nödvändigt, i morse åt jag havregrynsgröt kokad på vatten och utan något på. Det gör ingen människa speciellt glad. Nu har jag fyllt kylskåpet igen och har plötsligt valmöjligheter när det vankas mattid.
Annars så är det väl som vanligt, i kväll har jag varit med Vistanbarnen till Replot och hoppat&dykt. Som vanligt svämmar simlärarhjärtat över av stolthet när eleverna utför i mina ögon helt fantastiska prestationer. Jag tvivlar starkt på om jag hade doppat mig om det varit jag som var elev i dag, än mindre gjort en framåt volt från svikten. Tacksamhet över modiga och självgående elever är påtaglig, det finns tillfällen då man som simlärare måste yttra de magiska orden "gör du om jag gör först?". Då är det relativt lätt att hålla sig för skratt.
Vädret är inte till belåtenhet. Fy farao vad det har blåst kallt i dag. Tredubbla lager långkalsonger med fleecedräkt och vindtätt ovanpå det hjälpte föga när kylan kom inifrån och man kände sig som Isfrun på rymmen från Mumindalen. Humöret är det som tur inget fel på. Vi krigar vidare. Och som jag brukar tänka, det kunde ju regna också, nu skiner ju i alla fall solen från en så gott som klarblå himmel. Alltid något.
Nu ska jag städa upp här och sen ska jag krypa under täcket och se ett antal avsnitt Grey's före jag somnar. Min nya kvällsrutin, en ganska behaglig sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar