Jag försöker komma in i ledighetstänket. Den där känslan av att inte behöva ha bråttom någonstans. Att inte behöva minutplanera sin dag för att det ska funka, att få dricka den tredje koppen kaffe i lugn och ro vid köksbordet, att ta dagen som den kommer, att faktiskt få göra INGENTING om man så känner för det.
I går sprang jag till Vistan, och tillbaka så klart. Det blev en sen länk och det brukar i vanliga fall vara emot mina principer att fara på långlänk fredag/lördagkväll, men på sommarlovet så spelar det ju faktiskt ingen roll. Det var perfekt springväder, varmt och soligt, som jag gillar det. Ju varmare (eller kallare) desto bättre, jag gillar inget som är lagom eller mittemellan.
Det kliar lite i mina skrivfinger igen. Det gör det mellan varven, alltså skriva som i att faktiskt skriva något som är läsbart för omvärlden, inte bara dela med mig av min gråtrista vardag. Jag läste att Peppe stött och blött det gamla uttjatade ämnet feminism. Det är ett ämne som finns i mina tankar, som jag ständigt formulerar inlägg kring i huvudet, men som stannar vid utkast i min tankevärld. Jag har nämligen ett ganska okonventionellt förhållningssätt till det här med feminism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar