Det här har nog varit den bästa söndagen på mycket länge. Den har verkligen innehållit allt man kan önska av en toppendag.
Jag kom hem på förmiddagen och hann bara duscha och fixa mig före morsdagslunchen hos mamma och pappa, hon uppvaktades med blommor, godis och tidning och det bjöds det på älgkalvstek, ugnsrostade rotfrukter, rödvinssås och kaffe med prinsesstårta. Hela gänget var samlat och som vanligt var det livat och skojfriskt. Jag älskar folk som bjuder på sig själva och som inte är rädda för att göra bort sig eller för att vara för mycket. Antingen har vi lyckats hitta bra typer som är likasinnade eller så har typerna fått lov att bli likasinnade. Jag tror på det första alternativet. Både Jonas och Pamela har fattat galoppen och hänger med i svängarna och det tror jag är viktigt för att man ska trivas, för att de ska trivas.
Efter mat och kaffe splittrade vi oss lite, Andreas och Pamela for i förväg till Solgård; Jenny och Jonas for till Vörå; jag, Viktoria, mamma och pappa for till Solgård vi också efter en stund. Framme vid Solgård enades vi om repertoar och klämde i med med en enkel tulipan, vi sjöng av hjärtans lust och jag och Viktoria bjöd även på en liten tillhörande dans, det var uppskattat, mommo applåderade. Andreas och Pamela var redan på plats och vi bänkade oss i mommos rum och pratade bort en timme tillsammans. Jag passade på att fråga mommo om hon skulle välja att bli lärarinna igen om hon skulle börja om, det skulle hon så klart blev svaret.
Vi släppte iväg mommo till mannagrynsgröten och styrde själva bilen mot Brändö, pappa hade fått för sig att han skulle bjuda på glass på torget.
Efter glassen for vi till Replot och fammos grav. Jag saknar fortfarande fammo varje dag, jag saknar att få dela det som händer i mitt liv med henne, jag saknar henne mer som vän än som fammo, för det var precis vad hon var, hon var en av mina allra bästa vänner. Så klart saknar jag henne som fammo också, men det är ändå något som är lättare att hantera. Den gamla, och på slutet också mycket sjuka människan som var min fammo är det lättare att acceptera att inte finns, men den "unga" sidan av henne, den människa som jag delade hemlisar och pratade om livet med, henne saknar jag, väldigt mycket.
Efter begravningsplan for vi på lite rundtur i Replot, vi konstaterade att "nog finns det många hus i byn".
Som avslutning på den här fantastiska dagen har jag sprungit hem från Replot, och ska nu gå ut och fixa lite grönsaksland innan jag sätter mig i soffan och ser på en av mina nya filmer som jag köpte i Sverige.
Tankarna kring det som jag igår skrev ett inlägg vid namn "livet" finns fortfarande kvar. Jag ska försöka att ta det lugnt, leva i nuet och njuta av det som är här och nu. Och jag ska göra mitt bästa för att inte vara så arma jobbig i fortsättningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar