Jag skulle ju vilja skriva att jag bytt olja i bilen, sanningen är den att jag kollat oljan och fyllt på olja.
Mitt motto är ju att lära mig så mycket som möjligt under min tid här på jorden, med det menar jag inte att jag tänker lära mig allt, och bara för att. Jag menar att jag tänker lära mig sådant jag vill kunna och behöver kunna. Jag tänker lära mig sånt som jag är intresserad av helt enkelt. Och faktiskt så handlar det mest om praktiska saker, jag har inget behov av att lära mig språk eller att göra avancerade statistiska analyser (jag hatat nämligen spss), jag vill lära mig nyttiga saker som jag har användning för i det dagliga livet. Morgondagens projekt är att byta lampor på bilen.
För mig handlar det inte om att vara duktig, det handlar om att om jag inte gör det så gör ingen annan det åt mig heller. Det är inte synd om mig på något vis, visst har jag män i min omgivning som jag kunde be om hjälp av men jag vill av genuint intresse lära mig och framför allt inte vara beroende av någon. I min värld gör du dig själv en otjänst genom att göra dig beroende av någon.
Så här resonerar jag:
att vara beroende av någon innebär samtidigt att du förväntar dig något av personen, på samma sätt som den du är beroende av har en hållhake på dig. Hållhakar och förväntningar kan lätt leda till irritation, frustration och tjafs. Om vi tar exemplet "byta lampa på bilen". Byter jag lampan själv så får jag göra det när jag vill, får jag det inte gjort så kan jag inte skylla på någon annan än mig själv. Ska jag ha någon annan (typ en man) att göra det så kan jag få tjata i veckor utan att det händer. Under den här tiden har jag hunnit bli irriterad på att det inte händer något, mannen i fråga har hunnit bli irriterad på att jag tjatar och allt det här har lett till tjafs. Alltså är det bäst att jag byter lampan själv. Det är den feministiska vinklingen. Men, jag har lugnat ner mig lite, Linda Skugge är inte längre min stora idol.
I en värld som är perfekt så kunde man så klart tänka sig att mannen självmant, utan att kvinnan knappt noterat den söndriga lampan byter den smidigt och utan att göra en affär av det. Det är ju drömscenariot.
Ni förstår skillnaden, och om jag fick välja så skulle jag så klart välja det senare alternativet. Men, den verkligheten lever jag inte i. Alltså får jag välja den feministiska vägen. Jag kan inte säga vilket alternativ som är bättre, jag tror att man mår bra av båda, men på olika sätt. Byter du själv så får ditt självförtroende en skjuts. Du känner dig lyckad. Byter någon självmant är väl det ett bevis på kärlek och omtanke, i allra högsta grad. Det mår du också bra av.
Vilken utläggning det blev. Jag kunde diskutera dylika frågor i all oändlighet. Jag får återkomma vid tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar